No description available.

No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur uppfattningen av det svenska vattenkraftsystemet förändrades under 1960-talet, samt att tillämpa teorin Social Construction of Technology, SCOT, på vattenkraften genom att studera debatten om Vindelälven. Frågan om Vattenfall skulle tillåtas bygga ut Vindelälven var central i 1960-talets vattenkraftsdebatt. I uppsatsen undersöks hur de tre grupperna Vattenfall, Svenska Naturskyddsföreningen och lokalbefolkningen längs älven förhöll sig till frågan om Vindelälvens framtid och vilka argument de använde sig av i debatten om älven. Uppsatsen undersöker om Vattenfall, Naturskyddsföreningen och lokalbefolkningen kan förstås som tre relevanta grupper enligt SCOTs definition, samt huruvida det svenska vattenkraftsystemet nådde closure 1970. Det material som har studerats utgörs av tidnings- och tidskriftsartiklar från de tre grupperna, publicerade under perioden 1960—1970. Resultatet av undersökningen visar att Vattenfall och Naturskyddsföreningen uppfyller kriterierna för att betraktas som två relevanta grupper enligt SCOT. Vad gäller lokalbefolkningen är det mer komplicerat. Invånarna längs älven delar inte en gemensam uppfattning om utbyggnaden av Vindelälven och kan således inte betraktas som en relevant grupp, däremot finns det undergrupper som eventuellt uppfyller kriterierna. 1970 års beslut att bevara älven var avgörande för den fortsatta utbyggnaden av svenska älvar och kan ses som ett första steg på det svenska vattenkraftsystemets väg mot closure, vilket förmodligen nåddes 1993 i och med riksdagens beslut att klassa fyra älvar som nationalälvar.

The ‘localist turn’ in technology studies, exemplified by Actor-Network Theory (ANT) and Social Construction of Technology (SCOT), emphasises the agency of actors in innovation processes while, arguably, neglecting structural influences. They provide rather little guidance regarding methodological choices apart from encouraging rich description and offer only limited capacity to explain the dynamics of technological change. This thesis addresses the need to articulate a more nuanced and comprehensive understanding of the contextually-shaped, often highly contingent processes of technological innovation. For this purpose a single, in-depth longitudinal case study was conducted of the development, implementation and use of a strategic information system - a strategic network planning tool - in a German car company. It was analysed applying a biographical perspective which argues for extended analytical foci across multiple sites, moments and time frames in technology studies to account for the complexities and uncertainties inherent in technological change processes. A mixed repository of historical and ethnographic data has been collected, drawing on public and internal corporate documents as well as 44 interviews and extended periods of participant observation at multiple sites. The data was coded and analysed aided by simultaneously building an extensive data-rich timeline of the innovation journey. As a result, our empirically detailed focus on a twelve-year period is contextualised by a historical narrative considering corporate historical developments over three decades. An ecology metaphor is articulated to appreciate multiple episodes and moments of innovation dispersed in space and time - a view neglected by common metaphors of systems and networks. The metaphor underpins a loose framework, tentatively entitled the Ecological Shaping of Technology, that draws on concepts from science and technology studies and cognate discussions in the sociology of professions to engage with the intricacies of space and scales of time in studying the ‘Biographies of Artefacts and Practices’ (Pollock and Williams, 2009; Hyysalo, 2010). The framework pursues a dynamic, longitudinal understanding of the evolution of a protracted technology development project which went through significant changes in conception and in the players involved and their configuration. This is conceptualised in terms of the development of a ‘kernel’ (Ribes & Polk, 2015) of resources and services managed by, and made available to, an alliance of players. While alliances can shift, the kernel persists and evolves over time as players try to attract more resources by entering into negotiations in promising ‘arenas of expectation’ (Bakker et al., 2011) or navigating around those that are less amenable. Technology is portrayed as an element of a package of instrumentalities (de Solla Price, 1983) comprising theories, methods and instruments that are spread across a wider ecology of distributed boundary objects (Star & Griesemer, 1989). Technologies crystallise from efforts of adopting, testing and developing packages to solve specific problems (Fujimura, 1995). A specific technology is co-developed, according to the set of local constrains and specifications delineated by a kernel's alliance of ecologies. These are understood in terms of Abbott’s (2005) conception of linked ecologies. The historically shaped and contingent ecological topography of an innovation project is highlighted as a major influence in the social shaping of technological artefacts.

No description available.

The goal of this research project is to tell the story of acquisition expertise development within the DOD using the evolution of the Defense Acquisition University as its backdrop. It is a story about the persistent frame that claims expertise leads to acquisition success. It is about 40 plus years of competing perspectives of how best to acquire that expertise and their shaping effects. It is about technology choices amidst cultural and political conflict. It is about how budget, users, infrastructure, existing and emerging technologies, identity and geography all interrelate as elements within the technology of expertise development. Finally, it is about how at various times in the evolution of the Defense Acquisition University the technologies of tacit knowledge transfer have been elevated or diminished. / Ph. D.

The words and messages in apps are part of a conversation between people and their technology that we take part in every day. As technology becomes increasingly embedded into our daily lives, we form relationships with our devices and our apps. While we might think of these relationships as different, our behaviors and interactions with technology are still shaped by the social world, and these messages found in apps are based on existing patterns in face-to-face conversation. UX writing is the process of creating these messages in user experiences, which facilitate people's social interactions between apps and other digital products. Interacting with apps and other digital products is inherently social, and by using conversational language as a driving component of UX writing and Human-Computer Interaction, we can also cast User Experience (UX) as a type of communicative exchange between a person and an app, and therefore User Experience (UX) as conversation. Through qualitative interviews and usability testing with native and non-native English speakers, this research explores what type of language style works best for a global audience in these conversations with our apps and how we can strategically apply conversational patterns to improve the experience of users. Abstrakt Slova a zprávy v...

This dissertation uses Actor Network Theory (ANT) and Stark and Bainbridge's rational choice theory of religion to analyze an established but controversial branch of science and technology, the Search for Extraterrestrial Intelligence (SETI). Of particular interest are the cultural, and sometimes religious, assumptions that its creators have built into it. The purpose of this analysis is not to discredit SETI, but instead to show how SETI, along with other avant-garde scientific projects, is founded, motivated, and propelled by many of the same types of values and visions for the future that motivate the founders of religious groups. I further argue that the utopian zeal found in SETI and similar movements is not aberrant, but instead common, and perhaps necessary, in many early-stage projects, whether technical or spiritual, which lack a clear near-term commercial or social benefit. / Ph. D.

The Architecture, Engineering & Construction industry (AEC) is considered one of the largest sectors worldwide and complexed due to the complexity and uniqueness of construction projects. In contradiction to other industries, AEC illustrates high fragmentation, resistance to change, and significantly lower adoption rate of new technology solutions than other industries. The highly disruptive nature of the upcoming technological revolution of the Fourth Industrial Revolution (4IR) in the AEC sector and the need for effective implementation of technological innovations is reified in the concept of Construction 4.0. The technological wave that is expected to arise with the 4IR may subsequently entail both opportunities and threats in technological, organizational, individual, societal and sustainability perspectives. This thesis focuses on two major steps. The first step is the assessment of the AEC industry towards the successful implementation of 4IR in the industry. The second step is dedicated to a horizontal and vertical integration of Construction 4.0 contemplating the social perspective of technology. Qualitative research methods such as literature review and interviews using the PESTELE framework have been applied to gather data that will be analyzed with TOE and Social Construction of Technology Theory (SCOT). This study has realized the necessity to develop a comprehensive approach of the AEC industry based on the societal structure and identified the need for horizontal and vertical assessment of the involved social and professional groups. / Arkitektur, teknik, och byggindustrin (AEC) anses vara en av de största sektorerna världen över och komplexa på grund av byggprojektens komplexitet och unikhet. I motsats till andra industrier illustrerar AEC hög fragmentering, motståndskraft mot förändringar och betydligt lägre antagande av nya teknologilösningar än andra industrier. Den mycket störande karaktären hos den kommande tekniska revolutionen i den fjärde industriella revolutionen (4IR) i AEC sektorn och behovet av ett effektivt genomförande av tekniska innovationer förnyas i begreppet Construction 4.0. Den tekniska vågen som förväntas uppstå med 4IR kan därefter innebära både möjligheter och hot i tekniska, organisatoriska, individuella, samhälleliga och hållbarhetsperspektiv. Denna avhandling fokuserar på två huvudsteg. Det första steget är bedömningen av AEC-industrin mot ett framgångsrikt genomförande av 4IR i branschen. Det andra steget är tillägnad en horisontell och vertikal integration av Construction 4.0 som överväger teknikens sociala perspektiv. Kvalitativa forskningsmetoder som litteraturgranskning och intervjuer med PESTELE ramverket har tillämpats för att samla in data som kommer att analyseras med TOE och Social Construction of Technology Theory (SCOT). Denna studie har insett behovet av att utveckla ett omfattande tillvägagångssätt för AEC-industrin baserat på samhällsstrukturen och identifierat behovet av horisontell och vertikal bedömning av de involverade sociala och yrkesgrupperna.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares föreställningar om sin handlingsfrihet att använda digitala teknik samt synliggöra deras syn på teknikens möjligheter och utmaningar i undervisningen. Studien utgår från Priestleys modell av Agency med illustration av tre huvudområden med iterationella, praktiskt utvärderande och projektiva dimensioner. Enligt Priestley innebär att uppnåendet av agens alltid sker i konkreta och specifika sammanhang och förståelse av ett fenomen är beroende av kontexten som är ständigt föränderliga över tid (Priestley et al., 2015). Studien tar sin utgångspunkt i den kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet från intervjuerna genomgått en tematisk analys genom att transkriberats, sorterats, reducerats och argumenterats. Studiens resultat presenterades genom tre huvudteman där tema belyser olika kontruktioner. Det första temat betonade förskollärarnas syn på teknikens användning för lärande, och digital teknik sågs som en pedagogisk resurs, främjar kreativitet och språkutveckling samt tekniken upplevde som okontrollerbara. I det andra temat framkom att förskollärare kände sig osäkra i sin interaktion med digital teknik, hade vaga digitala kompetenser och visade brist på intresse för digitalanvändningen. Det tredje temat handlade om förskollärare i samkonstruktion med tekniken kan det leda till skolifieringsagent, programmeringsagent, kritiska agent och dokumenteringsaktör. Slutsatser som kan dras från studien är att tekniken är föränderlig och det innebär att förskollärare bör kontinuerlig hålla sig uppdaterad i utvecklingen. Digital teknik är en integrerad del av samhället och det är viktig som förskollärare att känna till barns rätt till digitalt lärande.