Abstract This bachelor thesis deals with the close company rules in chapter 56-57 within the Swedish income tax law (IL). The purpose of this thesis is to analyse the outsider rule in 57:5 IL. If a shareholder or a family member works or have worked actively within the company within the fiscal year or the last five fiscal years then the partner has qualified shares and is to be taxed according to the special closed company rules. If an outsider, directly or indirectly, is a significant shareholder within the company, and directly or indirectly, are entitled to dividends then an active partner only has qualified shares if there is special reasons. When making the assessment regard must be made to conditions under the fiscal year or the last five fiscal years. There is special reason not to apply the rule if there are agreements regarding how the profit should be split or cross-ownerships between companies. If a taxpayer can show that an outsider own 30 percent of the closed company and has a right to dividends and there is no special reason to why the rule should not be applied then the outsider rule is applicable. If the rule is applicable it means that all the shareholders within the company will be taxed for dividends and capital gain with a 25 percent tax rate.

I EU råder det idag en tänkt etableringsfrihet för företag inom gemenskapen. EUD har genom ett antal avgörande domar gett en bild av hur tolkningen av den stadgade etableringsfriheten ska ske. På grund av etableringsfriheten och EUDs praxis genom åren har möjligheter kommit upp för medlemsstater att konkurrera med varandra för att erhålla den bästa lagstiftningen för bolag att starta upp sin verksamhet i. Vissa förespråkare anser att möjligheten till regelkonkurrens riskerar att försämra medlemsstaternas bolagsregler ur ett arbetstagarperspektiv då medlemsstaterna i framtiden kommer att utforma lagar som är förmånliga för bolagen men med ett sämre skydd för arbetstagare, ett såkallat race to the bottom. Andra menar att regelkonkurrens tvärt om stärker den inre europeiska marknaden då medlemsstaterna aktivt strävar efter att utforma de bästa lagarna ur allas perspektiv och att en sådan konkurrens behövs inom gemenskapen för att aktivt lyfta och utveckla kvalitén på medlemsstaternas bolagsregler, ett såkallat race to the top. Inom EU diskuteras idag förslag till ett gemensamt privat europeiskt aktiebolag (SPE-bolag) som ska gälla inom hela EU och där bolagsreglerna är desamma i alla medlemsstater. Gemensam harmonisering bland medlemsstaterna kan tänkas motverka en negativ utveckling av regelkonkurrensen (race to the bottom med försämrat arbetstagarskydd som följd) men kan även medföra att den goda utvecklingen som kan ske genom fri regelkonkurrens mellan nationella bolagsregler stannar upp bland medlemsstaterna. Vad gäller SPE-bolaget så motverkar inte det möjligheten för negativ regelkonkurrens mellan medlemsstaterna ur ett arbetstagarskyddsperspektiv utan snarare öppnar upp för mer negativ regelkonkurrens. En möjlighet till god regelkonkurrens bland medlemsstaterna utan att konsekvenserna av att ett race to the bottom skulle uppstå är att den europeiske lagstiftaren utfärdar en gemensam arbetstagarskyddslagstiftning vilket alla medlemsstater måste följa. En sådan lagstiftning skulle reglera alla väsentliga arbetsrättsområden som skulle kunna förbises om en negativ regelkonkurrens skulle utvecklas mellan medlemsstaterna. Därefter skulle det råda en fri regelkonkurrens. En sådan lösning skulle ta de bra delarna ur regelkonkurrens samtidigt som de negativa delarna förhindrades.

Abstract The freedom of establishment in Articles 43 and 48 EC is a fundamental freedom within the EU meaning that companies are free to set up secondary establishments in any other Member State. The freedom of establishment is an important means to achieve the com-pletion of the internal market and therefore it is important that this freedom is protected. Member States are obliged to legislate in accordance with the objectives of the fundamental freedoms, still Member States are restricting Articles 43 and 48 EC by applying discrimina-tory national legislation regarding direct taxation. In the Cadbury Schweppes judgment from September 2006 the ECJ found the British CFC legislation to be contrary to Community law. The purpose of CFC legislation is to prevent tax avoidance by conferring additional tax upon companies having subsidiaries in low tax states. According to the judgment in Cadbury Schweppes, if the CFC rules are too general in its application they are violating the freedom of establishment. Hence, the CFC legislation must be aimed specifically at “wholly artificial arrangements” aimed at circumventing national tax normally payable. Therefore it is of importance, in the context of applying CFC rules, to clarify the difference between use and abuse of freedom of establishment. It is also important to note that the CFC rules ap-ply even when a subsidiary is established outside the EU. The concept of abuse of Community law has been developed through case law and prohib-its companies to improperly use the provisions of Community law in order to circumvent national legislation. Even if an establishment in another State is made to avoid tax in the State of origin, it is not necessarily abuse of the freedom of establishment since companies are allowed to choose to establish subsidiaries in the Member States with least restrictive rules. The ECJ stated that establishing subsidiaries with the sole purpose to benefit from the lower tax regime do not constitute an abuse of the freedom of establishment as long as the subsidiaries pursue genuine economic activity. The criteria for what is regarded as eco-nomic activity has been discussed in both value added tax and direct tax cases. The re-quirements so far is that the subsidiary established has to be physically present in the host State on a durable basis and have staff and equipment to a certain degree. The ECJ has as-sessed the criteria similarly in value added tax and direct tax cases and stated that the activ-ity has to be considered per se and without regard to its purpose or result. The activity also has to be based on objective factors and be ascertainable by third parties. The Cadbury Schweppes case is the first case in the area of CFC legislation and the Court has provided little guidance regarding what constitutes a “wholly artificial arrangement”. As a consequence of this judgement some Member States have already changed their CFC legis-lation to comply with Community law. Nevertheless, there are cases pending before the ECJ that are further questioning the application of CFC rules and how to define a “wholly artificial arrangement”. The judgement of these cases may result in more changes in the na-tional legislation of the Member States. The future development of the difference between use and abuse of freedom of establishment is important for the protection of the principle of legal certainty. A clarification of what constitutes a “wholly artificial arrangement” will improve the foreseeability for companies and their cross-border transactions will be more efficient. / Sammanfattning Etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG är en av de grundläggande friheterna inom EU som innebär att företag är fria att etablera dotterbolag i andra medlemsländer. Etable-ringsfriheten är ett viktigt medel för att uppnå målen med den gemensamma marknaden och därför är det viktigt att denna frihet respekteras. Medlemsländerna är skyldiga att lag-stifta i ljuset av de grundläggande friheterna, trots det finns diskriminerande skattelagstift-ning som strider mot artiklarna 43 och 48 EG. I Cadbury Schweppes domen från september 2006 fann EG-domstolen att de brittiska CFC reglerna strider mot gemenskapsrätten. Syf-tet med CFC regler är att förhindra skatteundandragande genom att löpande beskatta in-komster från dotterbolag etablerade i lågbeskattade länder. CFC regler som tillämpas gene-rellt är enligt Cadbury Schweppes domen i strid med etableringsfriheten. Därmed måste CFC reglerna tillämpas specifikt på ”konstlade upplägg” som har som enda syfte att undvika na-tionell skatt. Det är därför viktigt att klargöra skillnaden mellan bruk och missbruk av eta-bleringsfriheten. I detta sammanhang är det viktigt att poängtera att CFC reglerna är till-lämpliga även på dotterbolag som är etablerade i ett icke-medlemsland. Konceptet om missbrukande av EG-rätten har utvecklats i praxis och förbjuder företag att missbruka bestämmelserna i gemenskapsrätten för att kringgå nationell lagstiftning. Även om ett dotterbolag har etablerats i ett medlemsland enbart för att utnyttja den låga skatteni-vån är det nödvändigtvis inte missbruk av etableringsfriheten eftersom företag har rätt att etablera dotterbolag i det land som är mest fördelaktigt ur skattehänseende. EG-domstolen har fastställt att etablering av dotterbolag enbart för att utnyttja en mer fördelaktig skattere-gim inte utgör missbruk av etableringsfriheten om dotterbolaget bedriver verklig ekono-misk verksamhet. Kriterierna för vad som anses utgöra verklig ekonomisk verksamhet har diskuterats i såväl mervärdesskatterättsliga som företagsskatterättsliga mål. Hittills uppställ-da krav är att det etablerade dotterbolaget måste vara varaktigt fysiskt närvarande i värdsta-ten samt till en viss grad ha personal och utrustning så att tredje part kan förvissa sig om dess ekonomiska verksamhet. Utvärderingen av den ekonomiska verksamheten måste ske självständigt utan hänsyn till dess syfte och resultat. Cadbury Schweppes är det första målet angående CFC lagstiftning och EG-domstolen har endast tillhandahållit begränsad vägledning om vad som utgör ett ”konstlat upplägg”. Som en konsekvens av denna dom har några medlemsländer redan ändrat sin CFC lagstiftning så att den överensstämmer med EG-rätten. Icke desto mindre finns det en del oavgjorda mål som ytterligare ifrågasätter CFC reglernas tillämpning och definitionen av ”konstlade upplägg”. Avgöranden i dessa mål skulle kunna resultera i att medlemsländerna måste göra ytterligare ändringar i sin lagstiftning. Den framtida utvecklingen av vad som är skillnaden mellan bruk och missbruk av etableringsfriheten är viktig för rättssäkerheten. Ett klargö-rande om vad som utgör ett ”konstlat upplägg” kommer att öka förutsebarheten för före-tag vilket leder till en effektivisering av deras gränsöverskridande transaktioner.

The aim of this thesis is to present, investigate and especially to analyse the legal rules that apply in the process of changing of the generation of the ownership of Swedish agriculture and forestry family business. The methods that this study include are: unplanned succession of ownership, i.e. inheritance, and planned succession of ownership, i.e. gift and purchase. The succession method that is the most cost efficient must be established in every single case depending on the situation of the current owners and the successors. Even a combina-tion between the different methods is possible. The different legal areas that apply in the process of change of generation are Family law, which is one of the cornerstones, Tax law as well as the laws of finance. The “soft” issues, i.e. relationship related, constitute a great part of the process of succession and are therefore in many ways decisive to a successful change of generation of the ownership of a family business. Unplanned succession of ownership is often the result of the owner passing away. In the absence of a legal will the possessions will be portioned to the surviving relatives according to the laws of inheritance, which may lead to undesired consequences. When the estate inventory is registered, among other issues, a tax is imposed on the forestry account. The consequence of this is that the estate, as a legal entity, must remain for several years, in order to avoid high taxation, which leads to, shared ownership between the legatees. A change of generation by the methods of gift or purchase, carried out during the lifetime of the older generation, would benefit from considerable planning. Too many and complicated legal rules make it difficult for the owner of a private business to survey what impact each method will have long term. Therefore, it is important to strive for the simplification of these laws. Two of the principles of Swedish tax law, that this thesis analyse, decide in an unsatisfactory way which method to choose for succession of ownership, which is why a change of the law is necessary. It is also necessary to simplify the legal rules to entice a new generation of entrepreneurs into agriculture and forestry, who have ambitions of development and growth. / Syftet med denna uppsats är att presentera, utreda och framför allt analysera de rättsregler som blir aktuella i samband med generationsskifte av familjeägda jord- och skogsbruksföretag, bedrivna som enskild näringsverksamhet. De generationsskiftesmetoder som denna uppsats behandlar är vid oplanerat generationsskifte, arv, och vid planerat generationsskifte, gåva och köp. Vilken av dessa generationsskiftesmetoder som är den mest kostnadseffektiva måste avgöras i varje enskilt fall beroende på de förutsättningar som finns hos de enskilda ägarna och övertagarna. Även en kombination av de olika metoderna kan bli aktuellt. De olika rättsområden som berörs i generationsskiftesprocessen är familjerätt, som är en av hörnpelarna, skatterätt likväl som viss företagsekonomi. Relationsbaserade, ”mjuka”, frågor utgör en stor del av den totala generationsskiftesprocessen och har på flera sätt en avgörande betydelse för ett lyckat skifte. Oplanerade generationsskiften blir ofta aktuella i samband med att ägaren avlider. Vid avsaknad av testamente fördelas kvarlåtenskapen på de efterlevande enligt den legala arvsordningen, vilket kan få oönskade konsekvenser. I samband med att bouppteckning registreras, skall bland annat medel på skogskonto tas upp till beskattning. Detta får till följd att den mest kostnadseffektiva lösningen kan blir att dödsboet ”måste” bestå i ett antal år för att kunna ta ut dessa medel utan hög beskattning, då samägande blir en av konsekvenserna. Vid planerade generationsskiften, genom gåva eller köp, som genomförs under den äldre generationens livstid är god framförhållning av stor betydelse. Många och komplicerade rättsregler gör det dock svårt för den enskilda näringsidkaren att överblicka vad gåvo- och köpealternativen får för positiva och negativa konsekvenser på längre sikt, varför en förenkling av reglerna är att eftersträva. De inom skatterätten förekommande huvudsaklighetsprincipen och kontinuitetsprincipen styr på ett otillfredsställande sätt valet av generationsskiftesmetod, varför en lagändring, enligt min åsikt, bör ske. Att underlätta reglerna kring generationsskiften är en nödvändighet för att locka en ny generation entreprenörer med tillväxtambitioner till jord- och skogsbruket.

Harmoniseringen av bolagsbeskattningen inom EU har länge gått långsamt. Trots att eta-bleringsfriheten i artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget stadgar att företag har rätt att starta och driva verksamhet i andra medlemsstater finns det fortfarande skattemässiga hinder som avskräcker från sådana etableringar. Endast ett fåtal direktiv har utfärdats inom bolagsbeskattningen för att underlätta för företag på den inre marknaden. Anledningen till avsaknaden av reglering är att artikel 94 i EG-fördraget föreskriver att rådet måste vara enigt vid utfärdandet av direktiv inom direkt skatt i vilket bolagsbeskattning inkluderas. Eftersom det saknas tillräcklig reglering har EG-domstolen kommit att spela en roll i harmoniseringsarbetet. Domstolens domar skapar en negativ harmonisering där nationell lagstiftning döms som oförenlig med EG-fördraget men ger samtidigt inget förslag på ny reglering. Det är även ett problem när de olika medlemsstaterna skall tolka domstolens domar och tillämpa dem i de egna rättssystemen. Resultatet blir en osäkerhet inom bolagsbeskattningen som inte främjar EU:s vision om en fungerande inre marknad. Ett område där bristen på harmoniserade bestämmelser är ett problem är gränsöverskri- dande resultatutjämning. Inom ett företag tillåts oftast resultatutjämning och EG- domstolen har slagit fast att en medlemsstats lagstiftning inte får diskriminera ett fast driftställe baserat på var dess säte är etablerat. För företag som valt att organisera sin verksamhet i form av en koncern ser situationen dock annorlunda ut. Resultatutjämning mellan bolag i olika medlemsstater tillåts endast i vissa specifika fall. Kommissionen har dock lagt fram olika förslag på hur problemet med gränsöverskridande resultatutjämning skulle kunna lösas. I dagsläget arbetar kommissionen med ett förslag till direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen skulle innebära att företag och koncerner får konsolidera sitt resultat från verksamhet i de olika medlemsstaterna. Nettoresultatet delas sedan ut till de olika bolagen eller de fasta driftställena enligt en fördelningsmekanism och varje bolag betalar skatt till den egna staten på det tilldelade resultatet. Många medlemsstater är kritiska till detta av rädsla för att förlora skatteintäkter medan företagen ser en möjlighet att minska sina fullgörandekostnader. Det har dock redan nu utkristalliserats vissa frågor som skulle kunna innebära problem med den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Två av de viktigaste är enhällighetskravet enligt artikel 94 i EG-fördraget och fördelningsmekanismen. En alternativ lösning till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, om inte enhällighetskravet kan uppfyllas, är att ett mindre antal medlemsstater börjar tillämpa basen. På så sätt skulle övriga medlemsstater få en möjlighet att se hur den fungerar i praktiken. Kommissionens förhoppning är då att fler medlemsstater skall ansluta sig så som har skett med va- lutaunionen. Ett annat alternativ är att utfärda direktiv för mindre områden inom bolagsbeskattningen. Ett sådant område skulle kunna vara gränsöverskridande resultatutjämning. Det torde vara lättare att nå enighet i rådet när ett beslut rör en mindre ingripande åtgärd än en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. I dagsläget hindrar bristen på harmoniserade regler på området många företag och koncerner att utöva verksamhet på den inre marknaden. Oberoende av vilken metod som väljs är det viktigt att en lösning hittas på problemen med gränsöverskridande resultatutjämning.

Problemformulering: Kan underåriga ingå rättsligt bindande kreditavtal? Syfte: Med denna uppsats avser jag att undersöka och diskutera huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande kreditavtal, i synnerhet när det handlar om kreditavtal avseende mobiltelefoniabonnemang. Uppsatsen syftar också till att undersöka huruvida Kronofogdemyndigheten respektive inkassobolag kan företa indrivningsåtgärder mot en underårig gäldenär. Avgränsning: I denna uppsats kommer jag endast att undersöka avtal som den underårige ingår som konsument och som inte rör fast egendom. Undersökningen omfattar endast situationer där den underårige själv tar initiativet till att ingå ett avtal i sitt eget namn. Jag kommer alltså inte att ta hänsyn till situationer där förmyndaren ingår avtal i barnets namn utan att barnet är delaktigt i eller medvetet om rättshandlingen. Inte heller kommer jag att ta hänsyn till situationer där den underårige ingår avtal för förmyndarens räkning, utan dennes kännedom. Metod: För att kunna undersöka huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande kreditavtal, har jag använt mig av sedvanlig rättsdogmatisk metod, vilket innebär att jag utifrån gällande lagstiftning, förarbeten, rättspraxis, offentliga utredningar och doktrin beskriver gällande rätt. Uppsatsen utgår från ett barnperspektiv, det vill säga betraktar barn och ungdomar som aktörer och tar hänsyn till deras särskilda behov av skydd. Därför kommer uppsatsen också att ge en översikt över principen om barnets bästa samt ta hänsyn till denna när frågeställningen besvaras. Eftersom det finns för lite material och rättspraxis avseende underåriga och kreditavtal, kommer uppsatsen också att behandla andra konsumentavtal, såsom kontantköp, köp på avbetalning samt avtal om hyra av lösa saker. För att kunna beskriva rättsläget för underårigas rättshandlingsförmåga i allmänhet, kommer jag också att undersöka och diskutera huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande konsumentavtal som inte är kreditavtal. Resultat: Jag har kommit fram till att avgörande för frågan om ett kreditavtals giltighet som en underårig har ingått, sammanhänger med om rättshandlingen är sedvanlig. En sedvanlig rättshandling kan definieras som en rättshandling som kan företas av en underårig med hänsyn till dennes ålder, varans karaktär och pris, sett i ljuset av hur konsumtionskulturen i samhället ser ut, vid den tidpunkt när rättshandlingen företas. Ett kreditavtal kan anses vara sedvanligt om det inte innebär alltför stora ekonomiska risker (i dagsläget omkring 3000 kronor) och om avtalet rör någonting som innebär nytta för underåriga i allmänhet. För att ett kreditavtal som den underårige har ingått skall bli giltigt, krävs att den underårige är 16 år och har egen arbetsinkomst, eftersom det skulle strida mot god kreditgivningssed att tillåta att den som inte har arbetsinkomst ingår ett kreditavtal. För avtalets giltighet krävs också att förmyndaren har gett den underåriges medkontrahent befogad anledning att anta att ett samtycke förelåg vid avtalets ingående. Näringsidkarens goda tro har ansetts vara skyddsvärd i fråga om kontantavtal, även i fall där det faktiskt inte förelåg något samtycke. Det är således möjligt att näringsidkarens goda tro hade ansetts vara skyddsvärd även i fråga om kreditavtal. Det torde dock strida mot principen om barnets bästa att låta barn på egen hand ingå rättsligt bindande kreditavtal. Lagstiftning som rör barn skall betraktas ur ett barnperspektiv, vilket innebär att vid tillämpning av sådan lagstiftning skall hänsyn tas till att underåriga är svaga konsumenter på marknaden. Det innebär att Kronofogdemyndigheten och inkassobolag inte kan företa indrivningsåtgärder mot underåriga gäldenärer. För inkassobolag stadgas uttryckligen i inkassolagen att det strider mot god inkassosed att företa inkassoåtgärder mot underåriga. För Kronofogdemyndigheten torde gälla att en ansökan om betalningsföreläggande mot en underårig inte kan verkställas, utan måste överlämnas till domstol. Det är sedan upp till den underåriges borgenär att fastställa kravet i en domstolsprocess.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över behovet av en sänkning av aktiekapitalet i privata aktiebolag samt behovet av en ny företagsform utan personligt betalningsansvar avsedd för mindre aktiebolag. Den första delen av utredningen, behovet av en sänkning av aktiekapitalet, blev klar i maj 2008. Hela utredningen ska vara klar i mars 2009. Europeiska gemenskapernas kommission har kommit med ett förslag om europeiskt privat aktiebolag, SPE-bolag. Uppsatsens syfte är att titta närmare på dessa utredningar och förslag för att se vad det kan få för konsekvenser för aktieägare, borgenärer och bolagsrätten i Sverige. I Dir. 2007:132 Ett enklare aktiebolag ges utredaren i uppgift att utreda om det i Sverige finns behov av en företagsform utan personligt betalningsansvar avsedd för mindre företag. Den som idag vill driva verksamhet utan personligt betalningsansvar är hänvisad att starta ett aktiebolag. Reglerna för aktiebolag är omfattande och kan ses som krångliga och saknar ofta betydelse om aktiebolaget endast har en aktieägare. Utredaren ska även undersöka om det går att förenkla de redan befintliga reglerna i ABL och ABF. I utredningen om ett sänkt aktiekapital gavs två alternativ av utredaren. Det alternativ som förordades var att gränsen för minsta tillåtna aktiekapital sänks till 50 000 SEK för privata aktiebolag. I det alternativa förslaget ges möjlighet till successiv inbetalning av aktiekapitalet, eventuellt i kombination med en sänkning av minsta tillåtna aktiekapital till 50 000 SEK. Efter det att utredningen blev klar har Justitiedepartementet lagt fram ytterligare ett förslag som innebär en sänkning av aktiekapitalet till 1 SEK. Anledningen till förslaget var att det kommit ett förslag om ett SPE-bolag, som föreslogs ha ett minsta aktiekapital på 1 EUR. SPE-bolaget föreslås vara en företagsform som kan bildas i medlemsstaterna utan krav på gränsöverskridande verksamhet. Syftet med SPE-bolaget är att minska de administrativa - och ekonomiska hinder som kan uppstå vid gränsöverskridande verksamhet på grund av att reglerna skiljer sig åt mellan medlemsländerna. De slutsatser som presenteras är att en ny företagsform troligen skulle kunna anpassas bättre än den nuvarande lagstiftningen till de små företagens önskemål och behov. Däremot har frågan om en speciell företagsform diskuterats tidigare, utan något genomslag och SPE-bolaget kan tillkomma som ytterligare ett alternativ för den som vill bedriva näringsverksamhet utan personligt betalningsansvar. Därför ligger det närmare till hands att förenkla de associationsrättsliga reglerna för de mindre företagen. Vad gäller en sänkning av aktiekapitalet till 50 000 SEK förutspås det inte få några större konsekvenser för företagets borgenärer då de i större utsträckning tar hänsyn till andra faktorer såsom återbetalningsförmågan. Däremot skulle aktiebolagsformen bli mer tillgänglig för de företag som inte har så stort kapitalbehov. Successiv inbetalning gör aktiebolagsformen än mer tillgänglig, men försvårar regelverket och medför ökade administrativa kostnader. En sänkning av aktiekapitalet till 1 SEK skulle troligen medföra att personliga säkerheter krävs vid kreditgivning, vilket skulle urholka principen om det begränsade personliga ansvaret. Aktiekapitalets funktion som seriositetsspärr skulle dessutom försvinna helt.

Sverige har ett av världens högsta skattetryck vilket medför att det alltid varit attraktivt med skatteplanering och skatteundandragande aktiviteter för att finna förmånligare skattesituationer. Ett regelverk som kan anses ge upphov till att många skattskyldiga försöker finna förmånligare skattesituationer i form av skatteundandragande aktiviteter är de så kallade fåmansföretagsreglerna som innebär för de som träffas, att beskattning kan komma att ske i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Ett förfarande som blivit uppmärksammat i praxis och som framställningen är koncentrerad på, är då en svensk fåmansföretagare överlåter sina andelar till underpris till ett av honom ägt holdingbolag i ett annat land beläget inom EES-området, som i sin tur överlåter andelarna till marknadspris till en extern köpare i Sverige. Sedan Sverige omarbetat sin lagstiftning avseende underprisöverlåtelser av kapitalvinstbeskattade tillgångar efter påtryckningar från EG-domstolen kan dessa överlåtelser göras till utländska bolag belägna inom EES-området utan att uttagsbeskattning blir aktuell. Efter utflyttning från Sverige undkommer den skattskyldige svensk skatt. Det har uppstått frågor kring om det går att bortse från det utländska holdingbolaget och istället anse att fåmansföretagaren avyttrar sina aktier direkt till den externa köparen då det utländska bolaget endast används som mellanhand i syfte att undkomma svensk skatt. Förfarandet var för handen i RÅ 2008 not. 169 och framställningen syftar till att ur ett rättseffektivitetsperspektiv utreda om förfarandet kan angripas med hjälp metoder mot skatteflykt i svensk rätt där en närmare studie av principen om rättshandlingars verkliga innebörd, skatterättslig genomsyn och skatteflyktslagen omfattas. Syftet är vidare att utreda det eventuella behovet av en förändring av gällande rätt för att bidra till förbättrad rättseffektivitet i det här avseendet. Principen om rättshandlingars verkliga innebörd innebär en omklassificering av den beteckning den skattskyldige åsatt rättshandlingen till rättshandlingens verkliga innebörd då det föreligger diskrepans mellan dess form och innehåll. De företagna rättshandlingarna i RÅ 2008 not. 169 kan inte omklassificeras då de är verkliga och inte felrubricerade. Det har genom RÅ 2004 ref. 27 konstaterats att det inte finns någon möjlighet att i praxis underkänna civilrättsligt giltiga rättshandlingar då de genomförts endast i skattesyfte. Att en sådan praxismetod mot skatteflykt inte existerar har även bekräftats genom RÅ 2008 not. 169. Av den anledningen kan inte förfarandet angripas med hjälp av skatterättslig genomsyn. Den enda möjligheten att angripa förfarandet är med hjälp av skatteflyktslagen. Enligt min åsikt bör förfarandet som var för handen i RÅ 2008 not. 169 kunna angripas med hjälp av skatteflyktslagen då de fyra rekvisiten för detta är uppfyllda. Skatteflyktslagen behöver därför enligt min mening inte genomgå en förändring för att uppnå högre rättseffektivitet.

This master’s thesis has analyzed the issues multinational enterprises (MNE) have when determining the arm’s length price from intra group services rendered from a group service center (GSC). The thesis is based on the recommendations from the Organization for Economic Co-operation and Development (OECD), and the legislations in Sweden, Germany, USA, and Denmark. There are several factors that could cause issues for services rendered from a GSC. GSCs render services to the members of a MNE. These types of services are often managerial, supervisory, marketing, or other kinds of services, which are preformed more efficiently if centralized in the MNE rather than if each member of the MNE would perform the services themselves. The research has shown three specific issues that have caused problems for MNEs: When is a service chargeable? Is the applied method for charging appropriate? And, how should the remuneration be determined? The concerned countries have different rules and regulations towards dealing with these issues, which have caused problems for MNE operating in these countries. There is no other category of transaction that has caused as much disagreement between taxpayers and tax authorities as intra group services. Countries seem to have different approaches towards when services are chargeable, which in situations create disputes between taxpayers and the countries’ tax authorities. The appropriate method for charging is dependent of the concerned countries. Three of the countries have a negative attitude towards indirect charging, while one has no preference. Consequently, this has caused problems for MNE to price services. Three of the countries apply the OECD’s recommendations, when determine the appropriate pricing method. OECD has a hierarchy of the methods, whereas USA applies the best method rule, which means that they have no preference over a certain pricing method. The most common methods for pricing services are the cost plus method and the transactional net margin method. However, there are situations where some of the countries do not approve a profit element in the charge. In these situations, the OECD‘s recommendations do not provide a clear and straight answer, whereas the US Regulations have very strict and clear regulations when a service should be charged without a profit element. There could be many factors to why countries have different interpretations: ambiguous recommendations from the OECD; subjective opinions from governments, tax authorities and courts; protectionism; language barriers; accounting standards; the differences in the legal value of the OECD recommendations; and probably other factors which has not been considered. Inferentially, the OECD should be more open to a “US approach”, by giving more clear, precise and direct recommendations. A “US approach” gives more predictability to practitioners. Direct, clear and precise recommendations will give less room for interpretation, thus, less confusion in practice. Even if this has to be accepted by countries it should lead to less confusion and hopefully decrease double taxation for MNEs.

The purpose of this master’s thesis is to explain and analyze whether today’s existing regulations provide sufficient guidance on how to apply the Profit Split Method (PSM) in practice. Since the enterprises’ profits arising from intra-group transactions increases, the tax base for any government also becomes larger and more important. This issue will likely become even more problematic as the globalization branches out and the majority of the global trade is undertaken between associated enterprises. In order to satisfy all parts and serve the dual objective of securing an appropriate tax base in each jurisdiction and avoiding double taxation, one ambition of the OECD is to harmonize the transfer pricing rules and make them become more uniform. An area in which this goal can be accomplish is at an international level such as the OECD; an important developer in the field of transfer pricing. Different transfer pricing methods has been developed which can be applied by both taxpayers and tax authorities to determine a correct transfer price. Six of these methods has gained international acceptance, although to a more or less extent among various countries, and one of these methods is the PSM. In the years between 1979 and 1995, the OECD had a reluctant standpoint of accepting the application of any transfer pricing method based on profits, such as the PSM. This hesitant viewpoint changed in the existing TPG which explicitly stipulates that the PSM could provide a transfer pricing estimation in accordance with the ALP, which should be accepted in exceptional cases. There are certain situations where a PSM possibly will provide the most appropriate arm’s length result. Since the principle of economics can create complex business environments of both vertical and horizontal integration, contributions of valuable intangibles on both sides of the cross-border transaction, the PSM might be the only method which can be employed. A relevant issue which need to be enlightened is whether the existing guidance provided by the OECD and USA is sufficient from a practitioners and tax administration point of view, or is more guidance needed to better understand the issues surrounding the concept of the PSM. The fact that OECD insist of using comparables to the highest extent as possible when employing the PSM entails practical problems, since it is rather a rule than an exception that reliable comparables cannot be found when valuable intangibles are involved. The Arthur of this master’s thesis has identified three key conclusions which might facilitate how PSM issues can be handled in the future and improve the existing PSM guidance. These conclusions are the need for a uniform PSM interpretation, the need for additional flexibility and acceptance, and the need for additional TPG guidance.