<p>The purpose of this master’s thesis is to explain and analyze whether today’s existing regulations provide sufficient guidance on how to apply the Profit Split Method (PSM) in practice. Since the enterprises’ profits arising from intra-group transactions increases, the tax base for any government also becomes larger and more important. This issue will likely become even more problematic as the globalization branches out and the majority of the global trade is undertaken between associated enterprises.</p><p>In order to satisfy all parts and serve the dual objective of securing an appropriate tax base in each jurisdiction and avoiding double taxation, one ambition of the OECD is to harmonize the transfer pricing rules and make them become more uniform. An area in which this goal can be accomplish is at an international level such as the OECD; an important developer in the field of transfer pricing. Different transfer pricing methods has been developed which can be applied by both taxpayers and tax authorities to determine a correct transfer price. Six of these methods has gained international acceptance, although to a more or less extent among various countries, and one of these methods is the PSM. In the years between 1979 and 1995, the OECD had a reluctant standpoint of accepting the application of any transfer pricing method based on profits, such as the PSM. This hesitant viewpoint changed in the existing TPG which explicitly stipulates that the PSM could provide a transfer pricing estimation in accordance with the ALP, which should be accepted in exceptional cases.</p><p>There are certain situations where a PSM possibly will provide the most appropriate arm’s length result. Since the principle of economics can create complex business environments of both vertical and horizontal integration, contributions of valuable intangibles on both sides of the cross-border transaction, the PSM might be the only method which can be employed. A relevant issue which need to be enlightened is whether the existing guidance provided by the OECD and USA is sufficient from a practitioners and tax administration point of view, or is more guidance needed to better understand the issues surrounding the concept of the PSM. The fact that OECD insist of using comparables to the highest extent as possible when employing the PSM entails practical problems, since it is rather a rule than an exception that reliable comparables cannot be found when valuable intangibles are involved.</p><p>The Arthur of this master’s thesis has identified three key conclusions which might facilitate how PSM issues can be handled in the future and improve the existing PSM guidance. These conclusions are the need for a uniform PSM interpretation, the need for additional flexibility and acceptance, and the need for additional TPG guidance.</p>

<p>Magister uppsats inom skatterätt</p><p>Titel: Omvandling och återbetalning av aktieägartillskott</p><p>Författare: Christian Eklund</p><p>Handledare: Björn Westberg</p><p>Datum: 2009-12-14</p><p>Ämnesord</p><p><strong>Aktieägartillskott, ovillkorade, villkorade, omvandling, återbetalning<p>Sammanfattning</p><p>Aktieägartillskott är en förmögenhetsöverföring utan formkrav från aktieägare till eget aktiebolag utan rätt till nya aktier. Det finns idag inga lagstöd kring aktie-ägartillskotten men de har alltsedan 1800-talet varit en accepterad form för att främst täcka kapitalbrist i aktiebolag. Tillskotten kan vara såväl villkorade som ovillkorade och är varken avdragsgilla för givaren eller skattepliktiga för mottaga-ren. Mottagaren redovisar tillskotten som fritt eget kapital, såvida täckning finns för det bundna kapitalet i bolaget. Skillnaden mellan ovillkorade tillskott och vill-korade tillskott är rätten till återbetalning där ovillkorade tillskott till skillnad från villkorade tillskott inte ger en återbetalningsrätt. Ovillkorade tillskott har skatte-rättsligt ansetts likna rena kapitalinsatser medan villkorade tillskott mer anses ut-göra ett lån utan säkerhet. Vid ovillkorade tillskott får tillskottsgivaren lägga till värdet av tillskottet på anskaffningsutgiften för aktierna vilket ger givaren av-dragsrätt vid exempelvis en konkurs eller överlåtelse av aktierna. Då villkorade tillskott inte redovisas som en skuld för bolaget kan återbetalning enbart ske inom ramen för utdelningsreglerna i aktiebolagslagen, härefter ABL. För att återbetal-ning sedan skall ske får avtal tecknas mellan tillskottsgivaren och eventuella övri-ga aktieägare.</p><p>I praxis har återbetalning av villkorade tillskott skatterättsligt behandlats som återbetalning av lån, om inte vissa särskilda förutsättningar förelegat. Vilka sär-skilda förutsättningar som föranleder att återbetalningen skall behandlas annor-lunda, såsom utdelning, har inte helt klargjorts. I två rättsfall från år 2009 har Re-geringsrätten, härefter RR, behandlat två likvärdiga fall olika. I båda fallen ansågs inkomstskattelagen, härefter IL, inte kunna ge stöd för att återbetalningen skulle behandlas på annat sätt än återbetalning av lån. RR ansåg dock i det ena fallet att förfarandet som möjliggjorde återbetalningen stred mot lagstiftningens syfte och att skatteflyktslagen därmed var tillämplig. I domskälen var RR otydlig i sin for-mulering vad som i det ena fallet stred mot lagstiftningens syfte och i det andra fallet inte. Enligt min bedömning borde båda fallen ha behandlats lika då lagstifta-ren i båda fallen torde ha känt till möjligheten till kringåendet. RR har genom do-marna gjort sin tidigare relativt konsekventa och tydliga praxis otydligare, vilket försämrar förutsebarheten för beskattningskonsekvenserna.</p><p>Det villkorade aktieägartillskottet är ett avtal mellan tillskottsgivaren, övriga ak-tieägare och bolaget. Då bolaget i praxis har ansetts ha en underordnad roll är vill-korade tillskott inte ett utav bolaget utgivet värdepapper, vilket medför att av-dragsrätt saknas vid konkurs. För att få möjlighet att dra av en förlust då bolaget</p><p>närmar sig konkurs, har innehavaren av det villkorade tillskottet försökt omvandla till ett ovillkorat tillskott. Omvandlingen innebär att återbetalningsrätten enligt det villkorade tillskottet efterges och att värdet på det villkorade tillskottet därmed ut-gör ett ovillkorat tillskott som får tilläggas på omkostnadsbeloppet för aktierna. I praxis har RR i flera fall fastslagit att omvandlingar av villkorade tillskott till ovillkorade, då bolaget befunnit sig på obestånd, inte ansetts innebära något ovill-korat tillskott som kunnat öka omkostnadsbeloppet för aktierna. RR har dock kon-staterat att värdet på det ovillkorade tillskottet vid en omvandling är det villkorade tillskottets värde vid omvandlingen. En fråga RR inte har besvarat är huruvida omvandlingen, trots att bolaget befunnit sig på obestånd och det villkorade till-skottet varit värdelöst, innebär en avyttring. Skatteverket, härefter SKV, har därför tidigare nekat förlustavdrag då bolag försatts i konkurs, då de ansett att varken nå-gon avyttring skett eller ovillkorat tillskott lämnats.</p><p>Under år 2009 har RR i två avgöranden fastslagit att omvandling av fordringar till ovillkorade tillskott, då bolaget befunnit sig på obestånd och fordringen ansetts värdelös, innebär att avyttring har skett trots att något ovillkorat tillskott inte an-setts ha ökat omkostnadsbeloppet. I domarna påtalar RR att omvandlingarna inne-burit att bolagets egna kapital ökat i samband med omvandlingarna då bolagets skuld minskat med fordringens belopp. Då SKV med samma grund som gällande omvandlingar av villkorade till ovillkorade tillskott, tidigare nekat förlustavdrag, har SKV:s ställningstagande nu ändrats. SKV anser att domarna gällande om-vandlingar av fordringar från år 2009 även omfattar omvandlingar av villkorade tillskott. I dag medger således SKV förlustavdrag vid omvandlingar av värdelösa villkorade tillskott då de anser att en avyttring skett. Detta trots att frågan inte har besvarats av RR. Med hänsyn till SKV:s fiskala intressen får deras tolkning av gällande rätt anses anmärkningsvärd då rättsläget fortfarande får anses oklart.</p></strong></p>

<p>Den 1 juli 2006 trädde lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden[1] (LUA) ikraft. Lagen är ett resultat av Sveriges genomförande av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden[2] (takeover-direktivet) som inför en harmoniserad reglering av offentliga uppköp av noterade aktier. Regleringens syfte är att garantera målbolagets aktieägare en rättvis och rimlig behandling samtidigt som önskade omstruktureringar möjliggörs. Genom principen att det är aktieägarna som själva skall ta ställning till budet och godkänna försvarsåtgärder skyddas de från ledningen. Genom principen om likabehandling av aktieägare, vad gäller t.ex. premie, skyddas minoriteten.</p><p>För Sveriges del har detta område sedan tidigare endast reglerats av självreglering utarbetad av Näringslivets Börskommitté (NBK) som blivit giltig i och med noteringsavtalen. Aktiemarknadsnämnden (AMN) har sedan starten agerat tolknings- och dispensinstitut avseende dessa Takeover-regler.</p><p>I och med direktivets genomförande kom bestämmelserna om bl.a. budplikt och försvarsåtgärder att lagregleras, samtidigt som ett lagstadgat krav för budgivare att följa den befintliga självregleringen[3] (takeover-reglerna) infördes. Detta har inneburit att AMN numera på delegation från Finansinspektionen (FI) utför myndighetsutövning och tolkar lag vid tolknings- och dispensuttalanden avseende LUA. Detta ger upphov till ett antal frågor, bl.a. angående nämndens sammansättning och värdet av dess uttalande som rättskälla.</p><p>Tolknings- och dispensfrågor får enligt LUA överlåtas till <em>ett organ med representativa medlemmar för näringslivet</em>. De som främst berörs av nämndens uttalanden är ett aktiemarknadsbolags huvudsakliga intressenter; <em>bolaget självt och dess aktieägare</em>. Aktieägarna kan även delas upp i en majoritet och en minoritet. På den svenska aktiemarknaden är det vanligt med en stark majoritet eller kontrollägare. Den för svenska förhållanden accentuerade intressekonflikten är därför mellan majoritets- och minoritetsintresset.</p><p>AMN:s ledamöter utses av Föreningen för god sed på aktiemarknadens styrelse, vars huvudmän är framförallt branschorganisationer. I uppsatsen konstateras att det både bland föreningens huvudmän och nämndens ledamöter finns ett starkt representerat lednings- och majoritetsintressen medan ett utpräglat minoritetsintresse endast finns hos en ledamot i nämnden. Det har anförts att domare och akademiker skall garantera rättssäkerheten men på grund av att de endast utgör en marginell del i nämnden får de anses sakna avsedd verkan.</p><p>AMN:s uttalanden avseende LUA bör formellt sett inte ha någon prejudicerande verkan då nämnden är första instans. Det är dock lagstiftarens avsikt att tyngdpunkten skall ligga i första instans, vilket tillsammans med den mycket låga frekvensen av överklaganden får till följd att nämnden hittills i praktiken varit högsta instans. Vad gäller takeover-reglerna är AMN även i fortsättningen enda instans och tolkare. I avsaknad av fler avgöranden från högre instans får därför AMN:s uttalanden tillmätas stor vikt vad gäller god sed på aktiemarknaden.</p><p>[1] Lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.</p><p>[2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden.</p><p>[3] Regler rörande offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden NASDAQ OMX Stockholm, den 1 oktober 2009, utvecklade av NBK.</p>

<p>The purpose of this thesis is to investigate the plaintiffs and the defendant’s prospects to change their claims and pleas in optional civil actions and how the rules for the modifications of a suit are affecting the framework of the process. The plaintiff's general ability to expand and alter the claim is found in the chapter 13, 3 § of the Act of Procedure and the basic principle is that a claim is not to be changed. From this basic principle exceptions are allowed to claim another fulfillment or to expand the process with a claim for interest or other additional obligations. The plaintiff can also limit his or her claim or expand the claim with new legal foundations as long as the issue of the process does not change. The defendant’s prospects to make changes in his or her plea are limited to admission and setting off.</p>

<p>Efter 30 år av diskussioner och förhandlingar lyckades ministrarna inom Europeiska unionens råd, också kallad ministerrådet, rösta igenom en förordning som kom att reglera en ny företagsform, SE-bolag. Den ursprungliga tanken med en att ha en gemensam bolagsform var att den skulle lyda under gemensamma EU-regler. Ambitionen kom att bli overklig då harmoniseringen inom EU inte hade tagit den form som krävdes för att förverkliga detta, vilket den fortfarande inte har gjort. I stället lämnades kompletterande bestämmelser åt medlemsstaterna för att behandla SE-bolag som nationella publika aktiebolag</p><p>Samtidigt som SE-bolagens stadga utvecklades så gjorde också bestämmelserna om arbetstagarinflytande det. Det publicerades ett direktiv gällande arbetstagarinflytandet som blev implementerat i flertalet medlemsstater.</p><p>Utvecklingen har idag kommit så långt att det finns 510 etablerade SE-bolag inom EU. Majoriteten av dessa bolag finns etablerade i Tjeckien och Tyskland. Det finns många drivande faktorer som har orsakat den ojämna fördelningen av bolagens etablering. Dessa faktorer påverkas inte minst av medlemsstaternas ekonomier.</p><p>Den europeiska statusen, implementeringen av arbetstagarinflytande och skatterättsliga bestämmelser är bara ett par av de befintliga faktorerna som är avgörande för SE-bolag vid val av stat för etablering.</p><p>Dessutom har det under de senaste åren utvecklats en ny trend inom SE-bolagen, nämligen SE-dotterbolag, även kallad SE-skalbolag, som är inaktiva men redo för försäljning till potentiella köpare. Anledningen till denna trend har delvis blivit utredd i uppsatsen och resultatet blir att det enligt doktrin finns två anledningar till utvecklingen, nämligen bestämmelserna om arbetstagarinflytandet men också det långa registreringsförfarandet för ett SE-bolag.</p><p>Uppsatsen kommer att behandla SE-bolagen syfte, etablering och utveckling, en avslutande diskussion kommer att föras kring SE-bolagens framtid.</p>

<p>This thesis intends to analyze and clarify the relevant market within air passenger transport. Further the thesis intends to investigate if there is any difference in air passenger transport in accordance to more general business. The definition of the relevant market is an essential step in order to establish a breach under European competition law. The relevant market includes the relevant product market and the relevant geographic market. The fundamental issue in the relevant product market is whether products are considered to be substitutable and can constitute the same market. The Commission has set a notice which includes methods and criterias and serves as guidelines to courts and companies to define the relevant market. The notice is however not binding for courts. The CJ have developed implementation of the criterias which it tends to refer to even if it is a different branch, however a case-by-case based definition is needed. The definition of the relevant market is based on three main criterias: demand substitutability, supply substitutability and potential competition. Even though the supply substitutability seems not be implemented in a further extension in more general branches, it seems to be of greater importance when defining the relevant market within air passenger transport. The air passenger transport has also established a test called base of origin and base of destination which includes an analysis of price, travel frequencies, comfort of the journey, transfer time to terminals and differences in the qualities and quantities in airports.  However according to air passenger transport, travel sequences seems to be the criteria that courts focus most on.</p>

<p><strong><p>Abstract</p><p>This bachelor thesis deals with the close company rules in chapter 56-57 within the Swedish income tax law (IL). The purpose of this thesis is to analyse the outsider rule in 57:5 IL. If a shareholder or a family member works or have worked actively within the company within the fiscal year or the last five fiscal years then the partner has qualified shares and is to be taxed according to the special closed company rules.</p><p>If an outsider, directly or indirectly, is a significant shareholder within the company, and directly or indirectly, are entitled to dividends then an active partner only has qualified shares if there is special reasons. When making the assessment regard must be made to conditions under the fiscal year or the last five fiscal years. There is special reason not to apply the rule if there are agreements regarding how the profit should be split or cross-ownerships between companies.</p><p>If a taxpayer can show that an outsider own 30 percent of the closed company and has a right to dividends and there is no special reason to why the rule should not be applied then the outsider rule is applicable. If the rule is applicable it means that all the shareholders within the company will be taxed for dividends and capital gain with a 25 percent tax rate.</p></strong></p>

<p>I EU råder det idag en tänkt etableringsfrihet för företag inom gemenskapen. EUD har genom ett antal avgörande domar gett en bild av hur tolkningen av den stadgade etableringsfriheten ska ske. På grund av etableringsfriheten och EUDs praxis genom åren har möjligheter kommit upp för medlemsstater att konkurrera med varandra för att erhålla den bästa lagstiftningen för bolag att starta upp sin verksamhet i.</p><p>Vissa förespråkare anser att möjligheten till regelkonkurrens riskerar att försämra medlemsstaternas bolagsregler ur ett arbetstagarperspektiv då medlemsstaterna i framtiden kommer att utforma lagar som är förmånliga för bolagen men med ett sämre skydd för arbetstagare, ett såkallat <em>race to the bottom</em>. Andra menar att regelkonkurrens tvärt om stärker den inre europeiska marknaden då medlemsstaterna aktivt strävar efter att utforma de bästa lagarna ur allas perspektiv och att en sådan konkurrens behövs inom gemenskapen för att aktivt lyfta och utveckla kvalitén på medlemsstaternas bolagsregler, ett såkallat <em>race to the top.</em></p><p>Inom EU diskuteras idag förslag till ett gemensamt privat europeiskt aktiebolag (SPE-bolag) som ska gälla inom hela EU och där bolagsreglerna är desamma i alla medlemsstater. Gemensam harmonisering bland medlemsstaterna kan tänkas motverka en negativ utveckling av regelkonkurrensen (<em>race to the bottom</em> med försämrat arbetstagarskydd som följd) men kan även medföra att den goda utvecklingen som kan ske genom fri regelkonkurrens mellan nationella bolagsregler stannar upp bland medlemsstaterna. Vad gäller SPE-bolaget så motverkar inte det möjligheten för negativ regelkonkurrens mellan medlemsstaterna ur ett arbetstagarskyddsperspektiv utan snarare öppnar upp för mer negativ regelkonkurrens.</p><p>En möjlighet till god regelkonkurrens bland medlemsstaterna utan att konsekvenserna av att ett <em>race to the bottom</em> skulle uppstå är att den europeiske lagstiftaren utfärdar en gemensam arbetstagarskyddslagstiftning vilket alla medlemsstater måste följa. En sådan lagstiftning skulle reglera alla väsentliga arbetsrättsområden som skulle kunna förbises om en negativ regelkonkurrens skulle utvecklas mellan medlemsstaterna. Därefter skulle det råda en fri regelkonkurrens. En sådan lösning skulle ta de bra delarna ur regelkonkurrens samtidigt som de negativa delarna förhindrades.</p>

<p>De lagar som i Sverige reglerar avtal är till stor del dispositiva. Detta innebär att parterna själva kan besluta om hur avtalet ska utformas och vad det ska innehålla. För att förenkla processen vid avtalsförfattande använder sig många bolag av standardavtal. Det finns flera olika former av standardavtal och bland dessa former finns den typ av standardkontrakt som närmast kan beskrivas som ett standardförslag. Detta standardförslag används vid avtalsförhandlingar och i majoriteten av dessa avtalsförhandlingar är det den svagare parten som måste förhålla sig till den starkare partens avtal.</p><p>Denna uppsats syftar till att utreda vilka konsekvenserna blir av att utgå från motpartens avtal i jämfört med att utgå från det egna avtalet.</p><p>Uppsatsen har funnit att den påverkan valet av avtal har ger olika stor påverkan beroende på vad som eftersträvas. Om det ses ur ett vinstmaximeringsperspektiv spelar det ingen större roll vilket avtal som används. Under vissa avtalspunkter kan en direkt påverkan på vinstmöjligheterna ursköljas men på det stora hela är skillnaderna ganska små. Om man istället ser det ur ett perspektiv där de mål som eftersträvas inte gäller vinst utan istället behandlar andra skäl, som att ge ett professionellt intryck eller att skapa en trygghet för ägarna, har det en stor betydelse vilket avtal som används.</p>

<p>It has become increasingly simple for companies to offer its employees shares in the form of incentive or option plans to acquire.  Companies motivate incentive plans with employee buy-outs that it will lead to higher involvement of work. The offers are often associated with disposal restrictions to the employee such as not immediately dispose of shares or that the employees will have to remain of employment within a certain timeframe. The problems with disposal restrictions are that it makes it difficult to determine the point of taxation.</p><p>When shares deemed acquired at the time of share subscription the benefit will be taxable as income from service and the increase in value income from capital. When shares are deemed to be acquired only after cessation of disposal restrictions this will result in that the benefit is taxed only once.</p><p>After the Supreme Administrative Court rulings in 3167-09 and 3168-09, it is now obvious that the acquisition is deemed to occur at the time of acquisition. The problem is not yet solved because the constant development of the security market needs to be considered. The area will be a subject to further revisions because of the technological development and internationalization of the area.</p>