Studien handlar om i vilken omfattning eleverna känner sig delaktiga i skolanslikabehandlingsarbete samt i vilken omfattning eleverna upplever förekomsten avdiskriminering, trakasserier och kränkande behandling i skolan. Syftet är attkartlägga elevernas uppfattning om skolans likabehandlingsarbete samt förekomstenav kränkande behandling i skolans olika miljöer. Vi har valt ett kvantitativtangreppssätt då vi genomfört en enkätstudie som lämnats ut till totalt 101 elever iårskurs fem. Resultatet visar att många elever inte känner tillit till alla vuxna i skolan.Mer än hälften av eleverna känner inte till likabehandlingsplanen och nästan allaelever upplever att de inte har fått varit delaktiga i likabehandlingsarbetet. Elevernaefterfrågar mer stöd från de vuxna genom en större vuxennärvaro då de serkränkande behandling som ett problem i skolan. Detta tyder på att skolorna behöverutveckla sitt likabehandlingsarbete för att alla elever ska känna sig delaktiga i arbetetmed likabehandling samt känna trygghet i skolan. / The study deals with the extent to which students feel part of the school's equalitywork, and the extent to which students perceive the existence of discrimination ,harassment and offensive behavior in school. The aim is to identify students'perception of the school's equality work and the incidence of harassment in schoolenvironments. We have chosen a quantitative approach when we conducted aquestionnaire survey given out to a total of 101 students in fifth grade. The resultsshow that many students don’t have trust in all adults in school. More than half of thestudents are not aware of the equality plan and almost all students feel that they havenot been involved in the school’s equality work. Students are requesting moresupport from the adults by a larger adult presence because they see abusive behavioras a problem in school. This suggests that school’s need to develop their equality workfor all students to feel part of the work on equality and feel safe in school.

Syftet med min uppsats är att studera eleverna på en högstadieskola i ett mindre samhälle i Skåne om klimatet på skolan. Med klimatet på skolan menar jag hur de trivs med varandra, med vuxna på skolan, förekommer det mobbning, trakasserier och kränkande behandlingar. Hur trivs eleverna egentligen på skolan, är det så illa som en del elever påstår eller trivs de bra på skolan under skoltid och hur är attityden mellan eleverna. Metoden är en enkätundersökning på ca 100 elever jämnt fördelat på årskurs 7,8 och 9 på skolan. Huvudresultatet var betydligt bättre än vad eleverna beskrev vid andra tillfällen och stämde överens med andra större undersökningar inom samma forskningsområde. Eleverna anser inte över lag att de blir mobbade, kränkta eller utsatta för trakasserier. De försöker även vara trevliga kamrater. Det som var förvånande med undersökningen var att få elever kände till eller märkte av Friends verksamhet på skolan som startade höstterminen 2009.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007.

Under hösten 2017 synliggjordes mäns sexuella trakasserier mot kvinnor i kampanjen #MeToo där kvinnor berättade om sina erfarenheter av att ha utsatts. Forskning inom ämnet har visat att det finns könsskillnader i attityder mot och tolerans för sexuella trakasserier (McCabe & Hardman, 2005). I denna studie undersöktes könsskillnader i bedömningen av allvarlighetsgrad av beteenden som kunde uppfattas som sexuella trakasserier i en scenariobaserad enkätstudie, samt hur allvarsgraden skiljde sig mellan så kallade traditionella och icke-traditionella sexuella trakasserier. Studiens hypoteser formulerades utifrån tidigare forskning om att människor generellt ansett situationer vara mer allvarliga där kön på utövare och offer stämde överens med den traditionella synen på sexuella trakasserier, att en man utsatte en kvinna, att både män och kvinnor ansett dessa situationer mer allvarliga samt att kvinnor bedömer fler incidenter som sexuella trakasserier än män (Diehl, Glaser & Bohner, 2014). 160 studenter, 80 kvinnor och 80 män, från Linnéuniversitetet deltog i studien. Resultatet visade att både män och kvinnor ansåg att scenarier där en kvinna var det så kallade offret i situationen och en man var förövaren, var allvarligare än när en man utsattes för samma beteende av en kvinna. När en man var offret rankade männen i studien detta som avsevärt mindre allvarligt än när det var en kvinna som utsattes. Kvinnor bedömde generellt situationerna som mer allvarliga oavsett offrets kön, men största skillnaden utgjordes av kvinnors och mäns bedömningar i situationerna där en man utsattes av en kvinna. Studiens resultat visade alltså att det fanns skillnader mellan hur män och kvinnor såg på sexuella trakasserier men också att offrets kön spelade roll i hur allvarliga beteenden, vilka kunde bedömas som sexuella trakasserier, ansågs vara.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2005.

The restaurant industry is often described as a hard and tough working environment. The restaurant industry is the industry that are most subjected to sexual harassment witch can affect the occupational health both physically and psychologically. The aim of this study was to explore the experience of sexual harassment among staff in the restaurant industry. To get a view and understanding of earlier research a systematic literature review was conducted. To get an understanding of restaurant staffs experience of sexual harassment a qualitative interview study with a phenomenology approach was performed. The main results showed that the informants experienced sexual harassment as a process of acclimatization. It starts with a sexual jargon that is customary and the informant describes a fear of reporting. The jargon and fear becomes a part of everyday life and informants describes that they don’t define it to be sexual harassment anymore. The informants describe it as the borders have moved or become blurred when it comes to sexual harassment witch can defines like a normalization of sexual harassment. / Restaurangbranschen beskrivs ofta som en bransch med hårt och otrivsamt klimat. Av alla branscher är restaurangbranschen den bransch där minst är nöjda med sitt arbete samt utsätts de för flest sexuella trakasserier. Sexuella trakasserier inom arbetslivet är ett uppträdande av sexuell natur som kränker en annan arbetstagare. Sexuella trakasserier kan påverka arbetshälsan både fysiskt och psykiskt och kan yttra sig genom ångest, rädsla, trötthet, huvudvärk och depression. Tidigare forskning kring sexuella trakasserier mellan arbetstagare och chefer var begränsat vilket tyder på att det behövs ökad kunskap och forskning kring det. Tidigare forsknings resultat påvisar att sexuella trakasserier inom restaurangbranschen beror på makt, att det är en form av maktutövande. För att få förståelse om problematiken och restaurangpersonalen upplevelse om sexuella trakasserier genomfördes en kvalitativ intervjustudie med en fenomenologisk ansats. Syftet var att undersöka upplevelsen av sexuella trakasserier bland anställda i restaurangbranschen. Resultatets essens kan beskrivas som en acklimatiseringsprocess där sexuella trakasserier upplevs som en skämtsam jargong med sexuella kommentarer, essensen utrycks samt genom en rädsla när det kommer till att anmäla sexuella trakasserier. Rädslan kring att anmäla utrycks som att informanterna är rädda för ryktesspridning, att mista gemenskapen eller att bli utfryst från kollegor/restaurangbranschen. Jargongen och rädslan blir tillslut en del av vardagen och informanterna beskriver sig att inte tänka på det längre, sexuella trakasserier blir efter en tid normalt. En normalisering sker utav sexuella trakasserier där informanterna beskriver att de inte uppmärksammar sexuella trakasserier på samma sätt längre. Informanterna beskriver det som att gränserna har flyttats eller suddats ut när det kommer till sexuella trakasserier, det har blivit en självklar del av arbetsmiljön och restaurangbranschen. Jargongen, rädslan och normaliseringen av sexuella trakasserier kan beskrivas som en acklimatiseringsprocess. Informanterna har acklimatiserat sig till en arbetsmiljö som inkluderar sexuella trakasserier.

Uppsatsen syftar till att undersöka bedömningen av en situation som inbegriper sexuella trakasserier med genusidentitetens betydelse som central aspekt. En stor andel av den tidigare forskningen berör sexuella trakasserier på arbetsplatser, organisationer och liknande verksamheter. Forskning har även synliggjort skolan som en arena för beteende motsvarande sexuella trakasserier, en arena som även tycks öka i omfattning.  Ytterligare en generell trend inom den tidigare forskningen i ämnet är att utifrån teoretiska resonemang diskutera fenomenet i termer av genusnormer, makt och strukturer. I uppsatsen besvaras frågeställningar rörande dels hur attityden till sexuella trakasserier i skolmiljön kontextuellt kan variera beroende på de centrala aktörernas genusidentitet, dels med explorativa avsikter huruvida dessa attityder är kvantitativt mätbara. Via ett bekvämlighetsurval skickades en internetbaserad enkät ut till medlemmar i Lärarnas Riksförbund Stockholm och insamlat datamaterial genomgick statistiska analyser motsvarande ANOVA för upprepade mätningar samt Post Hoc-analyser. Resultaten visar att bedömningen av en situation inbegripande sexuella trakasserier skiljer sig beroende på de centrala aktörernas genusidentitet. Situationer där förövaren är en man uppfattas mer allvarliga än situationer där förövaren är en kvinna, oberoende av den utsattes genusidentitet. Resultatet diskuteras sedan utifrån teoretiska resonemang gällande socialt konstruerade strukturer och mönster.

Hot och trakasserier mot journalister har under våren 2017 blivit mycket uppmärksammat. Denna undersökning syftar till att undersöka opinionsbildande journalisters upplevelser och erfarenheter av hot och trakasserier i deras yrkesverksamhet. Opinionsbildande journalister är en grupp inom den journalistiska yrkeskåren som är särskilt utsatt. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med sex verksamma journalister.   Vi har i uppsatsen utgått från följande frågeställningar: Hur ser hoten/trakasserierna ut och vilka medel används för att framföra dessa? Vilka konsekvenser har hoten/trakasserierna fått för deras privatliv samt yrkesutövning? Vilka strategier har journalisterna utvecklat för att kunna fortsätta utföra sitt arbete trots hot och trakasserier? Vad tror journalisterna att hoten/trakasserierna kan innebära för den oberoende journalistiken och det öppna samhället? När vi analyserat journalisternas levda erfarenheter och upplevelser har vi använt oss av copingstrategier i syfte att se hur de hanterar påfrestande situationer. Vi har i vårt arbete även varit intresserade av om och i så fall hur hotbilden mot journalister påverkar yrket i stort samt i förlängningen även demokratin. För att analysera detta har vi använt oss av demokratimodellernas olika krav på journalistiken. Resultatet av undersökningen visar att det är vanligt att man som opinionsbildande journalist får motta hot eller trakasserier. Samtliga intervjupersoner menar att den digitala utvecklingen med sociala medier har påverkat hotens karaktär och även gjort det lättare för de som hotar eller trakasserar att nå fram till journalisterna. Hoten och trakasseriernas förekomst leder till en viss självcensur och att journalisterna periodvis undviker vissa ämnen för att få en andningspaus. Det här kan i förlängningen få allvarliga konsekvenser för journalistikens demokratiska uppdrag. Journalisterna påverkas även på ett privatrelaterat plan. Samtliga av respondenterna menar att hot och trakasserier har blivit en del av den redaktionella vardagen, men det är ovanligt att journalisterna överväger att byta yrke helt.

Metoo-kampanjen som uppmärksammades hösten 2017 har genererat stor uppståndelse, #tystiklassen och #räckupphanden är två upprop inom #metoo som menar att belysa sexuella trakasserier och övergrepp inom skolans värld. Studien syftar till att undersöka om Metoo-kampanjen har lämnat någon påverkan på ungdomar, samt om #metoo har använts i skolan. En profession som är relevant att studera utifrån det socialpedagogiska fältet är skolkuratorn. Studien är utformad med en mixad metod, där 4 stycken skolkuratorer har intervjuats enligt den kvalitativa semistrukturerade intervjumetoden. En kvantitativ metod i form av en webbenkät skickades även ut och gav 44 stycken svar från skolkuratorer spridda över Sverige. Studiens resultat kan därefter ge ett nyanserat svar där skolkuratorers reflektioner samt observationer kan återges i teman utifrån studiens frågeställning. I resultatet görs jämförelser mellan metodernas resultat. Studiens resultat visar att ett stort antal skolor inte har använt sig av Metoo-kampanjen på något sätt. Skolkuratorer tycker dock överlag att kampanjen är bra, samt att skolan är en bra arena för att arbeta med fenomen som #metoo. Skolkuratorer upplever att det är verbala sexuella trakasserier som förekommer i skolan idag samt att mycket sker på internet via sociala medier. Skolkuratorerna anser att all personal i skolan har ett ansvar att uppmärksamma samhälleliga problem så som sexuella trakasserier. Intervjupersonerna beskriver att ett genomgående arbete måste ske i klassrummen med pedagogerna, och att temadagar samt punktinsatser i relation till #metoo inte är ett bra sätt att arbeta på. Intervjuinformanterna har i skolan observerat att ungdomar "slänger sig" med #metoo och att det verkar råda oklarhet kring vad #metoo står för.