<p>Att arbeta med kulturellt varierad population har visat sig utmanande. Syftet med detta arbete är att undersöka svenska distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av möten med patienter med utomeuropeisk bakgrund samt vilken etisk och/eller kulturell kompetens de anser sig behöva för denna typ av möten och hur den formas. Vidare är syftet att identifiera eventuella etiska dilemman distriktssköterskor ställs inför. Nio distriktssköterskor intervjuades individuellt. Dataanalysen resulterade i fem kategorier: <em>Kommunikation, Kultur, Organisation, Bemötande </em>och<em> Genusskillnader.</em> I resultatet identifieras problem i form av språkbarriärer, anhörigtolkar, dåligt förtroende för distriktssköterskor, svårigheter med tidsbokning, könspreferenser av personalen, ojämnställdhet och känsloladdade möten. Resultatet behandlade även kulturell kompetens, vad det innebär och hur den formas. Studien visar på att distriktssköterskors upplevelser är att det finns problem vid mötena och många problem skulle underlättas med tydligt och flerspråkigt informationsmaterial. Resultatet kan utgöra ett underlag för vidare forskning och kvalitetsutveckling inom området transkulturell omvårdnad.</p>

Att arbeta med kulturellt varierad population har visat sig utmanande. Syftet med detta arbete är att undersöka svenska distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av möten med patienter med utomeuropeisk bakgrund samt vilken etisk och/eller kulturell kompetens de anser sig behöva för denna typ av möten och hur den formas. Vidare är syftet att identifiera eventuella etiska dilemman distriktssköterskor ställs inför. Nio distriktssköterskor intervjuades individuellt. Dataanalysen resulterade i fem kategorier: Kommunikation, Kultur, Organisation, Bemötande och Genusskillnader. I resultatet identifieras problem i form av språkbarriärer, anhörigtolkar, dåligt förtroende för distriktssköterskor, svårigheter med tidsbokning, könspreferenser av personalen, ojämnställdhet och känsloladdade möten. Resultatet behandlade även kulturell kompetens, vad det innebär och hur den formas. Studien visar på att distriktssköterskors upplevelser är att det finns problem vid mötena och många problem skulle underlättas med tydligt och flerspråkigt informationsmaterial. Resultatet kan utgöra ett underlag för vidare forskning och kvalitetsutveckling inom området transkulturell omvårdnad.

Nästan alla familjer i Sverige har besökt BVC någon gång under barnets uppväxt. Det är barnhälsovårdens uppdrag att stödja föräldrarna i föräldraskapet. Fäder har blivit mer engagerade under de senaste decennierna. Hur fäderna i den nya omtumlande rollen kan få stöd, beror på vilken kunskap barnhälsovården har om deras normer och värderingar. Syftet med denna studie är att belysa iranska fäders erfarenheter och förväntningar i kontakten med BVC-sjuksköterskan. Studien har genomförts som en explorativ studie med en kvalitativ ansats. Åtta fäder med iransk ursprung blev intervjuade. Resultatet innefattar tre huvudkategorier; känslan av trygghet, att vara pappa på BVC samt kulturens betydelse. Resultatet från denna studie visar att BVC-sjuksköterskans professionella förhållningssätt gör att iranska fäder upplever trygghet och har stort förtroende för BVC. Faktorer som hjälper fäder från den iranska kulturen att få stöd är beroende av BVC-sjuksköterskans skicklighet och kunskap om kulturkompetens. Hur man förhåller sig som far inför vissa beslut relaterat till barnets uppväxt, är knutet till vem man är som person och vad man har för tidigare erfarenheter.

Bakgrund: Begreppet transkulturell omvårdnad är flerdimensionellt samt komplext och innefattar flera begrepp. Kultur är något som är individuellt och då under ständig förändring. Därmed bör sjuksköterskan vara flexibel i transkulturella vårdmöten. Målet i mötet mellan sjuksköterska och patient är att skapa en vårdrelation som bidrar till en tillvaro där patienten kan känna trygghet och tillit till hälso- och sjukvården. Att kommunicera innebär att inta information samt att ge information. För sjuksköterskan och annan hälso- sjukvårdspersonal ger kommunikationen möjlighet till att utöva personcentrerad vård och på så sätt tillfredsställa enskilda individers behov. Att uppnå personcentrerad och säker vård innebär en större utmaning i de fall där ett gemensamt talande språk saknas. Madeleine Leininger används som teoretisk referensram då teorin fokuserar på transkulturell omvårdnad och hur sjuksköterskor bör bemöta patienter med annan kulturell bakgrund. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av det transkulturella vårdmötet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen gjordes utifrån inspiration av Granheim och Lundmans tolkning av Krippendorfs innehållsanalys. Resultat: Följande kategorier framkom i resultatet erfarenheter relaterade till skillnader på kulturella beteenden, erfarenheter relaterade till kommunikation samt hälso- och sjukvårdspersonals erfarenheter av bärande kunskap i transkulturella vårdmöten. Den utmaning i det transkulturella vårdmötet som beskrevs till största del var språkbarriärer. Detta mötte sjuksköterskorna med hjälp av olika strategier som tolk och verbal- och ickeverbal kommunikation. Vidare utmaningar var de oväntade beteenden som sjuksköterskorna uppfattade patienterna att ha. De oväntade beteendena grundar sig i kulturella skillnader. En kulturell kompetens underlättar för sjuksköterskan vid mötet av oväntade beteenden hos patienter med annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde språkbarriärer som det största hindret i transkulturella vårdmöten. Utmaningar för sjuksköterskorna att förstå situationer beskrevs även där patienter uppvisade oväntade beteenden, vilket grundas i kulturella skillnader. Vidare utveckling och utbildning i kulturell kompetens kan innebära en större möjlighet till att möta dessa beskrivna oväntade beteenden. Vilket innebär en bättre personcentrerad omvårdnad för denna patientgrupp.

Bakgrund: Personer som invandrar till Sverige bär ofta med sig en kultur som skiljer sig från den svenska normkulturen. I samband med den mångkulturella ökningen i landet ökar tvärkulturella vårdmöten i olika vårdkontexter där vårdgivaren och vårdtagarens kulturella bakgrund skiljer sig från varandra. Dessa tvärkulturella möten kan resultera i barriärer där vårdgivaren och vårdtagaren inte förstår varandra. För att minska dessa barriärer har forskning visat på att sjuksköterskan bör ha en kulturmedvetenhet. Sjuksköterskans kulturella kompetens påverkar hur mötet med patienter med en annan kultur slutar. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av tvärkulturella vårdmöten med patienter i akutsjukvård. Metod: En litteraturstudie som grundar sig på tio utvalda kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Artiklarna lästes noggrant igenom där relevant innehåll för arbetets syfte valts ut och sammanställts i ett dokument. Utifrån dokumentet grupperades likheter och olikheter i olika kategorier som därefter kunde utvecklas till huvudteman samt subteman som presenteras i arbetets resultat. Resultat: Resultatet presenteras utifrån fyra huvudteman samt ett subtema; sjuksköterskors erfarenhet av kommunikation i tvärkulturella möten med patienter i akutsjukvård, kulturella skillnader som påverkar vårdrelationen med ett subtema: sjuksköterskans upplevelse av hur anhöriga påverkar patientens vård, kulturella skillnader som påverkar sjuksköterskans arbetssätt samt sjuksköterskors upplevelse av sin kulturella kompetens. Diskussion: Kulturella olikheter i vården kan leda till barriärer som hindrar sjuksköterskan att förstå patienten och vise versa. Dessa barriärer kan resultera i allvarliga konsekvenser som kan skada patienten. Det ligger därför stor vikt i att utbilda och utveckla sjuksköterskors kulturella medvetenhet genom sjuksköterskeutbildningen då sjuksköterskans kulturella medvetenhet påverkar hur ett tvärkulturellt vårdmöte slutar / Background: Persons who immigrate to Sweden often carry with them a culture that is different from the standard Swedish culture. In connection with the multi-cultural growth of the country is increasing cross-cultural care encounters in different care contexts where the caregiver and the patient's cultural background is different from each other. These cross-cultural encounters can result in barriers where the caregiver and the patient did not understand each other. To reduce these barriers, research has shown that nurses should have a cultural awareness. Nurse's cultural competence affects how the meeting with patients with a different culture ends. Aim: The aim is to describe nurses' experiences of cross-cultural care encounters with patients in emergency care. Methods: A literature study based on ten selected qualitative health research articles. Articles were read carefully where relevant content for the purpose of the work have been selected and compiled in a document. Based on the document were grouped similarities and differences in various categories which then could develop into major themes and subthemes presented in work performance. Results: The results are presented based on four main themes and a subtema; nurses' experience of communication in cross-cultural encounters with patients in emergency care, cultural differences that affect the care relationship with a subtema: Nurse's perception of how families affect patient care, cultural differences that affect nurses' work and nurses' perception of their cultural competence. Discussion: Cultural differences in health care can lead to the barrier that prevents the nurse to understand the patient and vice versa. These barriers can result in serious consequences that could harm the patient. It is therefore of great importance in educating and developing nurses 'cultural awareness through nursing when nurses' cultural awareness affects how a cross-cultural care meeting ends.

Syftet med den här studien är att undersöka kuratorers erfarenheter av transkulturella möten och kuratorers uppfattningar om hur kulturkompetens inverkar på vården inom svensk psykiatri. Ambitionen med studien är också att få förståelse för om det kan vara av vikt att kuratorer inom psykiatri innehar kulturkompetens. Studien utgår från att Sverige är ett mångkulturellt land där många kulturer möts, vilket ger anledningar att studera hur kuratorer samspelar med patienter vid transkulturella möten. Studiens syfte har uppnåtts med hjälp av en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med tio kuratorer har genomförts. Empirin har analyserats genom tematisk analys och studiens frågeställningar har studerats utifrån teorierna symbolisk interaktionism och andrefiering. Resultaten av studien visar bland annat vilka erfarenheter kuratorer har av transkulturella möten samt vilka utmaningar kuratorerna upplever i dessa möten. Det kan vara till exempel patientens bristande språk och kulturella skillnader bland annat i form av hur psykisk ohälsa uttrycks. I studien framkommer också kuratorers uppfattningar av kulturkompetens och att de ser att det finns ett behov av sådan kompetens. Denna kompetens menar kuratorerna kan uppnås genom en kombination av utbildning och erfarenhet. Studiens slutsats är att kuratorer menar att kulturkompetens kan vara av betydelse för att uppnå jämlik vård samt nå förståelse i möten med patienter som har en annan kulturell bakgrund. Implikationer för socialt arbete som tas upp i studien är till exempel att kulturkompetens inom psykiatri kan skapa förståelse för patienter med en annan kulturell bakgrund och vara till gagn för dem då det handlar om jämlik vård. Vidare lyfts i studien ett behov av att erfarenheter av transkulturella möten och kulturkompetens studeras även ur andra synvinklar.

Bakgrund: En av de största och snabbast växande invandrargrupperna i Sverige är den somalis-ka. Vi har sett mönster i forskningen som antyder att det inom sjukvården uppstår transkulturella möten mellan somaliska patienter och vårdgivare som många gånger präglas av missförstånd och negativa vårderfarenheter relaterat till skilda referensramar. Dessa har dock ofta framträtt som bifynd vid studerandet av specifika somaliska patientgrupper i smala sjukvårdskontexter, varför erfarenheterna inte alltid är applicerbara på den genomsnittliga somaliska patienten. Syfte: Att beskriva somaliers erfarenheter av mötet med den svenska sjukvården. Metod: Empirisk studie med deskriptiv kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer utfördes med nio personer med somaliskt ursprung. En frågeguide användes under intervjuerna, vilken utformades med beaktande till Leiningers transkulturella omvårdnadsteori. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med deduktiva och induktiva inslag. Resultat: Utifrån analysen utkristalliserades nio kategorier, vilka beskriver somaliers erfarenheter av mötet med den svenska sjukvården: sjukvård på andra premisser, skilda kulturella referensramar, blandade erfarenheter av kulturellt hänsynstagande, språkets betydelse, informationsbrist, tolkens roll, varierande bemötanden, fördomar och attityder samt personlighet. Slutsats: Studien visar att kommunikationsbrister och skilda kulturella referensramar hos somalier och svensk sjukvårdspersonal är återkommande mönster i vårdmötet. Dessa bidrar till att det uppstår missförstånd och missnöje gentemot svensk sjukvård. Kulturella och språkliga barriärer till trots, kan ojämlikhet minskas och positiva vårderfarenheter skapas om en öppensinnlighet och strävan till förståelse infinner sig hos varje vårdgivare. Leiningers transkulturella omvårdnadsteori kan inspirera sjuksköterskor att utveckla dessa kvaliteter. Klinisk betydelse: Öka medvetenheten för kulturellt betingade synsätt hos somalierna som patientgrupp. / Background: One of the largest and fastest growing immigrant groups in Sweden are the Somalis. Research have shown us patterns that suggests that transcultural encounters occur between Somali patients and health care providers which are often marked by misunderstandings and negative health care experiences related to different frames of reference. These have often emerged as incidental findings when studying specific Somali patient groups in narrow medical contexts. The experiences are therefore not always applicable on the average Somali patient. Aim: To describe Somalis experiences of the encounter with Swedish health care. Method: Empirical study with descriptive qualitative design. Semistructured interviews were held with nine people of Somali origin. An interview guide was used during the interviews, which was designed with regard to Leininger’s transcultural theory. Data was analyzed using qualitative content analysis with deductive and inductive approach. Results: Based on the analysis nine categories emerged, which describes Somalis experiences of encountering the Swedish healthcare: healthcare at other premises, diverse cultural frames of reference, varied experiences of cultural considerations, the importance of language, lack of information, the interpreter's role, varying treatment, prejudices and attitudes and personality. Conclusion: The study shows that shortcomings in communication and diverse cultural frames among Somalis and Swedish caregivers are recurring patterns in the healthcare encounter. These contribute to the creation of misunderstandings and dissatisfaction towards Swedish healthcare. Despite cultural and linguistic barriers, inequality can be reduced and positive care experiences can arise if an openness and ambition for understanding appear in each caregiver. Leininger’s transcultural theory can inspire nurses to develop these qualities. Implications for practice: To increase awareness of culturally related views of the Somalis as a patient group.

Bakgrund: I ett alltmer mångkulturellt samhälle blir det märkbart hur förutsättningarna för en god hälsa skiljer sig mellan olika samhällsgrupper. Hälso- och sjukvården har som uppgift att främja hälsan hos alla patienter oavsett bakgrund. Detta ställer nya krav på den svenska sjukvården, då en mångkulturell utveckling leder till fler transkulturella möten i vården. Dessa möten innehåller ofta hinder som kan vara svåra att överbrygga, vilket kräver en kunskap om vilka faktorer som påverkar mötet och en medvetenhet om kulturens betydelse hos sjuksköterskan.   Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett sjuksköterskeperspektiv belysa de faktorer som påverkar vårdrelationen i transkulturella möten.   Metod: En litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar var av nio kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultatet analyserades och sammanställdes genom ett kvalitativt analysinnehåll.  Som teoretiska utgångspunkter användes en definition av kulturell kompetens och vårdrelation.   Resultat: Resultatet visar att kommunikation och språkbarriärer utgör det största hindret i den transkulturella omvårdnaden. Användning av tolk som hjälpmedel visade sig ha både för- och nackdelar. Organisatoriska hinder försvårade förutsättningen för en fungerande vårdrelation och kulturella skillnader visade sig kunna leda till konflikter i vårdmötet. Sjuksköterskan använde sig av olika strategier som hjälpmedel vilket illustrerade en viss kulturell medvetenhet, medan bristen på förståelse ledde till generaliseringar som resulterade i en diskriminering av patienter. Många sjuksköterskor saknar utbildning i transkulturell omvårdnad, vilket efterfrågades av merparten. De sjuksköterskor som genomgått en utbildning i kulturell kompetens uppgav positiva effekter som lett till en ökad medvetenhet.   Diskussion: Sjuksköterskan behöver bli medveten om de negativa konsekvenser som en bristande kommunikation och kulturella konflikter har för etablerandet av en vårdrelation till patienten. Enligt de dokument som styr professionen har sjuksköterskan en skyldighet att skapa de bästa förutsättningarna för en god omsorg om patienten. Okunskap och oförståelse leder till en diskriminering av patienten som inte hör hemma i vården. Utbildning i kulturell kompetens har bevisligen positiva effekter för att motverka generaliseringar och öka medvetenheten hos sjuksköterskan. För att främja en kulturell medvetenhet bör mer fokus läggas på dessa frågor i sjuksköterskans grund – och fortutbildning.

Bakgrund: En individanpassning efter kulturella referensramar förutsätter personcentrerad vård i transkulturella vårdmöten. Att omvårdnaden är kulturell kompetent är meningsfullt för att säkerställa jämlik och effektiv vård för alla patienter, oavsett deras kulturella bakgrunder. Med ett mångkulturellt samhälle som bakgrund och jämlik vård som mål inom hälso- och sjukvården, blir betydelsen av ökad kulturell kompetens alltmer accentuerad. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av transkulturella vårdmöten i Skandinavien. Metod: En litteraturstudie baserad på 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra kategorier och 13 underkategorier identifierades. Kategorierna var: Upplevelser av utmaningar i transkulturella vårdmöten, Upplevelser av osäkerhet i transkulturella vårdmöten, Upplevelser av otillräcklighet i transkulturella vårdmöten, Upplevelser av svårigheter i transkulturella kommunikationen. Konklusion: Trots utmaningar i transkulturella vårdmöten visade sjuksköterskorna en god kulturell medvetenhet, en vilja att förvärva kulturell kunskap samt en adekvat kulturell sensitivitet, vilket bekräftade möjligheten till att utveckla kulturella kompetenser och ge kulturkongruent omvårdnad. / Background: An individual adaptation based on cultural frameworks presupposes person-centered care in transcultural care encounters. Ensuring cultural competence in care is meaningful to achieve equitable and effective healthcare for all patients, regardless of their cultural backgrounds. With a multicultural society as the backdrop and equitable care as the goal in healthcare, the importance of increased cultural competence becomes increasingly emphasized. Aim: To illustrate nurses' experiences of transcultural care encounters in Scandinavia. Method: A literature review based on 12 qualitative scientific articles. Results: Four categories and 13 subcategories were identified. The categories were: Experiences of challenges in transcultural care encounters, Experiences of uncertainty in transcultural care encounters, Experiences of inadequacy in transcultural care encounters, Experiences of difficulties in transcultural communication. Conclusion: Despite experiences of negative elements, nurses demonstrated good cultural awareness, a willingness to acquire cultural knowledge, and adequate cultural sensitivity, confirming their potential to develop cultural competencies and provide culturally congruent care.