Som trumpetare kommer man någon gång möta situationer där man måste transponera, vilket för många är en helt outforskad värld. Det var det i alla fall för mig.  Detta arbete handlar om transponering på trumpet, med fokus på både svårigheter och utveckling. Målet för mig har varit att utveckla min förmåga att transponera till den grad att jag kan gör det a vista. För att nå mina mål om en bra transponeringsförmåga har jag spelat etyder. En del av övandet bestod av etyder som skulle spelas med samma transposition genom hela etyden, men mitt största fokus låg på att spela de etyder som ändrade transponering flera gånger. De sistnämnda etyderna har jag spelat in för att visa på min utveckling. Med hjälp av dessa etyder har mitt arbete resulterat i en mycket djupare förståelse för transponering och nästa gång jag möts av en situation där jag behöver transponera kommer jag inte se det som ett problem. / As a trumpet player, you will at some point encounter situations where you have to transpose, which for many people is a completely unexplored world. At least it was for me. This work is about transposition on the trumpet, with a focus on both difficulty and development. The goal for me has been to develop my ability to transpose to the point that I can do it a vista. To achieve my goals of a good transposition ability, I have been playing etudes. I had two types of etudes and one of them was to be played with the same transposition throughout the whole etude, but my main focus was to play the etudes that changed transposition several times. I have recorded the latter etudes to show my development. With the help of these etudes my work has resulted in a much deeper understanding of transposition. Next time when I get into a situation when I need to transpose I will not see it as a problem.

<p>Fem kvalitativa intervjuer gjordes med syfte att undersöka huruvida olika typer av</p><p>metoder att tänka används då en person transponerar en notbild, och i så fall hur dessa</p><p>metoder kunde beskrivas. Intervjupersonerna spelar brassinstrument på hög</p><p>amatörnivå och i några fall professionell nivå. Utifrån resultatet kunde fyra</p><p>huvudsakliga metoder urskiljas: 1. Notflyttning – då man tänker sig en annan skriven</p><p>not och kan läsa av den. 2. Funktionsmall – då man utifrån notbilden skapar en</p><p>funktionell mall som appliceras på valfri tonart. 3. Greppbyte – då man oberoende av</p><p>tonart räknar ut vilka grepp som gäller. 4. Nyinlärning – samma process som när man</p><p>lär sig noter första gången. Diskussionskapitlet tar upp hur dessa förhåller sig till</p><p>varandra och föreslår ytterligare tänkbara metoder.</p>

Fem kvalitativa intervjuer gjordes med syfte att undersöka huruvida olika typer av metoder att tänka används då en person transponerar en notbild, och i så fall hur dessa metoder kunde beskrivas. Intervjupersonerna spelar brassinstrument på hög amatörnivå och i några fall professionell nivå. Utifrån resultatet kunde fyra huvudsakliga metoder urskiljas: 1. Notflyttning – då man tänker sig en annan skriven not och kan läsa av den. 2. Funktionsmall – då man utifrån notbilden skapar en funktionell mall som appliceras på valfri tonart. 3. Greppbyte – då man oberoende av tonart räknar ut vilka grepp som gäller. 4. Nyinlärning – samma process som när man lär sig noter första gången. Diskussionskapitlet tar upp hur dessa förhåller sig till varandra och föreslår ytterligare tänkbara metoder.

Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt kvintcirkeln kan fungera som stöd i musikundervisningen och hur den kan vara ett verktyg för elevers lärande. Insamling av empiri skedde genom intervjuer av lärare inom grundskola och högre utbildning. Fokus i intervjuerna var hur och för vilket syfte de lär ut kvintcirkeln. Det framkom att kvintcirkeln fungerar som ett verktyg för att hjälpa elever att transponera ett musikstycke från en tonart till en annan. Detta för att en tonarts ackord finns samlat och kan flyttas med hjälp av triangelformade markeringar. Att använda geometriska former för diverse förhållanden mellan kvintcirkelns toner var också ett tydligt resultat. Ur ett sociokulturellt perspektiv är kvintcirkeln ett verktyg som på olika sätt bidrar till elevers musikaliska lärande och kan appliceras vid tillfällen när stöd behövs för att lättare förstå teoretiska sammanhang.

<p>I ett audionomperspektiv gjordes en litteraturstudie av transponering av frekvenser som teknik i hörapparater. Relevant information från vetenskapliga artiklar valdes för att beskriva när det kan vara aktuellt med denna anpassning och vilka ljudsituationer som kan förbättras. Vid frekvenstransponering flyttas inkommande frekvenser från ett frekvensområde till ett annat frekvensområde vid utsignal. Flera tidigare studier har gjorts med olika anpassningar av denna teknik och de flesta av dem visade på problematik, t ex ett alltför onaturligt ljud. Senare studier visade på att tekniken kan passa för personer med svåra diskantnedsättningar där förstärkning inte räcker till, men att det var viktigt att anpassa tekniken individuellt och att träna på användandet. Individuell anpassning innebär att transponering börjar vid en startfrekvens som motsvaras av en persons döda regioner i innerörat. Studier visade att lyssnings-situationer som fågelkvitter och musik var de situationer där personer först ansåg sig uppleva nytta med tekniken. Efter träning kunde tekniken upplevas som fördelaktig även vid tal. En hörapparat med frekvenstransponering kan vara motiverad där fungerande hörsel endast finns i basområdet. Den kan vara ett icke operativt alternativ till cochleaimplantat (CI) för vissa personer och även ett alternativ vid öppen anpassning för de med svår diskantnedsättning.</p>

I ett audionomperspektiv gjordes en litteraturstudie av transponering av frekvenser som teknik i hörapparater. Relevant information från vetenskapliga artiklar valdes för att beskriva när det kan vara aktuellt med denna anpassning och vilka ljudsituationer som kan förbättras. Vid frekvenstransponering flyttas inkommande frekvenser från ett frekvensområde till ett annat frekvensområde vid utsignal. Flera tidigare studier har gjorts med olika anpassningar av denna teknik och de flesta av dem visade på problematik, t ex ett alltför onaturligt ljud. Senare studier visade på att tekniken kan passa för personer med svåra diskantnedsättningar där förstärkning inte räcker till, men att det var viktigt att anpassa tekniken individuellt och att träna på användandet. Individuell anpassning innebär att transponering börjar vid en startfrekvens som motsvaras av en persons döda regioner i innerörat. Studier visade att lyssnings-situationer som fågelkvitter och musik var de situationer där personer först ansåg sig uppleva nytta med tekniken. Efter träning kunde tekniken upplevas som fördelaktig även vid tal. En hörapparat med frekvenstransponering kan vara motiverad där fungerande hörsel endast finns i basområdet. Den kan vara ett icke operativt alternativ till cochleaimplantat (CI) för vissa personer och även ett alternativ vid öppen anpassning för de med svår diskantnedsättning.

Syftet med studien är att utifrån ett designteoretiskt perspektiv utforska vilka resurser jag använder mig av för att transponera en jazzlåt till olika tonarter. Forskningsfrågorna är: Vilka resurser använder jag mig av för att transponera en utvald jazzlåt till olika tonarter?  På vilka sätt samverkar resurserna? För att studera min lärandeprocess har jag använt mig av loggbok och videodokumentation som metoder, och studiens teoretiska perspektiv är designteori. Resultatet visar att min lärandeprocess kan beskrivas i två olika transformationscykler. Dessa cykler har jag valt att benämna som transformationscykel 1a och 1b. Transformationscykel 1a beskriver de resurser som används vid transkribering och Transformationscykel 1b beskriver de resurser som används vid transponering. Den första cykeln 1a, presenteras med hjälp av tre teman: Iscensättning, Från dator till öra och Från öra till hand. Den andra, 1b, presenteras med hjälp av fyra teman: Transponering ifrån A-dur till C-dur, Problem under transponering, Transponering till fler tonarter och Transformering av tidigare kunskap. I diskussionskapitlet diskuteras resultatet ur ett designteoretiskt perspektiv. Där vidrörs även frågan om strategier vid transponering varvid dessa jämförs med tidigare litteratur och forskning inom området. Slutligen redogörs för mina egna reflektioner kring arbetet, arbetets betydelse och fortsatta forsknings - och utvecklingsarbeten. / The purpose of this study is based on a design theoretic perspective, exploring what resources I use when transposing jazz tunes to different keys. The research questions are: What resources do I use to transpose a selected jazz tune to different keys? In what ways interact the resources? To study my learning process, I have used the logbook and video documentation, and the study's theoretical perspective is the design theory. The result shows that my learning process can be described in two different transformation cycles. These cycles, I have chosen to call the transformation cycle 1a and 1b. Transformation cycle 1a describes the resources used for transcription, and Transformation cycle 1b describes the resources used for transposing. The first transformation cycle 1a is presented by means of three themes: Staging, From the PC to the ear and From ear to hand. The other cycle, 1b, is presented by means of four themes: Transposing from A-flat major to C major, Problems during the transposing, Transposing to other keys and Transformation of previous knowledge. The discussion chapter discusses the results from a design theoretic perspective. The discussion also touches questions of strategy about transposing, which these being compared with the previous literature and research in the area. Finally, an account is given of my own reflections on the work, the importance of work and further research and development work.

Absolut gehör (AG) är förmågan att identifiera eller frammana en specifik tonhöjd utan användning av en referenston. AG kan vara till stor hjälp för de som har det, men det kan även orsaka problem när musik transponeras eller stäms i andra stämningar än vad vi är vana vid. Syftet med denna studie är att få djupare förståelse för vilka musikaliska hinder AG- innehavare kan möta och hur kör- och gehörsundervisning kan förbättras för dem. Tre personer med självidentifierat AG intervjuades om hur deras gehör påverkar deras musicerande och hur de har upplevt gehörsundervisningen under sin musikaliska utbildning. Resultaten visade att transponering generellt utgjorde ett problem för alla tre medan musik i olika stämningar generellt inte gjorde det. Det framkom också att den gehörsundervsning de hade erfarenhet av inte hade anpassats tillräckligt. Resultaten diskuteras utifrån hur man som körledare och gehörslärare kan anpassa sin undervisning för att bättre kunna inkludera AG- innehavare med hjälp av bland annat god tonartsförberedelse och transponerade övningar.

Trefas högspänd växelströmsöverföring via luftledningar medför överföringsförluster och magnetiska störfält. Fasledarnas inbördes avstånd och konfiguration påverkar dessa fenomen. Genom att låta fasledarna successivt byta plats (transponeras) mellan varje stolpe/torn skulle effekterna av fenomenen potentiellt kunna minskas. En slinga bestående av en ledare samt återledare av rostfritt stål fastsydd i ett nylonband tillverkades samt geometriska och elektromagnetiska modelleleringar av en successivt transponerad luftledning utfördes. Utifrån den geometriska modelleringen och med ett existerande △-konfigurerat trefassystem som förlaga kontruerades en ekvivalent trefasmodell i miniatyr. Experiment utfördes på slingan och på luftledningsmodellen. Späningsfallen i en krets med en rak respektive skruvad slinga mättes med oscilloskop. Magnetfälten kring den raka och de transponerade modellerna mättes med en mätspole. Experimenten gav att induktansen ökade med graden av successiv transponering medan kapacitansen minskade. Överlag syntes störfälten minska vid transponering. En dylikt transponerad ledningstyp skulle kunna vara ett alternativ till en rak när en minskning av magnetfälten är önskad. Magnetfältsmätningarnas tillförlitlighet begränsades av fasasymmetri i mätuppställningen och avvikelser i positioneringen av mätspolen mellan mätserierna. Därmed krävs ytterligare experiment för att exakt fastställa effekterna av successiv transponering. / Three phase high voltage alternating current overhead line systems are associated with losses along the lines and disrupting magnetic fields surrounding the conductors. These negative effects could possibly be combated by twisting the conductors. The twist was achieved by gradually shifting the conductors positions (transposition) over each span of transmission line. A test circuit with a stainless steel wire was made. Geometric and electromagnetic modelling of a successively transposed power line was performed. A miniature three phase overhead line model was constructed.. The model was based on the results from the geometric modeling and data from a real △-configured power system application. Experiments were made with both the steel wire circuit and the overhead line model. Voltage drops in the circuit with a straight - and twisted wire was measured with an oscilloscope. Magnetic flux around the overhead line models were measured with a solenoid. The results from the experiments showed that twisting the conductors resulted in an increase in inductance and a decrease in capacitance. Regarding the magnetic fields, indications of an overall decrease was observed with the twisted configurations compared to the straight. Twisted overhead lines could be viable when an overall decrease in magnetic field is needed. Due to uncertainties in the magnetic field measurements, more extensive experiments should be conducted in order to solidify the results of this work.