Background. Missed or delayed detection of progressive neuronal damage after traumatic brain injury (TBI) may have negative impact on the outcome. We investigated whether routine follow-up CT is beneficial in sedated and mechanically ventilated trauma patients. Methods. The study design is a retrospective chart review. A routine follow-up cCT was performed 6 hours after the admission scan. We defined 2 groups of patients, group I: patients with equal or recurrent pathologies and group II: patients with new findings or progression of known pathologies. Results. A progression of intracranial injury was found in 63 patients (42%) and 18 patients (12%) had new findings in cCT 2 (group II). In group II a change in therapy was found in 44 out of 81 patients (54%). 55 patients with progression or new findings on the second cCT had no clinical signs of neurological deterioration. Of those 24 patients (44%) had therapeutic consequences due to the results of the follow-up cCT. Conclusion. We found new diagnosis or progression of intracranial pathology in 54% of the patients. In 54% of patients with new findings and progression of pathology, therapy was changed due to the results of follow-up cCT. In trauma patients who are sedated and ventilated for different reasons a routine follow-up CT is beneficial. / Häufig stellt die frühe Phase der innerklinischen Traumaversorgung bei Polytraumapatienten besonders die Schädel-Hirn-Verletzungen betreffend einen sehr dynamischen Zeitraum dar, weshalb zeitlich getriggerte Kontrolluntersuchungen weit verbreitet sind. Andererseits bedeutet der Transport zur Untersuchung für beatmete Patienten eine zusätzliche Gefahr. Untersucht wurde, wie häufig sich in einer frühen Kontroll-Computertomografie des Schädels neue oder verschlechterte Befunde finden und, wie diese neuen Informationen die Intensivtherapie beeinflussen. Methode: Retrospektive Analyse aus Befunddaten und Krankenakten. Eingeschlossen wurden 150 beatmete Patienten mit SHT oder Verdacht auf ein SHT, die eine frühe CCT-Kontrolle bekamen. Ergebnisse: Eine Verschlechterung der Befunde wurde bei 63 Patienten (42%) und neue Befunde bei 18 Patienten (12%) gefunden. Bei 47 Pateinten (31%) wurde die Intensivtherapie aufgrund der frühen Kontroll-CCT geändert. Schlussfolgerung: Bei beatmeten Polytraumapatienten treten in mehr als der Hälfte der Fälle Verschlechterungen oder neue intracranielle Befunde auf. Eine frühe CCT-Kontrolle kann diese erkennen und zu einer rechtzeitigen Therapieoptimierung führen.

This thesis examines the problematic status and functioning of memory in a variety of contemporary contexts such as judicial cases, popular culture, television, memorials and museums. In doing this it develops an account of the culture of postmemory, originally defined by Marianne Hirsch as the experience of descendents of survivors of trauma, particularly second generation Holocaust survivors, who inherit that trauma from their family forbears. From Hirsch, postmemory can be understood as the possibility of remembering an event that one has not actually experienced. This thesis extends Hirsch???s notion of postmemory to account for a wider range of contemporary memory practices. These occur beyond family relationships to manifest in institutional and discursive sites such as the archive, the museum, the narrative and the tourist attraction. This thesis argues that it is in these sites that memory can be seen to be breaking away from its referential function. Instead of recollection, memory becomes the performance of slippage and the undoing of reference in which the fictive and the historical merge. The thesis plays out the ensuing crisis in recollection in scenes and actions of a theatre of the postmemorial ??? one characterised less by the familiar linear narratives of memory as by multiple and contradictory narratives formed through the operations of chance, reflexivity and ambivalence working within the contemporary cultural sphere. Performing Postmemories re-imagines the performances of contemporary memory culture and examines its master texts.

Dissertation (PhD)--University of Stellenbosch, 2006. / Bibliography. Also available via the Internet.

<p>Att vara med om ett trauma kan få långtgående konsekvenser så som att utveckla Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Denna studies syfte är att undersöka vilka faktorer som bidrar till återhämtning från PTSD. Totalt deltog åtta individer. Semistrukturerade intervjuer utfördes och dataanalys genomfördes enligt induktiv tematisk metod. Huvudresultaten pekade på att psykoterapeutisk behandling och en stark allians var viktigt vid återhämtningen. En aspekt handlade om att terapeuten gjorde någonting extra som inte förväntades i rollen som terapeut. Andra aspekter som hade betydelse var socialt stöd, arbete och att deltagarna upplevde sig själva som starka och egensinniga personer. Huvudresultaten ligger i linje med tidigare forskning om återhämtning från psykiska sjukdomar som framhåller vikten av att professionella visar mer av sin person i mötet med den hjälpsökande.</p>

<p>I dagens samhälle ställs höga krav på sjuksköterskan. Hon/han</p><p>ska kunna möta och ta hand om patienter med olika bakgrund</p><p>och erfarenhet. Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer</p><p>som påverkar sjuksköterska och patient vid omhändertagande på</p><p>akutmottagning. Studien genomfördes som en litteraturstudie, med</p><p>induktiv metod där fakta i resultaten kategoriserades i tre delar,</p><p>vilka var kompetens, bemötande och bedömning. Alla som utsätts</p><p>för något traumatiskt riskerar att drabbas av posttraumatiskt</p><p>stressyndrom. Detta gäller både sjuksköterska och patient. För att</p><p>inte omvårdnaden av patienten ska påverkas negativt, bör</p><p>sjuksköterskor som utsatts för traumatiska upplevelser få hjälp att</p><p>bearbeta dem. Studien visar att även om teknisk och praktisk</p><p>kompetens är nödvändig hos sjuksköterskan, påverkas patienten av</p><p>dennes beteende, bemötande och egna erfarenheter. En</p><p>patientinriktad omvårdnad medför att patienten känner</p><p>välbefinnande och säkerhet. Verbal och icke-verbal</p><p>kommunikationsförmåga värderas högt och är en förutsättning för</p><p>att patienten känner trygghet och värdighet. Vid omhändertagandet</p><p>bör patienten mötas och triagebedömas på ett korrekt och</p><p>respektfullt sätt. Både utarbetade triagemallar och VAS-skala</p><p>behöver användas i större utsträckning än vad som görs idag för att</p><p>förbättra omhändertagandet. Sjuksköterskan ska ta patientens</p><p>upplevelser på allvar för att uppnå en optimal omvårdnad.</p>

Thesis (M.A. (Pastoral))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2009.

Objectives: The relationship between dissociation and PTSS was studied by examining the moderating role of prior trauma. The relationship between prior trauma and PTSS was studied by examining the mediating role of dissociation. The relationship between various coping styles, dissociation and prior trauma was also addressed. Study Design: The current study was a retrospective correlational between-subjects design. Subjects: The study included 90 subjects who were admitted into a level one trauma center following a traumatic physical injury. Results: Dissociation was most strongly and significantly related to PTSS (r = .583). Childhood sexual abuse, childhood physical abuse, and total prior trauma were also significantly related to PTSS (r = .249, r =.298, r = .295, respectively). The results of the study indicated that prior trauma did not moderate the relationship between dissociation and PTSS. The addition of the interaction term (prior trauma X dissociation) explained 3.5% additional variance in PTSS (F(3,82) = 1.10, p = .354). However, the relationship between prior trauma and PTSS was found to be partially mediated by dissociation. The effect of prior trauma on PTSS was reduced when dissociation was added into the regression equations for each of the prior trauma predictor variables including: childhood sexual abuse (b = 9.122 reduced to b = 2.050), childhood physical abuse (b = 1.011 reduced to b = .547), and total prior trauma (b = .114 reduced to b = .055). Dissociation was also found to be significantly related to maladaptive coping including: emotional venting (r = .373), denial (r = .213), and behavioral disengagement (r = .330). Prior trauma was not found to be related to maladaptive coping styles. Conclusions: The study findings suggest that the relationship between prior trauma and PTSS is partially due to the engagement in dissociation. However, those who have not experienced a prior trauma are also at risk for experiencing dissociation and subsequent PTSS. Additionally, dissociation was found to be related to maladaptive coping, while prior trauma was not significantly related to any coping styles. Therefore, the findings suggest that dissociation is related to more disruptive psychological sequelae, as compared to pre-trauma factors such as the experience of prior trauma.

I dagens samhälle ställs höga krav på sjuksköterskan. Hon/han ska kunna möta och ta hand om patienter med olika bakgrund och erfarenhet. Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterska och patient vid omhändertagande på akutmottagning. Studien genomfördes som en litteraturstudie, med induktiv metod där fakta i resultaten kategoriserades i tre delar, vilka var kompetens, bemötande och bedömning. Alla som utsätts för något traumatiskt riskerar att drabbas av posttraumatiskt stressyndrom. Detta gäller både sjuksköterska och patient. För att inte omvårdnaden av patienten ska påverkas negativt, bör sjuksköterskor som utsatts för traumatiska upplevelser få hjälp att bearbeta dem. Studien visar att även om teknisk och praktisk kompetens är nödvändig hos sjuksköterskan, påverkas patienten av dennes beteende, bemötande och egna erfarenheter. En patientinriktad omvårdnad medför att patienten känner välbefinnande och säkerhet. Verbal och icke-verbal kommunikationsförmåga värderas högt och är en förutsättning för att patienten känner trygghet och värdighet. Vid omhändertagandet bör patienten mötas och triagebedömas på ett korrekt och respektfullt sätt. Både utarbetade triagemallar och VAS-skala behöver användas i större utsträckning än vad som görs idag för att förbättra omhändertagandet. Sjuksköterskan ska ta patientens upplevelser på allvar för att uppnå en optimal omvårdnad.

Att vara med om ett trauma kan få långtgående konsekvenser så som att utveckla Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Denna studies syfte är att undersöka vilka faktorer som bidrar till återhämtning från PTSD. Totalt deltog åtta individer. Semistrukturerade intervjuer utfördes och dataanalys genomfördes enligt induktiv tematisk metod. Huvudresultaten pekade på att psykoterapeutisk behandling och en stark allians var viktigt vid återhämtningen. En aspekt handlade om att terapeuten gjorde någonting extra som inte förväntades i rollen som terapeut. Andra aspekter som hade betydelse var socialt stöd, arbete och att deltagarna upplevde sig själva som starka och egensinniga personer. Huvudresultaten ligger i linje med tidigare forskning om återhämtning från psykiska sjukdomar som framhåller vikten av att professionella visar mer av sin person i mötet med den hjälpsökande.

Antalet kejsarsnitt, både planerade och akuta, har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Syftet med denna examensuppsats var att undersöka hur kvinnor i Stockholm upplevde den psykologiska hjälp, bestående av deltagande i kejsarsnittsgrupper, som de blev erbjudna efter ett akut eller urakut kejsarsnitt samt hur de upplevde bemötandet inom vården. I uppsatsen sammanställdes enkäter som delats ut i kejsarsnittsgrupperna efter sista gruppträffen. Enkäterna handlade om upplevelsen av vården under graviditet, förlossning och sjukhusvistelsen efter förlossningen, samt vad kvinnorna tyckte om kejsarsnittsgrupperna. Enkäten bestod av öppna frågor. Materialet analyserades utifrån en tematisk analys. De faktorer som kvinnorna värderade som avgörande för en positiv förlossningsupplevelse var vänligt bemötande inom vården, upplevelse av kontroll, information under hela förloppet samt att få träffa barnet så snabbt som möjligt efter förlossningen. Endast små förändringar inom vården kring en komplicerad förlossning skulle förbättra upplevelsen för många familjer.