Syftet med denna studie var att undersöka hur elever i årskurs 3 förstod, uppfattade och värderade tre olika kommentarmetoder på elevtexter: two stars and a wish, comment only-technique och kommentarer i enlighet med Dysthes texttriangel. Studien genomfördes genom att elever intervjuades när de bearbetade en elevtext från de svenska nationella proven för årskurs 3 med hjälp av de ovannämnda kommentarmetoderna. Att elevernas synpunkter i intervjuerna beaktades innebar att ett barnperspektiv användes. Av de 14 eleverna som intervjuades uppgav 93 % att de förstod kommentarerna i texttriangeln, medan 70% av dem förstod two stars and a wish. Samtidigt var 14% av dem osäkra på kommentarerna i comment only-technique. Dessutom värderade eleverna kommentarmetoderna olika, vilket gjorde att vi sammanställde tre råd om lärarrespons: ledtrådar, tips och vägledning. Dessa sattes under paraplybegreppet individanpassning. Studien visade att det inte var någon av kommentarmetoderna som på ett tydligt sätt föredrogs framför de andra, det relevanta var om den specifika metoden passade eleven och dess behov. Utifrån ett barnperspektiv skulle det i vissa fall vara mer värdefullt att använda en annan kommentarmetod för att anpassa lärarkommentarerna till den specifika elevens behov.

Syftet är att undersöka hur formativ bedömning används av lärare i svenska i årskurs 4-6. Forskningsfrågorna som ligger till grund för syftet är: Vilken uppfattning har eleverna av kamratbedömning? Vilka svårigheter anser eleverna att det finns med kamratbedömningen? Hur skiljer sig kamratbedömningens arbetssätt åt mellan två lärare i årskurs 4? Vilka svårigheter anser lärarna att det finns med kamratbedömningen? Metoden är kvalitativ och materialet består av intervjuer med två lärare och åtta elever i två klasser på samma skola samt en observation i vardera klassen. Vårt resultat visar att eleverna har olika uppfattningar kring kamratbedömning, t.ex. att man bedömer varandras personlighet och egenskaper. En svårighet för eleverna är att de vill att responsen eller bedömningen ska ske av läraren och helst inte av kamraten, och en annan är att inte göra kompisen ”ledsen” eller att eleverna inte vet hur de ska ge kamraten respons. Vårt resultat visar också hur arbetssättet med kamratbedömning skiljer sig åt mellan lärarna. Den ena läraren inleder processen med instruktioner och förståelse, går över till kamratrespons och strävar mot kamratbedömning. För den andra läraren inleds det förberedande arbetet på lågstadiet, så att hen sedan kan arbeta på en grundläggande nivå på mellanstadiet och till slut använda en mer avancerad nivå på högstadiet. Den ena läraren arbetar med kamratrespons och den andre med kamratbedömning. Det finns även en tydlig skillnad när det gäller att ge instruktioner. En av svårigheterna med kamratbedömning enligt lärarna handlar om tidsbristen och en annan svårighet gäller elevgruppen. En slutsats vi kan dra är att vi som lärare kontinuerligt ska arbeta med kamratbedömning i undervisningen för att det i slutändan ska vara främjande för elevens kunskapsutveckling. Lärare behöver dessutom gå igenom hur arbetssättet ska gå till och vad som ska göras. En annan slutsats är att vi som lärare bör göra upp en planering och göra goda prioriteringar utifrån vad forskning visar.

This paper studies how peer assessment is used as a strategy to improve young learners' results in Swedish as a school subject. Nine teachers are interviewed about their use of the method on 7-12-year-old pupils. Comparisons are made between the interviews and Swedish and international discussion on peer assessment. There are similarities between the practice of the teachers and what is said in the litterature about the method and its advantages and drawbacks. The teachers tend to emphasize the social aspects more, though. They also point to adjustments necessary to make the method function in groups of different kinds. Of feedback methods, they seem to prefer "Two stars and a wish" to others.