Bakgrund: Barn och ungdomar med typ 1diabetes har en kronisk sjukdom. En överförflyttning från barn-och ungdomsvård till vuxenvård är därmed oundviklig. Övergången emellan vårdorganisationerna tar vid under en ömtålig period i livet när ytterligare förändringar sker för de unga personerna, exempelvis inträdandet in i vuxenlivet. Syfte: Syftet var att beskriva unga personers erfarenheter av överförflyttningen från barn- och ungdomsvård till vuxenvård. Metod: Uppsatsen baseras på en litteraturöversikt av tio artiklar. Kvantitativa samt kvalitativa artiklar inhämtades från databaserna Cinahl och Medline. Resultat: Via analysen av artiklarna uppkom tre teman. Det första temat ”Ett möte   med två världar” skildrar de unga personernas erfarenheter av barn- och ungdomsvårdens samt vuxenvårdens varierande miljöer och de olika vårdorganisationernas strukturer. Det andra temat ”Ett ökat egenansvar” beskriver hur vårdnadshavarnas avsaknad och nya rutiner inom vuxenvården påverkar de unga personerna. Det tredje temat ”Ett sökande efter information” visar på att informationsbrist inför och om överförflyttningen förekommer. Det leder till att de unga   personerna känner sig vilsna och svikna inom vårdorganisationen. Diskussion: För unga personer med typ 1 diabetes kan det vara mycket svårt att balansera vardagen med arbete/studier och ta ansvar för sin egenvård. Efter övergången till vuxenvården förväntas den unga personen ta fullt ansvar för sin sjukdom och är personen inte förberedd på förändringen kan resultatet leda till utebliven närvaro. Sjuksköterskan kan stödja den unga personen med aktuell kunskap om sjukdomen och informera tidigt om vad överförflyttningen innebär. Resultatdiskussionen har Afaf Meleis omvårdnadsteori om transition som grund. / Background: Children and adolescents with type 1 diabetes, have a chronic disease. A transfer from the child and youth to adult care is therefore inevitable. The transition between healthcare organizations take place during a delicate period of life when further changes occur to the young people, such as the transition into adulthood. Aim: The aim was to describe young people's experiences of transition from child and youth to adult care. Methods: The essay is based on a literature review of ten articles. Quantitative and qualitative articles were obtained from the databases Cinahl and Medline. Results: Via the analysis of the articles emerged three themes. The first theme "A meeting of two worlds" describes the young people’s experiences of the child and youth care and adult care different environments, and the various healthcare organizations' structures. The second theme "An increasing responsibility" describes how guardian’s absence and procedures in adult care affects young people’s transition. The third theme "A search for information" indicates that the lack of information for and about the transfer occurs. The result is that the young people feel lost and deceived within the healthcare organization. Discussions: For young people with type 1 diabetes it may be very difficult to balance everyday life with work / study and take responsibility for their own self-care. After the transition to adult care the young person is expected to take full responsibility for the disease, and if the person is not prepared for the change the result may lead to loss of presence. The nurse can support the young person with current knowledge of the disease and inform early about what the transfer means. The result discussion has Afaf Meleis nursing theory of transition as a basis.

No description available.

Adolescensutvecklingen är en känslig period, då övergången från att vara ett beroende barn till att bli en självständig vuxen skall äga rum. Under denna kritiska process sker identitetsutveckling och strävan efter att vara oberoende föräldrar ökar. År 2013 rapporterades att cirka 50000 personer i Sverige har typ 1 diabetes mellitus (T1DM) och statistik pekar på en ständig ökning av sjukdomen. T1DM är en ämnesomsättningssjukdom som kännetecknas av brist på hormonet insulin. Sjukdomen behandlas med insulin, kost och motion och kräver dessutom regelbundenhet och daglig egenvård. Syftet med studien var att identifiera hälsorelaterade utmaningar med T1DM under adolescensutvecklingen, ur ett personperspektiv. Studien är utförd som en litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar har granskats och bearbetats. Resultatet visar att T1DM under adolescensutvecklingen medför speciella utmaningar och problematik kring föräldrarelationen, vikten av kunskap och stöd samt behovet av att vara som alla andra. Vidare forskning bör fokusera på föräldrars samt hälso- och sjukvårdspersonals perspektiv kring T1DM under adolescensutvecklingen, för att få ett helhetsperspektiv och kunna stödja den drabbade ungdomen på bästa sätt. / The adolescence is a sensitive period with the transition from being a dependent child to becoming an independent adult. During this critical process ones identity develops and the desire to be self-sustaining without parents increases. In 2013 it was reported that approximately 50 000 people in Sweden have type 1 diabetes mellitus (T1DM) and statistics point to a steady increase of the disease. T1DM is a metabolic disease characterized by a lack of the hormone insulin. The disease is treated with insulin, diet and exercise and also requires regularity and daily self-care. The purpose of this study was to identify health related challenges with T1DM during the period of adolescence, from a person perspective. This is a literature study in which 13 scientific articles have been reviewed and processed. The result shows that T1DM during the period of adolescence poses special challenges and problems relating to the parental relationship, the importance of knowledge and support, and the need to be like everyone else. Further research should focus on the perspectives of both parents and healthcare staff on T1DM during adolescence, to get an overall perspective and be able to assist the affected youth in the best possible way.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

No description available.

ABSTRAKT Bakgrund: Typ 1-diabetes är en kronisk autoimmun sjukdom som kräver daglig administrering av insulin. Det är vanligt att föräldrar är oroade över de allvarliga komplikationerna av sjukdomen som kan drabba deras ungdom. Med ungdomens stigande ålder infaller ofta en kamp för självständighet från sina föräldrar. Sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja föräldrarna genom denna process. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med en ungdom (10–19 år) diagnostiserad med typ 1-diabetes. Metod: En litteraturstudie baserad på elva kvalitativa artiklar analyserade med hjälp av innehållsanalys.    Resultat: Studiens huvudsakliga resultat belyser vikten av att som förälder kunna adaptera till en ny livssituation i och med ungdomens diabetesdiagnos. Föräldrar upplevde svårigheter med att hitta rätt grad av involvering och uppgav ett ökat behov av stöd, både personligen och i samband med ungdomens övergång mot självständighet. Slutsats: Att vara förälder till en ungdom med typ 1-diabetes är komplicerat. Som sjuksköterska är det av stor betydelse att förstå denna komplexitet. Sjuksköterskan bör ha en grundläggande förståelse för hur diabetes kan ha en stor inverkan på hela familjelivet och att diagnosen innebär en ny livssituation som både tonåringar och föräldrar måste anpassa sig till. / ABSTRACT Background: Type 1 diabetes is a chronic autoimmune disease that requires daily administration of insulin. It is common for parents to feel concerned about the serious complications of the disease that may affect their adolescents. As the adolescent grows older, a struggle for independence from their parents often occurs and the nurse plays an important role in supporting parents through this process. Purpose: The purpose of this study was to highlight experiences of parents living with an adolescent (10–19 years) diagnosed with type 1 diabetes. Method: A literature study based on eleven qualitative articles analyzed using content analysis. Results: The main findings of the study highlighted the importance for parents to adapt to a new life situation with the adolescent's diabetes diagnosis. Parents also experienced difficulties finding the right level of involvement, and stated an increased need for support both personally and when the adolescent is transitioning into being independent. Conclusion: Being a parent of an adolescent with type 1 diabetes is complicated. As a nurse it is therefore of great importance to understand this complexity. The nurse should have a fundamental understanding of how diabetes can have a major impact on the whole family life and that the diagnosis implies a new life situation that both adolescents and parents must adapt to.

No description available.

Bakgrund: Diagnostiserade fall av personer med typ 1-diabetes ökar globalt och komplikationer kan uppstå i samband med sjukdomen. Lågkolhydratkost har visat sig vara en potentiell metod för att förbättra blodsockerreglering. Sjuksköterskor ansvarar för kostrådgivning och därav behövs mer kunskap om ämnet då det vetenskapliga underlaget är otillräckligt. Syfte: Uppsatsens syfte var att undersöka påverkan av lågkolhydratkost hos personer med typ 1-diabetes. Metod: En litteraturstudie av 10 vetenskapliga artiklar genomfördes med en induktiv ansats. Resultat: Följande huvudkategorier presenterades i studiens resultat: kroppsliga förändringar och upplevelser. Underkategorierna var: blodsocker, insulin, blodfetter, ketoner, vikt och BMI, vitalparametrar, positiva erfarenheter och utmaningar. Effekter av lågkolhydratkost varierade avseende blodsocker, insulin, blodfetter, vikt och blodtryck. BMI förbättrades, ketonnivåer höjdes och diabetes ketoacidos förekom i samband med lågkolhydratkost. Erfarenheter av lågkolhydratkost varierade. Konklusion: Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter behöver information om lågkolhydratkost och typ 1-diabetes. På så sätt kan adekvat information, evidensbaserad vård och personcentrerad vård erbjudas till personer med typ 1- diabetes. / Background: Diagnosed cases of people with type 1 diabetes are growing globally and complications can occur in correlation with the disease. Low carbohydrate diets have shown to be a potential method to improve blood sugar regulation. Nurses are responsible for dietary advice and therefore more knowledge is needed on the subject as the scientific basis is insufficient. Aim: The aim of this thesis was to examine the impact of a low carbohydrate diet for people with type 1 diabetes. Method: A literature study of 10 scientific articles was conducted with an inductive approach. Results: The following main categories was presented: bodily changes and experiences. The subcategories were: blood sugar, insulin, blood fats, ketones, weight and BMI, vital parameters, positive experiences and challenges. The effects of low carbohydrate diets varied regarding blood sugar, insulin, blood fats, weight and blood pressure. BMI improved, ketone levels were raised, diabetic ketoacidosis occurred and experiences with a low-carbohydrate diet varied. Conclusion: Nurses and nursing students need information about low carbohydrate diets and type 1 diabetes. In this way adequate information, evidence-based care and person-centered care can be offered to people with type 1 diabetes.

Bakgrund: Enligt socialstyrelsen insjuknar 40 av 100 000 personer i Sverige varje år i typ 1-diabetes. Minst 30 % av alla patienter som behandlas med insulin drabbas någon av allvarlig hypoglykemi. Svettningar, hög hjärtfrekvens med hjärtklappning, hungerskänslor, ångest och svaghet är klassiska symtom som obehandlat kan övergå i medvetslöshet, koma och död. Då typ 1-diabetes upplevs olika från patient till patient krävs en personcentrerad omvårdnad av sjuksköterskan. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning för att undersöka erfarenheter av allvarlig hypoglykemi, samt egenvård och omvårdnad kring tillståndet hos patienter med typ 1-diabetes Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 14 studier med kvalitativ ansats. Resultat: Analysering av studierna resulterade i fyra tema: erfarenhet av allvarlig hypoglykemi, rädsla för allvarlig hypoglykemi, egenvård och slutligen omvårdnad. Konklusion: Patienternas tidigare erfarenheter av allvarlig hypoglykemi medför förändrade egenvårdsåtgärder samt ställer utökade krav på omvårdnad. Rädsla för allvarlig hypoglykemi är förenat med kortsiktiga proaktiva metoder i undvikande syfte. Patientens roll som partner i omvårdnaden, samt sjuksköterskans roll som utbildare och emotionellt stöd skildras som välbehövlig. Sjuksköterskans förmåga att bjuda in patienten i omvårdnadsarbetet och gemensamt utforma en personcentrerad egenvård är essentiellt. Nyckelord: allvarlig hypoglykemi, egenvård, omvårdnad, patient-erfarenheter rädsla, typ 1-diabetes / Background: According to socialstyrelsen 40 of 100 000 people in Sweden become ill with type 1-diabetes every year. At least 30 % of every patients that gets treated with insulin suffers occasionally from severe hypoglycemia. Sweating, high heart rate with palpitations, feelings of hunger, anxiety and weakness are classic symptoms that if left untreated results in unconsciousness, coma and death. As diabetes type 1 is perceived differently from patient to patient the nurses’ ability to perform person centred care is thereby essential. Aim: The aim is to compile research to investigate the experience of severe hypoglycaemia, as well as self-care and care about the condition of patients with type 1 diabetes.. Method: A literature study that content analysis of 14 studies with qualitative approach. Results: Analysis of the studies resulted in four themes: experience of severe hypoglycaemia, fear of severe hypoglycemia, self-care and nursing. All the participants påpekar det oumbärliga med personcentrerad omvårdnad. Conclusion: The patient's previous experience of severe hypoglycaemia leads to altered self-care measures and increases the requirements for nursing care. Konklusion: The patients past experiences with severe hypoglycemia entails changed measures of self care together with higher demands in nursing care. Fear of severe hypoglycemia is associated with short term proactive methods of avoiding severe hypoglycemia. The patients role as an associate in nursing together with the nurse role as educator and emotional support is presented as vital. The nurse ability to invite the patient as a member of the nursingprocess as well as the ability to design person centred care is essential. Keywords: fear, nursing, patient-experience, self-care, severe hypoglycemia, Type 1-diabetes

Bakgrund: Omkring 900 barn och ungdomar insjuknar i typ 1-diabetes (T1D) varje år i Sverige, vilket gör den till en av landets vanligaste kroniska sjukdomar hos barn. Sjukdomen påverkar livet fysiskt och psykiskt och leder till allvarliga och potentiellt livshotande komplikationer om behandlingen inte sköts. Kunskap om sjukdomen är grunden för att behandlingen ska skötas optimalt, varför information och stöd från omgivningen och hälso- och sjukvården är av stor betydelse. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva barn och ungdomars upplevelser av att leva med T1D. Metod: Litteraturstudie baserad på 12 kvalitativa originalartiklar hämtade från databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har efter kvalitetsgranskning erhållit medelhög till högkvalitet. Resultatet har bearbetats och analyserat, därefter har huvudteman samt underteman identifierats. Resultat: Resultatet visade att barn och ungdomar med T1D upplevde många svårigheter. Sjukdomen innebar stora praktiska och psykosociala förändringar i vardagen och bidrog till flera negativa känslor samt oro gällande egenvård och komplikationer. Känslor av att vara annorlunda jämfört med jämnåriga var vanligt förekommande liksom känslor av ensamhet och utanförskap. Stödet från familj, vänner, skolpersonal samt hälso- och sjukvården var emellanåt bristfälligt men samtidigt viktigt och betydelsefullt och underlättade de negativa upplevelserna av att leva med T1D. Slutsats: Litteraturstudien visar på att barn och ungdomar med T1D möter svårigheter i vardagen och att sjukdomen påverkar livets fysiska som psykosociala aspekter. Sjukdomsförståelse och stöd från omgivningen har positiva effekter och underlättar livet förden drabbade. God kommunikation, ett personcentrerat förhållningssätt och gott bemötande från hälso- och sjukvården är andra faktorer som kan påverka sjukdomsupplevelsen positivt och bidra med de förutsättningar som krävs för att leva ett så gott liv som möjligt, trots sjukdom. / Background: About 900 children and adolescents are diagnosed with type 1 diabetes (T1D) every year in Sweden, which makes it one of the country's most common chronic diseases in children. The disease affects life physically and mentally and leads to severe and potentially life-threatening complications if left untreated. Knowledge of the disease is the key to successful treatment, which highlights the importance of information and support from a personal support system as well as the health care service. Aim: The aim of this literature review was to describe children and adolescents experiences of living with T1D. Method: A literature review based on 12 qualitative original articles retrieved from the databases PubMed and CINAHL. After quality analysis, the articles have been received medium to high quality. The results have been processed and analyzed, thereafter main themes and sub-themes were identified. Results: The results showed that children and adolescents with T1D experienced many difficulties. The disease involved major practical and psychosocial changes in everyday life and contributed to several negative emotions as well as concerns regarding self-care and complications. Feelings of being different from peers were common, as well as feelings of loneliness and exclusion. The support from family, friends, school staff and the health care service was sometimes deficient but at the same time important and significant and facilitated the negative experiences of living with T1D. Conclusion: This literature review shows that children and adolescents with T1D face difficulties in everyday life and that the disease affects the physical and psychosocial aspects of life. Understanding of the disease and support from the people in the child’s and adolescents surroundings has positive effects and makes life easier for the affected. Good communication, a person-centered approach and good treatment from the health care service are other factors that can positively affect the experience of T1D and contribute with the conditions required to live as good a life as possible, despite the disease.