Både typ 2-diabetes och D-vitamin brist ökar hos världens befolkning och ett samband mellan förekomsten av dem båda har setts i olika studier. Typ 2-diabetes ger en minskad känslighet för insulin samt en ökad resistens där cellerna svarar dåligt på insulinet. Med tiden tröttas de insulinproducerande β-cellerna ut och sekretionen avtar. Vitamin D bildas ur 7-dehydrokolesterol i hudens celler vid UV-ljusbestrålning eller tas upp från födan. Vitamin D har många funktioner, bland annat att genom att det uppreglerar insulinreceptorer, ökar kalciumupptag och hämmar inflammationer. Syftet med denna studie var att undersöka hur tillskott av vitamin D påverkar sekretion av insulin samt känsligheten och resistensen för insulin, hos personer med typ 2-diabetes eller med ökad risk att drabbas av sjukdomen. Studien gjordes som en litteraturstudie där studier söktes på PubMed via Linnéuniversitetets bibliotek. Studierna skilde sig åt då det gällde både längd på behandling och dos av vitamin D, vilket gjorde det svårt att tydligt se om D-vitamintillägg påverkar de olika faktorerna. Dock verkar det finnas ett samband mellan halten 25(OH)D och insulinkänslighet samt insulinresistens. När halten 25(OH)D i blodet ligger på en nivå runt 60 ng/ml påverkas känsligheten och resistensen positivt. Sekretion av insulin påverkas mindre av enbart D-vitamintillskott, då detta är en kalciumberoende process. Fler studier behövs där deltagarna är fler och studietiden längre för att klargöra effekten av vitamin D på insulinkänslighet, insulinsekretion och insulinresistens.

Bakgrund Andelen personer som drabbas av typ 2-diabetes växer och förväntas fortsätta göra så. Sjukdomen och dess sjukdomrelaterade följdsjukdomar inskränker på människors liv och vardag. Utbildning i sjukdomskunskap och egenvård ger patienten verktyg att bättre klara av det dagliga livet. Syfte Syftet var att undersöka om patientutbildning påverkar hälsorelaterad livskvalitet hos perosner med diabetes typ II. Metod En litterturöversikt där 12 vetenskapliga artiklar inkluderas. Sökning efter artiklar gjordes i PubMed och Cinahl med lämpliga sökord och urvalskriterier. Artiklarna granskades, analyserades och presenteras i en matris. Resultat I tio av tolv fall hade den hälsorelaterade livskvaliteten hos patienter med typ 2-diabetes ökat efter fullföljd patientutbildning. Förändring av de metabola kontrollen gav en högre livskvalitet. Förbättrade biomedicinska värden där bland annat vikt, blodtryck, HbA1c tittades på gav bättre livskvalitet i vissa fall men inte alla. Bristande sjukdomskunskap och diabetesrelaterade komplikationer påverkade livskvaliteten. Förändringar i medicinering tillsammans med utbildning gav en ökning av livskvaliteten. Aktiviteter som rör kosten och motion är av vikt. Slutsats Patientutbildning som ger patienten en ökad kunskap om sin sjukdom tillsammans med insatt medicinsk behandling gav en högre livskvalitet.

Bakgrund: Typ 2 diabetes är en folkhälsosjukdom i Sverige, ca 500 000 personer har diagnosen. Forskning visar att patienterna är i behov av personcentrerat stöd för att kunna klara sin egenvård och för att bibehålla motivationen till livsstilsförändringar. Specialistsjuksköterskan utgör en viktig roll i diabetesvården och personcentrerad vård möjliggör det individuella stödet till patienterna.Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av att arbeta med personcentrerat stöd till livsstilsförändringar vid typ 2 diabetes.Metod: Metoden består av en kvalitativ intervjustudie med induktiv design. Sju specialistsjuksköterskor som arbetade med typ 2 diabetes intervjuades. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom att det personcentrerade stödet utgår från och anpassas efter patienterna. Specialistsjuksköterskan skapar motivation och tillsammans utformas mål. Med tiden skapas en relation. Patienterna anammar livsstilsförändringarna i olika utsträckning. När svårigheter möts används olika strategier. Resultatet presenteras i ett övergripande tema, tre huvudkategorier och sju underkategorier.Konklusion: Specialistsjuksköterskan lyssnar in patienternas berättelser och lär känna patienterna. Detta utgör två av de hörnstenar som ingår personcentrerad vård. Att arbeta personcentrerat kräver tid och kunskap. Specialistsjuksköterskan arbetar personcentrerat men arbetssättet kan förbättras genom kunskap om att det ska vara konsekvent och systematiskt.

Bakgrund: Diabetes Mellitus är en sjukdom som defineras av bristande förmåga att reglera glukos mängden i kroppen. Typ 2 disbetes är en foklsjukdom,  i Sverige beräknas att cirka 500 000 människor är diagnostiserade med diabetes utav dem är det 80–95 procent som har typ 2 diabetes vilket resulterar att den är mest förekommande sjukdomen i Sverige. Livsstilsförändringar i form av kost och fysisk aktivitet har en betydande roll för patienter med typ 2 diabetes för att förbättras i sin sjukdom och reducera komplikationer. Syfte: Syftet var att undersöka patienters erfarenheter av livsstilsförändringar i form av fysisk aktivitet och kost i samband med typ 2 diabetes. Metod: Metoden som användes är en litteraturstudie som är uppbyggd av åtta vetenskapliga artiklar. Alla åtta vetenskapliga artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till resultat för att besvara syftet till litteraturstudien. Resultat: Resultaten bygger på fyra olika kategorier: Motiverande faktorer i samband fysisk aktivitet, Hinder och svårighet vid fysisk aktivitet, Svårigheter och motivation i samband med kostförändring, Vårdens betydelse i samband med livsstilsförändringar i form av kost och fysisk aktivitet. Slutsats: Det framkom båda positiva och negativa erfarenheter i samband med livsstilsförändringar. Motivationen var en nyckelroll för patienterna att genomföra livsstilsförändringar. Patienter var motiverade till livsstilsförändringar för att förbygga framtida komplikationer och bevara sin hälsa. Det framkom olika hindrade faktorer för patienterna att vara fysiskt aktiva. Oförmåga att ändra på livsstilsvanor ledde till svårigheter med koständring för patienterna. Vården beskrevs vara betydelsefull för patienter med typ 2 diabetes för att klara av sina livsstilsförändringar.

Bakgrund: En viktig del av diabetessjuksköterskans arbete innefattar att stödja och utbilda patienten angående diabetesegenvård. Att stödja patienten i egenvården kan medföra förbättrad glykemisk och metabol kontroll med bibehållen livskvalitet. Det finns viss evidens för att en skriftlig individuell behandlingsplan kan vara en personcentrerad metod för att främja god egenvård hos patienter med diabetes typ 2 i primärvården. Det finns idag ingen sådan nationellt framtagen behandlingsplan. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka HbA1c eller empowerment hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: 50 patienter deltog i en kvantitativ randomiserad kontrollerad studie. Hälften av patienterna randomiserades till interventionsgrupp och erhöll en skriftlig individuell behandlingsplan i samband med besöket. Patienterna fick besvara frågeformuläret Swe-DES 23 samt lämna HbA1c. Uppföljande data samlades in efter tre månader (n=36). Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Patienterna som erhöll en skiftlig individuell behandlingsplan sänkte sitt HbA1c, mätt efter tre månader. Det fanns dock inga signifikanta skillnader gällande HbA1c-förändring mellan interventions och kontrollgrupp. Inga förändringar gällande empowerment kunde uppmätas. Slutsats: Sjukvården behöver utveckla enkla kostnadseffektiva arbetsmetoder för att kunna erbjuda personcentrerad vård till det ökande antalet patienter med diabetes som behandlas i primärvården. Studiens urval var för litet för att kunna dra några signifikanta slutsatser. Vidare studier behövs för att undersöka om den individuella skriftliga behandlingsplanen kan påverka HbA1c samt empowerment.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som uppskattas att ca 19 % av all jordens befolkning över 65 år har. Typ 2 diabetes brukar oftast upptäckas vid en komplikation såsom fotsår. Fotsår kan förebyggas tidigt och sjuksköterskan kan ha en stor betydelse i denna process. Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården går snabbt och därför är det av betydelse att se över de senaste årens forskning om hur sjuksköterskan bäst kan bidra till att förebygga diabetsfotsår. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan förebygga diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Sökningarna utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Nio artiklar sorterades ut till resultatet. Analysen genomfördes enligt Fribergs (2017) definition.  Resultat: Studien resulterade i tre kategorier, att informera och utbilda, att screena fördiabetesfotsår och att samarbeta mellan professioner. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och utbilda patienterna om diabetes för att förebygga komplikationer av diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes. Tidig upptäckt av neuropati och perifer artärsjukdom med hjälp av screeningsverktyg kan vara essentiell för att förebygga diabetesfotsår. Det är av betydelse att sjuksköterskan har ett gott samarbete med multidisciplinära team för att förebygga diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes.

Bakgrund: En viktig del av diabetessjuksköterskans arbete innefattar att stödja och utbilda patienten angående diabetesegenvård. Att stödja patienten i egenvården kan medföra förbättrad glykemisk och metabol kontroll med bibehållen livskvalitet. Det finns viss evidens för att en skriftlig individuell behandlingsplan kan vara en personcentrerad metod för att främja god egenvård hos patienter med diabetes typ 2 i primärvården. Det finns idag ingen sådan nationellt framtagen behandlingsplan. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka HbA1c eller empowerment hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: 50 patienter deltog i en kvantitativ randomiserad kontrollerad studie. Hälften av patienterna randomiserades till interventionsgrupp och erhöll en skriftlig individuell behandlingsplan i samband med besöket. Patienterna fick besvara frågeformuläret Swe-DES 23 samt lämna HbA1c. Uppföljande data samlades in efter tre månader (n=36). Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Patienterna som erhöll en skiftlig individuell behandlingsplan sänkte sitt HbA1c, mätt efter tre månader. Det fanns dock inga signifikanta skillnader gällande HbA1c-förändring mellan interventions och kontrollgrupp. Inga förändringar gällande empowerment kunde uppmätas. Slutsats: Sjukvården behöver utveckla enkla kostnadseffektiva arbetsmetoder för att kunna erbjuda personcentrerad vård till det ökande antalet patienter med diabetes som behandlas i primärvården. Studiens urval var för litet för att kunna dra några signifikanta slutsatser. Vidare studier behövs för att undersöka om den individuella skriftliga behandlingsplanen kan påverka HbA1c samt empowerment. / Background: An important part of the work as a diabetes nurse is to support and educate the patient in diabetes self-care. This can lead to improved glycemic and metabolic control,without affecting the quality of life. There is evidence supporting that an written care-plan can be a person-centered method that promote good self-care through increased empowerment, within the group of patients diagnosed with diabetes type 2. There is currently no such nationally developed care-plan. Aim: The aim of this study was to evaluate if a written care-plan can affect HbA1c or empowerment in a group of patients diagnosed with diabetes type 2. Method: A quantitative randomized controlled trial. A total of 50 patients participated, of with 25 were randomized to the interventions group and received the written care-plan. Empowerment was measured with Swe-DES 23 and the participating patients HbA1c were collected. This data was then compared with data after three months (n=36). Non-parametric methods were used for the analysis.Results: The participating patients in the intervention group had a significant decrease in HbA1c after three months. There were no significant differences in HbA1c decrease in-between the groups. No significant differences were found regarding empowerment. Conclusion: The healthcare need to develop simple and cost effective work methods to be able to offer person-centered care to the increasing number of patients with diabetes in the primary care. The sample size was small and no significant conclusions could be drawn. Further studies are required to evaluate if the written care plan can have an effect on HbA1c or empowerment in patients with diabetes type 2.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett stort och ökande folkhälsoproblem över hela världen. Livsstilsfaktorer spelar stor roll när det gäller att drabbas av sjukdomen. På liknande sätt spelar en god behandling samt livsstilsförändringar in i att reversera sjukdomen. Hälsosamma matvanor samt fysisk aktivitet leder till att främja en god hälsa under hela livet och därmed förhindra ohälsa och sjukdom. Det hälsofrämjande arbetet spelar stor roll i att stödja individen till att stärka sin hälsa. Sjuksköterskan kan i sitt hälsofrämjande arbete hjälpa personen med typ 2-diabetes genom att delge information om kost och vikten av fysisk aktivitet . Syfte: Att beskriva sjuksköterskans hälsofrämjande arbetet med personer som lever med typ 2-diabetes . Metod: För att hitta relevanta artiklar användes ett flertal kombinationer av sökord. Sökning i databaserna Medline, PubMed och CINAHL bidrog till ett stort utbud av artiklar. Till slut inkluderades 10 artiklar av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Resultat: Presenterade av sjuksköterskans perspektiv i tre olika kategorier Vikten av utbildning och ge god information för personer med typ 2-diabetes och sjuksköterskor, Egenvård och Sjuksköterskans informerade roll vid livsstilsförändring för personer med typ 2 diabetes. Resultatet visade att utbildning är viktig för både sjuksköterskor och personer med typ 2 diabetes. Utbildningen hjälper sjuksköterskan att på bästa sätt stödja och ge rätt råd. Personer med typ 2-diabetes behöver informationen och kunskapen om kost och fysisk aktivitet , för att kunna uppleva empowerment och därmed själva kunna göra de nödvändiga egna livsstilsförändringarna.

Bakgrund – Typ 2 diabetes mellitus är en av Värdens folksjukdomar som kraftigt ökar nedåt i åldrarna, med förändring i näringsvanor och stillasittande livsstil. Människor med typ 2 diabetes har stora risker att utveckla mikro- och makrovaskulära komplikationer och detta ökar behandlingskostnader och förkortar personens livslängd. Behandlingen för sjukdomen kräver att personen gör ett antal livsstilsförändringar i bland annat kost och motion. Syfte - syfte av denna studie är att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid typ-2 diabetes. Metod - Denna studie genomfördes som en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Resultat - analysen resulterade i olika upplevelser av egenvård och dessa har kategoriserats i huvudkategorier med underkategorier: 1) Att anpassa sig till de nya levnadsvanorna: Ny kosthållning och Nya motionsvanor, 2) Behöv av stöd; Stöd från närstående och Stöd från sjuksköterska, 3) Att lära sig nya levnadsvanor. Patienterna upplevde en förändrad livsstil på grund av de omständigheter diabetes gav. Information, motivation och färdigheter var tre viktiga faktorer för att patienterna skulle göra livstilförändring för att egenvård ska lyckas. Diskussion - Patienten själv och relationen till sjuksköterskan är huvudpunkter som påverkar patientens livstilförändringsprocessen för att egenvården ska lyckas. Sjuksköterskan gör allt för att uppnå maximalt stöd för patienten.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom som blivit allt mer vanlig och kommer att enligt forskning öka de kommande åren. Vid diabetes typ 2 har kroppen svårt att hålla och reglera sockerhalten i blodet tillräckligt låg. Behandling av diabetes typ 2 fokuserar på livsstilsförändringar därför är patientens men även sjuksköterskans delaktighet viktig. Syfte: Syftet var att belysa vuxna patienters upplevelser av livsstilsförändringar vid diabetes typ 2 Metod: En litteraturstudie baserad på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier och sex underkategorier av analysen. Patienterna upplevde svårigheter att genomföra, behålla och kombinera livsstilsförändringarna med vardagssysslor men upplevde också att omgivningen hade både en positiv och en negativ påverkan på deras möjligheter att genomföra livsstilsförändringarna. Sjuksköterskans närvaro och lyhördhet för den enskilda individens upplevelse underlättade livsstilsförändringarna.  Slutsats: Vid livsstilsförändringar var patienterna med om både positiva och negativa upplevelser. Trots de stora kraven som är svåra att upprätthålla upplevde många välbefinnande vid livsstilsförändringarna. Stöd och engagemang från omgivningen kunde även skapa osäkerhet, oro och rädsla. Med hjälp av sjuksköterskans stöd och lyhördhet kunde livsstilsförändringarna genomföras och kombineras med vardagslivet