<p>Detta är en studie över Sverige, Norge och Danmarks legala möjligheter att inrikes nyttja sin försvarsmakt för att bekämpa terrorism. De lagliga förutsättningarna skiljer sig idag mellan länderna vilket, i sin tur, innebär att ländernas möjligheter att snabbt sätta in tillräckliga resurser för att möta ett angrepp, varierar. Även angreppets karaktär är avgörande huruvida försvaret får nyttjas. Kriminalitet och ytterligheten terrorism är polisens uppgift men försvaret har möjligheter, men med varierande grad, i samtliga tre länder att stödja polisen. Preliminär lagstiftning och undantagstillstånd är inte genomförbart i alla tre länderna. Möjligheten och organisationen för att använda försvarets resurser beror dock på hur staten i fråga reglerat detta. Vad skillnaderna beror på kan dels vara historiskt beskaffat, dels bero på medvetna val. Danmark med sitt NATO-medlemskap är ett land med starkt utåtriktad säkerhetspolitik och försvaret kan nyttjas relativt obehindrat. Den andra NATO-medlemmen, Norge, har sina oljeplattformar vilka kan ses som skyddsvärda och med andra möjligheter för försvarets nyttjande. För alliansfria Sveriges del är försvarets möjlighet till nyttjande hårt reglerat i till och med grundlagen.</p> / <p>This study explores the legal possibilities for Sweden, Norway and Denmark to use their own armed forces to combat terrorism. At present, the legal requirements differ from country to country so therefore each country’s ability to rapidly deploy sufficient resources when faced with an attack will vary. The nature of the attack will decide whether defence may be deployed. Crime and extreme terrorism are tasked by the Police but the Ministry of Defence is encouraged to lend support to the Police in all these 3 countries. Provisional law and martial laws are not feasible in all three countries. The state’s regulations will dictate opportunity and organisation to deploy defense resources. The differences between each country can be part historical, part-conscious choice. Denmark with its NATO membership is a country with strong, lateral-thinking views on security and the Ministry of Defence can be deployed with relative ease. The other NATO member, Norway, has its oil platforms which can be seen as worthy of protection and as an opportunity for use by the Ministry of Defence. The ability to deploy is strictly regulated for Sweden.</p>

Detta är en studie över Sverige, Norge och Danmarks legala möjligheter att inrikes nyttja sin försvarsmakt för att bekämpa terrorism. De lagliga förutsättningarna skiljer sig idag mellan länderna vilket, i sin tur, innebär att ländernas möjligheter att snabbt sätta in tillräckliga resurser för att möta ett angrepp, varierar. Även angreppets karaktär är avgörande huruvida försvaret får nyttjas. Kriminalitet och ytterligheten terrorism är polisens uppgift men försvaret har möjligheter, men med varierande grad, i samtliga tre länder att stödja polisen. Preliminär lagstiftning och undantagstillstånd är inte genomförbart i alla tre länderna. Möjligheten och organisationen för att använda försvarets resurser beror dock på hur staten i fråga reglerat detta. Vad skillnaderna beror på kan dels vara historiskt beskaffat, dels bero på medvetna val. Danmark med sitt NATO-medlemskap är ett land med starkt utåtriktad säkerhetspolitik och försvaret kan nyttjas relativt obehindrat. Den andra NATO-medlemmen, Norge, har sina oljeplattformar vilka kan ses som skyddsvärda och med andra möjligheter för försvarets nyttjande. För alliansfria Sveriges del är försvarets möjlighet till nyttjande hårt reglerat i till och med grundlagen. / This study explores the legal possibilities for Sweden, Norway and Denmark to use their own armed forces to combat terrorism. At present, the legal requirements differ from country to country so therefore each country’s ability to rapidly deploy sufficient resources when faced with an attack will vary. The nature of the attack will decide whether defence may be deployed. Crime and extreme terrorism are tasked by the Police but the Ministry of Defence is encouraged to lend support to the Police in all these 3 countries. Provisional law and martial laws are not feasible in all three countries. The state’s regulations will dictate opportunity and organisation to deploy defense resources. The differences between each country can be part historical, part-conscious choice. Denmark with its NATO membership is a country with strong, lateral-thinking views on security and the Ministry of Defence can be deployed with relative ease. The other NATO member, Norway, has its oil platforms which can be seen as worthy of protection and as an opportunity for use by the Ministry of Defence. The ability to deploy is strictly regulated for Sweden.

Abstract   At the present time no one is oblivious of Covid-19:s widely-spread effect on our society. States and governments all over the world were forced to take drastic decisions which in turn have had impacts on our democracy, freedom, lives and livelihood. The purpose of this study is to contribute to knowledge regarding the challenges democracy faces in the midst of a pandemic where restrictive measurements are enforced. Sweden and Finland had contrasting outcomes in their enforcement of measures during the crisis – despite the striking similarities between the two countries systems, democratic standards and values. What kind of democratic challenges do both countries face in the midst of a pandemic where restrictive measurements are enforced? And how do respective countries go about balancing their democratic values with certain undemocratic measurements?  Both countries’ crisis management and measurements will be analyzed to see if their democratic challenges differ from a crisis management perspective. Furthermore, both countries’ approach regarding crisis management will be analyzed to see it there is a clear discrepancy. The material used was Finland’s memorandum regarding their state of emergency and Sweden’s memorandum regarding extension of the Covid-19-law along with the social committee report on a temporary Covid-19-law. By using Carol Bacchi’s WPR-approach both countries documents were analyzed, the study found similarities but mostly differences in which separate and similar problem’s were represented, which might explain why Sweden and Finland had contrasting outcomes on their decision-making and measures. Proposals for further studies is to research the long-term effects on the measures that were taken, expand to different levels of society for instance regions as well as municipalities, and lastly to study the potential long-term effects on the democratic standard that laws and restrictive measures might have.

No description available.

<p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-10-03</p>

During its years, the European Union (EU) has experienced several different crises that have challenged its association and put democracy at risk. The financial crisis in 2009 and the migration crisis in 2015 are two difficult periods that caused a split between the member states. In 2020, the Union faced another crisis when the world witnessed the birth of the COVID-19 pandemic. To protect public health, states have introduced state of emergency (SoE) that gives the political government more power to make quick decisions and restrict residents' democratic freedoms. Discussions about how the pandemic affects democracy in the EU have been raised. This study aims to examine different views on how EU democracy is affected by the pandemic. The purpose is to identify how five different representatives of non-governmental organizations (NGOs) and intuitions reason about the pandemic's effect on EU democracy. In addition, the purpose is to compare differences and similarities between their different points of view. To generate a result, the interviews were analyzed through previous research and a theoretical framework of Utilitarianism and Consequentialism. The theories analyze through a normative ethics perspective that determines what action is morally right based on the consequences of it. The results show that the pandemic has caused an acceleration of anti-democratic development and a higher concentration of power within the governments. The respondents in the study believe that the pandemic has acted as an accelerator of anti-democratic development in countries where this was already going on before the pandemic struck. Moreover, SoE has caused practical changes in democratic processes, such as restricting participation and democratic freedoms, increasing disinformation, and limiting trust-building between countries. The difference identified was that respondents from institutions did not consider that SoE harms EU’s democracy, but instead is morally right to implement. However, respondents from NGOs defined the implementation of SoE as detrimental to democracy in the EU and questioned whether it is morally right in terms of its consequences for democracy. / Den Europeiska unionen (EU) har under sina år genomgått flera olika kriser som utmanat dess association och satt demokratin på spel. Finanskrisen 2009 och Migrationskrisen 2015 är två svåra perioder som orsakade ett splittrat EU. År 2020 ställdes unionen inför ännu en kris när världen bevittnade födelsen av COVID-19 pandemin. För att skydda folkhälsan har stater infört undantagstillstånd som ger det politiska styret mer makt för att ta snabba beslut och begränsar invånares demokratiska friheter. Diskussioner kring hur pandemin påverkar demokratin i EU har lyfts. Denna studie ämnar till att granska olika synvinklar på hur EU:s demokrati påverkas av pandemin. Syftet är att identifiera hur fem olika företrädare för icke-statliga organisationer och institutioner resonerar kring pandemins effekt på EU:s demokrati. Dessutom är syftet att jämföra skillnader och likheter mellan deras olika synvinklar. För att generera ett resultat analyserades intervjuerna genom tidigare forskning och ett teoretiskt ramverk av Utilitarism och Konsekventialism. Teorierna analyserar utifrån normativ etik som bestämmer vad som är moraliskt rätt genom konsekvenser av handlingar. Resultatet visar att pandemin har orsakat en accelerering av antidemokratisk utveckling och en högre koncentration av makt. Respondenterna i studien anser att pandemin har fungerat som en accelerator av antidemokratisk utveckling i länder där detta redan pågick innan pandemin. Sedermera har undantagstillstånd orsakat praktiska förändringar i demokratiska processer så som begränsning av deltagande och demokratiska friheter, ökning av desinformation och begräsning av förtroendeskapande mellan länder. Skillnaden som identifierades var att företrädare från institutioner inte ansåg att undantagstillstånd skadar EU:s demokrati utan i stället är moraliskt rätt. Företrädare för icke-statliga organisationer definierade däremot implementeringen som skadlig för demokratin i EU och ifrågasatte om det är moraliskt rätt utifrån dess konsekvenser som skapas för demokratin.