No description available.

Ungdomsbrottslighet är ett utbrett problem i Sverige och tendenser till involvering i kriminella aktiviteter går att urskilja redan i ung ålder. Det här ger skolans verksamhet en specifik roll i identifieringsarbetet av dessa ungdomar. Syftet med denna studie är av denna anledning att analysera hur verksamma studie- och yrkesvägledare arbetar med ungdomar som visar tendenser för kriminellt agerande. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med studie- och yrkesvägledare, och följande frågeställningar har besvarats: “Hur identifierar studie- och yrkesvägledare ungdomar som visar tendens att hamna i gängkriminalitet?” och "På vilket sätt arbetar studie- och yrkesvägledare med (snäv och vid) vägledning gentemot dessa ungdomar?”. För att analysera resultatet har huvudsakligen Scheffs relationistiska teori använts och denna har kompletterats med begreppet self-efficacy. Resultatet visar att respondenterna anser att den viktigaste faktorn när det gäller att arbeta med denna ungdomsgrupp är att fokusera på att bygga och bevara trygga och förtroendefulla relationer. Identifieringsarbetet av ungdomars kriminella tendenser är stor del av studie- ochyrkesvägledarnas tillvägagångssätt att uppmärksamma socialt avvikande beteende. Slutsatsen är att ett relations- och förtroendeskapande förhållningssätt är särskilt fördelaktigt i arbetet med elever som visar tendenser för att ingå i kriminella aktiviteter. Särskilt fokus riktas även till att arbeta med att stärka den individuella självtilltron (self-efficacy).

Förebyggande insatser mot ungdomsbrottslighet är av största vikt i samhället för att skapa en säker miljö för ungdomar att växa upp i. Ett framgångsrikt och förebyggande arbete handlar om olika insatser där flertal aktörer samspelar. En av samhällets viktigaste aktörer är skolan och därmed elevhälsan som kan påverka ungdomarna i positiv riktning genom att erbjuda stöd och vägledning i ett tidigt skede av livet. Syftet med denna studie är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i grundskolan arbetar för att förebygga brott. Genom att intervjua utbildade studie- och yrkesvägledare har jag undersökt vilka roller och arbetssätt de har i en kontext av att arbeta förebyggande mot ungdomsbrottslighet samt hur kan samverkan mellan studie- och yrkesvägledare och elevhälsan främja förebyggande arbetet. Därutöver har jag tagit reda på vilka väglednings-modeller som används för att uppnå detta. Jag har använt en kvalitativ metod för att analysera det empiriska materialet utifrån de teoretiska utgångspunkterna SCCT och begreppet self-efficacy. Resultatet visar att studie- och yrkesvägledare arbetar förebyggande genom att skapa goda relationer och trygghet hos eleverna, och genom att inkludera alla elever i en gemenskap och skapa en god skolmiljö. Här blir också samverkan med andra aktörer tydligt, det vill säga “hela skolans ansvar”. De bidrar också till elevhälsan genom att vara en del av ett nätverk kring elever som behöver extra stöd och genom att få en helhetsbild av eleverna för att kunna ge rätt stöd till varje enskild elev. Sammanfattningsvis betonas att studie- och yrkesvägledare har en viktig roll i elevers utveckling och att samarbete mellan olika yrkesgrupper är avgörande för att identifiera elever i riskzonen för brottslighet. Genom att använda normkritisk metodik, aktivt lyssnande och fokus på elevens självförmåga kan studie- och yrkesvägledares arbete bidra till att förebygga brottslighet bland unga elever. Vidare forskning föreslås för att undersöka och jämföra olika modeller och praxis för organisering av elevhälsan, inklusive studie- och yrkesvägledarens roll, för att identifiera framgångsfaktorer och utmaningar och eventuellt bidra till en mer enhetlig praxis och styrdokument på nationell nivå.Nyckelord: Studie- och yrkesvägledare, ungdomsbrottslighet, samverk

Youth crime is a subject widely discussed in media as well as in the academic field of criminology. One of the topics within the research field of youth crime discusses how to effectively help young people leave a criminal lifestyle behind. It is within this topic that the focus of this essay lies. This qualitative study examines a community based program in the Swedish city of Malmö called Nya Vägvalet (The New Choice of Path, own translation), which works with juvenile delinquents and the issues that surround the youths lifestyle. The aim of the essay is to explore the foundations and methodology of the program, how the methods of the program are put into practice and how these methods compare to what current research findings claim to be effective factors in successful interventions. The empirical data is based on interviews with the two counselors who work with the youth and two young men who have undergone the program. The empirical data also consists of current and historical research findings and literature on the subject. The general conclusion is that the methodology used is in tune with what current research appears to define as successful intervention factors. There are, however, some aspects of the methods used that may not correspond with research findings. These aspects primarily have to do with the implementation of manual-based programs that are used. In summary the work that is carried out at “Nya vägvalet” is, with few exceptions, greatly supported by both theoretical and practical findings in the literature reviewed as well as, and maybe most importantly, by the two young men who were interviewed.

Ungdomar begår brott och de utsätts för brott. De brott som begås av ungdomar har en viss tendens att drabba andra ungdomar. Finns det ett sambandmellan delaktighet i brott och utsatthet för brott? Vilken betydelse har livsstilen för detta eventuella samband? Hur mycket påverkas ungdomarnas delaktighet i brott och utsatthet för brott av deras livsstil? Vad ungdomar gör på sin fritid, var de är och vem de umgås med avgör vilken typ av miljöer de kommer att utsättas för. Denna undersökning belyser om ungdomars livsstil har en relation till derasdelaktighet i brott och deras utsatthet för brott eftersom vi antar att livsstilen är det som för dessa ungdomar samman. Begår ungdomarna först brott och sedan blir de utsatta för brott eller utsätts de först för brott och sedan begår brott? Vad kommerförst? Denna studie visar ett starkt positivt samband mellan delaktighet i brott och utsatthet för brott när hänsyn tas till andra relevanta variabler.

Nyrekrytering av unga till gängkriminalitet anses vara ett problem i Sverige, men inte minst i dagens Malmö tydliggör polisen. Tidigare internationella studier har gett förklaringar på riskfaktorer dels på individ- men också på social nivå. Dessutom har det redogjorts för orsaker till att nyrekrytering av unga förekommer. Med tidigare forskning inom ämnet har det även fastslagits vilka arbetsmetoder som används för att förebygga nyrekrytering av unga till gängkriminalitet, både nationellt och internationellt. Det har också redogjorts för hur tidigare forskare undersökt kring ungas rekrytering in i gängkriminalitet. Den aktuella studien ämnar att undersöka arbetsmetoder som utvalda aktörer använder sig av idag för att motverka nyrekrytering och vilka karakteristiska drag som återkommer inom det brottsförebyggande arbetet i Malmö. Syftet innefattar även att undersöka vilka utmaningar som utvalda aktörer upplever med dagens arbetsmetoder inom de olika verksamheterna och myndigheterna. Syftet uppfylldes genom ett antal semistrukturerade intervjuer med utvalda aktörer i Malmö stad. De semistrukturerade intervjuerna analyserades sedan tematiskt. Resultatet visade att de utvalda aktörerna använder sig av skilda arbetsmetoder som samtliga bidrar med olika perspektiv på det brottsförebyggande arbetet, samtidigt som flera av aktörernas verksamheter och myndigheter bedriver samverkan med varandra. Arbetsmetoderna innefattar bland annat synlig närvaro, behandling, orosanmälningar, brottsförebyggande strategier och analysarbete. Karakteristiska drag som är vanligt förekommande inom arbetet är bristande konsekvenstänk hos ungdomarna, bristande gränssättning hemifrån och en icke-fungerande skolgång. De utvalda aktörerna upplevde ett antal utmaningar med det brottsförebyggande arbetet mot nyrekrytering. De upplevda utmaningarna kretsade kring behovet av fler resurser, tydligare riktlinjer och bristen på vuxennärvaro i skolan.

Studiens syfte är att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka vilka möjligheter och hinder som finns i socialtjänstens samverkan med polisen kring ungdomar som befinner sig i kriminalitet. Studien riktar in sig på hur samverkan beskrivs av intervjupersonerna, vilka möjligheter och hinder som finns samt på vilka sätt samverkan mellan aktörerna kan utvecklas och förbättras. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tre respondenter från vardera instans. Den insamlade empirin har sedan tolkats och analyserats genom en tematisk analys och relevanta teman har tagits fram. Resultaten visar att det finns flertalet hinder i samverkan mellan socialtjänst och polis, sekretesslagstiftningen samt professionernas olika språkbruk, synsätt och arbetsmetoder är aspekter som beskrivs som hinder för samverkan. En möjlighet som lyfts är forum där sekretessen får brytas och aktörerna har möjlighet att samtala fritt kring de aktuella ungdomarna. Det framkommer således att samverkan är i behov av utveckling, intervjupersonerna lyfter att en gynnsam faktor för samverkan hade kunnat vara att verksamheterna är belägna på samma plats. En ytterligare gynnsam faktor hade kunnat vara att varje enskild aktör har tillräcklig kunskap och förståelse för den andres verksamhet. En utveckling av samverkan kan bidra till tidigare insatser, minskad ungdomsbrottslighet och en ökad trygghet i samhället.

Syfte. Denna studie undersöker om socialsekreterares bedömningar av ungdomar som begått brott skiljer sig åt i relation till ungdomens kön. Studien är avgränsad till att innefatta unga lagöverträdare och huruvida de har behov av fortsatt kontakt med socialtjänsten efter att påföljden är genomförd. Studiens teoretiska referensram är baserad på socialkonstruktionism samt genusteori.    Metod. En kvantitativ metod ligger till grund för studien. Två enkäter innehållandes två vinjetter vardera utformades och skickades ut via mejl till socialsekreterare verksamma i mellersta Sverige. Enkäterna skiljer sig åt i ett avseende - hälften av respondenterna har fått en enkät som består av två vinjetter där ungdomarna har flicknamn, och de resterande respondenterna har fått en enkät där vinjetterna innefattar pojknamn. Förutom namnen är vinjetterna identiska.   Resultat. Svaren som enkäterna genererade visar inte några signifikanta skillnader kring socialsekreterares bedömningar i relation till kön, varken sett till oro, lämplig insats eller skydds- och riskfaktorer.   Slutsats. Utifrån respondenternas svar har det inte varit möjligt att utläsa några skillnader mellan ungdomarnas kön. Dock går det inte utesluta förekommandet av könsskillnader inom socialtjänstens arbete med ungdomar då studiens resultat enbart är baserat på de resultat som genererats utifrån vinjetterna. Detta innebär att svaren kanske inte hade blivit desamma i verkligheten. / Aim. This study examines differences in social workers’ assessments of youths in relation to gender and whether they have the need for continued contact with the social services after the sentence is completed. The theoretical framework of this study is based on social constructionism and gender theory.   Method. This study was carried out using a quantitative method. Two surveys consisting of two vignettes each was constructed and sent by email to social workers in central Sweden. The surveys differed in only one aspect - half of the respondents received a survey consisting two vignettes in which the youths had girl names, and the other half received a survey consisting vignettes with boy names. Hence, the surveys were constructed to be differentiated by gender.   Results. The analysis of the responses generated revealed no significant differences regarding social workers’ assessments in relation to gender - not for concern, intervention or protective- and risk factors.   Conclusion. The study’s result has not detected any differences between the two genders included in the survey. However, it is not tenable to exclude gender differences in social work with youth as the results of this study are not fully generalizable, due to the choice of method. The answers might have differed if it was real cases.

<p>At the turn of the century 18/1900 Swedish law looked upon young people as being adults at about the age of 15. At 15, the young person had left school, had his first employment and provided for himself and also had been confirmed to full membership of the Swedish State Church. Thus he was to be considered an adult and responsible for his actions. Parents, society/school and Church had done what was expected of them and now it was up to the 15-years old to live according to the laws and to be punished if the laws were broken. Over the following hundred years, at the time of the millennium, Swedish society changed a lot. So the laws did not and still a young person of 15 is considered an adult in the eye of the Swedish law. This paper looks upon the ideas that the law was based on at the turn of the century 18/1900 and the ideas that are put forward by Swedish courts today. The law has not changed, but today Swedish young people leave school between the ages of 19-25, and find their first employment even later. The paper gives the historical background and looks at the underlying ideas of adulthood. How people think and what is considered being important in defining aduldthood has not changed much over those hundred years. In deciding if a person could pass as an adult, the Swedish law still use the same premisses today as it did a hundred years ago. As these premissies and ideas are the same, though society has changed, you can’t today be considered an adult until in your twenties.</p>

Den kriminalpolitiska debatten kring ungdomsbrottslighet är ständigt pågående och många olika lösningar diskuteras. Kommunerna måste ta ett stort ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet och hur kommunerna ser på problematiken blir därför avgörande för hur de använder sina resurser för att arbeta brottsförebyggande. Studiens syfte var att undersöka hur Skellefteå och Ekerö kommun arbetar brottsförebyggande med barn och ungdomar samt att undersöka om och i så fall hur, kriminalpolitik på kommunal nivå påverkar arbetet och synen på barn- och ungdomsbrottslighet. Studien är av kvalitativ art och deltagarna i studien har valts ut utifrån yrkesmässig koppling till det lokala brottsförebyggande arbetet samt talespersoner från de kommunala Moderaterna och Socialdemokraterna. Datamaterialet samlades in genom delvis strukturerade intervjuer som genomförts enligt trattprincipen. Analysen av datamaterialet har sedan gjorts genom tematisk analys där datamaterialet systematiskt har behandlats och delats in i teman. Resultatet visar att det finns stora likheter mellan hur Skellefteå och Ekerö kommun arbetar brottsförebyggande med barn och ungdomar. Det visar också att uppfattningen inom båda kommunerna är att de har en relativt låg barn- och ungdomsbrottslighet jämfört med andra kommuner. Däremot har narkotikarelaterade brott ökat i kommunerna de senaste åren. Resultatet i analysen förklaras med brottspreventionsteorier, där det också framkommer ett samband mellan politiskt parti och vilken preventionsteori partiet format sin kriminalpolitik utifrån. Vidare diskuteras den partipolitiska variation som framkommer i resultatet och hur det trots upplevd diskrepans i vissa fall inte innebär att det endast finns skillnader i hur politiken formulerar sin lokala politik samt hur kommunerna satsar sina resurser för att förebygga brott av barn och ungdomar.