Den svenska normprövningen utgörs av bland annat Lagrådets förhandsgranskning. EU-rättens särskilda ställning har föranlett ett intresse för att undersöka Lagrådets verksamhet ur ett unionsrättsligt perspektiv. I uppsatsen har tre huvudkategorier av lagförslag identifierats: lag för införlivande av EU-direktiv, lag för annan EU-anpassning, samt nationellt initierade lagförslag. Analysen har syftat till att förstå hur EU-rätten kommer till uttryck i Lagrådets yttranden över lagförslag ur de tre olika lagstiftningskategorierna. För frågan har de unionsrättsliga utgångspunkterna presenterats och åtföljts av en diskussion om Lagrådets verksamhet och roll. Analysen har lett till att vissa mönster av unionsrättsliga uttryck har trätt fram. Lagrådets hänsyn till EU-rätten uttrycks framförallt i form av lagtekniska råd. Bakom dessa (enbart konsultativa) råd framhålls EU-rätten ibland explicit, medan det vid andra tillfällen endast finns implicita indikationer. Vidare i uppsatsen presenteras olika unionsrättsliga uttryck för vart och ett av de identifierade lagstiftningskategorierna. / The Swedish judicial review includes, inter alia, judicial preview by the Council on Legislation (Swedish: Lagrådet). The special status of the European Union law has led to an interest to study the Swedish judicial preview from a European Union legal perspective. In the essay, three categories of law proposals have been identified: laws for implementing EU-directives, laws for other EU-adjustment, and nationally initiated law proposals. The aim of the analysis has been to understand how EU law is expressed in the judicial preview of law proposals from these three categories. For this study, the basis of European Union law has been presented, and followed by a discussion on the activity and the role of the Council on Legislation. The analysis has led to the findings of some patterns of EU law expressions. The Swedish judicial preview regards the EU law foremost through (legal) technical advices. Behind these (merely consultative) advices the EU law is sometimes expressed explicitly, while other times there are only implicit indications. Furthermore in the essay, different expressions of EU law are presented for each of the identified categories of laws.

No description available.

<p>I denna uppsats görs en sammanställning av gällande skatterätt för bolag enligt EG-domstolens praxis, med avgränsning till området för direkt beskattning.</p><p>Direkt beskattning är en kompetens som tillfaller nationell lagstiftning i unionens medlemsstater.</p><p>Nationella beskattningsregler för bolag har dock på många håll givit upphov till diskriminerande behandling, i strid mot EG-fördragets fria rörligheter.</p><p>Endast genom utfärdande av direktiv kan en harmonisering på området komma till stånd.</p><p>EG-domstolen har därför påskyndat integrationsarbetet genom att tolka och tillämpa gemenskapsrätten till att omfatta direkt beskattning för bolag.</p><p>Nationella skattebestämmelser som hindrar bolag från att utnyttja EG-fördragets fria rörligheter, kan därför enligt EG-domstolens praxis åsidosättas direkt med stöd av fördraget.</p>

I denna uppsats görs en sammanställning av gällande skatterätt för bolag enligt EG-domstolens praxis, med avgränsning till området för direkt beskattning. Direkt beskattning är en kompetens som tillfaller nationell lagstiftning i unionens medlemsstater. Nationella beskattningsregler för bolag har dock på många håll givit upphov till diskriminerande behandling, i strid mot EG-fördragets fria rörligheter. Endast genom utfärdande av direktiv kan en harmonisering på området komma till stånd. EG-domstolen har därför påskyndat integrationsarbetet genom att tolka och tillämpa gemenskapsrätten till att omfatta direkt beskattning för bolag. Nationella skattebestämmelser som hindrar bolag från att utnyttja EG-fördragets fria rörligheter, kan därför enligt EG-domstolens praxis åsidosättas direkt med stöd av fördraget.

In 2015, the European Union (EU) was facing the largest migration crisis in modern history. In light of the high reception of asylum seekers in Sweden during the autumn of the same year, a temporary law (2016:752) was adopted which restricted the possibilities of obtaining a permanentresidence permit and of family reunification. The law has received criticism for being contrary to Swedish convention commitments, especially the right to respect for family life and the prohibition of discrimination according to Articles 8 and 14 of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (the Convention). Against the backdrop of this criticism, this thesis aims to examine whether the so-called Bosphorus presumption, also known as the presumption of equivalent protection, could be applicable in a hypothetic case where Sweden is brought before the European Court of Human Rights (the Court) for violating the Convention as a result of the temporary law. The criteria for the application of the presumption are firstly that the intrusive measure, here the restriction of the right to family reunification, can be said to fall within the scope of the strict international legal obligations of the state, meaning that the state can be said to have exercised a certain amount of discretion and to have enjoyed a certain margin of manoeuvre. The conclusion of this thesis is that likely would be considered to have exercised discretion as well as enjoyed a margin of manoeuvre when restricting the right to family reunification by adopting the temporary law. This conclusion is mainly based on the fact that the international legal obligations in this case flow from directives, which are binding on member states only as to the result to be achieved, and leave the choice of form and methods to the authorities of the member state. Furthermore, the directives which the temporary law is based on are so-called minimum directives, which allow for the member states to provide a higher level of protection.

Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.