Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärare konstruerar uppgifter för att utvärdera kunskaper hos sina elever. Lärare jobbar dagligen med att utvärdera sina studenter vilket medför många bedömningar av skiftande slag. Till sin hjälp i det arbetet har lärarna styrdokument i form av läroplaner och kursplaner, läromedel, kollegor och sin egen kunskap och utbildning. Tidigare forskning har visat på hur användandet av formativa metoder kan främja elevers lärande, men att de summativa examinationerna trots detta lever kvar i högsta grad. Flera studier visar också att en tydlig återkoppling av resultaten på examinationerna är en betydande faktor i elevernas lärande. Frågeställningarna i denna studie behandlar typer av uppgifter, betydelsen av styrdokument samt vilket stöd pedagogerna upplever att de har i arbetet med uppgiftskonstruktion. En kombination av ämneskunskaper, didaktiskt kunnande och kännedom om rådande styrdokument för att kunna anpassa undervisningen och examinationerna efter varje elevs förutsättningar presenterades av Lee Schulman under det tidiga 1980-talet och fick benämningen PCK – Pedagogical Content Knowledge. PCK har använts som ett analysverktyg i denna studie. Undersökningen har utförts som en digital enkät till lärare i grundskolan i en större kommun. Resultaten pekar bland annat på att lärare känner sig trygga i kunskaperna om styrdokument, men att de önskar mer utbildning i uppgiftskonstruktion. Skriftliga prov är den vanligaste examinationsformen men andra former, som muntliga prov eller gruppuppgifter, förekommer också. I arbetet med att konstruera uppgifter tar de flesta hjälp av innehållet i läromedlen, men även uppgifter från de nationella proven i NO tas upp som en inspirationskälla.

<p>Syftet med studien har varit att ta fram ett formativt bedömningsverktyg förmåluppfyllelse i årskurs 5 inom ekologi. Verktyget fungerar som ett hjälpmedel för läraren att identifiera sina elevers kunskapsnivå och därav stödja dem i deras vidare kunskapsutveckling. Det ska även vara ett hjälpmedel för eleven att se sin egen progression, för att utveckla sin metakognition. Vid framställning av bedömningsverktyget har vi utgått från ett av målen i kursplanen inom biologi, ekologididaktisk forskning samt en modell där vi följt vissa konstruktionskriterier. Därefter har en expertpanel, bestående av 6 verksamma NO-lärare, granskat och givit respons på uppgifterna. Panelen har utifrån 9 olika aspekter bedömt uppgiftens validitet. Betygen har överlag varit mycket bra. Resultatet av vår studie är ett verktyg bestående av 10 uppgifter tänkta att använda som stöd vid formativ bedömning.</p>

Syftet med studien har varit att ta fram ett formativt bedömningsverktyg förmåluppfyllelse i årskurs 5 inom ekologi. Verktyget fungerar som ett hjälpmedel för läraren att identifiera sina elevers kunskapsnivå och därav stödja dem i deras vidare kunskapsutveckling. Det ska även vara ett hjälpmedel för eleven att se sin egen progression, för att utveckla sin metakognition. Vid framställning av bedömningsverktyget har vi utgått från ett av målen i kursplanen inom biologi, ekologididaktisk forskning samt en modell där vi följt vissa konstruktionskriterier. Därefter har en expertpanel, bestående av 6 verksamma NO-lärare, granskat och givit respons på uppgifterna. Panelen har utifrån 9 olika aspekter bedömt uppgiftens validitet. Betygen har överlag varit mycket bra. Resultatet av vår studie är ett verktyg bestående av 10 uppgifter tänkta att använda som stöd vid formativ bedömning.

Det här arbetet undersöker hur bildlärare arbetar med uppgiftskonstruktion inom kategorierna öppna och stängda uppgifter, samt hur de uppgifterna är designade för att möta hela klassens behov oavsett variation av kunskap bland eleverna. Utöver detta undersöks hur lärarna arbetar med anpassningar och justeringar under konstruktionen av uppgifterna, under lektionen samt efter användning. Detta har undersökts utifrån frågeställningarna ”Hur konstruerar, anpassar och tillämpar bildlärare uppgifter med öppen respektive stängd karaktär?” och ”På vilka sätt kan uppgifter av mer öppen respektive stängd karaktär fungera i bildundervisning för elever med varierande kunskapsnivåer?” För att uppnå det har fyra intervjuer med bildlärare från högstadiet och gymnasiet utförts, för att sedan analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv utifrån koncepten proximala utvecklingszonen och mediering, då de båda relaterar till hur elever utvecklar sina förmågor, sin kunskap och sin förståelse. Resultatet presenterar lärarnas erfarenheter och åsikter om hur de har arbetat med uppgifter genom åren, samt deras förståelse av hur uppgiftskonstruktionen påverkar elevernas inlärning.

I denna studie undersöks hur svensklärares uppgiftskonstruktioner möter elevers olika förmågor. Med utgångspunkt i Gardners teori om multipla intelligenser definierade jag olika kategorier av förmågor som motsvarade de olika intelligenserna i tretton olika uppgiftskonstruktioner för svenskämnet i gymnasieskolan. Studien visar att den lingvistiska förmågan är absolut vanligast i det undersökta materialet, vilket också var väntat. Men de personliga förmågorna är också vanligt förkommande, vilket visar att lärarna begär att eleverna ska dela sina egna tankar, minnen och upplevelser. Den lingvistiska förmågan fungerar i uppgifterna vanligen som metod, men i det stoff eleverna skriver om är de personliga förmågorna långt vanligare än den lingvistiska. / This study examines how the tasks constructed by teachers of Swedish meet the pupils’ differing abilities. Based on Gardner’s theory of multiple intelligences, I defined different categories of abilities corresponding to the different intelligences in thirteen different tasks constructed for the subject of Swedish in upper secondary school. The study shows that linguistic ability is by far the most common in the studied material, as expected. But personal abilities are also commonly found, which shows that the teachers ask the pupils to share of their own thoughts, memories and experiences. The linguistic ability usually functions in the tasks as a method, but in the material that the pupils write, the personal abilities are far more common than the linguistic ability.

The purpose of this study is to visualise the challenges that student teachers face when adapting mathematical tasks to different levels of difficulty. Specifically, the study aims to explore which aspects of mathematics didactic knowledge are expressed through the mathematics tasks. Examination tasks from previous mathematics courses were selected and analyzed based on a qualitative content analysis with the MKT framework, Mathematical Knowledge for Teaching (Ball et al., 2008). The students' adaptations can be described through five different themes: linguistic-, visual-, structural- and mathematical adaptations and mistakes. When the themes were analyzed using the MKT framework, it emerged that the students show different aspects of mathematics didactic knowledge and that there is a need to develop certain aspects further. There is a greater variation in the adaptations when the students simplify the task compared to when they make it more difficult. The result also shows that the students need to be given the opportunity to acquire deeper knowledge about the structure and function of the curriculum in order for this aspect of knowledge to develop further. A large percentage of the students make various mistakes in their adaptations. The mistakes have been linked to the students' mathematical content knowledge. Some of the mistakes indicate that the lack of content knowledge also affects and limits the students' mathematics didactic knowledge. An implication of the result is that teachers in the mathematics courses need to consider and address these aspects in future teaching so that the students are given the opportunity to further develop their content knowledge as well as their mathematics didactic knowledge. / Studiens syfte är att synliggöra vilka utmaningar lärarstudenter möter vid anpassning av matematikuppgifter till olika svårighetsgrader. Specifikt syftar studien till att studera vilka olika matematikdidaktiska kunskaper som uttrycks genom anpassningarna av matematikuppgifterna. Studentinlämningar av en genomförd examinationsuppgift från tidigare matematikkurser har valts ut och analyserats med en kvalitativ innehållsanalys där MKT-ramverket, Mathematical Knowledge for Teaching (Ball m.fl., 2008) utgör den teoretiska ramen. Studiens resultat visar att studenternas anpassningar speglas av fem olika teman: språkliga-, visuella-, strukturella- och matematiska anpassningar samt misstag. När de olika temana analyserades med hjälp av MKT-ramverket, så framkom att studenterna visar olika aspekter av matematikdidaktiska kunskaper och att det finns behov av att utveckla vissa aspekter vidare. Det finns en större variation i anpassningarna när studenterna förenklar uppgiften jämfört med när de försvårar den. Resultatet visar också att studenterna behöver få möjlighet att tillägna sig djupare kunskaper om kursplanens uppbyggnad och funktion för att denna aspekt av kunskap ska utvecklas ytterligare. En stor andel av studenterna gör olika misstag i sina anpassningar. Misstagen  har kopplats till studenternas matematiska ämneskunskaper. Vissa av misstagen indikerar att den bristande ämneskunskapen även påverkar och begränsar studentens matematikdidaktiska kunskaper. En implikation är att undervisande lärarutbildare i matematikkurserna behöver beakta och behandla dessa aspekter i kommande undervisning så att studenter ges möjlighet att vidareutveckla såväl sina ämneskunskaper som sina matematikdidaktiska kunskaper.