Eftersom utövandet av stadsplanering och design försöker förbättra modernismens arv, erbjuderstäder till synes oändliga möjligheter att säkerställa en hög kvalité på både byggnader och dessomgivna rum. Vår studie är inriktad på Sofielundsvägen, en misslyckad potentiell "huvudgata" i södraStockholmsförorten, Sverige. Vi strävar efter att analysera både hur gatans nuvarande tillståndutvecklades samt vilka funktioner som bör förbättras för att få gatan att generera mer aktivitet för attsedan verka som ett högt kvalitativt offentligt rum i staden. Utvecklingen från mitten av 2000-taletkan ses som ett försök att lokalisera urbanitet i en förortskontext som genererade mindre optimaltresultat, där vårt bidrag är att mätta och föreslå förbättringar för dess framgång. Vi hittade uppenbarfelkommunikation i planeringsdokumenten, flexibelt språk som möjliggjorde lägre kvalitet och en bristpå specificitet som annars skulle ha bidragit till att skapa en framgångsrik social stadsgata.Omprövandet av de planerings beslut som skapade dessa nuvarande förhållanden är en nyckel för attförstå staden och utveckla nödvändiga åtgärder, för de flertal förbättringar inom miljö-, sociala samtde ekonomiska förhållanden som städer eftersträvar. / As the practice of urban planning and design seeks to improve upon the legacy of modernism, citiesoffer seemingly endless opportunities for ensuring a high level of quality from their buildings and thespaces surrounding them. Our study is focused on Sofielundsvägen, a failed potential “main street” inthe southern inner suburbs of Stockholm, Sweden. We aim to analyze both how the street’s presentcondition was developed and what features should be improved to make the street generate moreactivity and subsequently contribute to the city as a high-quality public space. The development fromthe mid-2000s can be viewed as an attempt to locate urbanity into a suburban context that deliveredless than desired results, and our contribution is to measure and suggest improvements for its success.We found apparent miscommunication in the planning documents, flexible language that allowed forlower quality, and a lack of specificity that would have otherwise assisted to create a successfulsociable urban street. Re-examining planning decisions that created present conditions is one key tounderstanding the city and developing necessary interventions, for the numerous improvements toenvironmental, social, and economic conditions cities are in pursuit of.

Stockholm är en stad som ständigt växer. I takt med befolkningsökningen har det skett ökad efterfrågan på bostäder och utbyggd samhällsservice, kompetens, kapital och investeringar med mera. Den kraftiga befolkningsökningen medför utmaningar vad gäller stadsplanering och växande sociala och ekonomiska skillnader mellan stadsdelar i Stockholm. Segregationen och inkomstspridningen har ökat och stockholmarna tenderar även att bo i allt mer socioekonomiskt homogena områden. För att alla stadens aktörer ska arbeta mot samma mål har Stockholm stad tagit fram en vision som ska uppfyllas till år 2040. Målet är att Stockholm blir en storstad som är mångsidig, hållbart växande och dynamisk samt smart och innovativ. Hagastaden anses av Stockholm Stad vara en viktig del av stadens förverkligande av visionen. Den nya stadsdelen ska bildas genom att sammankoppla Solna och Stockholm. Målet är att staden ska utvecklas till en inkluderade stadsdel för folk i olika livsfaser, med olika förutsättningar, behov och intressen. En utmaning med projektet benämns vara att det blir svårt att inkludera alla socioekonomiska grupper i staden, då nyproducerade bostäder är relativt dyra. Detta kan riskera att bidra till ökade sociala klyftor, ojämlika livschanser, utanförskap och minskad social sammanhållning i samhället. Denna utveckling är varken bra för enskilda individer eller för samhället i stort. Syftet med detta kandidatexamensarbete har varit att, genom kvalitativa litteraturstudier och intervjuer, granska om projektet bidrar till ytterligare växande sociala och ekonomiska skillnader i Stockholm samt om bostadsbyggandet bidrar till en mer socialt inkluderande och hållbar stad. Resultatet visade att det har varit svårt att inkludera socioekonomiska grupper när det gäller bostad. Däremot inkluderas de genom att stadsdelen blir tillgänglig för fler och enkel att röra sig i. Hagastaden har lyckats med att bli en innovativ mångsidig och upplevelserik stad. Det finns en blandning av bostadsutbud, men eftersom det endast handlar om nyproduktion har inte låginkomsttagare råd att flytta dit. Det erkänns vara en utmaning att inkludera den socioekonomiska gruppen, men man pekar även på att den rådande bostadspolitiken är skälet till att situationen är som den är idag. / Stockholm is a city that is constantly growing. In line with the population increase, there has been increased demand for housing and expanded community service, skills, capital and investments etc.The rapid increase in population brings challenges in terms of urban planning and growing social and economic differences between districts in Stockholm. Segregation and income distribution have increased, and residents in Stockholm also tend to live in socio-economically homogeneous areas. Inorder for all the city's actors to work towards the same goal, the City of Stockholm has developed avision that will be fulfilled by the year 2040. The goal is for Stockholm to become a big city that isversatile, sustainably growing and dynamic as well as smart and innovative. Hagastaden is considered to be an important part of the city's realization of the vision. The new city will be formed by connecting Solna and Stockholm. The goal is to develop the city into an inclusive neighborhood for people in different stages of life, with different conditions, needs and interests. A challenge with the project is mentioned to be the difficulty to include all socio-economic groups in the city, as newly-manufactured housing is relatively expensive. This may contribute to increased social gaps, unequal life chances, exclusion and reduced social cohesion in the society. This development is not good for neither individuals nor for society at large. The purpose of this bachelor's thesis has been to, through qualitative literature studies and interviews,examine whether Hagastaden contributes to further growing social and economic differences in Stockholm and whether the housing construction in the city contributes to a more socially inclusiveand sustainable city. We have based on the goals that have been set for Vision 2040 and compared to what the project contributes to society. The results showed that it has been difficult to include socio-economic groups when it comes to housing. On the other hand, they are included by making the district accessible to anyone and easy to navigate through. Hagastaden has succeeded in becoming an innovative, versatile and experience-rich city. There is a mix of housing supply, but since the city only consists of newly-manufactured housings, low-income earners cannot afford to move there. It is acknowledged to be a challenge to include the socio-economic group, but it is also pointed out that the current housing policy is the reason why the situation is as it is today.

Både under min tidigare utbildning, främst inom nationalekonomi vid Lunds universitet, men även senare i min yrkesutövning inom bygg- och fastighetsbranschen under en period av 15 år, har jag främst kommit i kontakt med problemställningar vilka i någon mån haft som syfte att utmynna i en slutsats med kvantitativ relevans. Då jag som del av programmet Urban utveckling och planering skulle skriva en uppsats på D-nivå, ett arbete som resulterade i förevarande rapport, valde jag därför en problemformulering och en metod som båda gav mig möjlighet att bredda min kompetens, snarare än fördjupa den.Denna studie strävar efter att utveckla en teori för stadsutveckling ur ett fastighetsföretagarperspektiv. Den specifika situation som arbetet fokuserar på är stadsdelen Norra Sorgenfri i Malmö. Teorin har genererats med användning av metoden grundad teori och datorprogrammet Atlas/ti.Läsaren finner förhoppningsvis att den teori som utvecklas har en allmän relevans för stadsutveckling och hur kommunens planarbete kan förändras. Den som är intresserad av just vitaliseringen av Norra Sorgenfri bör också kunna finna något av värde. Även den läsare som inte delar den tolkning som jag ger uttryck för genom teorin, kan troligen finna användning för den begreppsutveckling som är en del av teorin.Studien utgör mitt examensarbete på D-nivå inom programmet Urban utveckling och planering vid Malmö högskola och utgör en av fyra delar i ett projekt som behandlar Norra Sorgenfri. / This essay develops a theory for urban development from a developer´s perspective. The particular geographical area under study is Norra Sorgenfri – a rather run-down industrial area in the central part of the city of Malmö in southern Sweden.The theory generation begins with in-depth interviews, which are expanded upon through theoretical sampling of written documents such as annual reports, research reports and articles in the media. The empirical data is analyzed through the use of grounded theory and the computer software Atlas/ti.The theory generated focuses on three core areas required for a vitalization of the area; 1) the delegation of power from the municipality to the developers, businesses and individuals with an immediate interest in the area, 2) the three dimensional definition of real estate and 3) the need for significant infrastructure investment to enhance the value of the area.

De antropogent orsakade klimatförändringarna som är tätt sammankopplade med en snabb utrbedd förlust av biodiversitet blir allt mer tilltagande och sex av nio planetära gränser är överskridna. Samtidigt minskar människors koppling till och kunskap om naturen som de är en del och beroende av, särskilt så bland barn och unga i den växande urbana befolkningen. För att vända negativa utvecklingen är det viktigt att dagens städer erbjuder miljöer som möjliggör direkt interaktion med varierande flora och fauna. Grundskolan kan erbjuda detta via plats- och upplevelsebaserad utomhuspedagogik som kan främja barn och ungas koppling till naturen och ekologisk läskunnighet. För det krävs tillgång till gröna skolgårdar och grönområden som kan fungera som lärmiljöer för ekologiska processer och ekosystem.  Studiens syfte var att skapa förbättrade förutsättningar för utomhuspedagogik som kan främja barn och ungas koppling till naturen och ekologisk läskunnighet. Studien undersökte en grundskola med en ambition att arbeta för en hållbarare utveckling belägen i en av Sveriges större tätorter. Skolan ville förändra sin skolgård genom att plantera mer vildvuxen flora och börja odla. Skolan stod inför unika utmaningar för att förverkliga sin vision eftersom den inte äger skolgården och därför måste förändringar ske i dialog med fastighetsförvaltaren. Vidare måste skolan stå för kostnaden och underhåll av den flora som önskas. Dock saknas ekonomiska resurser för att genomföra mer omfattande förändringar. Samtidigt har skolan god tillgång till grönområden, men ser flertal utmaningar med att börja nyttja dessa mer utomhuspedagogiskt.  Ur ett systemteoretiskt perspektiv framkommer ett system av fragmenterade aktörer som inte delar samma hållbarhetsmål och framtidsvision vilket försvårar en systemomställning för hållbarare lärande. Samtidigt framkommer flertal möjligheter för en systemomställning som studien söker belysa. Genom att försöka samla aktörer som vill se grönare skolgårdar och mer utomhuspedagogik för samordning och samverkan samt sätta press på existerande regimer och status quo ökar möjligheten för en systemomställning. / Anthropogenic climate change which is closely connected to a rapid global loss of biodiversity is becoming increasingly problematic and six of the nine planetary boundaries are transgressed. Simultaneously humans’ connection to nature and knowledge about natural systems which they are part of and dependent on is decreasing, especially amongst children and young adults in the growing urban population. To counteract the negative development cities must provide opportunities for direct interaction with a rich variety of flora and fauna. Primary education can provide this via outdoor education which can promote nature connectedness and ecoliteracy. For primary schools to provide this they need access to green schoolyards and green areas which can function as learning landscapes for ecological processes and ecosystems. The study’s purpose was to facilitate conditions for outdoor education that can promote children’s and young adults’ nature connectedness and ecoliteracy. The study was carried out at a primary school with the ambition to promote a more sustainable development. Staff wished to make the schoolyard greener by adding more vegetation and a school garden. The school faced unique challenges since it does not own its schoolyard and changes must therefore be carried out in dialog with the facility management. The school must carry the cost for investments and carry out all maintenance work but lacks the finances to make substantial changes. Concurrently the school has access to nearby green areas but anticipates challenges with utilizing these for outdoor education. From a systems theory perspective, a system of fragmented actors not sharing a common sustainability goal or vision emerges making a change in the system less likely. However, various opportunities for changing the system emerge. By mobilizing actors who wish to see greener schoolyards and more outdoor education to coordinate and cooperate and to pressure existing regimes and the status quo the possibility of changing the system increases.

<p>European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions.</p><p>In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network.</p><p>Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris.</p> / <p>Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner.</p><p>I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket.</p><p>Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.</p>

European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions. In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network. Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris. / Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner. I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket. Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.