The idea with this study is to examine if there are a connection between how optimistic people are in relation to how stressed they feel. The result from the survey is based on materials from a questionnaire has been sent to fifty persons of varying age and sexes. The questionnaire has also been sent to students from Karlstad University but also to friends and acquaintances. The data is measured with SE- and LOT-tests. The issues concerned in which scope respondents experiences themselves stressed and optimistic and how the connection is between experienced stress and optimism in relation to results on the figure tests. This study showed a significant difference in average LOT-points and results in SE. Likewise, a significant difference was shown in average LOT-points and energy results. High LOT-points tend to give lower stress-points while low LOT-points are associated with high stress-points.

Patienter som drabbas av sjukdom eller skada kan vara i behovav stöd och uppmuntran i omvårdnaden. Sjuksköterskans uppgift  är att lindra lidande och främja hälsa där humor kan vara ett hjälpmedel för både sjuksköterska och patient. Syftet med litteraturstudien var att undersöka humorns användning inom omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv. Litteraturstudiens resultat grundas på tio vetenskapliga artiklar som söktes i olika omvårdnadsdatabaser, kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet visar att humor är relationsskapande och förbättrar kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Både sjuksköterska och patient kan använda humor som en copingstrategi för att hantera svåra situationer. Stress, rädsla, oro, ångest och smärta kan med humor lindras för att ge patienten en stunds vila ifrån det onda som upplevs. Humorn har en betydelsefull roll även för sjuksköterskan som utsätts för kritiska händelser med en närhet till sorg och förlust i det dagliga arbetet. Alla individer har olika uppfattning om humor, därför måste sjuksköterskan använda humor med känslighet och i lämpliga situationer. Eftersom forskningsområdet humor är lite utforskat är det önskvärt med ytterligare vetenskaplig forskning för att kunna göra humor mer framträdande som ett användbart redskap för sjuksköterskan och patienten.

Bakgrund: Varje år får föräldrarna till ca 300 barn beskedet att deras barn har cancer. Trots bra vård och god forskning är cancer den vanligaste dödsorsaken för barn upp till 15 år. Efter förlusten måste föräldrarna hantera alla de psykiska och fysiska symtom som händelsen medför. Med en ökad förståelse hos sjuksköterskan kan man lindra föräldrarnas lidande och öka deras välbefinnande. Syfte: Syftet med studien är att beskriva föräldrars upplevelser i samband av att förlora ett barn i cancer. Metod: Studien utgår ifrån sju självbiografier som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter förlusten av sitt barn är föräldrarna i ett stort behov av stöd. Känslor som uppstod vid bortgången var väldigt individuellt och varierade mellan lättnad och sorg. Sorgen blir hanterbar efter ett tag och syskonen har ofta varit en bidragande orsak till att föräldrarna kämpar vidare och tar sig framåt. Slutsats: Att förlora ett barn är en händelse som kommer att påverka föräldrarna hela livet. Sättet att ta sig vidare efter den tragiska händelsen varierar stort, men alla med samma slutsats: att deras barn lever vidare via föräldrarnas minnen och framtida handlingar. Som sjuksköterska är det viktigt att genom god kommunikation och stöd hjälpa föräldrarna på deras väg mot ett ökat välbefinnande.

Syfte och frågeställningar Syfte med denna studie var att undersöka löpträningens effekter på välbefinnandet med hjälp av Emotional Recovery Questionnaire (EmRecQ). - Hur påverkar löpträning välbefinnandet? - Hur påverkar styrketräning välbefinnandet i jämförelse med löpträning? - Hur påverkar tv-tittande välbefinnandet i jämförelse med löpträning? Metod För att besvara frågeställningarna användes en kvantitativ metod av experimentell karaktär. Deltagare till studien rekryterades på två träningsanläggningar och 36 vuxna deltagare utförde tre aktiviteter: löpträning, styrketräning och tv-tittande under tre skilda tillfällen under olika dagar. Deltagarna fyllde i en enkät inom 30 minuter före och efter varje aktivitet. Enkäten innehöll skattningsskalan EmRecQ. Jämförande analyser genomfördes för att undersöka: a) skillnader i välbefinnande före och efter löpträning och b) skillnader i välbefinnande mellan löpträning och styrketräning respektive tv-tittande. Resultat Löpträningen visade signifikant högre medelvärden i välbefinnandet för samtliga fem EmRecQ-faktorer (glädje, trygghet, harmoni, kärlek och vakenhet) före jämfört med efter löpträningen (p < 0,05). Inga signifikanta skillnader i medelvärden gällande skillnader mellan före och efter kunde ses mellan löpträning och styrketräningen. Signifikanta högre medelvärden i skillnader mellan före och efter kunde dock ses mellan löpträning och tvtittande för samtliga fem EmRecQ-faktorer (p < 0,025). Slutsats Fysisk aktivitet verkar vara positivt för välbefinnandet oavsett om det är i form av löpträning eller styrketräning.

Syftet med denna studie var att undersöka hur upplevda livsförändringar relaterar till enskilda, handledda psykedeliska sessioner. Via en kvalitativ intervjustudie med sju personer analyserades induktivt beskrivningar av respondenternas motivation, psykedeliska upplevelse och upplevda livsförändringar. Undersökningens urval bestod av fyra män och tre kvinnor från varierande socioekonomiska bakgrunder, generationer och yrkesgrupper. Analysen visade att respondenterna var motiverade av nyfikenhet, beskrev upplevelser liknande den mystiska upplevelsen och upplevde omfattande livsförändringar såsom ökad självacceptans och minskad droganvändning, en mer konstruktiv inställning problem och motgångar samt förhöjda känslor av personlig mening. Resultatet var i linje med studier som visat att psykedeliskt understödd psykoterapeutisk behandling kan leda till minskat drogmissbruk, bättre psykisk hälsa och ökat välbefinnande. För en framtida studie föreslås att använda måttet psykologiskt välbefinnande (PWB: Ryff, 1989c) som mäter välbefinnande genom optimalt fungerande.

Bakgrund: ALS är en obotlig sjukdom som drabbar de neuron som styr muskulaturen i kroppen. Sjukdomens förlopp är progressivt och den genomsnittliga överlevnadstiden är 18 månader. Det finns för närvarande inget botemedel mot ALS. Att leva med sjukdomen ALS innebär att en mängd känslor väcks. Känsla av oro inför hur livet skall sluta är vanligt även ångest och frustration gentemot livssituationen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka svenska kvinnors upplevelse av att leva med ALS. Metod: En litteraturstudie med en kvalitativ ansats, baserad på självbiografier. Fem självbiografier analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Data som framkom under analysen av biografierna sammanställdes i två huvudkategorier samt nio underkategorier. De två huvudkategorierna var välbefinnande och lidande. De sju underkategorierna var självständighet/förhoppning, uppskattning, ångest, frustration/förnekelse, saknad, oro och existentiella tankar. Det mest framträdande i resultatet var lidande, känslan av ångest och de existentiella tankarna som uppkom vid diagnosen ALS. Det viktigaste för att känna välbefinnande var att klara av saker självständigt även fast det ibland sågs som omöjligt. Slutsats: Att drabbas av ALS visade sig genera stort lidande för patienterna. Trots svåra tankar och känslor så fanns det stunder i deras liv som de kunde uppleva tacksamhet och uppskattning till livet. Det var vid dessa tillfällen som självständigheten sattes på prov. Detta visade på att det är viktigt att ta tillvara på dagen och leva i nuet för imorgon kan det vara försent.

Sammanfattning Studien syftade till att kartlägga och beskriva hur det psykosociala välbefinnandet såg ut bland socionomstudenterna vid Umeå universitet.  Tidigare forskning visar på att nedsatt välbefinnande är vanligt bland studenter.  Genom att undersöka studenternas psykosociala studiesituation i relation till deras subjektiva och objektiva välbefinnande kartlades en bild av hur det ser ut på socionomprogrammet. Studien omfattar alla campusstuderande terminer vid Umeå universitet. Krav-, kontroll- och stödmodellen har använts för att beskriva studenternas psykosociala arbetsmiljö och General Health Questionnaire 12 (GHQ-12) användes för att mäta studenternas välbefinnande. En enkät skickades ut till samtliga studenter, vilken innehöll kvantitativa och kvalitativa inslag. Resultaten visar att 47,2% av studenterna har ett nedsatt välbefinnande samt att 64,2 % upplevde lätta eller svåra upplevelser av ångest, oro eller ängslan. Majoriteten av studenterna hade besvär med sömnen och visade på trötthetstecken som huvudvärk samt upplevde stress i relation till sina studier. Ju högre stress studenten upplever desto sämre välbefinnande. Studenterna visade på högt eget inflytande över sina studier (94,6%) samt att de kan hantera de krav som ställs på dem (97,3%).

Denna kvalitativa intervjustudie kartlägger fem boendes upplevelser och synpunkter på de aktiviteter som erbjuds på deras äldreboende inom Stockholms stad. Syftet med studien är att belysa hur effekten av aktiviteter påverkar boendes livskvalité på heldygnsomsorgsboendet, samt om boende upplever att de får de aktiviteter som dem vill ha. I studien besvaras tre frågeställningar, den första frågeställningen är: hur upplever boende aktiviteterna som erbjuds på heldygnsboendet? den andra frågeställningen är: vilken effekt har aktiviteterna på boendes livskvalité? och den sista frågeställningen i studien är: är ett gott åldrande förknippat med aktiviteter för boende på heldygnsomsorgsboendet? I resultatet sammanfattas aktiviteterna som ett verktyg som öppnar upp för gemenskap i form av utbytet av erfarenheter, skratt, diskussion och prat. Det är inte aktiviteten i sig som är det viktiga för boende, utan det är gemenskapen som aktiviteterna genererar som är det viktiga. Respondenterna känner sig behövda när dem får vara med i utformningen av aktiviteterna och få behålla sina intressen.

Syftet med denna studie var att beskriva fysiskaaktiviteters påverkan på de äldres fysiska och psykiska välbefinnande, vilkaeffekter som har uppnåtts och vilka metoder som har använts vid de uppnåddaeffekterna. Vidare var syftet att beskriva de ingående artiklarnas urvalsmetod.Målgruppen för studien var kvinnor och män som var 65 år eller äldre.Artiklarna söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsykINFO och var publiserademellan 2006 och 2015. Sökordsom användes var physicalactivity, elderly, age65, 65+, well-being, wellbeing, benefits,effects of och exercise. Resultatetbaserades på 12 artiklar. I studien framkommer att fysiskaktivitet generellt har positiva effekter på äldres fysiska och psykiskavälbefinnande. Ur resultatet framkommer att fysisk aktivitetförbättrar äldres välbefinnande. Effekternaär bland annat förbättrade sensoriska funktionen, socialt deltagande och känsla avförbättrade livskvalite. Det även framkommer att fysisk aktivitet förbättrarfunktionsförmågan. De uppnådda effekterna var ökad muskelstyrka,flexibilitet, rörlighet, balans, minskade risk för fallolyckor och minskaderisk för en för tidig död. Metoder som användes föratt uppnå effekterna var aktivitetens form och intensitet.Det råder konsensus bland de inkluderade artiklarna att uppmuntra äldre attutföra mer fysisk aktivitet och även fortsätta med detta i höga åldrar.

Adhd är idag vanligt förekommande och flera studier bekräftar att andelen individer som får diagnosen adhd ökar. I genomsnitt är det 6-9 % av alla barn över hela världen som idag får diagnosen adhd. En tidig diagnos anses vara avgörande för att möjliggöra lämpliga insatser och behandling. Avsaknad av forskning om huruvida en tidig diagnos som barn har betydelse för individens välbefinnande senare i livet är dock stor. Syftet med denna studie har varit att undersöka om där finns ett samband mellan en tidig diagnos och ett ökat välbefinnandet i vuxen ålder samt om det ökar möjligheten attetablera sig på arbetsmarknaden. Studien genomfördes med kvantitativ ansats och riktade sig till unga vuxna i ålder 20 till 26 år med en adhd-diagnos. Totalt ingick 35 deltagare i studien. Pearsons korrelationskoefficient beräknades för att identifiera samband mellan ålder vid diagnos och välbefinnande i ung vuxen ålder. Resultatet visade på en signifikant negativ korrelation mellan de två variablerna, r(31) = -0.602 , p< .001, vilket ger ett visst stöd för hypotesen att en tidig diagnos har en positiv inverkanpå välbefinnandet som ung vuxen. / Several studies confirm that the proportion of individuals diagnosed with ADHD in the world is increasing. As many as 6-9% of all children worldwide are diagnosed with ADHD. An early diagnosis is considered as crucial to enable appropriate interventions and treatment. However, there is a lack of research on whether an early diagnosis as a child has a positive impact on the individual's well-being later in life. The purpose of this study has been to investigate whether there is a relationship between an early diagnosis and an increased well-being in adulthood and whether it also increases the possibility of establishing oneself in the labor market. The study was conducted with a quantitative approach and was aimed at young adults aged 20 to 26 years who have an ADHD diagnosis. The study included 35 participants. Pearson's correlation coefficient was calculated to identify the relationship between age at diagnosis and well-being in young adulthood. The results showed a significant negative correlation between the two variables, r (31) = -0.602, p <.001, which provides some support for the hypothesis that an early diagnosis has a positive impact on well-being as a young adult.