Inför anestesi åligger det anestesisjuksköterskan att bedöma patientens vätskebalans. Detta är av vikt vid samtliga preoperativa bedömningar men speciellt viktigt är det vid bedömning av äldre patienter med förändrad fysiologi. När en patient med höftfraktur kommer till akutsjukvården och omhändertas enligt rutin för ”Raka-spåret” finns handläggningsplaner utformade för att ta hand om patienten på bästa sätt, samt för att förbereda patienten effektivt och säkert inför operation. Anestesisjuksköterskorna på operationsavdelningen upplever trots detta att patienterna inte alltid är preoperativt väl förberedda. De har själva en kort stund på sig att optimera patienten och uppgifterna de behöver få fram i journalen finns utspridda. Att checklistor bidragit till ökad patientsäkerhet är känt sedan tidigare.   Syftet med denna uppsats var att beskriva hur anestesisjuksköterskor upplever att arbeta med ett vätskedokument vid bedömning och dokumentation av patientens pre- och intraoperativa vätskebalans i samband med anestesiologisk omvårdnad av äldre med höftfraktur samt om och hur det förändrat omvårdnaden av patienten? Totalt intervjuades sju anestesisjuksköterskor efter att de arbetat med vätskedokumentet avsett för bedömning av dokumentation av vätsketerapi och materialet analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultatet visade en stor variation av upplevelser. Vätskedokumentet påverkade anestesisjuksköterskans arbetsmiljö genom ökade dokumentationskrav men även genom att ge en tydlig struktur i arbetet. Det förändrade också medvetenheten om patientens vätskebehov då det tydliggjorde patientens vätskestatus och gav ökad kunskap om vätskefysiologi.  Patientsäkerheten påverkades genom att vätskedokumentet skärpte anestesisjuksköterskans uppmärksamhet kring vätskebehandling Det var också positivt för informationsöverföringen, minskade risken för komplikationer hos patienten men medförde också en ökad risk för falsk trygghet Det framkom behov av utveckling av vätskedokumentationen i form av a) förändring av dokumentet samt b) implementering av vätskedokumentet i hela vårdkedjan. Resultatdiskussionen berörde anestesisjuksköterskans arbetsmiljö, användandet av checklistor, patientsäkerhet, vårdskador, vårdlidande, informationsöverföring, implementeringsförslag samt hållbar utveckling.

Akutsjukvård är tidskänsliga vårdinsatser som ges till patienter som drabbas av akut sjukdom. Akut sjukdom kan innebära försämring av kronisk sjukdom eller nytillkommen plötslig ohälsa i behov av snabb handläggning. När en patient drabbas av akut sjukdom ökar risken för vätskebalansrubbningar, exempelvis dehydrering och hyperhydrering. Vätskebalansrubbningar kan leda till ökad ohälsa samt ökade samhällskostnader. Sjuksköterskan ansvarar för bedömning och dokumentation av vätskebalans. Detta ska göras med en helhetssyn och består till stor del av tre komponenter; bedömning av kliniskt status, klinisk kemi och dokumentation i vätskebalanslistor. Hantering av den akut sjuka patientens vätskebalans utgör en avgörande del av patientens vård. Då bedömning och dokumentation av vätskebalans syftar till att tidigt upptäcka inadekvat vätskebalans innebär suboptimal hantering en ökad risk för vårdskada hos patienten. Syftet var att belysa sjuksköterskans genomförande av bedömning och dokumentation av vätskebalans hos patienter som vårdas inom akutsjukvård. Metoden litteraturöversikt valdes för att besvara studiens syfte. Endast studier publicerade mellan åren 2007-2017 samt genomförda inom en akutsjukvårdskontext på vuxna patienter inkluderades. Datainsamlingen skedde genom sökning i de elektroniska databaserna PubMed, CINAHL complete, MEDLINE samt SveMed+ med indexeringsord och fritextord baserade på litteraturöversiktens syfte. Därtill genomfördes en manuell sökning. Datainsamlingen resulterade i att 17 originalartiklar inkluderades i litteraturöversikten. Artiklarnas kvalitet granskades mha Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet. Artiklarnas resultat analyserades med integrerad analys och presenterades därefter i en integrerad text. Resultatet visade att det fanns brister i sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans. Det fanns en fördröjning i agerande vid upptäckt av vätskebalansrubbningar och onormala värden i den kliniska kemin. Sjuksköterskan dokumenterade inte patientens vätskebalans i vätskebalanslista eller kroppsvikt på ett tillfredsställande vis. Faktorer som kunde påverka sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans var kommunikation, kunskap och patientens sjukdomstillstånd. Därtill indikerade resultatet att de mätmetoder som används för att bedöma vätskebalans inte verkar helt ändamålsenliga för äldre patienter, vilket gällande riktlinjer inte tillsynes tar hänsyn till. Vidare forskning behövs för att kartlägga detta vidare. Slutsatsen av litteraturöversiktens resultat indikerar att sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans idag är bristfällig. Insatser f  f ör att öka sjuksköterskans kunskap kring vätskebalans torde vara av värde för att förbättra detta. Vidare forskning behövs för att utvärdera huruvida de mätmetoder som används för bedömning och dokumentation av vätskebalans är väl lämpade för akutsjukvård. / Acute care is time sensitive care interventions given to patients who are acutely ill. Acute illness may imply deterioration of chronic disease or newly sudden illness that needs urgent treatment. In this state the risk of fluid balance disorders, such as dehydration and hyperhydration, increases. Fluid balance disorders may lead to increased morbidity and social costs. The nurse has a responsibility to assess and document fluid balance. This should be done with a holistic view and largely consists of three components; assessment of clinical status, clinical chemistry and documentation in fluid balance charts. Fluid balance management in the care of the acutely ill is a fundamental part of patient care. The aim of the assessment and documentation of fluid balance is to discover deviations early, and a suboptimal management of fluid balance implies an increases risk of care related injury. The aim was to illuminate the nurse’s implementation of fluid balance assessment and documentation in patients within acute care. The study was executed through a literature review. Only articles published between 2007 and 2017, conducted in acute care settings and of adult patients were included. The data collection was carried out using the electronic databases PubMed, CINAHL complete, MEDLINE and SveMed+ using keywords based on the purpose of the literature review. Both thesaurus and free text words were used as keywords. Thereafter a manual search was performed. The data collection process resulted in 17 original articles that were included in the literature review. The quality of the articles was assessed using the review template compiled by Sophiahemmet University. The results of the articles were analyzed using integrated analysis and presented within an integrated text. The findings revealed shortcomings in the nurse’s assessment and documentation of fluid balance. There was a delay in action after the detection of fluid imbalances and abnormal values ​​in the clinical chemistry. The nurse did not adequately document the patient's bodyweight or fluid balance in the fluid balance chart. Factors such as communication, knowledge, and the patient’s medical condition could affect the nurse’s assessment and documentation of fluid balance. In addition, the findings indicated that the measurement methods used to assess fluid balance do not appear to be entirely suitable for elderly patients. Applicable guidelines do not seem to recognize the diverse needs of these patients. Additional research is needed to explore this further. The conclusions of this literature review indicates that the nursing assessment and documentation of fluid balance is inadequate. Efforts to increase the nurse’s knowledge of fluid balance might be of value to improve this. Further research is needed to evaluate whether the measurement methods used for the assessment and documentation of the fluid balance are well suited for acute care settings.

- To be trapped in a roller-coaster That ́s how some of the patients are describing the situa- tion of living with heart failure. To be stuck in their home not knowing if they will have to seek care today and not knowing if they will have the energy to attend that birth- day party later this week.Each year 2-3% of the Swedish population are diagnosed with heart failure, which results in 30,000 new individu- als with the disorder. Cardiovascular disease is rapidly in- creasing in the world and before 2030, people with heart failure will increased by 100%. Our improved living condi- tions and better health have allowed us to grow older and made us more dependent on other types of care, care at home. Today the patients are only looking for changes in weight and if they have excessive water in their body. What if we could see changes in values before they develop in to symptoms? We could then use a smaller dosage of medicine and minimize the risk of damaging other organs.During my work I have met with patients, husbands, wives and care givers to gain a better insight and understanding of the different stakeholders problems. The common factor is the insufficient methods for monitoring that are being used today, which aren’t optimal for patients, relatives or care givers.That led me to look at non-invasive testing methods (PPG), which would make it possible to see a trend of a patients health. Photoplethysmography (PPG) is a simple and low-cost optical technique that can be used to detect blood volume changes in the microvascular bed of tissue. PPG is most often employed non-invasively and operates at a red or a near infrared wavelength due to its properties to permeate tissue. By sending out different wavelengths and recorde how much is transmit- ted, scattered and absorb, the sensor can measure levels in the blood. When the station is done with the test it will send the result automatically to “Mina vårdkontakter” which will be accessible for both care givers and the patient. The profile will provide the patients with test results and a first contact holding advice for immediate and awaiting care. This will educate the patients and lead to them gaining a better understanding of their current health situation.

Bakgrund: I intensivvårdssjuksköterskans arbetsuppgifter ingår att räkna och registrera vätskebalans. Normal perspiratio är mellan 800-1100ml/dygn. Vätskeförlust via perspiratio är svårberäknad och hos den kritiskt sjuka patienten är de individuella skillnaderna ännu större och perspiratio kan bli större än normalt. Syfte: Att undersöka om perspiratio räknas in i vätskebalansen samt vilka faktorer som påverkar beräkningen. Metod: En empirisk, deskriptiv och analytisk studie med kvantitativ ansats. Datainsamlingen skedde genom frågeformulär utdelade till vårdenhetschefer på intensivvårdsavdelningar i Sverige. Resultat: Studien visar att på intensivvårdsavdelningarna var det vanligast att vätskeförlust via perspiratio räknas in i vätskebalansen. På dessa intensivvårdsavdelningar fanns skillnader i vilka faktorer som påverkade beräkningen. Vanligast förekommande var att beräkningen påverkades av patientens temp, andningsfrekvens och kroppsvikt. Slutsats: Att räkna med perspiratio som en del i vätskebalansen förefaller allmänt förekomma på intensivvårdsavdelningar i Sverige. Alla intensivvårdsavdelningar har inte riktlinjer för hur vätskebalans skall räknas. Det finns skillnader i vilka faktorer som påverkar beräkningen av perspiratio och detta stödjer det faktum att perspiratio är svårt att beräkna. Det finns även ett starkt samband mellan att ha riktlinjer och att räkna perspiratio. Klinisk betydelse: Det kan finnas ett intresse för intensivvårdssjuksköterskor att ta del av hur andra intensivvårdsavdelningar förhåller sig till perspiratio i vätskebalansen. / Background: In the intensive care nurse's duties measuring and register fluid balance is included. Normal perspiration is between 800-1100ml/24h. Fluid loss through perspiration is difficult to quantify and in the critically ill patient the individual differences are large and perspiration can exceed the normal amount. Purpose: To investigate if perspiration is accounted for in the fluid balance and which factors affects the estimate. Method: An empirical, descriptive and analytical study with quantitative approach. Data collection was done through questionnaires distributed to heads of wards in intensive care units in Sweden Results: The survey showed that most intensive care units included fluid loss through perspiration in the fluid balance. In these intensive care units there were differences in which factors that affect the calculation. Most common was that the calculation was influenced by the patient's temperature, respiration rate and weight. Conclusion: Register perspiration as part of the fluid balance seems generally to occur in intensive care units in Sweden. Not all intensive care units have guidelines how to measure fluid balance. There are differences in the factors that affect the calculation of perspiratio and this supports the fact that perspiratio is difficult to calculate. There is also a strong correlation between having guidelines and counting. Clinical significance: There may be an interest for intensive care nurses to learn about how other intensive care units relate to perspiration in the fluid balance.