Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om det finns ett samband mellan växelvis boende och socioekonomisk bakgrund. Uppsatsens frågeställning är hur föräldrarnas socioekonomiska bakgrund påverkar sannolikheten att barnen har ett växelvis boende, konstanthållet för relevanta kontrollvariabler. Detta kopplas till den andra demografiska transitionen samt till de socioekonomiska följderna för barn. Datamaterialet som använts i uppsatsen samlades in åren 2001-2003 och kommer från Statistiska centralbyråns Barn-ULF. Utifrån det har bivariata och multivariata analyser skapats genom logistisk regression. I resultatet framgår att det finns ett samband mellan växelvis boende och socioekonomisk grupp. Sannolikheten att barnen bor växelvis är större då föräldrarna är tjänstemän. Det som skiljer detta resultat från tidigare svenska forskningsstudier är att det framkommit genom en multivariat regressionsanalys. Att barn till tjänstemannaföräldrar har större sannolikhet att bo växelvis innebär att de barnen förlorat föräldraresurser i mindre grad, då det växelvisa boendet kan kompensera för den resursförlust som en separation mellan föräldrarna innebär.  För vidare forskning föreslås en inriktning där sambandet mellan jämställdhet inom familjen och sannolikheten för växelvis boende undersöks.

Syftet var att undersöka om det fanns någon skillnad mellan de växelvisboende barnen och de barn som bor hos en förälder i fråga om sociala relationer. Under de senaste åren har hälften av   föräldrar som skiljer sig ordnat växelvisboende för sina barn. Totalt är det 35 procent av barnen med skilda föräldrar som har växelvisboende. En orsak till ökningen kan vara de lagändringar som skett under de senaste decennierna, angående gemensam vårdnad som är idag är den vanligaste  vårdnadsformen. Det är fortfarande vanligast att barn bor enbart eller mest hos mamma efter en skilsmässa. Social nätverksteori används för att förklara varför de sociala relationerna är viktiga för ett barns utveckling. Begreppen mikrosystem beskriver relationerna till föräldrar och nära vänner och mesosystem används för att beskriva det som händer när barnen interagerar med varandras familjer vid besök hos en kompis. Materialet analyseras genom multivariat logistisk regressionalalys där modellen har växelvisboende som oberoende variabel mot undersökningsvariablerna. Undersökningsvariablerna beskriver de sociala relationerna i variablerna antal nära vänner i klassen, besök hemma hos kompisar, kompisar hemma på besök och hur intervjupersonerna kommer överens med mamma och pappa. Resultatet visade inga skillnader på vänskaps-och besöksvariablerna mellan de växelvisboende barnen och de som bor med en förälder. Däremot fanns det en skillnad mellan de växelvisboende i hur de kom överens med sina föräldrar, där de flesta hade svarat mycket bra eller ganska bra. Studiens brister betår bl.a. i kausalitets problem, det var omöjligt att säga om vänskapsrelationerna skapades innan eller efter barnet blev växelvisboende. Fördelen med studien är att det är barnen själva som svarat på enkäten.

Inledning: Av de barn som har separerade föräldrar i Sverige så är det 35 procent som bor växelvis dvs. halva tiden hos respektive förälder. Frågeställningar: Hur har särlevande föräldrar upplevt omställningsprocessen från att ha varit "förälder på heltid" i kärnfamiljen till att vara "förälder på deltid" och träffa barnen varannan vecka samt hur upplever de att relationen till barnen och andra personer förändrats efter omställningen. Metod: Kvalitativ metod har valts och fem särlevande föräldrar som separerat för minst tre år sedan intervjuades utifrån en halvstrukturerad intervjuguide. Resultat: Resultatet visar att en separation är en process vars förlopp startar med olika påfrestningar inom kärnfamiljen och som leder till praktiska, känslomässiga, sociala och relationella förändringar som varierar över tid. Diskussion: Resultatet har undersökts med fokus på i vilken utsträckning det stöds av de tre teorierna; transitions-, kris- och ex-teorin.  Informanternas upplevelser stämmer överens med samtliga teorier i olika delar. Separationsprocessen med växelvis boende innebär en djupgående förändring som pågår parallellt; i den intrapsykiska världen (kris-teorin),  identitets- och rollförändring samt inom den relationella världen mot såväl barnen som andra vuxna (ex-teorin). Transitions-teorin  ger möjlighet till en mer differentierad beskrivning av processen med hjälp av sina sex faktorer. / Introduction: In Sweden, 35% of thechildren whose parents are separated have alternating residence i.e. they livehalf of the time with their mother and father respectively. Questions: Howhave separate parents experienced this process of adjustment from having been a"full-time parent"  in the nuclear family to becoming a"part-time parent" and see the child every fortnight and how do theyexperience that their relation to the children and those around has changedafter the adjustment? Method: A qualitative method has been chosen andfive separate parents living apart for at least 3 years have been interviewedin accordance with a semi-structured interview guide. Results: Theresult reveals that a separation is a process whose course of events startswith various strains within the nuclear family and leads to practical,emotional, social and relational changes that vary over time. Discussion:The result has been analysed focusing on the question to what extent it isbased on the three theories: the Transition theory, the Crisis theory and theEx-theory. The experiences of the informants correspond with all the threetheories in different parts. The separation process with alternating residenceinvolves a profound change going on parallelly; in the intrapsychic world (the Crisistheory), changes relating to identity and role and also witin the relationalworld towards the children as well as to other grown-ups (the Ex-theory). TheTransition theory makes a more differentiated description of the processpossible by means of its six factors.

En föräldraseparation kan för många barn upplevas som livsomvälvande eftersom det kan medföra en del förändringar, däribland boendesituationen. Det är vanligt att barn efter föräldrars separation antingen endast bor hos en förälder eller bor växelvis. Tidigare forskning har visat att barn som bor växelvis rapporterat bättre mått på hälsa och välmående än de som bor med ensamstående föräldrar. Studier har även påvisat en överrepresentation av barn med hög socioekonomisk status inom växelvisa boendearrangemang. Syftet med denna studie är därmed att undersöka förhållandet mellan socioekonomisk status och barns växelvisa boende samt analysera denna utveckling över tid. Utifrån tidigare forskning är antagandet i denna studie att barn med hög socioekonomisk status är mer sannolika att bo växelvis. Det antas även att utvecklingen av växelvisa boenden inte distribuerats jämnt över sociala skikt.   Studien använder Stockholmsenkätens datamaterial från nio olika mättillfällen. Urvalet består av elever i årskurs 9 i Stockholms län, som antingen bor med båda föräldrar, växelvis eller enkom hos en förälder. Det slutgiltiga urvalet omfattade 56 905 individer. Inledningsvis presenteras deskriptiv statistik över studiens centrala variabler. Med hjälp av deskriptiv statistik, logistiska regressionsmodeller och interaktionsanalyser prövas studiens hypoteser. Resultaten visade att det finns ett signifikant samband mellan växelvis boende och socioekonomisk status. Det är vanligare för barn födda i Sverige med medelutbildade och icke-arbetslösa föräldrar att bo växelvis. Vidare skiljer sig utvecklingen av växelvis boende åt utifrån studiens undersökta kategorier.

Syftet med denna uppsats är att undersöka socialtjänstens perspektiv på hur föräldrar förändrar sina roller för att på bästa sätt kunna ta sitt föräldraansvar efter en separation, speciellt om en förälder brister i sin omsorg kring barnet och hur socialtjänsten ser på sin roll i den processen. Vi har genomfört tre fokusgruppsintervjuer; en barnutredningsgrupp och två grupper från familjerätten. Alla enheter vi besökte ligger i Stockholm. Respondenterna har i fokusgrupperna fått reflektera och diskutera sina uppfattningar kring temana föräldraansvar, oro kring den andre förälderns förmåga, roller i och kring familjen samt socialtjänstens roll. Vårt resultat har analyserats med hjälp av rollteorin och mentaliseringsbegreppet. Resultatet visade att i omskapandet av föräldrarollerna efter separation är samarbete samt att minimera konflikter mellan föräldrar grundläggande. I de fall socialtjänsten är i kontakt med föräldrarna så har även de en roll i föräldraansvaret, de strävar efter att vägleda föräldrarna mot ett fullgott ansvarstagande och se till att föräldrarna behåller barnperspektivet med barnets behov i fokus. Om en förälder har förmågan att mentalisera en annan människas situation och ser dennes behov så underlättar det omskapandet av föräldrarollen efter separation precis som det vidare underlättar om föräldrar har en fungerande kommunikation mellan varandra. Den roll som är mest komplex enligt oss är den som en orolig förälder har kring barnets vistelse hos den andra föräldern. Oavsett hur relationen till den andre är så ligger det i bådas ansvar att alltid säkerställa att barnet har det bra och inte far illa. / The purpose of this paper is to examine the perspective of the Swedish social services with regard to how parents change their roles in order to best take parental responsibility following separation. We particularly examine the perspective of the social services with regard to cases in which a parent has shortcomings in his or her care of the child and how the social services view their own role in this process. We conducted three focus group interviews: one involving a child protection investigation group and two involving family law groups. All of the units visited were in Stockholm, Sweden. The respondents in the focus groups were asked to reflect and discuss their views on the themes of parental responsibility, concern about the other parent’s capacity, roles in and involving the family, and the role of the social services. Our results were analysed using role theory and the concept of mentalisation. The results showed that in changing parental roles following separation, cooperation and minimising conflict between parents is fundamental. In cases in which the social services have contact with the parents, they too have a role in parental responsibility since they endeavour to guide the parents towards taking an adequate level of responsibility and ensure that the parents maintain a children’s perspective in which the needs of the child are in focus. If a parent has the ability to mentalise another person’s situation and see his or her needs, the changing of the parental role following separation is facilitated. Likewise, it also is beneficial if parents are able to communicate with each other. The role that is most complex, in our view, is that of a concerned parent with regard to the child staying with the other parent. Regardless of the nature of their relationship, it is the responsibility of both parents to always ensure that the child receives adequate care and does not come to harm.