Verkliga värden uppges ofta vara relevanta i och med att de avspeglar aktuella händelser, men däremot ifrågasätts deras tillförlitlighet. Framförallt för sådana verkliga värden som kategoriseras inom nivå tre av den värderingshierarki som finns i redovisningsstandarden IFRS 13. Värdering av sådana tillgångar genomförs med avsaknad av marknadsdata från en aktiv marknad. Input till värderingsmodellerna är då ofta företagets egna antaganden och bedömningar av framtida händelser kopplat till tillgången där utfallet vid värderingstidpunkten i högsta grad är osäkert. Det uppkommer då en inneboende osäkerhet över utfallet av de antaganden och bedömningar som görs, en inneboende osäkerhet som även riskerar medföra vinklade värderingar från framställarna av de verkliga värdena. För att styrelsen ska kunna säkerställa att de verkliga värdena är rättvisande anges ofta interna kontroller som en metod för att förhindra de risker som på ett negativt sätt riskerar påverka tillförlitligheten av värderingarna. Uppsatsen syfte är att förstå hur interna kontroller kan påverka tillförlitligheten av verkliga värden inom nivå tre, samt hur interna kontroller av verkliga värden inom nivå tre skiljer sig gentemot interna kontroller av verkliga värden inom nivå ett och två. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ undersökningsansats där intervjuer valts som datainsamlingsmetod. Telefonintervjuer har genomförts med kunniga personer inom ämnesområdet som jobbar hos de största revisionsbolagen i Sverige. Resultatet från studien visar på att interna kontroller kan påverka tillförlitligheten för verkliga värden inom nivå tre på två huvudsakliga sätt. Dels genom kontroll av de operativa riskerna. Det vill säga kontroller av de system och metoder som används vid värderingarnas tillvägagång. Dels genom interna kontroller av karaktären av verkliga värden inom nivå tre och den inneboende osäkerheten som där finns. Sådana kontroller handlar framförallt om att kontrollera gentemot historiken för liknande tillgångar. Studien har även påvisat skillnader i interna kontroller för verkliga värden i de olika nivåerna, skillnader som kan förklars utifrån de olika verkliga värdenas karaktär. Verkliga värden inom nivå tre anses vara mer komplexa och avancerade att framställa än verkliga värden inom övriga två nivåer varpå de även är svårare att kontrollera. Resultatet av kontrollerna för värderingar inom nivå tre är därmed en bedömning av huruvida de verkliga värdena är rimliga eller inte, medan det vid kontroll av värderingar inom övriga två nivåer är lättare att bedöma huruvida de verkliga värdena är rätt eller fel. / Valuations at fair value is often said to be relevant since they reflect current business events. However, the reliability of the valuations is questioned. Especially for does fair values that are categorized in level three of the valuation hierarchy contained in the accounting standard IFRS 13. Those valuations are carried out without access market data from an active market. The inputs to the valuation models used is then often the company´s own assumptions and estimates of future events associated to the asset for which at the measurement date the outcome is highly uncertain. The reliability of fair values in level three is then questioned as an inherent uncertainty arise over the outcome of the assumptions and estimates that are done, an inherent uncertainty that also risk to result in biased fair values by the petitioners. In order for the board to ensure that the financial statements are true and fair, internal controls is often mentioned as a method to prevent the risks that in a negative way might affect the reliability of  fair values. The aim of this paper is to understand how internal controls can affect the reliability of fair values that are categorized in level three, and how internal controls of fair values in level three distinct against internal controls of fair values in level one and two. The study was conducted using a qualitative research approach where interviews were selected as data collection method. Telephone interviews were conducted with competent people in the subject area who works for the largest accounting firms in Sweden. The result from the study indicates that internal control has a positive impact on the reliability of fair values in level three. The way internal controls can affect the reliability can be done in two main ways. It can be done through internal controls of the operative risks. That is to control the systems and methods used in the valuation approach. It can also be done through internal controls of the nature of fair values in level three and the inherent uncertainty contained therein. Such controls is mainly about to control against the history of similar assets. The study has also shown differences in internal controls of valuations between the three levels that can be explained by the difference in nature of the separate fair values. Fair values in level three is considered more complex and advanced to produce than fair values in the other two levels whereupon they are also harder to control. The outcome of internal controls of fair values in level three is thus to assess whether the fair values is reasonable or not, while in the other two levels it is easier to assess whether the fair value is correct or not.

A contabilidade a valor justo tem sido discutida desde meados do século passado; porém, tomou força maior a partir de publicações recentes do FASB (Financial Accounting Standards Board) e do IASB (International Accounting Standards Board). Mais recentemente, em resposta à crise global de 2008, inicialmente chamada de crise do subprime, a SEC (Securities Exchange Comission), o FASB e o IASB rediscutiram exaustivamente este critério de mensuração, com o objetivo de detectar falhas que poderiam ter deflagrado ou agravado a crise, e também a fim de esclarecer como o valor justo deve ser estimado no caso de mercados ilíquidos ou ausência de um mercado ativo. Esta dissertação questiona se, na visão de especialistas em economia e mercado financeiro, a contabilidade a valor justo teve papel decisivo na deflagração ou agravamento da crise financeira mundial. A primeira parte deste trabalho se desenvolve primariamente com base nos pronunciamentos do IASB e do FASB sobre o valor justo na contabilidade, e tem por finalidade a revisão de alguns conceitos sobre mensuração e, principalmente, buscar o entendimento da teoria e da aplicabilidade da contabilidade baseada em valores de mercado. Na segunda parte, são estudadas diferentes teorias sobre a crise, culminando no assunto a contabilidade e a crise financeira mundial. A parte empírica do trabalho consiste na realização de entrevistas com grandes especialistas em economia e mercado financeiro. O estudo é concluído com base não só nas entrevistas, mas também nos estudos recentes da SEC, do IASB e do FASB, e na literatura sobre a crise, que evidenciam que, entre diversos fatores que podem ter levado o mundo a esta crise, a contabilidade a valor justo teve papel pouco relevante. Pelo contrário, ainda colaborou com um diagnóstico mais rápido. / The fair value accounting has been discussed since the middle of last century, however, it became stronger after recent publications of FASB (Financial Accounting Standards Board) and IASB (International Accounting Standards Board). More recently, in response to the global crisis of 2008, initially called as subprime crisis, SEC (Securities Exchange Commission), FASB and IASB have rediscussed a lot this measurement criterion, with the objective of detecting flaws that could have started off or worsened the crisis, and also explain how the fair value should be estimated in case of non-liquid markets or in the absence of an active market. This dissertation asks, from economy and financial market specialists point of view, if the fair value accounting had a decisive role in the explosion or in the aggravation of the global crisis. The first part of this job is developed primarily based on IASB and FASB pronouncements about fair value accounting, with the purpose of reviewing some concepts about measurement and, mainly, look for an understanding of the theory and applicability of an accounting based on market values. In the second part, different theories about crisis are studied, culminating in the subject fair value accounting and the global crisis. The empiric part of the job consists of interviews with great specialists in economy and financial market. The study is concluded based not only on the interviews, but also on the recent studies of SEC, IASB and FASB, and on the literature about crisis, that evidence that, among several factors that might have led the world to this crisis, the fair value accounting had a small relevant role. Instead, the fair value collaborated yet with a faster diagnosis.

The International Accounting Standard Board (IASB) introduced an amendment to the International Accounting Standard 39 – Financial Instruments: Recognition and Measurement (IAS 39) and to International Financial Reporting Standard 7 – Financial Instruments: Disclosures (IFRS 7) on 13 October 2008. These amendments allowed entities to reclassify non-derivative financial assets from the fair value option to historical cost. The purpose of this study is to explore how Global Systemically Important Banks (G-SIBs) applied the amendment to IAS 39 since 2008/2009. The study is guided by four main objectives in which the first two objectives explores how the G-SIBs applied the reclassifications during the allowed period, 2008/2009 and the period beyond 2009 when the application of the standard should have been stopped. The study further investigates if any G-SIBs used restatements to circumvent the requirements of the IAS 39 that does not allow reclassifications into and out of the ‘designated as at fair value' category. Finally, the study explores the impacts of the reclassifications on the G-SIBs' ROE and total regulatory capital with the aim to determine if G-SIBs reaped any long-term benefits from the reclassifications and whether any traces of earning and capital management exist in the way G-SIBs applied the amendment to IAS 39. To achieve these objectives a comparative case study approach, which is qualitative in nature/scope was used with 10 G-SIBS forming part of the units of the analysis of the study. The study finds that: (i) 70 percent of G-SIBs reclassified assets during 2008/2009; (ii) a significant improvement on the reported net income was observed with a slight improvement on the return on equity and regulatory capital during 2008/2009, while the long-term impacts on ROE and total capital are insignificant; and (iii) G-SIBs did not restate comparative figures to evade the prohibition on reclassifications into and out of the ‘designated as at fair value' category. As far as can be reasonably established, this kind of study has not been published before for G-SIBs. As such, the study contributes by including the analysis of G-SIBs and the long-term implications of applying the amendment to IAS 39 to the current literature, as well as adding another possible type of a restatement to the financial restatements' literature. All these aspects are currently lacking in the existing literature.

Introduktion: Tidigare studier som utförts visar vilken betydelse värdering till verkligt värde fått för redovisningen. Det har däremot inte jämförts hur värdeförändringen skiljer sig åt mellan noterade och onoterade bolag, samt om eventuella skillnader beror på om externvärdering tillämpas. Vidare är avsikten att undersöka huruvida bolag redovisar större orealiserade uppvärderingar eller nedvärderingar vid värdering till verkligt värde. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur storleken på de orealiserade värdeförändringarna vid värdering till verkligt värde varierar beroende på upp- eller nedvärdering. Vidare är syftet att studera hur de orealiserade värdeförändringarna påverkas beroende på om bolaget är noterat eller inte, samt om bolaget tillämpar externvärdering. Metod: Studien bygger på en deduktiv ansats, där hypoteser byggts upp ifrån befintlig teori. Genom en tvärsnittsanalys för tre jämförande år har kvantitativ data samlats in för att se vad som kan påverka den orealiserade värdeförändringen vid värdering till verklig värde. Detta har kompletterats med uppföljningsintervjuer för att få en bättre förståelse för hur värderingen påverkas av bland annat externvärdering. Slutsats: Studiens resultat visar att uppvärderingarna vid värdering till verkligt värde var större än nedvärderingarna och att den orealiserade värdeförändringen blev större vid förekomsten av externvärdering. Om bolaget är noterat eller inte hade i studien ingen betydelse för tillgångsvärderingen. / Introduction: Previous studies have shown the impact of fair value. However, there is a lack of comparison in the academic field, between listed and unlisted companies, and how external appraisers affect the fair value. Further, we will also investigate if the appreciations differ in size from the depreciations. Aim: The aim of the study is to examine how the size of the unrealized change in value in fair value accounting differ between appreciations and depreciations, listed and unlisted companies, and if it is affected by external appraisers. Method: The study was conducted through a deductive approach, where the hypotheses derive from existing theories. With a cross-sectional method, three years have been compared using quantitative data, to see what influences the unrealized change in value. To get a better understanding of our results a number of interviews were conducted. Conclusion: The results show that the size of the appreciations was bigger than the depreciations, and the involvement of external appraisers had a positive effect on the unrealized change in value. If the companies were listed or not did not have any impact on the result of our study.

Cette thèse se compose de trois chapitres distincts. Le premier chapitre étudie la tentative d'harmonisation de la réglementation financière et de la divulgation de l'information financière par l'Union Européenne. Ces réglementations financières sont appliquées à travers un ensemble de directives avec un objectif commun. Nous étudions l'impact de ces changements sur l'asymétrie d'information. Nous considérons également le rôle des caractéristiques du pays et des entreprises. Nos résultats montrent que l'asymétrie d'information a diminué après le changement de régime réglementaire de l'UE. Nous démontrons que les pays dont la règlementation antérieure est d'un niveau de qualité élevé avec un système juridique efficient ont connu une réduction d'asymétrie d'information plus importante. Selon les résultats, l'impact des réglementations sur l'asymétrie d'information est plus important pour les entreprises qui avaient un meilleur environnement avant le changement de régime. Le deuxième chapitre étudie l'efficacité de l'utilisation de la juste valeur en comptabilité pour fournir des informations plus pertinentes sur la valeur des banques. Les études pertinence de la valeur ont été menées en quatre étapes. Tout d'abord, nous comparons la pertinence de la valeur des actifs et passifs tels qu'ils sont inscrits dans les bilans. Nous constatons que les actifs et passifs pris à la juste valeur sont plus pertinents pour expliquer la valeur de marché des capitaux propres. En outre, on observe que la crise financière de mi-2008 n'a pas d'impact significatif sur la pertinence des actifs et des passifs pris en FV et, que la qualité de l'audit améliore la pertinence des actifs pris en FV. Dans la deuxième étape, nous nous concentrons sur la mesure de la juste valeur et nous trouvons que les actifs basés sur « marked-to-market » sont plus pertinents que les actifs « marked-to-model » et que la haute qualité de l'audit a un impact positif sur la pertinence des actifs basés sur les niveaux de FV 1 et 2. Dans la troisième étape, nous examinons la pertinence de la valeur incrémentale des justes valeurs, en étudiant la pertinence du contenu de l'information fournie par la différence entre les justes valeurs et les coûts historiques. Pour terminer, nous évaluerons la pertinence des deux modèles que nous proposons en comparant les résultats obtenus au titre de celui de « la juste valeur totale » à ceux obtenus par le modèle « du coût historique ». Dans le troisième chapitre, nous cherchons à savoir dans quelle mesure la juste valeur en comptabilité permet de mesurer l'exposition aux risques prise par les banques. Nous étudions le rôle de la taille des banques et celui de la situation économique du marché financier. Nous démontrons que pour un échantillon global, les ratios d'endettement de coût historique et la GAAP, sont plus liés au risque de la banque que les ratios fondées sur les justes valeurs. Pour les petites banques le ratio de levier financier de la GAAP et du HC expliquent mieux le risque de défaut des banques que le ratio de levier financier de FV, et pour les grandes banques cet ordre s'inverse. Nos résultats fournissent la preuve que, pendant les périodes stables, le ou la GAAP et le ou la HC sont plus pertinentes que le risque par FV. En période de crise cet ordre s'inverse, et les ratios de FV expliquent mieux les attentes du marché concernant le risque de défaut de toutes les banques. / This dissertation consist three distinct essays that study the effectiveness of financial disclosure regulations. The first essay studies the effectiveness of EU regulatory changes aimed to harmonize and enhance EU financial information environment. Unlike literatures that study the adoption of a single regulation, we consider a set of EU regulations that have common objectives. We find that the adoption of these regulation have decreased information asymmetry in financial markets. We also show that the effectiveness of regulatory changes varies across counties. We find that firms that needed the improvement in financial information environment the most benefited the least from implementation of regulations under study. We argue that EU capital market impacts generally attributed to the adoption of IFRS are likely to come from regulatory changes concomitant to IFRS. We then focus on banks and find that EU regulatory changes had a more significant impact on banks than other firms. The second essay studies the effectiveness of fair value accounting in providing more value-relevant information. The value relevance studies have been conducted in four stages. First, we compare the value relevance of assets and liabilities as they are carried in balance sheets and find that assets and liabilities carried at fair value are more value-relevant than those carried at cost. Furthermore, we illustrate that the 2008 financial crisis had no significant impact on the value relevance of FV assets and liabilities. Also high audit quality improves the value relevance of assets carried at FV. Second, we focus on fair value measurement levels and find marked-to-marked fair values to be more value-relevant than marked-to-model fair value assets and high audit quality has a positive impact on value relevance of assets carries at FV levels 1 and 2. Third, we focus on the incremental value relevance of fair values, where we study the value relevance of fair value information over those conveyed by costs data. Finally, we compare the relative value relevance of a full fair value versus full cost accounting. The third essay looks at the risk relevance of fair value accounting. We compare the accounting-based debt ratio with fair values, cost and US GAAP data for explaining market assessments of bank risk. We find that although in overall US GAAP information and cost accounting are more risk relevant than fair values, relative value-relevance of the ratios depends on bank size and general economic condition. During financial crisis and for large banks fair values are more risk-relevant than HC and GAAP. Overall, this dissertation sheds light on the effectiveness of financial regulations regarding information disclosure and the impact of influential factors with an emphasis on banks.

Li Xue. / Thesis (M.Phil.)--Chinese University of Hong Kong, 2001. / Includes bibliographical references (leaves 36-38). / Abstracts in English and Chinese.

Made available in DSpace on 2016-04-25T18:40:16Z (GMT). No. of bitstreams: 1 ALCEU HARUO FUJI.pdf: 874606 bytes, checksum: 784890748cf255b787580fbb8e469b8e (MD5) Previous issue date: 2006-05-08 / The market value evaluation is a type of measurement in which the assets are reported, in the financial statements, by its disposing value in the market, although the selling of the assets may occur only in the future. In 2001, Banco Central do Brasil released the Circular 3.068, stating that debt and equity securities must be classified in one of the following categories: trading, available for sale and held to maturity. The securities for trading and available for sale must be evaluated and reported by its market value and the held to maturity must be reported by its historical cost. This statement diverges from what is established in Lei das Sociedades Anônimas, but it is in line with the international accounting rules. The purpose of this work is to study the accounting methods of securities adopted in Brazil, especially those rules stated to financial institutions, in comparison with the statement of FASB and IASB; analyze, through empirical research, if the market value accounting had some impact in the financial institutions return on securities and analyze the relationship between the macroeconomic variables and the return on securities. The comparison of the accounting methods of securities adopted in Brazil (Circular 3.068/01) with the statements of FASB (SFAS 115) and IASB (IAS 39) showed that, in general, the rules are in harmony, although some minor differences have been identified. The analysis of the return on securities indicated that there is a tendency of increase in the profitability, after the implementation of the market value accounting. However, the analysis of the relationship between the macroeconomic variables, specifically the dollar and the return on securities showed that there is a statistically significant relation between these variables. So, it is more likely that the tendency of increase in the return on securities is due to the changes occurred in the macroeconomic variable dollar / A avaliação a valor de mercado é um tipo de mensuração em que os ativos são reportados, nas demonstrações contábeis, pelo seu valor de venda no mercado, embora a venda do ativo possa ocorrer somente no futuro. Em 2001, o Banco Central do Brasil emitiu a Circular 3.068, determinando que os títulos e valores mobiliários fossem classificados numa das seguintes categorias: negociação, disponíveis para venda e mantidos até o vencimento. Os títulos para negociação e os disponíveis para venda devem ser avaliados e registrados pelo seu valor de mercado e os mantidos até o vencimento devem ser registrados pelo seu custo histórico. Essa norma diverge do estabelecido pela Lei das Sociedades Anônimas, mas está em harmonia com os padrões contábeis internacionais. O objetivo deste trabalho é estudar a forma de contabilização de títulos adotada no Brasil, especialmente as normas definidas para as instituições financeiras, em comparação com as normas do FASB e IASB; analisar, através de pesquisa empírica, se a contabilização a valor de mercado teve algum impacto na rentabilidade dos títulos e valores mobiliários, das instituições financeiras e analisar a relação entre as variáveis macroeconômicas e a rentabilidade dos títulos. A comparação da forma de contabilização de títulos adotada no Brasil (Circular 3.068/01) com os pronunciamentos do FASB (SFAS 115) e IASB (IAS 39) mostrou que, de forma geral, as regras estão em harmonia, embora algumas diferenças pequenas tenham sido identificadas. A análise da rentabilidade dos títulos indicou que existe uma tendência de seu aumento, após a implementação da contabilização a valor de mercado. Porém, a análise do relacionamento entre as variáveis macroeconômicas, especificamente o dólar e a rentabilidade dos títulos, mostrou que existe uma relação estatisticamente relevante entre essas variáveis. Portanto, é mais provável que a tendência de aumento na rentabilidade dos títulos seja devido às mudanças ocorridas na variável macroeconômica dólar.

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna.</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong> Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa.</p><p> </p><p><strong>Resultat & slutsats: </strong>Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är. Vidare demonstrerar alla finansiella institut en relativt bra konsensus för hur verkligt värde implementeras jämfört med rekommendationerna. Emellertid finns det tydliga skillnader i de underliggande teknikerna för de två huvudmetoderna, framförallt med värderingsunderlaget (vilka inputs som nyttjas) när simuleringar används och i vilken omfattning dessa redovisas. Följaktligen mynnar ovannämnda resultat ut i att det finns utrymmen för förbättringar för värderingskonceptet verkligt värde, eftersom bolagens implementering inte är i linje med ramverkens syfte med finansiella rapporter.</p><p> </p><p><strong>Förslag till fortsattforskning:</strong> En undersökning bör göras om hur värderingsmodeller kan erhålla en lämplig trovärdighet inom redovisningen</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Uppsatsens bidrag: </strong>Uppsatsen bidrar till att öka förståelsen för verkligt värde som värderingskoncept och dess metoder för att värdera finansiella instruments samt problematiken med det. Dessutom har förståelse etablerats för vilka försvårande omständigheter nya instrument medför när de ska värderas till verkligt värde.</p>

Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna.   Metod: Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa.   Resultat &amp; slutsats: Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är. Vidare demonstrerar alla finansiella institut en relativt bra konsensus för hur verkligt värde implementeras jämfört med rekommendationerna. Emellertid finns det tydliga skillnader i de underliggande teknikerna för de två huvudmetoderna, framförallt med värderingsunderlaget (vilka inputs som nyttjas) när simuleringar används och i vilken omfattning dessa redovisas. Följaktligen mynnar ovannämnda resultat ut i att det finns utrymmen för förbättringar för värderingskonceptet verkligt värde, eftersom bolagens implementering inte är i linje med ramverkens syfte med finansiella rapporter.   Förslag till fortsattforskning: En undersökning bör göras om hur värderingsmodeller kan erhålla en lämplig trovärdighet inom redovisningen   Uppsatsens bidrag: Uppsatsen bidrar till att öka förståelsen för verkligt värde som värderingskoncept och dess metoder för att värdera finansiella instruments samt problematiken med det. Dessutom har förståelse etablerats för vilka försvårande omständigheter nya instrument medför när de ska värderas till verkligt värde.

財務報表為制訂授信決策之重要資訊來源，而穩健會計可增加公司財務報表的資訊品質。本研究實證探討當公司採行穩健會計時，是否可降低銀行融資超貸之可能性，使銀行願意為了穩健財務報表的效益，而降低公司需支付的債務融資成本。 本研究以1997至2008年之5,507筆觀察值為研究樣本，依Beaver and Ryan（2005）之分類，將穩健會計衡量指標分為非條件式穩健會計與條件式穩健會計，分析公司會計穩健程度對銀行融資利率的影響，並探討公允價值會計是否會影響條件式穩健會計與銀行融資利率之關聯性。 本研究之主要實證結果顯示，非條件式穩健會計與條件式穩健會計皆與銀行融資利率呈負向關係；公允價值會計之採用與銀行融資利率呈負向關係，且正向影響條件式穩健會計與銀行融資利率之關聯性。非條件式穩健會計與銀行給予融資超貸之風險呈負向關係，但條件式穩健會計與銀行給予融資超貸風險之關聯性並不一致。額外之測試顯示，主要實證發現不因改採其他方式衡量銀行融資利率，或以稅前息前淨利取代稅前息前折舊前淨利衡量超貸風險而有改變。 / Financial statement is one of important resources to credit decisions making. Conservatism increases the quality of financial statement. Based on the definition of types of accounting conservatism, unconditional and conditional, proposed by Beaver and Ryan (2005), and the use of a sample of 5,507 firm-year financial data from 1997 to 2008, this study investigates conservatism effects on the over-loan risks from borrowers through bank loan pricing. The primary empirical findings indicate that a significantly negative association exits between unconditional (conditional) conservatism and bank loan pricing. In addition, a significantly negative association exits between fair-value accounting and bank loan pricing, and the adoption of fair-value accounting affect the association between conditional conservatism and bank loan pricing. Moreover, the result also shows that a significantly negative association exits between unconditional conservatism and the over-loan risks. The analysis of additional tests indicates that the primary findings held when alternative measurements of interest rates are used for proxy variables for bank loan pricing and EBIT is used for proxy variables for EBITDA.