<p>Skandalen som omvärvde Enron skakade affärsvärlden då det var den största skandal som dittills inträffat. De brott Enrons ledning stod anklagade för var många och av varierande art. De undersökningar som redan har genomförts har till stor del fokuserat på organisationen och ledarskapet. För att ge en annorlunda vinkel fokuserar denna uppsats istället på redovisningen och några av de misstag som begicks av Enrons ledning. Det är även därför som händelserna granskas ur ett revisorsperspektiv. Målgruppen är revisionsintresserade samt de som är intresserade av ekonomisk historia. De data som har använts i arbetet är sekundärdata som blev åtkomlig genom databaser och relevanta sökord. Enron använde sig av enheter som de skapat för speciella ändamål (SPE-enheter) för att kringgå gällande regler samt för att dölja förluster. Detta skedde bland annat i fallet med Talon, då de kringgick reglerna gällande redovisning av förluster genom att ta upp nya inkomster och på så sätt upprätthålla det egna aktievärdet. Tillgångarna i de SPE-enheter Enron skapade bestod till största del av aktier i Enron vilket gjorde enheterna beroende av att Enrons aktievärde upprätthölls. Enligt de regler som var aktuella innan konkursen skulle SPE-enheter konsolideras med grundarens balans- och resultaträkning då vissa kriterier inte uppfylldes. Detta var en regel som Enron konsekvent bröt mot genom att fortlöpande bilda nya enheter för att bibehålla det egna aktievärdet samt för att dölja att kraven kring konsolidering inte uppnåddes. Mark-to-market var en process som Enron utnyttjade frekvent när det gällde värdering av långtidskontrakt inom energihandeln. Processen går ut på att uppskatta kommande marknadsvärden för att kunna beräkna kommande inkomster. Enron var emellertid alltför optimistiska i sina uppskattningar vilket ledde till att vinsterna som redovisats var betydligt högre än de verkliga. För att dölja detta använde sig företaget av vinstförvaltning, vilket innebär att de flyttade inkomster för att upprätthålla en jämn vinstnivå genom åren. Något som blev till ett stort problem då avtalet med videojätten Blockbuster avbröts utan att några vinster verkligen inkommit. Enrons redovisningsbrott är till största delen fria tolkningar av reglerna eller det faktum att de lyckats kringgå dem helt. Enbart i fallen med SPE-enheterna kan brott påvisas.</p> / <p>The Enron scandal was the biggest scandal that had existed (at the time it occurred) and it chocked the entire business world. The crimes that Enron’s management were charged with were many and of different species. Previous investigations concentrate on leadership and organization. To give a different visual angle, this essay focuses on the accounting issues and some of the mistakes that the management in Enron made. Furthermore, the events in the case of Enron are seen from an auditor’s perspective. Our goal is to reach audit and other economic history interested parties. The data that were used is secondary data that became available through carefully selected search words. Enron used entities created for special purposes (SPE-entities) to avoid rules and to hide losses. This happened in the case with Talon, when Enron circumvent the rules regarding the ways in which losses presents in the financial statement, by showing incomes to maintain the value of the stocks. The assets in the SPE-entities were mainly stocks in Enron, which meant that the entities depended on Enron’s stock value to maintain an acceptable level. According to the rules before the bankruptcy, the entities balance- and result sheets did not need to be consolidated with the founders if certain criteria were met. This was a rule that Enron consistently broke by continuously create new entities and Enron could in that way retain their stock value and hide from the consolidating requirements. Mark-to-market is a process that was frequently used by Enron when they were to appreciate the values from long-term contracts within the energy business. According to the process the company estimate market values to present future incomes. However, Enron were to optimistic when they calculated, which meant that the profit estimated were higher than in reality. To cover the truth Enron used profit administration, which means that they shifted the profits to present a better profit level over the years. This became a big problem in the case with Blockbuster Video, a case that was interrupted before any profits were made. The crimes that were made by Enron’s management are to a large part their own interpretation of the accounting rules or the fact that they entirely manage to avoid the rules. Crimes can be pointed out only in the case with the SPE-entities.</p>

Prior research has shown that even the most subjective fair value estimates are value-relevant (Song et al. 2010, Kolev 2009, Goh et al. 2009) and that managers appear to use Level 3 valuations opportunistically (Valencia 2011, Fiechter and Meyer 2009). However, the association between “traditional” measures of aggressiveness in financial reporting and biased estimates of fair value has not been previously studied. I test whether aggressiveness, as measured by discretionary accruals, real activities manipulation, and meeting-or-beating analysts’ consensus estimates, is positively associated with realized and unrealized gains and losses on Level instruments. Overall, I find limited support that aggressive firms opportunistically use fair value measurements to overstate earnings. Inferences remain the same whether only the unrealized component of gains/losses are examined and whether firms are classified into “suspect” or “non-suspect” groups.

Skandalen som omvärvde Enron skakade affärsvärlden då det var den största skandal som dittills inträffat. De brott Enrons ledning stod anklagade för var många och av varierande art. De undersökningar som redan har genomförts har till stor del fokuserat på organisationen och ledarskapet. För att ge en annorlunda vinkel fokuserar denna uppsats istället på redovisningen och några av de misstag som begicks av Enrons ledning. Det är även därför som händelserna granskas ur ett revisorsperspektiv. Målgruppen är revisionsintresserade samt de som är intresserade av ekonomisk historia. De data som har använts i arbetet är sekundärdata som blev åtkomlig genom databaser och relevanta sökord. Enron använde sig av enheter som de skapat för speciella ändamål (SPE-enheter) för att kringgå gällande regler samt för att dölja förluster. Detta skedde bland annat i fallet med Talon, då de kringgick reglerna gällande redovisning av förluster genom att ta upp nya inkomster och på så sätt upprätthålla det egna aktievärdet. Tillgångarna i de SPE-enheter Enron skapade bestod till största del av aktier i Enron vilket gjorde enheterna beroende av att Enrons aktievärde upprätthölls. Enligt de regler som var aktuella innan konkursen skulle SPE-enheter konsolideras med grundarens balans- och resultaträkning då vissa kriterier inte uppfylldes. Detta var en regel som Enron konsekvent bröt mot genom att fortlöpande bilda nya enheter för att bibehålla det egna aktievärdet samt för att dölja att kraven kring konsolidering inte uppnåddes. Mark-to-market var en process som Enron utnyttjade frekvent när det gällde värdering av långtidskontrakt inom energihandeln. Processen går ut på att uppskatta kommande marknadsvärden för att kunna beräkna kommande inkomster. Enron var emellertid alltför optimistiska i sina uppskattningar vilket ledde till att vinsterna som redovisats var betydligt högre än de verkliga. För att dölja detta använde sig företaget av vinstförvaltning, vilket innebär att de flyttade inkomster för att upprätthålla en jämn vinstnivå genom åren. Något som blev till ett stort problem då avtalet med videojätten Blockbuster avbröts utan att några vinster verkligen inkommit. Enrons redovisningsbrott är till största delen fria tolkningar av reglerna eller det faktum att de lyckats kringgå dem helt. Enbart i fallen med SPE-enheterna kan brott påvisas. / The Enron scandal was the biggest scandal that had existed (at the time it occurred) and it chocked the entire business world. The crimes that Enron’s management were charged with were many and of different species. Previous investigations concentrate on leadership and organization. To give a different visual angle, this essay focuses on the accounting issues and some of the mistakes that the management in Enron made. Furthermore, the events in the case of Enron are seen from an auditor’s perspective. Our goal is to reach audit and other economic history interested parties. The data that were used is secondary data that became available through carefully selected search words. Enron used entities created for special purposes (SPE-entities) to avoid rules and to hide losses. This happened in the case with Talon, when Enron circumvent the rules regarding the ways in which losses presents in the financial statement, by showing incomes to maintain the value of the stocks. The assets in the SPE-entities were mainly stocks in Enron, which meant that the entities depended on Enron’s stock value to maintain an acceptable level. According to the rules before the bankruptcy, the entities balance- and result sheets did not need to be consolidated with the founders if certain criteria were met. This was a rule that Enron consistently broke by continuously create new entities and Enron could in that way retain their stock value and hide from the consolidating requirements. Mark-to-market is a process that was frequently used by Enron when they were to appreciate the values from long-term contracts within the energy business. According to the process the company estimate market values to present future incomes. However, Enron were to optimistic when they calculated, which meant that the profit estimated were higher than in reality. To cover the truth Enron used profit administration, which means that they shifted the profits to present a better profit level over the years. This became a big problem in the case with Blockbuster Video, a case that was interrupted before any profits were made. The crimes that were made by Enron’s management are to a large part their own interpretation of the accounting rules or the fact that they entirely manage to avoid the rules. Crimes can be pointed out only in the case with the SPE-entities.

Employee share options and Black Economic Empowerment deals are financial instruments found in the South African market. Employee share options (ESOs) are issued as a form of non-cash compensation to the employees of the company in addition to their salaries or bonuses. Its value is linked to the share price and since there is no downside risk for the employee his share option is similar to owning a call option on the stock of his employer. Black economic empowerment (BEE) deals in this report refer to those types of transactions structured by listed South African companies to facilitate the transfer of a portion of their ordinary issued share capital to South African individuals or groups who qualify under the Broad-Based Black Economic Empowerment Act of 2003 (“the Act”). This Act requires a minimum percentage of the company to be black-owned in order to address the disproportionate distribution of wealth amongst racial groups in South Africa due to the legacy of Apartheid. These transactions are usually structured in such a way to allow the BEE partner to participate in the upside of the share price beyond a certain level but not in the downside which replicates a call option on the share price of the issuing company. The cost of both ESOs and BEE deals has to be accounted for on the balance sheet of the issuing company at its fair-value. Neither of these instruments can be traded and their extended option lifetimes are features that distinguish these deals significantly from regular traded options for which liquid markets exist. This makes pricing them a non-trivial exercise. A number of types of mathematical models have been developed to take the unique structure features into account to price them as accurately as possible. Research by Huddart&Lang (1995&1996) has shown that option holders often exercise their vested options long before the maturity of the transactions but are unable to quantify a measure that can be used. The wide variety of factors influencing option holders (recent stock price movements, market-to-strike ratio, proximity of vesting dates, time to maturity, share price volatility and wealth of option holder) as well as little exercise data publicly available prevents the options from being priced in a consistent manner. Various assumptions regarding the exercise behaviour of option holders are used that are not based on empirical observations even though the option prices are sensitive to this input. This dissertation provides an overview of the models, inputs and exercise behaviour assumptions that are recognized in pricing both ESOs and BEE deals under IFRS 2 in South Africa. This puts the reader in a position to evaluate all pricing aspects of these deals. Furthermore, their structuring are also analysed in order to identify the general issues related to them. A number of methods to manage the pricing issue surrounding exercise behaviour on ESOs have been considered for the South African market. The ESO Upper Bound-methodology showed that for each strike there is a threshold at which exercise will occur and the employee can invest the after-tax proceeds in a diversified portfolio with a higher expected return than that of the single equity option. This approach reduces the standard Black-Scholes option value without relying on assumptions about the employee’s exercise behaviour and is a viable alternative for the South African market. The derived option value represents the cost of the option. Seven large listed companies’ BEE transactions are dissected and compared against one another using the fair-value of the transaction as a percentage of the market capitalization of the company. The author shows how this measure is a more equitable way of assigning BEE credits to companies than the current practice which is shareholding-based. The current approach does not reward the effort (read cost) that a company has undertaken to transfer shares to black South Africans but only focuses on the amount that is finally owned by the BEE participants. This leaves the transaction vulnerable to a volatile share price and leads to transactions with extended lock-in periods that do not provide much economic benefit to the BEE participants for many years. Other inefficiencies in the type of BEE transactions that have emerged in reaction to the BEE codes that have been published by the South African government are also considered. Finally the funding model that is often used to facilitate these deals is assessed and the risks involved for the funder (bank) is reflected on. / Dissertation (MSc)--University of Pretoria, 2011. / Mathematics and Applied Mathematics / unrestricted

Made available in DSpace on 2015-03-05T19:11:30Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 21 / Nenhuma / A indústria de fundos de investimento no Brasil está concentrada no segmento de renda fixa. Dos cerca de R$ 220 bilhões depositados em fundos, hoje, R$ 200 bilhões aproximadamente estão nesse segmento e R$ 20 bilhões em carteiras de renda variável. Observou-se que no primeiro semestre de 2002, os fundos de investimento em geral tiveram alguns problemas que diminuíram bastante os seus retornos. A mudança da métrica de avaliação dos fundos, da chamada Curva de Juros para a Marcação a Mercado, provocou profundas transformações em termos de mensuração de valor dos fundos de renda fixa. Neste contexto, verificou-se a performance das 17 maiores administradoras de fundos no período 1997-2003 com dados diários. O método empregado foi a Análise de Dados em Painel. A hipótese de que as administradoras de fundos nacionais privadas obtêm igual relação risco-retorno em suas carteiras do que as administradoras de fundos nacionais estatais e as administradoras de fundos estrangeiras não foi comprovada. As administradoras es / The industry of investment fund in Brazil is concentrated in the segment of fixed income. About R$ 220 billion are deposited in funds nowadays, from which R$ 200 billion approximately are in the fixed income segment and R$ 20 billion in variable income portfolios. In the first semester of 2002 it was observed that investment funds in general had substantially reduced their returns. In the wake of the change of the evaluation metrics of funds from yield curves to mark-to-market, caused profound transformation in the value of fixed income funds. In this context, the performance of the 17 biggest asset management firms in the period 1997-2000 in a daily basis has been assessed. The hypothesis that private Brazilian asset management firms have a similar risk-return performance in their portfolios as state and foreign firms has been rejected. Foreign asset management firms had a superior performance with respect to Brazilian private firms, while private firms sustained a superior performance vis-à-vis state firms

Made available in DSpace on 2016-04-26T20:48:48Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Cristiano Serrao.pdf: 265704 bytes, checksum: ddff2ca9e6d556d812ab50127beca2f2 (MD5) Previous issue date: 2005-05-10 / This paper s objective is to study the Brazilian crisis of the year of 2002. We believe that, as this is a recent event, there is room to new perceptions and interpretations. This paper will propose a new view on this crisis, based on the Credit Rationing Theory. Initially, we will do a brief review of the Credit Rationing Theory. We will focus on the key aspects of that theory, specially the ones that will allow us to apply such theory in the case study that we are working on. After that, we will analyze the historical context that led Brazil to that crisis. Initially, this study will be focused on the increase of the size of the flows that transited through Brazilian Financial Account in the period that precedes the crisis. We will also take a look in the historical context itself, and analyze the external influence in this crisis. Afterwards, this paper will study the Mark-to-Market crisis, which was the starting point of the Brazilian crisis of 2002. This event was responsible to raise doubts about the sustaintability of Brazilian public debt. Additionally we will study the dynamics of Brazilian public debt in the crisis period, which, in our opinion, had a highly relevant role in such event. / Essa dissertação pretende lançar um olhar mais detalhado à crise brasileira de 2002. Acredito que esse evento, por ser ainda recente, ainda não foi compreendido em toda a sua magnitude, e esse trabalho tem o objetivo de lançar uma interpretação plausível para o mesmo. Para isso, utilizaremos o instrumental teórico da Teoria do Racionamento de Crédito. Inicialmente, iremos fazer uma revisão da Teoria do Racionamento de Crédito, nos atendo aos pontos que serão úteis na aplicação dessa teoria ao caso prático. Em seguida, iremos expor os principais condicionantes da crise brasileira de 2002, nos atendo inicialmente ao movimento de flexibilização da conta Financeira brasileira nos anos que antecedem a crise. É dada especial ênfase à Conta de Investimento em Carteira. É também analisado o contexto histórico no qual a crise está inserida. O passo seguinte foi investigar em que medida essa crise foi originada também por motivos externos, ao comparar a piora dos indicadores de risco-país não só do Brasil, mas dos demais países emergentes também. A dissertação, por fim, irá se deter no período de crise em si. Iremos analisar a Crise da Marcação a Mercado , que foi o ponto inicial da crise brasileira de 2002, estudando suas origens e impactos na credibilidade da dívida pública brasileira. Segue-se a análise da dinâmica da dívida pública brasileira no período de crise, o que na nossa opinião possui um poder explicativo muito forte com relação ao evento em questão.

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna.</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong> Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa.</p><p> </p><p><strong>Resultat & slutsats: </strong>Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är. Vidare demonstrerar alla finansiella institut en relativt bra konsensus för hur verkligt värde implementeras jämfört med rekommendationerna. Emellertid finns det tydliga skillnader i de underliggande teknikerna för de två huvudmetoderna, framförallt med värderingsunderlaget (vilka inputs som nyttjas) när simuleringar används och i vilken omfattning dessa redovisas. Följaktligen mynnar ovannämnda resultat ut i att det finns utrymmen för förbättringar för värderingskonceptet verkligt värde, eftersom bolagens implementering inte är i linje med ramverkens syfte med finansiella rapporter.</p><p> </p><p><strong>Förslag till fortsattforskning:</strong> En undersökning bör göras om hur värderingsmodeller kan erhålla en lämplig trovärdighet inom redovisningen</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Uppsatsens bidrag: </strong>Uppsatsen bidrar till att öka förståelsen för verkligt värde som värderingskoncept och dess metoder för att värdera finansiella instruments samt problematiken med det. Dessutom har förståelse etablerats för vilka försvårande omständigheter nya instrument medför när de ska värderas till verkligt värde.</p>

Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna.   Metod: Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa.   Resultat &amp; slutsats: Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är. Vidare demonstrerar alla finansiella institut en relativt bra konsensus för hur verkligt värde implementeras jämfört med rekommendationerna. Emellertid finns det tydliga skillnader i de underliggande teknikerna för de två huvudmetoderna, framförallt med värderingsunderlaget (vilka inputs som nyttjas) när simuleringar används och i vilken omfattning dessa redovisas. Följaktligen mynnar ovannämnda resultat ut i att det finns utrymmen för förbättringar för värderingskonceptet verkligt värde, eftersom bolagens implementering inte är i linje med ramverkens syfte med finansiella rapporter.   Förslag till fortsattforskning: En undersökning bör göras om hur värderingsmodeller kan erhålla en lämplig trovärdighet inom redovisningen   Uppsatsens bidrag: Uppsatsen bidrar till att öka förståelsen för verkligt värde som värderingskoncept och dess metoder för att värdera finansiella instruments samt problematiken med det. Dessutom har förståelse etablerats för vilka försvårande omständigheter nya instrument medför när de ska värderas till verkligt värde.

美國次級房貸在1990年代中期曾經十分興盛，不過之後因LTCM危機，加上Fed採取連續升息政策，許多次級房貸放款的業者面臨資金流動性問題，以及次級房貸利潤不夠高，迫使許多業者退出這個市場，1998年亞洲金融風暴,美國雖未受波及,然自2000年開始因網路科技泡沫影响及2001年911恐怖攻擊,經濟衰退連續降息後，次級房貸在美國持續降息期間再度大幅成長，原因包括當時美國房價上升速度快、不動產市場流動性充裕，投資人增加對收益率較高產品的需求，導致更多次級房貸需求。 國際資金游動頻繁，衍生性產品及不動產證券化盛行，信用卡債、擔保債權憑證(CDO)、資產抵押證券被分割、包裝成證券或基金產品賣出，次級房貸風暴發生，間接亦影響到全球投資在上列產品之銀行、避險基金、機構法人、退休金等等…導致全球股票市場大跌，引發整個金融信用環境惡化，可能引發不良金融連鎖反應，從而導致更大的經濟金融危機。 美林證券、花旗銀行、歐美各大銀行相繼宣布資產減損,台灣國內銀行、保險公司亦陸續出現認列資產減損金額,只要一有次級房貸不利之消息出現,全球股市應聲而倒,截至目前問題所在雖略知一二,然國外金融業界因資訊較透明,其影響已漸公佈及擴大中,國內金融業則仍多採取保守態度,但亦逐漸依規定認列財產損失,然而問題是否已近尾聲,風險是否完全受控制則說法不一。 次級房貸問題的主要原因是相關金融商品證券化,層層包裝成各種衍生性產品,於次級房貸風暴發生後,信用風險連鎖反應造成相關產品無流動性,被隱藏的風險暴露後原有的信評機制幾乎全部失效,層層包裝的風險因事先未被定價,風暴後更無法估算其所會波及之影響,Mark to Market及34號公報迫使全球企業對次級房貸投資相關產品之損失提列資產減損,更加重各項產品流動性之停滯,信用危機造成信心危機，層層結構性產品及再轉投資,造成信用無虞的公司也遭魚池之殃,次級房貸衍生之金融商品,因主要購買者多為金融業或保險業或再包裝後出售予投資客,其後繼影響更是難以估計。 本論文內容除探討美國次級房貸定義、對美國國內及全球之影響、美國政府及各國政府的因應政策、截至目前影響及預計可能還會再出現影響,及因次級房貸之崩潰及衍生之金融產品之跌價所影響的層面與近年來國內外銀行爭相推展個人金融事業及財富管理事業的成立,是否有相當之關係,信用評等、風險控管、及定價在此風暴是否扮演重要角色,但卻又明顯失控?為避免類似情況再發生,應如何因應與防範?進而以提出個人對此事件探討之結論及省思後之建議。