Uppsatsens syfte är att undersöka hur den kvinnliga och manliga sexualiteten framställs i två tidskrifter under 20 år, 1970-1990. De valda tidskrifterna är Veckorevyn och Lektyr då de vänder sig till skilda publiker. Med nedslag var femte år har ansatsen varit att analysera på vilka sätt som maktrelationen könen emellan har utvecklats samt hur den går att koppla till samhällskontexten. Yvonne Hirdmans genuskontrakt och Raewyn W. Connells teori om hegemonisk maskulinitet är undersökningens teoretiska utgångspunkter. Historieprofessorn Christina Florin beskriver 1970-talet som en period då mycket händer, könsrollsdebatten från decenniet innan får genomslag och andravågsfeminismen är i full gång. Detta yttrar sig i flera olika grupper och organisationer som kämpar för den kvinnliga frigörelsen men även grupper bestående av manliga initiativ. Sexualiteten var viktig i frigörelseprocessen, vilket medieforskaren Anja Hirdman funnit i sin forskning om Veckorevyn. John Beynon, docent i medievetenskap, understryker detsamma vad gäller den manliga sexualitetsförändringen. Populärpressen är och har alltid varit en påverkansfaktor som normaliserar och för vidare samhällets ideal. Som metod för analysen av tidskrifterna har en genussemiotisk analys använts. Den vilar på kvalitativ hermeneutisk grund och har sin botten i semiotik, ikonologi, bildanalys samt genus- och maskulinitetsteori. Genusteorin är tidigare nämnda Hirdmans genuskontrakt vilken kopplats samman med Connells maskulinitetsteori. Utifrån analysen av de aktuella tidskrifterna går det att se att både den kvinnliga och manliga sexualitetsframställningen har genomgått stora förändringar i Veckorevyn. Maktrelationen har förändrats och könen har närmat sig varandra även om de traditionella rollerna finns kvar 1990. Detta har inte visat sig vara fallet för Lektyr då utvecklingen varit långsammare, ibland närmast obefintlig.

Den här C-uppsatsen undersöker hur tjejtidningen Veckorevyns självhjälpsjournalistik har sett ut och förändrats under perioden 2005–2014. Undersökningen har gjorts genom att analysera hur Veckorevyns artiklar med tips och råd – i uppsatsen kallat självhjälpsartiklar – har sett ut och utvecklats de senaste tio åren. Vi har använt oss av en kvalitativ textanalys samt bildanalys. Vi har också undersökt hur självhjälpsjournalistiska texter kan vara identitetsbildande för tidningens läsare med hjälp av John B Thompsons teori om identitetsbildning. Studien visade att Veckorevyns självhjälpsartiklar kan delas in i fyra kategorier: sex, relationer, träning och hälsa samt övrigt. Tilltalet i artiklarna har utvecklats från 2005 till 2014, men formen är densamma. Bilderna som hör till de undersökta artiklarna kan delas in i två kategorier – beskrivande bilder och generella kategoribilder. Under våra undersökningsår har inte bilderna utvecklats lika mycket som artiklarnas texter. Personerna på bilderna har samma typ av normativa utseende och utför liknande handlingar under alla år. Utifrån vår undersökning går det att konstatera att Veckorevyns självhjälpsjournalistik har utvecklats från 2005 till 2014 och att tidningens artiklar i hög grad påverkar sina läsares identitetsbildning.

Syftet med denna uppsats är att studera vem modelläsaren är och hur denne konstrueras i Veckorevyns ledartexter. Undersökningen utgår från den kritiska diskursanalysens teori samt begreppet modelläsare och svarar genom deltagaranalytiska verktyg på frågor rörande vem modelläsaren är, vad denne har för egenskaper och hur dessa tillskrivs modelläsaren. Materialet består av 12 ledartexter från Veckorevyn, producerade och publicerade under 2012 och 2013, som genom textanalytiska verktyg studerats för att se vilka identiteter, relationer och egenskaper som tillskrivs och konstrueras för den ideala läsaren, modelläsaren. Resultatet visar att modelläsaren, framförallt genom positionering till följd av nominalfrasbestämda vi och yrkes- och könsfokuserade deltagarpresentationer, är en kvinna som är kunnig och engagerad i samhälleliga problem men samtidigt är intresserad av karriär, skönhet och svenska kändisar m.m. Resultaten överensstämmer i mångt och mycket med liknande studier men uppvisar även vissa skillnader som kommenteras och diskuteras vidare i slutet av uppsatsen.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka på vilket sätt omslagens form och innehåll för tre olika livsstilsmagasin för kvinnor: Veckorevyn, Damernas Värld och Femina, har utvecklats från 1952 fram till 2012. Ett ytterligare delsyfte är att kunna diskutera varför utvecklingen sett ut som den gjort. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ ansats genom analyser av 39 olika tidskriftsomslag, samt kompletterande intervjuer med tre grafiska formgivare vid de undersökta tidskrifterna. Undersökningen visar att livsstilsmagasinens omslag genomgått flera förändringar under de senaste 60 åren, och har ett antal tydliga trender som gäller för samtliga tidningar. Puffarna, alltså de små korta texter på omslaget som sammanfattar en längre text i tidningen, har ökat i antal – från någon enstaka till att under 2000-talet kunna vara upp till tio stycken. Puffarnas innehåll har förändrats från att handla om allt möjligt, både mode, mat och längre reportage om kända personer till att bli mer inriktade på mode, skönhet och hälsa. Utseendet på puffarna har förändrats genom att gå från sparsmakat och diskret till flera färger och stora kontraster. Undersökningen visar även att omslagsbilderna under det senaste decenniet är mer likartade och tydligt arrangerade än vad de var framför allt under de tre första undersökta decennierna. En genomgående trend som funnits redan från början av den undersökta perioden har varit kvinnor som oftast ler och ser direkt in i kameran. Våra analyser visar också att Veckorevyn är den tidning som varierat mest och experimenterat mest med sina omslag under de undersökta åren.

Uppsatsen bygger på en undersökning av Veckorevyns du-tilltal under en tjugoårsperiod: 1990-2010. Vi har inspirerats av Gunnar Qvists bok Konsten att blifva en god flicka (1978) som tar upp olika handböcker om kvinnor för kvinnor. Vi frågar oss om du-tilltalet skapar en bild av hur en ung kvinna ska vara? Om det syns någon förändring över tid? Är det kanske så att Veckorevyn är dagens handbok för flickor i konsten att blifva en god flicka? Studien omfattar både en kvantitativ undersökning samt en kvalitativ undersökning i form av närläsning av tio artiklar. I närläsningen har vi använt oss av Britt Hulténs Journalistikanalys (2000). I fokus har vi haft artiklar i kategorierna sex/relationer/killar och utseende/skönhet. Våra resultat visar att Veckorevyn genom att uppmuntra sina läsare till ständig förändring och förbättring kan bidra till att skapa problem som från början inte fanns. Genom att fokusera mycket på hur unga tjejer ska bete sig när det gäller utseende och sex/relationer bidrar Veckorevyn till att skapa en bild av hur unga tjejer ska vara.

Syftet med denna uppsats är att undersöka insändare till tidningen VeckoRevyns sex- och samlevnadsspalter 1949 – 2009. Frågeställningen berör vilka ämnen som läsare av tidningen ställer frågor om, hur rådgivarna svarar och hur genusordningen ser ut i rådgivarnas svar. Med utgångspunkt i Yvonne Hirdmans teori om genusordningens två logiker samt genuskontrakt görs en kvalitativ textanalys. Undersökningen visar att det finns ämnen på temat sex, kärlek och relationer (exempelvis otrohet) som återkommer under alla 60 år men att det även finns ämnen som förändras i takt med tiden. Rådgivarnas svar speglar i stort sin tids värderingar och moral. De traditionella könsroller som präglar samhället, och således rådgivarnas svar, förändras med tiden och resultatet visar ett mer jämlikt tilltal 2009.

Den här uppsatsen ska undersöka hur tre perioder av kvinnorörelser i Sveriges historia avspeglas i framställningen av kvinnor i Veckorevyn. Syftet är att undersöka ifall framställningen av kvinnor förändras i förhållande till dessa tre perioder. Detta har gjorts med en kvantitativ innehållsanalys där ett kodschema använts. Det har också gjorts en kvalitativ innehållsanalys med kritisk diskursanalys och semiotisk analys av två nummer under respektive period. Teorier om veckopressens påverkan på läsaren har använts. För att analysera materialet djupare har även feministiska teorier använts. Under den första undersökningsperioden som är 1936-1945 framställs kvinnor i Veckorevyn som söta flickor. Den kvinnorörelse som fanns under denna period avspeglas knappt alls i Veckorevyns material. Under den andra undersökningsperioden som är 1970-1979 framställs kvinnor i Veckorevyn som samhällsmedvetna kvinnor som vill ha en förändring. Mycket av materialet i Veckorevyn handlar om relationer och reportagen och artiklarna har en politisk underton.   Under den tredje undersökningsperioden som är 1990-1999 framställs kvinnor på ett sexualiserat sätt, de är självständiga men följer ändå samhällets mall. Strävan efter att behaga mannen är central. Veckorevyn har en viss avspegling av vad som sker i samhället trots att detta inte är Veckorevyns uppgift. Dock tar Veckorevyn inte chansen att informera sina läsare om vilka ändrade samhällsvillkor som finns för kvinnor i sin tid.

Denna uppsats undersöker hur kvinnor visualiseras och representeras på omslagen av Veckorevyn. Materialet består av 23 omslag av Veckorevyn från perioden 2014 till 2015. Syftet är att analysera kvinnor i mediala sammanhang som subjekt. med fokus på kamerapositioner, poser, passivt eller aktivt kroppsspråk, uttryck och blickar. Metoden för arbetet är en visuell bildanalys genom ett postfeministiskt perspektiv. Perspektivet tolkar sexuella uttryck och kvinnligt kodade grejer som ett sätt att få makt och uttrycka sin sexuella identitet. Undersökningen utförs i två delar där två exempel först demonstreras i en mer djupgående analys där bildens olika aspekter analyseras utifrån teori. I andra delen analyseras resterande omslagen och diskuteras de koder som indikerar på sexualisering, stereotyper och maktpositioner utifrån postfeministisk teori. Analysen visar att omslagsmodellerna avbildas på olika sätt där manlig och kvinnlig porträttering kombineras. Posering visar ett yttrande av kvinnlig frihet och makt. / This essay analyses how women are visualized and represented on the covers of Veckorevyn. The material consists of 23 magazine covers, randomly chosen from the period between 2014 and 2018. The purpose of this essay is to analyze women in medial contexts as subject. The method for this essay is visual image analysis through a postfeminist perspective. The perspective interprets sexual expressions and feminine coded material to gain power and express a sexual identity. The analysis is divided into two parts. First, a deeper analysis is shown on two covers where different aspects are analyzed through theory. In the second part, the other covers are analyzed and the codes that indicate on sexualizing, stereotypes and power positions discussed through a postfeminist perspective. The analyze shows that the women are portrait in ways that are more common for both women and men. The posing shows a statement of women’s rights and power.

This essay is an analysis of mythologies in the Swedish women´s magazine VeckoRevyn. The magazine’s own explicit purpose is to break down the unhealthy opinion of what beauty is in their industry today. By content and linguistic analysis the results of this study are interconnected to the beauty myth as it was established by Naomi Wolf in 1991. The goal is to pinpoint how VeckoRevyn’s question and answer columns construct relationships to their readers, and the mythologies that they maintain. The columns mostly focus on the readers’ physical appearance, and the beauty myth is clearly an inevitable influence. The main conclusion that can be drawn from this is that the beauty myth is hard-wired into our society’s subconscious. VeckoRevyn is working to prevent this, and even though they have not fully succeeded, they are a part of bringing the phenomenon to the surface of society.

Weekly lifestyle magazines constitute an important role for many young people these days. Their purpose is to inform and entertain a broad public within subjects such as fashion, friends, relationships, men and beauty. Frida and Veckorevyn are two big magazines that have a big influence on young women. One subject that frequently occurs is articles about men, written by women. This study focus on how (with which qualities and weaknesses) these women choose to subscribe men. The purpose with the study is also to investigate if there occurs any important differences between these two magazines. The study includes analysis methods such as cluster criticism, rhetoric analysis and narrative analysis. The theory of this study is based on Kenneth Burkes vision about terministic screens, combined with a constructivism and hermeneutics point of view. The results of the analysis showed that there are some differences between Frida and Veckorevyn and their way of describing men. Frida describes the men in a more static way, but with a mix of positive and negative qualities. Veckorevyn uses a more detailed and analysing way to describe the men. An interesting result was that the positive descriptions represented the majority of all the words that described the men, but the negativity still shined through. In the concluding part of the study I discuss these important results.