This research is focused on the experiences of older adults participating in an innovative visual arts program at a long-term care facility in Victoria, British Columbia. The program offers participants an opportunity to explore their creativity and identity as artists. Conceptually, the study draws from Tornstam’s gerotranscendance framework (Tornstam, 2005) and the theory of meaning (Frankl, 1963). A narrative inquiry approach was used with data collected through face-to-face interviews and observations of 10 residents and three staff involved in the visual arts program. Findings indicate that the program fostered a sense of community among participants and enhanced their quality of life. The public exhibition of their artwork at a community-based art exhibit validated the merit of their work and gave meaning and purpose to their participation in the program. Findings contribute to a greater understanding of the importance of arts programs that foster creativity in later life and resonate with Tornstam’s (2005) argument that older people living in institutions can experience multiple dimensions of the self through individualized forms of expression. This study concludes by highlighting the need to increase access to arts programs for older people living in residential care. / Graduate / lyciar@yahoo.com

Syftet med studien var att undersöka och belysa tre lärares syn på interkulturellt perspektiv i skolan med fokus på bildämnet, samt ge en bredare inblick i deras erfarenheter om ämnet i fråga. Studiens frågeställningar handlar om hur de tillfrågade bildlärarna resonerar kring interkulturellt perspektiv inom bildämnet och hur de anser att en inkluderande läromiljö kan skapas för elever som har en annan kulturell bakgrund. Studien är grundad i det interkulturella perspektivet. Semistrukturerade intervjuer har använts som undersökningsmetod. Resultaten visade enligt tillfrågade lärarna att interkulturalitet kan gynna elevernas lärande, dock finns det en del svårigheter som kan försvåra för lärare för att kunna inkludera elevernas kulturella bakgrund i undervisningen på ett bra och givande sätt.

A large amount of people suffer from mental illnesses such as depression and autism. Receiving the care they need can be a very difficult process, with long queues and expensive bills. Automating part of the therapeutic process might be a solution to this. More patients could be treated at the same time, and the cost could be decreased. This project explores the possibilities of using a robot that paints together with patients. Such a robot would encourage the patient to be creative, which is thought to be an efficient way of improving their well-being. The painting will be done in a turn-based fashion, each taking turns adding details to the same painting. Software is developed for the robot Baxter, made by Rethink Robo\-tics. Computer vision concepts and algorithms is applied to interpret what the user has painted and construct a plan of what Baxter will paint. Painting is then done by tracing the target shape through a set of pre-defined points on a canvas. The constructed system performs fairly well - although the user is limited to painting lines, squares, rectangles and circles. Further work can be done to increase the amount of options available to the user. This system serves as a model of how a similar system could be used in reality. / En stor mängd folk lider av mentala sjukdomar som depression och autism. Att få den hjälp som dem behöver kan vara en jobbig process, med långa köer och dyra kostnader. Detta innebär att många människor lider längre tid än vad de vad de ska behöva göra, eller att de inte har råd att skaffa den hjälp som dem behöver. Att automatisera en del av den terapeutiska processen skulle kunna vara en lösning till detta. Flera patienter skulle kunna bli behandlade samtidigt och kostnaderna skulle minska. Detta projekt utforskar möojligheterna kring användning av en robot som målar tillsammans med patienter. Detta skulle uppmuntra patienterna att vara kreativa, vilket tros vara ett effektiv sätt att förbättra deras välmående. Roboten kommer måla tillsammans med patienter på ett tur-baserat vis, där var och en lägger till detaljer i samma målning. Mjukvara utvecklas till roboten Baxter, gjord av Rethink Robo\-tics. Koncept och algoritmer för datorseende appliceras för att tolka vad som använ\-daren har målat och bygga upp en plan av vad Baxter ska måla. Målandet utförs genom att spåra den slutgiltiga formen genom ett par för-definierade punkter på tavlan. Det tillverkade systemet presterar hyfsat bra - även om användaren är begr\-änsad till att rita linjer, kvadrater, rektanglar och cirklar. Fortsatt utveckling kan utöka antal valmöjligheter för användaren. Systemet agerar som en modell för hur ett liknande system skulle kunna användas i verkligheten.

Arbetet undersöker om bildanalytiska studier kan användas som utgångspunkt i samband med formgivning av spelomslag representativa för actiongenren och som tilltalar dess huvudmålgrupp, utan att bygga på genremässiga stereotyper. Inledningsvis diskuteras fysionomi och arketyper för att visa på skillnader kontra begreppet stereotyp. Därefter skapas en grund för uppfattningen om stereotyper med hjälp av socialpsykologisk forskning som leder in på aktuell forskning kring generalisering i spel. Samtidigt diskuteras metoder som kan användas för att analysera visuella uttryck.  Undersökningen inleddes med en bildanalys av tre aktuella spelomslag. Bildanalysen fungerade därefter som utgångspunkt i samband med designarbetet kring tre spelomslag, som fick olika designelement med syftet att undersöka arbetets frågeställning. Materialet användes i en kvantitativ undersökning i form av en webbenkät där slutna och öppna frågor varierades. Resultatet visade på indikationer med möjlighet att attrahera actiongenrens huvudmålgrupp utan användandet av genremässiga stereotyper. Studien kan med fördel användas inom spelutveckling för att understödja neutralisering av designelement likväl som en möjlighet att attrahera en större målgrupp.

Esta pesquisa foi desenvolvida no Programa de Pós-Graduação em Artes Visuais, na Área de Concentração Teoria, Ensino e Aprendizagem da Arte, na Linha de Pesquisa Fundamentos do Ensino e Aprendizagem da Arte, da Escola de Comunicações e Artes da Universidade de São Paulo. Objetivou investigar aspectos que decorrem das inter-relações entre Artes Visuais, cultura visual e formação docente, que compreendem a prática educativa e a prática artística. A partir destes pontos de tensões, aponta-se a imagem da moda em confluência com o ensino de arte na prática do estágio curricular supervisionado, podendo sugerir e impulsionar formas de ensino e aprendizagem autônomas e colaborativas na formação do artista/professor/pesquisador em Artes Visuais. Aborda-se uma reflexão teórica voltada para a cultura visual, bem como para as derivações sobre arte relacional e processo criativo. Desta forma a pesquisa pautou-se sobre alguns aspectos reflexivos da artografia, bem como sobre da arte relacional, entendendo um conjunto de práticas artísticas que tomam como ponto de partida (teórico e prático) as relações humanas e seu contexto social. / This research was developed in the Graduation Program in Visual Arts of the Arts and Communication School of the University of Sao Paulo, concentration area of Art Theory, Teaching and Learning, and research interest The Fundamentals of Art Teaching and Learning. It aimed to investigate the aspects that elapse from the interrelations among Visual Arts, Visual Culture and Faculty Formation, which comprehend the educational and artistic practice. From these tension points, it aims the fashion image in confluence with the art teaching in the practice of the supervised internship, being able to suggest and instigate collaborative and autonomous ways of teaching and learning in the formation of the artist/teacher/researcher in the Visual Arts. It approaches a theoretical reflection about the visual culture, as well as the derivations of the relational art and the creative process. Thus, this research was based on some reflexive aspects of the artography and the relational art, comprehending a group of artistic practices that take as initial point (theoretical and practical) the human relations and their social context.

Uppsatsen handlar om hur karaktärer i utanförskap gestaltas i film med huvudfokus på Tim Burton (1958) och hans positiva freaks. Positiva freaks är karaktärer som anses vara annorlunda men som menar väl. Karaktärerna som analyseras i uppsatsen är Edward från Edward Scissorhands (1990), Victor från Corpse Bride (2005), Alice från Alice i Underlandet (2010) och Jake från Miss Peregrines Hem för Besynnerliga Barn (2016). Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för Tim Burtons freaks och hur de fungerar som ett nytt sätt att gestalta karaktärer för att vinna publikens sympati. I undersökningen har uppsatsen använt sig av en litteraturundersökning för att göra en analys av de ovannämnda filmerna och se hur Burton har gestaltat karaktärerna i sina filmer utifrån den ”yttre” och ”inre” karaktären. I slutdiskussionen så syns det tydligt att protagonisterna på ett eller annat sätt besitter egenskaper som skiljer dem från resten av omvärlden. Oavsett om det är fysiska abnormiteter eller psykiska så vinner de oftast publikens sympati. Det syns även tydligt att de har genomgått en förändring genom tiden där deras inre egenheter blir starkare men även osynliga. Man kan helt enkelt hävda att Burtons freaks har vandrat inåt.

In this essay we have chosen to immerse ourselves in music videos and figure out how and if the audience is affected by music videos. If so, how the interaction works when combining two different art forms, which in this case is sound and moving picture. With the help of theory and previous research, we have sought out information on this topic in order to carry out a qualitative study, where we have selected two popular songs to focus on, with associated music videos. The two music videos we decided to use in our survey are, Who You Are with Jessie J (2011) and A Different Way with Dj Snake and Lauv (2017).

Denna uppsats avser att undersöka hur en specifik subkultur tillägnad b-filmer förhåller sig till filmerna de ägnar sig åt. Frågeställningarna är: på vilket sätt betraktar de filmerna och på vilket sätt har den teknologiska utvecklingen påverkat kulturen? För att besvara dessa frågor tar uppsatsen främst stöd av mediekritiken Jeffrey Sconces paracinemateori som grundar sig på observationer av b-filmsfantaster och hur dessa ser på auktoriteter i förhållande till filmmediet, mediehistorikern Pierre Bourdieus modell kring kulturellt kapital, samt John Fiskes observationer av fankultur. Utifrån djupintervjuer med fyra medlemmar ur den svenska b-filmsklubben Klubb Super 8 används teorin för att undersöka uppsatsen frågeställningar. Slutsatsen är att för dessa filmfans erbjuder filmerna något mer än bara underhållning. Det är en form av livsstil för dem.

Denna undersökning tar hjälp av tidigare forskning, intervjuer, egna erfarenheter och diskussioner, för att komma till botten med om det finns en branschstandard gällande materialen som används i foleystudion samt arbetsprocessen. Stommen i undersökningen bygger på tre olika intervjuer gjorda med Klas Dykhoff, professor på Stockholms Dramatiska Högskola, foleyartisterna Patrik Strömdahl och Ulf Olausson som är egenföretagare och verksamma inom foley. Intervjuresultaten återkopplas till teori och tidigare forskning som i sin tur bildar underlag för diskussion. Även om intervjupersonerna påstår att det inte finns någon arbetsstandard kan vi konstatera att det finns indirekta riktlinjer som antyder på existerandet av en branschstandard. Det finns specifika metoder kring hur foley kan utföras som aspirerande foleyartister kan ta del av och utveckla sin egen arbetsmetodik. Vi anser att potentialen för foley och dess uttrycksmöjligheter fortfarande är outforskade men att denna uppsats bidrar till att glappet i kunskapen minskar.

This thesis sheds new light on the origins and significance of ‘compositional inversion’ in sixteenth-century Netherlandish art. Taking Pieter Bruegel’s inverted religious narratives as primary examples of a wider phenomenon, it seeks to account for the seemingly paradoxical method of narrative obfuscation evident in these works. It does so by situating them in art theoretical, iconographic, social, political and spiritual contexts. Chapter 1 turns to the art theories of Karel van Mander, contained in the first book of Het Schilder-Boeck (1604): ‘Den Grondt … ’. Here I suggest that Bruegel’s inverted compositions exemplify an entire tradition in Netherlandish history painting – the ‘historien’ – that van Mander retroactively theorised in ‘Den Grondt’. According to his theoretical position, Netherlandish inverted ‘historien’ derive their efficacy precisely because they obscure narrative, for by doing so they ‘entangle’ the beholder’s ‘insatiable eyes’ and so encourage sustained interest in the story. Chapter 2 then examines the visual tradition in Netherlandish art that inspired Bruegel’s inverted narratives, and concludes that these works possess a distinctive formal ‘Netherlandishness’ and as such they offer fertile territory for examining Bruegel’s “vernacularity”. Finally, in Chapter 3, I argue that compositional inversion evolved as a visual counterpart to contemporary biblical exegeses, specifically Erasmus’s.