<p>Demenssjukdomar är mycket utbrett och hör till de stora folksjukdomarna i Sverige. Den mest vanliga är Alzheimers sjukdom. Ofta då vi tänker på sådana tragiska livsöden är det lätt att relatera dem till människor som är i åldern sextiofem år eller äldre. Dessvärre finns det även personer som drabbas i ett tidigare skede i livet vilket kan vara redan vid femtio års ålder. Syftet med denna studie är att studera livssituationen för dessa ”yngre” personer med demens eller demensliknande symptom boende på en gruppbostad. Vi kommer dessutom att diskutera förändringen av livssituation i dagsläget jämfört med innan denna verksamhet startades. I vår kvalitativa studie har vi genomfört tre intervjuer med anhöriga till dementa personer som bor på detta gruppboende samt en fokusgruppsintervju med fyra medarbetare på detsamma. Detta har vi gjort med anledning av att få en förståelse för hur livet kan se ut för demenssjuka personer både innan och efter inflyttning till den aktuella boendeverksamheten. I analysen av våra informanters utsagor har vi bland annat utgått från Goffmans teori och begreppet stigma. Denna teori anser vi vara mest lämpad i relation till vår studie. I våra intervjuer med anhöriga samt medarbetare framkom tydligt hur livssituationen ser ut i dagsläget jämfört med tiden innan inflyttning till det aktuella boendet. Samtliga var enhälligt överens om att livssituationen i dagsläget är mer tillfredställande nu, jämfört med hur den var innan. Vår slutsats av informanternas beskrivning är att det skett en positiv förändring gällande de demenssjukas omvårdnad, boendemiljö samt sociala nätverk.</p>

Demenssjukdomar är mycket utbrett och hör till de stora folksjukdomarna i Sverige. Den mest vanliga är Alzheimers sjukdom. Ofta då vi tänker på sådana tragiska livsöden är det lätt att relatera dem till människor som är i åldern sextiofem år eller äldre. Dessvärre finns det även personer som drabbas i ett tidigare skede i livet vilket kan vara redan vid femtio års ålder. Syftet med denna studie är att studera livssituationen för dessa ”yngre” personer med demens eller demensliknande symptom boende på en gruppbostad. Vi kommer dessutom att diskutera förändringen av livssituation i dagsläget jämfört med innan denna verksamhet startades. I vår kvalitativa studie har vi genomfört tre intervjuer med anhöriga till dementa personer som bor på detta gruppboende samt en fokusgruppsintervju med fyra medarbetare på detsamma. Detta har vi gjort med anledning av att få en förståelse för hur livet kan se ut för demenssjuka personer både innan och efter inflyttning till den aktuella boendeverksamheten. I analysen av våra informanters utsagor har vi bland annat utgått från Goffmans teori och begreppet stigma. Denna teori anser vi vara mest lämpad i relation till vår studie. I våra intervjuer med anhöriga samt medarbetare framkom tydligt hur livssituationen ser ut i dagsläget jämfört med tiden innan inflyttning till det aktuella boendet. Samtliga var enhälligt överens om att livssituationen i dagsläget är mer tillfredställande nu, jämfört med hur den var innan. Vår slutsats av informanternas beskrivning är att det skett en positiv förändring gällande de demenssjukas omvårdnad, boendemiljö samt sociala nätverk.

Syfte: Syftet var att belysa hur yngre personer efter stroke upplevde det dagliga livet. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar gjordes. Bakgrund: I Sverige drabbas årligen 30 000 personer av stroke och uppskattningsvis lever 100 000 personer med något funktionshinder. Av de överlevande är 15-20 procent i arbetsför ålder. Stroke orsakar ett omfattande hjälpbehov hos de drabbade eftersom så många funktioner påverkas. Resultat: De som drabbas av stroke kan uppleva tiden efter som ett fysiskt och psykiskt lidande. Förändringar i den nya situationen är förenat med blandade känslor och upplevelser. Yngre personer lever ofta ett mer aktivt liv och vid insjuknande kan hela livssituationen förändras drastiskt. Ofta fick livet omvärderas och anpassning till den nya livssituationen var tvunget. Resultatdiskussion: Delaktighet i rehabiliteringen var viktigt för ett lyckat utfall. Trötthet var ett utbrett problem som ledde till många konsekvenser i vardagen. Dåligt välbefinnande skapade frågor och funderingar. Ett behov av information sågs och att vara delaktig under hela vårdprocessen var önskvärt. Slutsats: En medvetenhet hos vårdpersonal om de osynliga handikapp som förekommer samt ett lyhört förhållningssätt är viktigt för att kunna möta personen i den situation de befinner sig i. Att göra personer med stroke delaktiga i vården kan öka deras upplevelser av kontroll, meningsfullhet och livskvalitet. / Aim: The aim was to illustrate younger persons' experiences of daily life after stroke. Method: A review of the literature was conducted. Background: In Sweden 30 000 persons per year are having a stroke and approximately 100 000 persons are living with a post-stroke dysfunction. Of the survivors 15-20 percents are of working age. Result: Stroke often causes extensive needs of help from others. The persons hit by stroke could experience a suffering both physical and mental. Changes in the new situation were associated with mixed feelings and experiences. Younger persons often live a more active life and the illness may change the life situation dramatically. Often life had to be revalued and adapting to a new life situation was necessary. Discussion: Participation in rehabilitation was important for a successful outcome. Fatigue was a major problem that caused many consequences in daily life. Poor wellbeing created questions and thoughts. A need for information was seen and there was a desire of being participating in the caring. Conclusion: Awareness of invisible dysfunctions and an open mind is important to be able to meet the persons in the present situation. By involving persons with stroke in their caring it may increase their experiences of control, meaningfulness and quality of life.

Konserter har bidragit till människors musikupplevelser i flera generationer. Däremot har den teknologiska utvecklingen förändrat möjligheterna för hur vi kan konsumerar musik. Det är utvecklingen av olika ljudmedier, från fonograf till streamingtjänster som utmanar musiklyssnarnas val av musikkonsumtion. I undersökningar visas det att yngre personer fortfarande besöker konserter idag, dock i mindre utsträckning än tidigare. Vad är det som motiverar yngre personer att vara konsertbesökare i en värld där musik finns att tillgå i flera olika format? Kan det vara något annat än själva musiken? För att besvara forskningsfrågan om varför yngre personer går på popkonserter används kvalitativa intervjuer för att samla in det empiriska materialet. Intervjuerna har sedan analyserats och tolkats med den franska sociologen Pierre Bourdieus teoretiska begrepp habitus och kapital. Undersökningens resultat indikerar att vara publik skapar möjligheter till att utveckla sitt sociala kapital som är av stor betydelse bland yngre personer. Själva popkonserten skapar också ett socialt sammanhang som förmedlar en kollektiv upplevelse där uttryck tillåts som inte alltid är accepterade i andra sociala sammanhang. Detta framstår som viktiga anledningar till varför yngre personer väljer att gå på konsert.

Bakgrund: Kognitiv sjukdom är ett övergripande begrepp för sjukdomar som drabbar hjärnans funktioner såsom minne, tal och intellekt. Antalet som insjuknar i kognitiv sjukdom förväntas fördubblas fram till 2050 och antalet som insjuknar innan 65 års ålder ökar. Det är rimligt att anta det är en livsomställning med påverkan på livskvaliteten att drabbas av kognitiv sjukdom innan 65 års ålder. Det kan således vara viktigt ur ett omvårdnadsperspektiv att undersöka livskvalitet i relation till kognitiv sjukdom. Livskvalitet är ett begrepp som är centralt för omvårdnad då detta indirekt är ett mål som sjuksköterskan strävar efter att förbättra med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder. Därför är det av vikt att undersöka individers upplevelse av livskvalitet och faktorer som kan tänkas påverka detta. Syfte: Syftet är att genom en litteraturstudie beskriva upplevelsen av livskvalitet hos yngre personer med kognitiv sjukdom. Metod: Litteraturstudie av kvalitativa studier analyserad utifrån en integrerad analys. Resultat: Analysen resulterade i ett huvudtema, två teman och sex subteman. Resultatet visar att livskvaliteten varierar över tid och upplevs olika av olika individer, dock hittas gemensamma teman och faktorer som används för att stärka livskvalitén och välmåendet för yngre personer med kognitiv sjukdom. Konklusion: Livskvalitet är ett subjektivt begrepp som varierar över tid. Upplevelsen av livskvalitet stärks av meningsfull aktivitet och genom upprätthållandet av identiteten. Det är viktigt att som omvårdnadspersonal att vara ett stöd för personer med kognitiv sjukdom vilket görs fördelaktigt genom att tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden. / Background: Dementia is a disease that affects the memory, speech, intellect and other cognitive functions. The number of people diagnosed will double by 2050. Dementia is often associated with an older population but the number who will be diagnosed before the age of 65 will presumably increase. Being diagnosed with young onset dementia (YOD) is presumably a life-changing event which affects the quality of life (QoL). To further examine the experience of living with YOD is of great importance to future health-care research. Aim: The aim of the study is to describe the experience of quality of life among people with young onset dementia (YOD). Method: A literature review of qualitative studies using an integrative analysis. Result: The analysis resulted in one main theme, two themes and six subthemes. The findings show that QoL among people with YOD is affected negatively by a range of factors, but they manage to use coping strategies to improve QoL. Quality of life varies over time and different people have different perceptions of the concept. Many factors are similar which are presented in the result. Conclusion: Quality of life is a subjective phenomenon that varies over time. The experience of quality of life is empowered by meaningful activity and the ability to preserve the identity. It is important for health care staff to be a support for people with young onset dementia and applying a person centered care-approach can be a key element to this.