Denna uppsats syftar till att undersöka om EU:s bistånd till Afrika tar hänsyn till om de afrikanska länderna har välutvecklade institutioner eller ej. Mycket forskning tyder på att givare av bistånd bör fokusera sitt bistånd till stater som har relativt hög institutionaliseringsgrad för att pengarna ska generera en positiv effekt. Jag undersöker detta genom att använda mig av en kvantitativ metod och regressionsanalyser för att få statistiskt material att tolka. Mina resultat tyder på att EU inte verkar utforma sitt bistånd genom att studera mottagarländernas institutionaliseringsgrad. Detta kan ses som en, av många, förklaringar till varför den afrikanska kontintenten inte uppvisar önskade resultat när det gäller fattigdomsbekämpning och demokratisk utveckling.

Bakgrund: Ungefär 16,5 procent av Sveriges befolkning är idag födda i ett annat land än Sverige. Under de senaste åren har invandringen till Sverige ökat med 12 procent av vilka 55,419 är kvinnor. De flesta av dessa kvinnor är ursprungligen från Afrika, merparten från Somalia. Många av dessa kvinnor talar varken svenska eller engelska och det förekommer stora kulturella skillnader från den svenska kulturen, vilket leder till svårigheter för dessa kvinnor i mötet med hälso- sjukvården. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuell forskning som belyser kulturella aspekters betydelse i vårdkontakter ur afrikanska kvinnors perspektiv vid migration. Metod: En litteraturstudie. Resultat: Två huvudkategorier och åtta underkategorier identifierades. Resultatet visade att tidigare erfarenheter inverkade på nuvarande vård, samt att det fanns hinder för kommunikation mellan kvinnorna och hälso- sjukvårdspersonal i form av att kvinnorna känner att de inte kan säga allt inför en tolk, speciellt inte om tolken var manlig eller inte igenkänd. Tolkning av familj och vänner kunde påverka att vissa saker inte översattes och att känsliga ämnen påverkade översättaren. Slutsats: Det framkom att det finns kulturella aspekter som har betydelse i vårdkontakten och det innebär att det finns behov av mer medvetenhet av kulturella aspekter i mötet med afrikanska kvinnor.

<p>Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.</p>

Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

This study delves into a captivating yet often overlooked research area - the leadership challenges faced by female mayors across Africa, who make up just 5% of mayors worldwide. It specifically aims to explore the challenges that female African mayors encounter in their leadership roles as women. As current and past research primarily examines Western contexts, this study seeks to broaden our understanding of leadership by investigating African contexts. Two main questions are at the forefront: 1.      What are the conditions like for female mayors after they have been elected as the highest leaders of their respective municipalities in a selection of African developing countries? 2.      What leadership challenges do they face from a gender perspective? The present study employs a qualitative, abductive, and hermeneutic (interpretative) approach. Seven African female mayors who participated in the "Women’s Political Leadership Programme" are interviewed. Thematic analysis is used as the processing method. Two overarching themes emerge: "Conditions" and "Constraints". Under "Conditions", discussions revolve around cultural and religious expectations, institutional norms and hierarchies, leadership role models and support systems, as well as acceptance from both men and women. "Constraints" encompass gender-stereotypical perceptions of women and leadership, tribalism, as well as violence and harassment. These themes shed light on the complex circumstances that shape the leadership of female African mayors. Their exercise of leadership is influenced by a combination of supportive and hindering factors. Cultural and religious expectations, institutional norms, and threats of violence pose barriers, while positive expectations and acceptance promote their success. The study provides insights into a seldom-explored context and highlights the complex nature of the challenges and opportunities faced by female African mayors in their leadership roles. / Denna studie syftar till att utforska de utmaningar som kvinnliga afrikanska borgmästare i södra och östra Afrika möter i sin ledarroll som kvinnor. Då nuvarande och tidigare forskning främst undersöker västerländska förhållanden, söker denna studie bredda vår förståelse av ledarskap genom att undersöka dessa afrikanska kontexter. Två huvudfrågor står i fokus: 1.                   Hur ser villkoren ut för kvinnliga borgmästare efter att de har blivit valda till kommunens högsta ledare i ett urval afrikanska utvecklingsländer? 2.                   Vilka ledarskapsutmaningar ställs de inför ur ett genusperspektiv? Föreliggande studie har en kvalitativ, abduktiv och hermeneutisk ansats. Totalt sju afrikanska kvinnliga borgmästare som deltagit i ledarskapsprogrammet ”Women’s Political Leadership Programme” intervjuas. Som analysmetod används tematisk analys. Två övergripande teman framträder: "Förutsättningar" och "Begränsningar". Under "Förutsättningar" diskuteras kulturella och religiösa förväntningar, institutionella normer och hierarkier, ledarskapsförebilder och stödsystem samt acceptans från både män och kvinnor. "Begränsningar" omfattar könsstereotypa föreställningar om kvinnor och ledarskap, tribalism, samt våld och trakasserier. Dessa teman visar på de komplexa förhållanden som präglar kvinnliga afrikanska borgmästares ledarskap. Deras utövande av ledarskap påverkas av en kombination av stödjande och hindrande faktorer. Kulturella och religiösa förväntningar, institutionella normer och hot om våld utgör hinder, emedan positiva förväntningar och acceptans främjar deras framgång. Studien ger insikter i en sällan utforskad kontext och belyser den komplexa naturen hos de utmaningar och möjligheter som kvinnliga afrikanska borgmästare står inför i sitt ledarskap.

”African Solutions to African Problems” är en av Afrikanska Unionens nya ledord. Denna vilja om att ta mer ansvar för den afrikanska kontinenten och kunna agera som en säkerhetsaktör har resulterat i en ny säkerhetsdoktrin. För att kunna agera som aktör på den internationella arenan krävs att vissa förutsättningar existerar enligt en modell framtagen av Gunnar Sjöstedt. Dessa strukturella och institutionella förutsättningar kommer i denna studie att undersökas för att analysera huruvida AU kan agera som säkerhetsaktör. För att se hur AU de facto har agerat som säkerhetsaktör kommer organisationens agerande i Somalia år 2007-2010 samt i Libyen år 2011 att undersökas.  Den teoretiska anknytning som antas i studien är regimteori vilken fokuserar på att studera och förklara uppkomst och fortlevnad av samarbete inom internationella institutioner. Den empiriska analysen visar att AU saknar vissa strukturella och institutionella förutsättningar som anses nödvändiga för aktörskapaciteten. Den visar även att de målsättningar som har legat till grund för skapandet av dessa institutioner inte har förverkligats samt att regler och principer inte efterlevs.Vidare demonstrerar AU:s agerande i Somalia och Libyen att begreppet ”African Solutions to African Problems” är långt ifrån operationaliserat då AU inte kunnat enas om en respons samt agera samstämmigt i de kriser som undersöks.

Syftet med den här studien är att redogöra för några migranters berättelser om EU:s migrationspolitik, deras representation av Europa samt deras väg för att komma dit utifrån teori om identitet- och rasperspektiv. Utförandet av studien är genom en kvalitativ metod i form av enskilda intervjuer med sex migranter från fem olika afrikanska länder vilka inte ligger i konflikt eller krig. Analysmetod som används är tematisk analys och den diskuteras ur identitet- och rasperspektiv med förankring i tidigare forskning. Resultat visar att undersökta migranter tycker att det finns stor skillnad mellan de drömmar som de hade om Europa när de var i Afrika och den verklighet som de nu upplever i Europa. Resultat visar också att intervjupersoner upplever att EU:s migrationspolitik syftar till att hålla afrikaner ute från Europa. I resultatet bekräftas också tidigare forskning som visar att det finns många risker och faror som migranterna möter på vägen till Europa. Dessa risker avskräcker inte eftersom att stanna i hemlandet är en minst lika riskfull situation.

Dagligen möter vårdpersonal patienter från världens alla hörn vilket innebär attolika kulturer möts. Kulturkrockar och språkförbistringar är något som då kanupplevas. I omvårdnadsarbetet är det av vikt att förstå sig på patienten samt attkunna kommunicera. Sverige är idag ett mångkulturellt land vilket gör attomvårdnadspersonal behöver ha kompetens hur man bemöter personer från andrakulturer. Syftet med denna studie var att ta reda på hur färgade afrikaner uppleverbemötandet från sjukvårdspersonal i svensk hälso- och sjukvård. Datainsamlingengenomfördes med intervjuer som spelades in. Intervjumaterialet transkriberadesoch analyserades med innehållsanalys. Totalt intervjuades sju personer medafrikanskt ursprung. Studien resulterade i fem teman. Resultatet av studien visadeatt informanterna var nöjda med bemötandet från sjuksköterskorna och övrigvårdpersonal, och upplevde vårdmötena positiva. Informanterna ansåg att viktigakvaliteter hos en sjuksköterska är förståelse, empati och tålamod. Brist påkulturell kompetens kunde överbryggas med ett professionellt förhållningssättsom innebär respekt och lyhördhet för varje enskild patient. / Every day caregivers encounter patients from all over the world which means thatdifferent cultures meet. Cultural clash and confusion of tongues is something thatcan be experienced in nursing, which is why it is important to understand thepatient and to communicate adequately. Today, Sweden is a multicultural countryand nursing staff need to have skills about how to interact with people from othercultures. The purpose of this study was to find out how black Africans perceivethe response from medical personnel in Swedish health care. Data was collectedthrough recorded interviews. The interviews were transcribed and analyzed usingcontent analysis. In total, seven individuals of African descent were interviewed.The study resulted in five themes. The results showed that the informants had apositive experience of nurses and other healthcare personel. Lack of culturalcompetence could be overcome with a professional attitude of respect andsensitivity for each individual patient.Keywords: African immigrants, behavior, content analysis, multiculturalism,nurse.3

Jag har valt att studera uppkomsten av The African Charter On Human and Peoples Rights. Mitt huvudsyfte är att se vilken roll Afrikas historia har spelat för utformandet av den afrikanska stadgan för mänskliga rättigheter och vid sidan av detta även ta reda på om stadgan är effektiv. Jag har också valt att göra en jämförelse med Europakonventionen för att se vad som skiljer de två regionala systemen för mänskliga rättigheter åt. Jag har sökt information, granskat och tolkat det jag läst med hjälp av rättsvetenskaplig metod och en kvalitativ textanalys utefter en teori om universalism och en världssystemanalys. Något som krävt mycket och noggrann läsning.Mitt resultat pekar på en relativt ineffektiv stadga med starka regionala värderingar och stort fokus på kontinentens historia av kolonialism och de koloniala arven detta gett. En historia av förtryck som gjort det svårt för de afrikanska utvecklingsstaterna att ta plats i den globala världen och världssamfundet. Något som visar att universalism i vissa fall kan gå att nå, eftersom det finns lika många skillnader som likheter mellan det afrikanska och europeiska dokumentet för mänskliga rättigheter. Dock med en tanke om att regionalism kanske ger bättre förutsättningar än universalism. / I have chosen to study the origin of The African Charter on Human and Peoples Rights. My main purpose has been to find out the importance of the African history in the shaping of the charter. Besides that I have choose to make a comparison with the European Convention to see what separates the two regional systems on human rights from each other. Furthermore I have tried to find out if the African charter is effective.I have searched for information, reviewed and interpreted what I have read in both books and human rights documents on the subject to find my answers. My results points out to a relatively inefficient charter with regional values and a focus on the history of colonialism and the colonial legacies. A history of oppression that made it difficult for the African developing-countries to make themself a place in the global world and the international community.My results also shows that universalism is something that is possible to achieve since there are as many differences as similarities between the African and European document on human rights.However, with an idea that regionalism may offer better conditions than universalism.