“Can even boys paint their nails?”, is a scientific essay on the importance of gender awareness in the after school activities planning. The purpose of this text is to increase self awareness of gender norms, to reach enough knowledge and get supportive tools for effective action against discriminating gender norms in the after school center. This essay based on dilemma that I have experienced from, by describing it in a story. By studying this dilemma from different angles and different perspectives, to get the comprehension about how my gender identity can influence my work and the activities I plan. I will also check to make sure if a gender awareness can be an effective and useful method to be used in my work and actions. I study all these aspects from a hermeneutic perspective, in other words, by interpreted of scientific literariness, that Fanny Ambjörnsson’s theories and the Government’s investigation (SOU) 2006:75 is considered as a basis in the reflection part in this essay.  The results show that I have been approximately acted and planned my activities like a neutral norm’s bearer. Instead, I should act as a norm’s breaker and insert a gender awareness into in my behavior and into in my work. The best way that can be used to reach this extensive change is that my colleagues and I highlight and discuss these traditional gender norms. To implement this kind of procedure will not be easy, by the commitment at all levels and working cooperatively with the care centers management and the principal, we can together successfully reach this goal. / ”Får ens killar måla sina naglar?”, är en vetenskaplig essä om vikten av genusmedvetenhet i fritidsverksamhetens planering. Syftet med denna essä är att öka självmedvetenhet om genusnormer, nå kunskap och få stödjande verktyg för effektivt agerande mot könsnormer på fritidshemmet. Denna essä utgår ifrån ett egenupplevt dilemma som jag gestaltar i en berättelse. Genom att studera dilemmat ur olika perspektiv får jag inblick i hur min könsidentitet kanpåverka min verksamhet. Jag kommer även undersöka om ett genusmedvetenhetförhållningssätt kan vara ett motverkande sätt att främja verksamheten och mitt agerande ifrågor kring genus. Detta utforskar jag ur ett hermeneutiskt perspektiv, det vill säga tolkning avlitterära texter, där Fanny Ambjörnssons teorier och regeringens utredning (SOU) 2006:75 utgör grunden i reflektionsdelen av denna essä. Resultatet visar att jag i mitt agerande och i min verksamhetsplanering har i princip agerat som neutral normbärare. Jag bör istället verka som normbrytare och föra in genusmedvetenhet i min attityd och i min verksamhet. Ett sätt för att förverkliga en så här omfattande förändring och invanda traditionella genusnormer är att, jag och mina kollegor synliggör och problematiserar dessa normer. Detta arbetssätt är inte lätt att bedriva, men med engagemang på alla nivåer och med stöd av skolledningen kan vi tillsammans lyckas med det målet.

Abstract "I can't play with Barbie! It is just for girls." is a scientific essay that is based on a story, in which I portrayed a self-perceived dilemma. In the dilemma, it emerged that I was not aware that my own perceptions of gender could influence my actions in the professional role, and that I was unsure of how I could work in practice to change the traditionally ingrained gender patterns, that manifested themselves in the after-school care center. The essay thus aimed to investigate whether the after-school teachers' own perceptions of gender could affect the way they treated the students, and to investigate how after-school teachers could work in practice to change the traditionally ingrained gender patterns that manifested themselves in the after-school care center. I have thus examined this through a writing process, in which I have had a reflective dialogue with the literature, in which I have turned to Eidevald, Butler, Ambjörnsson, Mac Donald and Persson Sjödell, among others, as their theoretical perspectives on gender and norm-critical work have helped me gain a deeper understanding of my dilemma. I have also conducted a participatory observation where I have talked to three after-school teachers about gender equality, as their perspectives, like the literature, were helpful in my reflection.   I have concluded that my perceptions of gender affect my actions in the professional role and therefore also my treatment of the students, but that we can understand this in different ways. I have also come to realize that it can be difficult to change the traditionally ingrained gender patterns, but that it is entirely possible. That we, the after-school care teachers can create a change, by learning about gender and how differences are made between the sexes, and by critically examining what we say, do and make visible in the after-school care center. Because by making ourselves aware of what we are normalizing in our work, we can also act in a way that normalizes the gender patterns that go against the accepted norms. / Sammanfattning ”Jag kan ju inte leka med Barbie! Det är ju bara för tjejer.” är en vetenskaplig essä som utgår ifrån en berättelse, i vilken jag gestaltade ett egenupplevt dilemma. I dilemmat framkom det att jag inte var medveten om att mina egna föreställningar kring genus kunde påverka mitt agerande i yrkesrollen, samt att jag var osäker på hur jag i praktiken skulle kunna arbeta för att förändra de traditionellt invanda könsmönster som yttrade sig i fritidshemmet. Essän syftade därmed till att undersöka om fritidshemslärarnas egna föreställningar kring genus kunde påverka sättet de bemötte eleverna på, samt att undersöka hur fritidshemslärare kunde arbeta i praktiken för att förändra de traditionellt invanda könsmönster som yttrade sig i fritidshemmet. Jag har således undersökt detta genom en skrivprocess där jag har fört en reflektiv dialog med litteraturen, i vilken jag bland annat vänt mig till Eidevald, Butler, Ambjörnsson, Mac Donald och Persson Sjödell, då deras teoretiska perspektiv på genus och normkritiskt arbete har hjälpt mig få en djupare förståelse av mitt dilemma. Jag har även genomfört en deltagande observation där jag samtalat med tre fritidshemslärare kring jämställdhet, då deras perspektiv, likt litteraturen, var behjälpliga i min reflektion.   Jag har kommit fram till att mina föreställningar kring genus faktiskt påverkar mitt agerande i yrkesrollen och därmed även mitt bemötande av eleverna, men att vi kan förstå detta på olika sätt. Jag har även kommit till insikt om att det kan vara svårt att arbeta med att förändra de traditionellt invanda könsmönsterna men att det är fullt möjligt. Att vi fritidshemslärare kan skapa en förändring, dels genom att ta del av kunskap kring genus och hur skillnader görs mellan könen, dels genom att kritiskt granska det vi säger, gör och synliggör i verksamheten. Eftersom vi, genom att göra oss själva medvetna om vad vi normaliserar i verksamheten, även kan agera på ett sätt som normaliserar de könsmönster som går emot de vedertagna normerna.