Bakgrund: Smärta är en av de vanligaste anledningarna till att människor söker akutvård. Smärta kan förekomma i olika smärttyper och de vanligaste är nociceptivsmärta, neuropatisk smärta och nociplastisk smärta. Smärtsystemet är komplext ochkan förenklat beskrivas som en uppåtgående smärtgenererande bana och ennedåtgående smärthämmande bana. Obehandlad smärta innebär ett lidande förpatienten och kan leda till allvarliga komplikationer. Adekvat smärtbehandlingminskar risken för komplikationer. Sjuksköterskan har en central roll för att patientermed akut smärta skall få en adekvat smärtbehandling. Syfte: Att undersökasjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med akut smärta. Metod: Enallmän litteraturstudie där 12 artiklar granskades och analyserades med tematiskanalys. Resultat: Resultatanalysen resulterade i fyra kategorier; behov av kunskapoch kompetens, arbetsmiljön påverkar, patient och anhöriga påverkar samtkommunikationens betydelse. Sjuksköterskornas erfarenheter var att det förekomhinder för god vård av patienter med akut smärta, däribland bristande kunskapgällande smärtbedömning, bristande arbetsmiljö och hinder för god kommunikation. Konklusion: För att förbättra sjuksköterskors omvårdnadsarbete och vård av patientermed akut smärta krävs bättre förutsättningar för sjuksköterskor att genomförasmärtbehandlande arbete. / Background: Pain is one of the most common symptoms for which people seekemergency care. Pain can occur in different pain types and the most common arenociceptive pain, neuropathic pain and nociplastic pain. The pain system is complexand can simply be described as an upward pain-generating pathway and a downwardpain-inhibiting pathway. Untreated pain means suffering for the patient and can leadto serious complications. Adequate pain management reduces the risk ofcomplications. The nurse has a central role in ensuring that patients with acute painreceive adequate pain management. Purpose: To investigate the nurse’s experiencesof caring for patients with acute pain. Method: A general literature study where 12articles were reviewed and analyzed using thematic analysis. Results: The resultsanalysis carried out in four categories; need for knowledge and competence, the workenvironment influences, the patient and relatives influence and the importance ofcommunication. The nurses’ experiences were that there were obstacles to adequatecare of patients with acute pain, including lack of knowledge regarding painassessment, work environmental issues and obstacles to good communication. Conclusion: To improve nurses’ work and care of patients with acute pain, betterconditions are required for nurses to carry out pain management work.

Background: Acute pain is a globally occurring reason for inpatient suffering and the most common treatment is different forms of analgesics prescribed by doctors. The aim of this study is to identify effects of various non-pharmacological pain relief methods the registered nurse can offer patients with acute pain.   Method: This study is performed as a literature review to examine up to date evidence for non pharmacological pain relief alternatives. The literature search was made in the databases CINAHL, Cochrane and PubMed. A total of ten randomized controlled trial and three quasi experimental studies were included.   Results: When the studies were reviewed significant results were seen for complementary therapies. The results of the included studies showed that complementary therapies, such as cryotherapy, analgesic enhancement, massage, pain dissipation and activity, are effective non-pharmacologic alternatives the registered nurse can offer their patients. Included studies show few negative side effects and could be cost effective. Most of the included methods are easy to use and cost effective, while others are more complicated, expensive and need education to perform.   Conclusion: The study finds that several alternative pain relief methods, available for the registered nurse to offer, give effective relief for inpatients with acute pain. The knowledge of non pharmacological pain relief methods need to be encouraged when training to be a nurse and in the workfield of registered nurses. More research in the area is required to increase the evidence of the methods. / Bakgrund: Akut smärta är en globalt förekommande orsak till lidande hos människor och den vanligaste behandlingen är olika former av analgetika som förskrivs av läkare. Syftet med denna studie är att undersöka effekterna av olika icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder som sjuksköterskan kan erbjuda inneliggande patienter.   Metod: Studien utformas som en litteraturöversikt för att undersöka aktuell evidens för icke-farmakologiska smärtlindringsalternativ. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, Cochrane och PubMed. Totalt inkluderades tio randomiserade kontrollerade studier och tre kvasiexperimentella studier.     Resultat: Efter granskning av studierna framkommer signifikanta resultat för smärtlindrande effekter av icke-farmakologisk smärtlindring. De inkluderade studiernas resultat visar att alternativa smärtlindringsmetoder, som kyla och värme, analgetikaförstärkning, massage, smärtavledning och aktivitet är effektiva komplement som sjuksköterskan kan erbjuda sina patienter. De studier som inkluderats beskriver dessutom få negativa effekter och vissa kostnadsbesparingar. De flesta icke-farmakologiska metoderna är enkla och kostnadseffektiva, medan andra är mer komplicerade, kräver utbildning och är kostsamma.   Slutsats: Studien finner att det finns flera effektiva icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder, som sjuksköterskan kan erbjuda inneliggande patienter med akut smärta. Kunskaperna om icke-farmakologiska smärtlindringsalternativ inom sjuksköterskeutbildningarna bör uppdateras samt uppmuntras mer ute på avdelningarna. Vidare forskning inom området är nödvändigt för att öka evidensen ytterligare.

Bakgrund: Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker akut vård. Adekvat smärtbedömning är förutsättningen för god smärtbehandling. Syfte: Att belysa resultatet av sjuksköterskans användande av smärtskattningsinstrument för bedömning av akut smärta hos vuxna patienter på akutmottagning. Metod: Litteraturstudie med ett systematiskt arbetssätt. Resultat: Val av smärtskattningsinstrument: VAS och NRS är tillförlitliga instrument för att bedöma akut smärta. Professionell smärtbehandling: Användandet av smärtskattningsinstrument förkortade tiden till smärtbehandling samtidigt som fler blev smärtbehandlade. Upplevd kontra tolkad smärta: Sjuksköterskor underskattade ofta patienters akuta smärtintensitet. Kontinuerligt dokumenterade smärtanalyser: För att tillgodose att patienter får en så bra smärtbehandling som möjligt krävs att smärtanalyser utförs och dokumenteras vid inskrivning och kontinuerligt till utskrivning. Med regelbunden smärtskattning och dokumentation kan patienters smärtutveckling och eventuella behandlingsresultat följas. Slutsats: Förutsättningen för en adekvat smärtbehandling är att en smärtanalys utförts med ett smärtskattningsinstrument. Användandet av smärtskattningsinstrument leder till att patienter får adekvat smärtbehandling fortare. Smärtskattningsskalor är goda redskap för att bedöma smärta. En metod för att förbättra smärtbehandlingen kan vara att ha tydliga riktlinjer och rutiner som förespråkar användandet av smärtskattningsinstrument. / Background: Pain is one of the most common reasons for seeking emergency care. Adequate pain assessment is a prerequisite for good pain management. Aim: To illustrate the results of the nurse's use of pain assessment tools for the assessment of acute pain in adult patients in the emergency department. Method: Literature study with a systematic approach. Results: Choice of pain assessment tool: VAS and NRS are reliable tools for the measurement of acute pain. Professional pain management: The use of pain assessment tools shortened the time to pain relief, while more patients received analgesics. Experienced versus interpreted pain: Nurses often underestimated the patients' pain intensity. Continuously documented pain assessments: To assure that patients get the best pain management possible, documented pain assessments at enrollment and continuously to discharge are required. With regular pain assessment and documentation patients' pain development and possible treatment outcomes can be followed. Conclusion: The prerequisite for adequate pain management is a pain analysis performed with a pain assessment tool. The use of pain assessment tools leads to more patients getting adequate pain relief more rapidly. Pain rating scales are excellent tools to assess pain. A method to improve pain treatment may be to have policies and guidelines that advocate the use of pain rating scales.

Bakgrund: Smärta är en personligt upplevd förnimmelse som finns för att signalera att något i kroppen är fel. I de fall då smärtan inte pågått i mer än 3–6 månader klassas den som akut. Sjuksköterskor har till uppgift att identifiera smärta hos patienten och för att underlätta detta har det utvecklats smärtskattningsskalor. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av faktorer som kan påverka användning av smärtskattningsskalor vid akut smärta hos patienter på sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie utifrån Polit och Becks niostegsprincip med nio kvalitativa och tre kvantitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskor anser att det råder kunskapsluckor gällande smärtskattningsskalor. De menar också att tidsbristen och andra organisatoriska aspekter hindrar dem från att smärtskatta utifrån skalor. Likaså är bristande kommunikation mellan patienter och sjuksköterskor en anledning som försvårar identifieringen av smärtan med hjälp av smärtskattningsskalor. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning utifrån smärtskattningsskalor utgår från utbildningsnivå, arbetsplatsens smärtskattningsrutiner och sjuksköterskors arbetsbörda. Förslag på fortsatt forskning: Det behövs utvärderas fler strategier och rutiner på hur smärtskattningsskalor kan användas, samt fler skalor anpassade till olika patientgrupper.

Bakgrund: Akut smärta är en av det vanligaste orsakerna till besök på akutmottagningar nationellt och internationellt. Det är viktigt att patienter erhåller en adekvat smärtlindring då de annars kan riskera akuta och kroniska besvär, behöva utstå onödigt lidande både på kort och lång sikt samt även utveckla en misstro till vården. Syfte: Att utifrån litteraturen undersöka patienters tillfredsställelse av smärtlindring vid akut smärta inom akutsjukvården.Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. 14 studier inkluderades i arbetet samtliga hämtades från Pubmed eller CINAHL. Resultatet skapades genom en tematisk analys av de inkluderade studiernas resultat. Resultat: Tre teman identifierades efter analys av inkluderade studier. Dessa var faktorer som påverkar tillfredställelsen, faktorer som effektiviserar behandling och påverkar tillfredställelsen samt upplevelser av behandling som påverkar tillfredställelsen. Vårdpersonalens bemötande, att patienter får smärtlindring i tid samt att patienter faktiskt erbjuds smärtlindring var faktorer som påverkar tillfredsställelsen av smärtlindringen. Smärtprotokoll samt rädslor/oro som patienter hade kunde också vara faktorer som påverkade tillfredsställelsen av handläggningen av deras akuta smärta inom akutsjukvården. Slutsats: För att patienter ska känna tillfredställelse av smärtlindring vid akut smärta inom akutsjukvården bör patienter erhålla smärtlindring, erhålla den i tid samt att en vårdrelation baserad på tillit etableras mellan vårdgivare och patient. / Background: One of the most common reasons for patients visiting emergency care units are due to acute pain of some sort both nationally and internationally. It’s therefore of great importance that these patients are offered an adequate treatment for their pain, if not this could lead to acute and chronic discomfort, unnecessary suffering both in a short and a long time perspective and ultimately even to distrust in the emergency healthcare system. Aim: To investigate the literature on patients’ satisfaction with pain management provided by emergency care.Method: A literature review with an inductive approach. A total of 14 articles from the PubMed and CINAHL databases are included and are presented through a thematic analysis. Results: Three themes were identified after the analysis of the included articles. These consist of factors that affect satisfaction, factors that increase the effectiveness of management and affect satisfaction and experiences towards treatment that affect satisfaction. The compassion from caregivers, the fact that patients received analgesics and in good time are all factors that contributed to increased satisfaction among patients. Different pain protocols and fears/worries that patients may have were also factors that contributed to how satisfied the patients felt about the management of their acute pain in the emergency care setting. Conclusion: Key factors when it comes to satisfactory treatment of patients in acute pain are: receiving analgesia, receiving analgesia on time and the establishment of a relationship based on trust between patient and caregiver.

Att omhänderta patienter med akuta smärtor kan vara en utmaning för sjuksköterskor då detta ställer krav på god kunskap och förståelse över det individuella behovet av smärtlindring. För att säkerställa en god smärtlindring behöver sjuksköterskor ta hänsyn till patientens subjektiva upplevelse av smärta jämsides med vitalparametrar och allmänt hälsotillstånd. Syftet var att beskriva patienters upplevelse av smärtlindring vid akuta smärtor inom prehospital akutsjukvård. Metoden som användes följer en litteraturöversikt med systematisk ansats. Litteraturöversikten innehåller både kvalitativa och kvantitativa artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Totalt har 9 vetenskapliga artiklar inkluderats och analyserats utifrån en integrerad innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier utifrån fyra underkategorier. De två huvudkategorierna benämndes; att bli sedd som patient och att få smärtlindring. Underkategorierna var; vikten av kommunikation, känsla av delaktighet, rädsla för läkemedelsbiverkan och svårigheter att förstå smärtbedömning. Patienterna uttryckte att delaktighet i form av att bli sedd och bekräftad samt involverad i sin vård och behandling främjade upplevelsen av smärtlindring. När sjuksköterskan såg till hela patienten, inte enbart behandlade de fysiska symtomen utan även tog hänsyn till den känslomässiga delen upplevde patienterna trygghet och tillit. Icke farmakologiska åtgärder såsom trygghet, positionering och såromläggningar kunde användas som alternativ till smärtlindring. Slutsatsen var att patienterna uttryckte att en lyckad smärtlindring bland annat innefattade delaktighet och ömsesidig kommunikation mellan patient och sjuksköterska. Genom att ta hänsyn till patienters upplevelse av akuta smärtor samt de känslomässiga aspekterna vid akuta smärtor kunde hälsa och välbefinnande främjas. / Caring for patients with acute pain can be a challenge for nurses as this requires good knowledge and understanding of the individual need for pain relief. To perform good pain relief, nurses need to take into consideration the patients' subjective experience of pain alongside vital parameters and general health. The aim was to describe patients' experience of pain relief for acute pain in prehospital emergency care. The method used follows a literature review with systematic approaches. The literature review contains both qualitative and quantitative articles from the databases PubMed and CINAHL. A total of 9 scientific articles have been included and analyzed based on an integrated content analysis. The results revealed two main categories of which four subcategories. The two main categories were: to be seen as a patient and to receive pain relief. The subcategories were: the importance of communication, sense of participation, fear of medication side effects and difficulty understanding pain assessment. The patients expressed that participation in the form of being seen and confirmed and involved in their own care and treatment promoted the experience of pain relief. When the nurse looked at the whole patient, not only treating the physical symptoms but also took into consideration the emotional part, the patients experienced safety and trust. Non-pharmacological measures such as safety, positioning and wound dressings could be used as alternatives to pain relief. The conclusion was that the patients expressed that successful pain relief includes, among other things, participation and mutual communication between patient and nurse. By taking into consideration the patients' experience of acute pain and the emotional aspects of acute pain, health and well-being could be promoted.

Bakgrund Ländryggssmärta är mycket vanligt förekommande i västvärlden. Det innebär stort lidande för individen och stora kostnader för samhället. Idag behandlas ryggsmärta med information om att vara aktiv och vid behov rådgivning om smärtstillande läkemedel. Mer kunskap behövs gällande fysisk träning som prevention och behandling av akut- och subakut ländryggssmärta. Syfte Syftet med studien var att, för patienter med akut- och subakut ländryggsmärta, beskriva den fysiska aktivitetsnivån samt eventuella skillnader i smärtintensitet och funktionsnedsättning mellan grupper med olika aktivitetsnivåer. Syftet var även att undersöka samband mellan aktivitetsnivå och smärtintensitet respektive aktivitetsnivå och funktionsnedsättning. Metod Studien var en enkätstudie med tvärsnittsdesign. Deltagarna var 15 patienter, 9 kvinnor och 6 män, medelålder 49,2 år, som sökt vård för akuta eller subakuta ländryggsbesvär till 4 olika primärvårdsenheter. Fysisk aktivitetsnivå skattades via Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet, smärtan med numerisk skattningsskala 0-10 (NRS) och Roland Morris Disability Questionnaire (RMDQ) besvarades. Data sammanställdes med deskriptiv statistik, skillnader testades med Mann-Whitney U-test och samband analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Resultat Åtta av 15 deltagare uppnådde Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer för fysisk aktivitet (> 150 minuter i veckan). De som ägnade sig åt fysisk träning minst 90 minuter per vecka hade medianvärde NRS 5,5 och RMDQ 8, för de som tränade mindre var motsvarande värden NRS 7,5 (p=0,153) och RMDQ 11,5 (p=0,175). Ett svagt negativt samband identifierades mellan NRS (r=-0,316,) och nivå av fysisk aktivitet medans sådant samband mellan RMDQ och fysisk aktivitetsnivå var negligerbart (r=-0,158). Slutsats Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna som tränade minst 90 minuter per vecka och de som tränade mindre gällande varken smärtintensitet eller funktionsnedsättning. Ett svagt negativt men ej statistiskt signifikant samband kan ses mellan fysisk aktivitetsnivå och smärtintensitet. / Background Lower back pain is very common in the western world. It results in a great suffering for the person and large economic costs for the society. Today lower back pain is treated with information to stay active and medication for pain relief. There is a lack of knowledge with regards to what effect physical training has as prevention and treatment for acute and subacute lower back pain. Aim The aim of this study was to, among patients with acute and subacute non-specific lower back pain, describe their level of physical activity and evaluate differences between groups with different levels of activity. The aim was also to explore the association between pain intensity, disability and level of physical activity. Method The study was conducted as a survey. The participants was 15 patients, 6 men and 9 women with the mean age of 49,2 years old, who had sought care for acute and subacute lower back pain in 6 different primary care clinics. The level of physical activity were estimated using the indicator questions for physical activity by Socialstyrelsen, the pain intensity was measured with the Numeric Rating Scale and the Roland Morris Disability Questionnaire was answered. Data was analyzed with descriptive statistics, differences were tested with Mann-Whitney U-test and correlations analyzed with Spearman correlations coefficient. Results Eight out of 15 participants reached the WHO recommendations of physical activity (> 150 min/week). Those who participated in physical training minimum 90 mins/week had a median value of NRS 5,5 and RMDQ 8. For those who trained less the median values were for NRS 7,5 (p=0,153) and RMDQ 11,5 (p=0,175). A week correlation between NRS (r=-0,136) and level of physical activity was noted while such correlation between RMDQ was negligible (r=-0,158). Conclusion There were no statically significant difference between the groups who trained at least 90 minutes per week and those who trained less neither in regards to pain intensity or disability. A weak but not statistically significant correlation was observed between physical activity and pain intensity.