Akuta situationer kan förekomma i det dagliga arbetet för vårdpersonal, oavsett avdelning och yrkesroll. Hur situationen hanteras beror på förberedelser och planering. Som nyutexaminerad sjuksköterska utan tidigare erfarenhet saknas ofta kännedom om hur akuta situationer bör hanteras på bästa sätt för att uppnå en säker vård. Syftet med studien var att beskriva förutsättningar som gör att vårdpersonal känner sig förberedda på att kunna hantera akuta situationer. Metoden som användes var en litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar som analyserades och sammanställdes. Resultatet visade att förberedelser är av stor vikt inför akuta situationer. Fyra teman framkom vilka belyste betydelsen av att uppleva akuta situationer ett flertal gånger, betydelsen av att samarbeta i team vid akuta situationer, betydelsen av att känna trygghet med tekniska moment i akuta situationer och betydelsen av god kännedom om personliga egenskaper vid akuta situationer. Ur ett patientsäkerhetsperspektiv ses det som angeläget att lägga in mer om förberedelser inför akuta situationer i utbildningen till sjuksköterska.

Bakgrund  Närstående följer vanligtvis med svårt skadade och sjuka patienter till akutmottagningen. Närståendes närvaro tillåter patienten och närstående att finnas som stöd för varandra under akuta situationer. Det är även av stor vikt att sjukvårdspersonal bemöter patienter och dess närstående på ett bra sätt för att kunna skapa en bra vårdrelation till dessa samt för att kunna förmedla viktig information så att dessa upplever trygghet under vårdtiden. Det finns tidigare forskning som belyser närståendes upplevelser av sjukvårdens bemötande men det finns inte så mycket skrivet om sjuksköterskors upplevelser av närstående i akuta situationer.  Syfte  Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med närstående i samband med akuta situationer i akutmottagningens akutrum.  Metod  En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats valdes för att besvara studiens syfte. Totalt intervjuades sex legitimerade sjuksköterskor på två olika akutmottagningar i Stockholm. Samtliga sjuksköterskor arbetar i akutmottagningens akutrum och har varit yrkesverksamma inom akutsjukvård i minst två år.  Resultat  Sjuksköterskorna ansåg att teamarbete, anhörigstöd och närstående kan utgöra resurser vid omhändertagandet av en patient i akutrummet. Vidare poängterades vikten av sjuksköterskans kunskap och erfarenhet. Arbetsmiljön och närståendes närvaro kan också påverka patienternas vård negativt.  Slutsats  Studien visar att sjuksköterskorna var positiva till närståendes närvaro i akuta situationer i akutmottagningens akutrum, framförallt när det fanns anhörigstödjare till närstående. Kunskap och erfarenhet bidrog till att de kände sig säkra i sina arbetsuppgifter och var därmed bekväma att utföra undersökningar och behandlingar inför närstående. Dock kunde närståendes reaktioner ha inverkan på sjuksköterskans arbetsinsats, bland annat genom känslomässig påverkan, och deras närvaro kunde vara mindre lämplig i vissa situationer, men i stort upplevdes närstående som en tillgång. Det framkom att det är av stor vikt med ett väl fungerade teamarbete för ett bra omhändertagande av patienten

Bakgrund och problemformulering: Grundutbildningen för sjuksköterskor är tre år och centrerad kring vårdvetenskap och omvårdnad. En legitimerad sjuksköterska har ett stort omvårdnadsansvar och som nyutexaminerad sjuksköterska innebär det att vara novis inom yrkesrollen, vilket kantas av möjligheter samt sårbarhet. Akut som begrepp och akuta situationer är komplexa fenomen som inte är entydigt i vårdsammanhang. Arbetssituationen inom sjukvården är ansträngd och för nyutexaminerade sjuksköterskor saknas ibland adekvat stöd och trygghet från erfarna sjuksköterskor, vilket kan leda till ohälsa och ett val att lämna yrket. Idag finns det en sjuksköterskebrist i landet och behovet av sjuksköterskor förväntas öka. Syfte: Var att undersöka nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser att vårda i akuta situationer. Metod: Litteraturöversikten är ett examensarbete på kandidatnivå där nio kvalitativa studier granskades. Resultat: Två huvudteman, upplevda känslor relaterat till akuta situationer och bristande kompetens och erfarenhet samt sju subteman identifierades och presenteras i resultatet som beskriver nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att vårda i akuta situationer. Diskussion: För att nyutexaminerade sjuksköterskor ska känna trygghet i akuta situationer, behövs en god introduktion, kollegialt stöd samt utbildning i form av simulering av verklighetsförankrade patientfall.

Sammanfattning Bakgrund Det beskrivs att vissa akuta situationer känns bra och att teamarbetet fungerar väl men i andra situationer så kanske medlemmarna har ett sämre samarbete och det leder till en dålig känsla som påverkar deras prestation. En svårighet som finns är att identifiera vad som påverkar samarbetet. Specialistsjuksköterskornas upplevelser kan vara en viktig del i att identifiera detta. Syfte Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor upplevde teamarbete och kommunikation i akuta situationer. Metod Studien genomfördes med beskrivande design och kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor utgjorde datainsamlingen. Kvalitativ innehållsanalys användes. Huvudresultat Temat var hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten och huvudkategorierna var; att samverka mellan professioner, att uppleva ledarskap i akuta situationer, att uppleva kommunikationens betydelse, att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer och att delta vid akuta situationer väcker känslor. Teamets utformning var beroende av dess teammedlemmar. Specialistsjuksköterskor upplevde det mer lättarbetat och tryggt när de kände personalen. Samt när deras yrkesroller och arbetsuppgifter var väl definierade. Teamets ledare hade stor betydelse i hur arbetet i teamet fungerade. Kommunikationsverktyg som ”closed-loop” ingav trygghet. Tydlighet framkom som en viktig del i teamarbetet. Slutsats Specialistsjuksköterskorna efterfrågade en lugn, tydligt och strukturerat omhändertagande av patienten. En tydlig teamledare som är informerande och uppmuntrande och tar till vara alla medlemmar i teamet och deras erfarenheter Kommunikationen ska helst vara ”closed-loop” samt att de önskade scenarioövningar, uppföljning och debriefing angående de akuta situationerna.

Regional anestesi kan anses mindre fördelaktigt eftersom patienten är vaken under operationen, något som patienten kan ha en förutfattad mening om och känna sig främmande för. Även om det finns flertalet fysiologiska fördelar med anestesimetoden. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i det perioperativa vårdandet och det anses därför av gagn att förstå patienters upplevelse av att vara vaken under operation. Det för att få möjlighet att främja upplevelsen och undvika oönskade konsekvenser så som lidande i upplevelsen intraoperativt. Syftet var att undersöka patientens upplevelse av att vara vaken under operation med regional anestesi. För att undersöka upplevelsen användes en systematisk litteraturöversikt. Det resulterade i fyra huvudteman. Sensationer, att navigera i det okända, Det främmande landskapet och närvarons betydelse. Resultatet berör upplevda känslor och förnimmelser av operationen. Det beskriver vikten av en professionell vårdrelation och hur det kan påverka måendet negativt av att inte bli sedd. Miljön på operationen är på flera sätt annorlunda och främmande. Slutligen framkommer det hur patienten kunde uppleva olika grader av kontroll samt hur kroppen upplevs främmande med regional anestesi. Resultatet speglar olika delar av patientens upplevelse intraoperativt. Genom att förstå den perioperativa patientens upplevelser, kan den perioperativa sjuksköterskan nyttja den perioperativa dialogen för att kunna lindra patientens lidande.

Bakgrund: I Sverige söker årligen cirka 150 000 barn akutvård. Forskning har visat att akutsjukvård för barn kan vara utmanande och psykiskt påfrestande för vårdpersonalen. Varje akut situation som innefattar barn är en unik händelse som kräver en medvetenhet och kunskap om specifikt barnsjukvård. Personalen måste ha en kombination av yrkesskicklighet och omfattande erfarenhet för att kunna hantera dessa situationer. Syfte: Syftet var att undersöka barnsjuksköterskan upplevelse kring att vårda barn i åldrarna 0–2 år i akuta situationer på sjukhus. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med induktivt ansats. Det slutgiltiga urvalet bestod av elva barnsjuksköterskor som arbetar på sjukhus i sydöstra Sverige. Resultat: Resultatet visar på att det finns en stor variation av faktorer som påverkar barnsjuksköterskors upplevelse kring att vårda barn i akuta situationer. I resultatet framhävs främst brist på personaltäthet, betydelsen av erfarenhet och övning, samt att olika känslor uppstår. Slutsats: Studien visar på den komplexitet och variation av upplevelser som påverkar barnsjuksköterskor i akuta situationer. Teamarbete med anhöriga och kontinuerlig övning samt reflektion är avgörande för att främja upplevelsen för både personal, barn och anhöriga. Genom att öka kunskapen kring barnsjuksköterskors upplevelser kan åtgärder sättas in.

I anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår att delta vid olika typer av larm med kritiskt sjuka patienter. Vid dessa larm samarbetar anestesisjuksköterskan med andra professioner i ett interprofessionellt team och tillsammans ställs de inför utmaningen att vårda patienter i en utsatt situation. Tidigare forskning är knapphändig gällande anestesisjuksköterskors erfarenhet av dessa situationer. Således finns ringa kunskap om deras upplevelser av larmsituationer. Med detta som utgångspunkt var syftet med studien att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av att gå på larm. En kvalitativ ansats med ostrukturerade forskningsintervjuer har använts för att svara på syftet. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades och materialet analyserades sedan genom en induktiv innehållsanalys. I resultatet utkristalliserades tre kategorier; En utvecklande utmaning, Larmteamets möjligheter och hinder och Patientrelationen kommer i andra hand. Utifrån dessa tre kategorier framkommer att anestesisjuksköterskor som deltar vid larm utvecklar sin professionella förmåga i takt med erfarenhet. För dem är larmdeltagandet en positiv utmaning som även innehåller etiska och existentiella reflektioner. Vidare framkommer det att informella kollegiala samtal är en värdefull del av anestesisjuksköterskors utveckling av förmågan att hantera larmsituationer. För att det interprofessionella larmteamet ska fungera väl i den stressade larmsituationen anser anestesisjuksköterskor att det krävs en tydlig ledare, gemensam struktur, rak kommunikation och förmåga att hantera interna konflikter. Detta är i enlighet med tidigare forskning om teamarbete som visar att dessa egenskaper leder till ett välfungerande larmteam. Samspelet och samarbetet med anestesiläkarna är en väsentlig och viktigt aspekt för anestesisjuksköterskors trygghetskänsla vid larm. Det framkommer att relationen till de oerfarna anestesiläkarna stundtals innefattar maktspel och hierarki, vilket till viss del motsäger forskning som pekar på att det så kallade syster-doktor-spelet är på väg att försvinna. Gällande patientbemötande strävar anestesisjuksköterskor efter en god empatisk vårdrelation till patienten men begränsas i larmsituationen av patientens medicinska tillstånd.

Bakgrund: I Sverige är det vanligt förekommande att en förälder deltar vid sövningen av sitt barn vilket kan påverka personalen som verkställer anestesin. Om orsaken till operationen är av sådan art att ett akut eller subakut ingrepp krävs påverkar det föräldern i form av stress och oro. Personalen får vid det här tillfället tillämpa en familjecentrerad vård där även föräldern behöver tas omhand. Detta ställer ett större krav på anestesisjuksköterskan vid anestesitillfället. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att utföra anestesi på barn under akuta eller subakuta situationer med förälder inne på operationssalen. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor varav fem var män och fyra var kvinnor. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i tre slutkategorier, vilka speglar anestesisjuksköterskors upplevelser. Resultatet visar att anestesisjuksköterskan upplevde att relationer mellan hen själv, personalen, barnet och föräldern påverkar deras arbetssituation. Konklusion: Det av vikt att tillämpa ett familjecentrerat förhållningssätt vid dessa situationer för att skapa en så bra miljö som möjligt för barnet, föräldern och personalen. Förutsättningar för en god familjecentrerad vård finns då föräldrar erbjuds att följa med sitt barn in på operationssalen. Detta ställer dock krav på anestesisjuksköterskan som således har en till person inne på salen som denne behöver informera, undervisa samt skapa en relation till.

Bakgrund: För att överbrygga klyftan i kunskap och erfarenhet, har simuleringsträning visats vara effektivt för att hantera akuta situationer. Simuleringsträning är unik då den går att skräddarsy för att utbilda personal i specifika tekniska färdigheter, kommunikation, teamarbete och ledarskap. I en simulerad inlärningsmiljö tillåts barnsjuksköterskan att lära av sina misstag. Syfte: Beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av simuleringsträning inför omhändertagandet av barn i akuta situationer för att utveckla simuleringsträningen. Material och metod: Tre fokusgruppsintervjuer med totalt 13 deltagare har genomförts. Intervjuerna har analyserats utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Två kategorier framkom i resultatet. Att simuleringsträningen bör vara anpassad efter behovet vilket handlar om simuleringsträningens struktur och dess miljö. Att få möjlighet att träna på sin roll i akuta situationer vilket innefattar att hitta sin roll i teamet, både som arbetsledare och tillsammans med olika professioner. Slutsats: För att stärka barnsjuksköterskornas roll och kunskap i akuta situationer behövs regelbunden och frekvent simuleringsträning i autentiska miljöer med verklighetstroget material.

Background: The care of patients is a team effort and communication is a central part in teamwork but communication is a large contributing factor for adverse events. Emergencies increases the difficulties and affect both the words spoken and how those are understood. Aim: To describe how an optimal communication can look like and how communication can be improved in the interdisciplinary team in emergency situations. Method: A literature review was chosen to get a picture of current knowledge. The result was based on 13 articles and was analysed based on Evans (2002) method. Result: Team performed better with a clear leader and when team members communicated situation awareness between them. A faster completion of tasks was seen with the use of closed-loop communication. It was important to have a more equal team environment were every team member could speak up. Communication and teamwork could be improved with the use of simulation training. Conclusion: How the team is structured affect how the communication works and in a well functioning team there is a clear leader which can see and distribute tasks between all resources. Communication can be improved when different methods is implemented like closed-loop communication and call out and simulation training is another way to increase communication in the team. Suggestion for further research: What does communication look like in the clinical environment? / Bakgrund: Vård av patienter är ett teamarbete och inom teamarbetet är kommunikation enviktig faktor men många vårdskador uppstår på grund av brister i kommunikation. När sedanen akut situation uppstår ökar svårigheterna och påverkar både hur orden talas samt förstås. Syfte: Att beskriva hur en väl fungerande kommunikation kan se ut och hur kommunikationen kan förbättras i akuta situationer. Metod: En litteraturstudie valdes för att få en bild av det nuvarande kunskapsläget. Resultatet grundades på 13 artiklar och granskades genom Evans (2002) analysmetod. Resultat: Teamet presterade bättre med en tydlig ledare och då medlemmarna i teamet kommunicerade situationsmedvetenhet sinsemellan. Vid användande av closed-loopkommunikation utfördes uppgifter snabbare. Det är viktigt med en jämställd teammiljö däralla kommer till tals. Kommunikation och teamarbete kunde förbättras av simuleringsträning. Slutsats: Hur teamet är uppbyggt påverkar hur kommunikationen i teamet fungerar och i ett väl fungerande team finns en tydlig ledare som kan se och fördela arbetet till alla resurser. Kommunikationen kan förbättras om olika metoder för kommunikation används så som closed-loop och call out. Simuleringsträning är ett annat sätt att öka kommunikationen inom teamet. Fortsatt forskning: Hur ser kommunikationen ut i praktiken?