<p>This is an empirical cross-sectional study with the aim to examine the patient’s comprehension about their quality of life within two to seven years after their stem-cell transplantation with reference to physical, social, emotional, psychological and functional wellbeing and to investigate if the patient groups have disease specific problems. Differences in quality of life between men and women and also between allogeneic and stem cell transplantation with an unrelated donor (URD) were studied. The measurement Functional Assessment of Cancer Therapy (FACT) and the bone marrow transplant subscale (BMT) is a 49 item, valid and reliable measure that was used. The questionnaire was answered by 43 of 47 patients (91%).</p><p>There is a significant difference between men and women in physical, social and functional wellbeing. Women have a higher score in quality of life. Between allogeneic and URD transplantation there is a significant difference in some items. About 49 % of all patients had side effects after the stem cell transplantation. Of the whole group, 86 % measured a high score for emotional support from their family in the section about social wellbeing. Based on this study there is a need to modify the information to men and women respectively because of the significant differences in quality of life for these groups.  Measuring quality of life ought to be continuous before, during and after the process of stem cell transplantation. It is important for nurses to identify patients who are in need of support, to be able to give good nursing in both inpatients and outpatients.</p><p> </p><p>Keyword: “Health” “Quality of Life” “Allogeneic stem cell transplantation” “Leukaemia”</p>

This is an empirical cross-sectional study with the aim to examine the patient’s comprehension about their quality of life within two to seven years after their stem-cell transplantation with reference to physical, social, emotional, psychological and functional wellbeing and to investigate if the patient groups have disease specific problems. Differences in quality of life between men and women and also between allogeneic and stem cell transplantation with an unrelated donor (URD) were studied. The measurement Functional Assessment of Cancer Therapy (FACT) and the bone marrow transplant subscale (BMT) is a 49 item, valid and reliable measure that was used. The questionnaire was answered by 43 of 47 patients (91%). There is a significant difference between men and women in physical, social and functional wellbeing. Women have a higher score in quality of life. Between allogeneic and URD transplantation there is a significant difference in some items. About 49 % of all patients had side effects after the stem cell transplantation. Of the whole group, 86 % measured a high score for emotional support from their family in the section about social wellbeing. Based on this study there is a need to modify the information to men and women respectively because of the significant differences in quality of life for these groups.  Measuring quality of life ought to be continuous before, during and after the process of stem cell transplantation. It is important for nurses to identify patients who are in need of support, to be able to give good nursing in both inpatients and outpatients.   Keyword: “Health” “Quality of Life” “Allogeneic stem cell transplantation” “Leukaemia”

No description available.

Allogen SCT, kan ge biverkningar på mäns sexuella hälsa i form utav minskat sexuellt intresse, skador på genitalierna och sexuell dysfunktion men även psykiska påfrestningarna från grundsjukdomen och behandlingen kan påverka patienternas sexuella hälsa. Detta examensarbete ingick i ett kvalitetsutvecklingsprojekt i vilket välbefinnande efter allogen stamcellstransplantation undersöktes. I projektet ingick tio studenter som tillsammans gick igenom journalhandlingar för patienter som genomgått allogen STC, för att ta reda på hur patienternas välbefinnande påverkades under ett år efter allogen SCT. Syftet med detta examensarbete var att beskriva i vilken omfattning sexuell hälsa dokumenteras samt vilka eventuella problem med sexuell hälsa som dokumenterats i patientjournaler hos män under det första året efter genomgången allogen SCT. Examensarbetet var en retrospektiv, longitudinell, ickeexperimentell empirisk uppföljningsstudie med en kvalitativ ansats. Examensarbetets urval var konsekutivt och bestod i 24 patientjournaler rörande manliga patienter som genomgott allogen SCT mellan åren 2004- 2006. Resultatet av journalgranskningen redovisades deskriptivt i tabellform och även i löpande text. Resultatet visar att i 29 % av de granskade journalerna fanns dokumentation rörande sexuell hälsa och att det i samtliga fall rörde sig om fysiologiska problem som drabbat patienternas genitalier. Endast i ett fall hade det dokumenterats någonting om patientens psykosociala upplevelse i förhållande till de fysiologiska problemen med sexuell hälsa. Resultatet antyder att vårdgivaren i få fall dokumenterar sexuell hälsa.

Bakgrund Stamcellsforskning har utvecklats de senaste årtiondena och är idag ett behandlingalternativ, för flertalet sjukdomar. Stamceller är ursprungsceller för alla typer av blodceller och vid transplantation används stamceller tagna från benmärg, navelsträngsblod och/eller perifert blod. Transplantationen kan antingen ske autologt, där personens egna stamceller används, eller allogent, där stamcellerna härstammar från en donator. Om kroppen avstöter de donerade stamcellerna sker en immunologisk reaktion kallad graft-versus-host disease. I samband med transplantationen genomgår personerna i regel cytostatikabehandling med eller utan kroppsbestrålning, vilket kan medföra negativa följder som bland annat påverkar personens förmåga att inta oral nutrition. För en sjuksköterska är det viktigt att uppmärksamma och lindra en persons sjukdomsupplevelse samt motverka komplikationer. Genom att registrera nutritionsstatus kan sjuksköterskan i tidigt skede vidta åtgärder vid otillräcklig näringstillförsel. Syfte Syftet var att beskriva hur personers nutritionsstatus påverkas efter en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes att utföras för att beskriva kunskapsläget inom området. Datainsamlingen utfördes i två olika databaser där lämpliga sökord och urvalskriterier användes samt genom manuell sökning. I föreliggande litteraturbaserade studies resultat användes 16 vetenskapliga artiklar som kvalitetsbedömts och presenteras i en matris. Resultat Allogen stamcellstransplantation var förknippat med flertalet komplikationer som påverkade nutritionsintaget negativt. Viktminskning var vanligt förekommande hos personerna vilket kunde bero på biverkningar och leda till fördröjd återhämtning efter transplantationen. Olika nutritionsbehandlingar användes varvid fördelar och nackdelar kunde påvisas. Enteral nutrition var fördelaktigt i jämförelse med parenteral nutrition. Slutsats Personernas nutritionsstatus påverkades efter transplantation och nutritionsbehandlingar tillämpades. Parenteral nutrition påvisades vara det alternativ som användes som komplement vid otillräckligt näringsintag relaterat till biverkningarna. Få positiva och många negativa följder och korrelationer uppenbarade sig vid användning av parenteral nutrition. Enteral och oral nutrition föredrogs efter transplantationen då positiva följder som påskyndade tillfrisknandes uppvisades. Att vårdas i hemmet efter transplantationen var positivt för personerna ur många aspekter. Nyckelord: allogen stamcellstransplantation, nutritionsbehandling, biverkningar, vård i hemmet

Bakgrund I Sverige är cancer en vanlig sjukdom, enligt beräkningar kommer var tredje person att få en cancerdiagnos någon gång under sin livstid. Kring varje person med cancer finns vanligtvis en eller flera anhöriga. Blodcancer är den vanligaste orsaken till allogen stamcellstransplantation, vilket innebär att blodbildande stamceller transplanteras från en donator. Under 2010 genom­fördes 252 allogena stam­cellstransplantationer i Sverige. Behandlingen är lång och mycket påfrestande för patienten. Risken för komplikationer som kan leda till att personen avlider är överhängande. Påfrestningarna för de anhöriga blir därmed stora. Det finns många studier som visar att anhöriga till personer med cancerdiagnos har en ökad risk för att utveckla både fysiska– och psykiska hälsoproblem. Syfte Syftet var att beskriva hur anhöriga påverkas när deras partner genomgår en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes för att besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl, där lämpliga sökord och urvalskriterier användes. Databas- och manuella sökningar resulterade i 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades i föreliggande studies resultat. De vetenskapliga artiklarna värderades, klassificerades och sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet över hur de anhöriga påverkades presenteras under fyra bearbetade teman; Osäkerhet och oförutsägbarhet i vardagen ökade de känslomässiga påfrestningarna och gav anhöriga ett sämre välbefinnande. Ensamhet och isolering begränsade de anhörigas möjlighet till socialt umgänge. Fysisk– och psykisk ohälsa, det var den psykiska hälsan påverkades genom en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Kvinnor påverkades mer än männen. Den nära relationen förändrades när de nära anhöriga fick kliva in i rollen som vårdare. Männen var mer nöjda än kvinnorna i relationen. Slutsats Anhöriga påverkades negativt när deras partner genomgick en allogen stamcellstrans­plantation. På grund av osäkerheten och oförutsägbarheten hade de anhöriga en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Anhörigas välmående påverkades även negativt av ensamhet och isolering. Kvinnliga och manliga anhöriga påverkas olika sätt. Att hitta balansen i rollerna mellan att vara vårdare och maka/make eller sambo var ibland svårt. När anhöriga, efter flera år, fått perspektiv på sjukdomsperioden och partnern överlevt uppgav flera anhöriga att erfarenheten fört med sig positiva aspekter på livet.

Bakgrund Allogen stamcellstransplantation (SCT) är en behandling med botande potential vid olika typer av hematologiska och icke-hematologiska sjukdomar. År 2009 genomfördes det 225 stycken allogena stamcellstransplantationer i Sverige. Det är en krävande behandling som medför många fysiska och psykiska svårigheter och en risk att drabbas av livshotande komplikationer. Kännedom om upplevelserna kan hjälpa vårdpersonal att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov och ge bästa möjliga stöd och bemötande under behandlingen. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelse av att genomgå allogen stamcellstransplantation. Metod Som metod valdes en litteraturstudie. Databassökning genomfördes i PubMed och Cinahl vilket ledde till inkluderandet av16 stycken artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och sammanställdes i en matris för att därefter presenteras i resultatet. Resultat Resultatet presenterades efter fem olika teman: upplevelser av fysiska symtom, upplevelser av stress och oro, upplevelser av rädsla och hopp, stamcellstransplantationens påverkan på livskvalitèn samt patienternas hantering av stamcellstransplantationen. Patienterna upplevde flest symtom och sämst funktion en månad efter SCT, därefter minskade symtomen medan den fysiska funktionen ökade. Rädsla för döden och behandlingsresultat var mentala svårigheter patienterna tvingades möta. Patienterna använde sig av olika copingstrategier under behandlingens gång för att hantera de svårigheter den medförde. Slutsats Upplevelsen av att genomgå allogen stamcellstransplantation kan vara flerdimensionell. Samtidigt som patienten upplevde flertalet fysiska och psykiska svårigheter fann patienterna hopp i behandlingen och såg den som deras sista chans till tillfrisknande. Fatigue, gastrointestinala symtom och sömnstörningar var vanliga fysiska upplevelser medans oro och rädsla för döden var psykiska svårigheter patienterna tvingades möta.

Syftet med den här undersökningen var att beskriva hur anhöriga upplever och hanterar sin livssituation, med fokus på familjen och deras egen hälsa, under den akuta fasen vid allogen stamcellstransplantation. Undersökningen ägde rum på Centrum för Allogen Stamcellstransplantation vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Sju anhöriga till patienter som genomgick en allogen stamcellstransplantation deltog. Metoden som användes var att genom semistrukturerade intervjuer låta anhöriga själva berätta om sin livssituation. Dessa intervjuer analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i att temat den nuvarande situationen formulerades. Temat bestod av tre kategorier livspussel, familj och hälsa och hade tio underkategorier totalt. Resultatet blev att när anhöriga får berätta om hur de upplever sin livssituation berättar de om hur de mobiliserar och fokuserar all sin kraft och alla sina resurser till den nuvarande situationen som de befinner sig i. Slutsatsen blev att vidare forskning för att utveckla interventioner för dessa anhöriga behövs, där sårbarhet upptäcks och inre och yttre resurser uppmärksammas och stärks. Att fokusera på anhöriga och den sjuka familjemedlemmen samtidigt, som en enhet, främjar hela familjens hälsa och medför därför en vinst, inte bara för de anhöriga utan även för patienten och dess tillfrisknande. / The aim of this study was to describe family members’ experience of life during the acute phase of allogenic stem cell transplantation. Seven family members of patients at, “Centrum for Allogenic Stem cell transplantation” Karolinska University Hospital in Huddinge participated. The method used was semistruktured interviews that allowed the respondents to tell about their living situation. These interviews were then analyzed through qualitative content analysis. The findings were a theme named; this present time consisting of three categories: living-pieces, family and health. There were also ten subcategories all together. The result was that when family members gives the opportunity to, with their own words, describe and tell about their living situation they tell about the present time and how they focus and mobilise all their strength and energy on their sick family member to get well. The conclusion of this study was that further research and development of interventions, for family members, are necessary and to focus on the family as a unite is an absolute condition in order to maintain health and prevent physical- and mental illness for the whole family. This ought to be beneficial not only for the family but also for the patients’ recovery.

Regulatorische CD4+CD25+ T-Zellen (Tregs) stellen eine kleine Zellpopulation dar (1-5% der peripheren Blutzellen), die hauptsächlich für die Regulierung von Immunreaktionen verantwortlich ist. In der vorliegenden Arbeit wurden diese Zellen gemeinsam mit Stammzellen syngen und allogen kotransplantiert, um ihren Effekt auf das Anwachsen der Spenderzellen und die Rekonstitution der Hämatopoese nach Ganzkörperbestrahlung zu untersuchen. Es wurden humanisierte dreifach transgene Empfängermäuse (C57Bl/6-TTG) verwendet (human CD4+, murin CD4-, human HLA-DR+), wodurch sowohl bei syngener als auch bei allogener Transplantation eine Unterscheidung zwischen Spender- und Empfängerzellen möglich ist. Zunächst wurden CD4+CD25+ T-Zellen durch Separation aus Milzzellen bzw. Buffy Coats gewonnen und in vitro mittels Durchflusszytometrie und ELISpot charakterisiert. Anschließend fanden syngene und allogene Transplantationen mit einer Laufzeit von 61 Tagen statt. Überleben und Gewicht wurden täglich ermittelt und außerdem wurden wöchentlich Blutbilder erstellt und durchflusszytometrische Chimärismusanalysen (murines und humanes CD4, CD8, MHC (H2Db, H2Kd)) durchgeführt. Durch die magnetische Separation konnte die FoxP3-Expression der murinen Zellen (Transplantat) von 1,6% in der Ausgangspopulation auf 68,5% in der CD4+CD25+ Population gesteigert werden. In den ELISpot-Assays zeigten diese separierten Zellen, wie für Tregs typisch, keine Produktion von Interleukin-2. Nach syngener Transplantation (Spender: wildtyp C57Bl/6) von 2x106 Knochenmarkzellen und 1x106 CD4+CD25+ T-Zellen überlebten 100% der Tiere, wie zu erwarten war. Dabei setzte bei Tregs-kotransplantierten Tieren die Blutbildung nach bestrahlungsbedingter Leukozytopenie aufgrund bisher nicht bekannter Mechanismen früher wieder ein und der Donor-Zell-Chimärismus war an Tag 19 nach Transplantation signifikant höher als in der Kontrollgruppe. Dies zeigt, dass regulatorische T-Zellen im syngenen Transplantationsmodell einen positiven Effekt auf die Akzeptanz bzw. das Anwachsen des Transplantats haben. Dieses Modell entspricht klinisch einer autologen Transplantation. Nach einer knochenmarkzerstörenden Therapie werden dem Patienten eigene Stammzellen reinfundiert, um die Blutbildung und das Immunsystem wieder in Gang zu bringen. Der Zusatz von regulatorischen T-Zellen zum autologen Stammzelltransplantat könnte das Anwachsen der Zellen beschleunigen und die gefährliche Phase der Immunsuppression, in der es häufig zu Sekundärinfektionen kommt, verkürzen. Die Transplantation der gleichen Zahl von allogenen Spenderzellen (wildtyp Balb/c) führte überraschend zum Tod aller dreifach transgenen Empfängertiere. Der Vergleich zu Experimenten mit wildtyp C57Bl/6-Empfängertieren zeigte, dass dreifach transgene Mäuse sehr viel höhere Zellzahlen im Transplantat zum Überleben benötigen (Daten nicht gezeigt). Das Ausbleiben der Blutbildung nach der Bestrahlung führte zu vermindertem Allgemeinbefinden, gestörter Futter- und Wassseraufnahme und Exsikkose bis zum Tod bzw. aus Tierschutzgründen zur Euthanasie. Durch Erhöhung der Zellzahl im Transplantat auf 1x107 Knochenmark + 5x106 Milzzellen überlebten 25% der Mäuse, bei 3x107 Knochenmark + 5x106 Milzzellen waren es 50%. Anders als im syngenen Modell führte die Kotransplantation 1,5x106 allogener CD4+CD25+ T-Zellen zu 3x107 Knochenmark + 5x106 Milzzellen zum Versterben der Tiere. Dies verdeutlicht, dass regulatorische T-Zellen in diesem allogenen Transplantationsmodell das Anwachsen des Transplantats behindern (Transplantatversagen). Hier gilt es zu klären, ob dieser Effekt spezifisch für die gewählten Mausstämme ist und welche Mechanismen für das Transplantatversagen verantwortlich sind. In einem dreifach transgenen Mausmodell konnte ein positiver Effekt von regulatorischen T-Zellen auf die Rekonstitution der Hämatopoese bei syngener Kotransplantation nachgewiesen werden. Im allogenen Transplantationsmodell hingegen führte die Kotransplantation CD4+CD25+ T-Zellen zum Versterben der Empfänger. Der beschriebene und schon publizierte positive Effekt spenderspezifischer Tregs zur Behandlung von Graft versus Host Disease nach allogener Stammzelltransplantation widerspricht diesen Ergebnissen nicht, da es bei diesen Patienten schon zum Engraftment von hämatopoetischen Stammzellen gekommen ist. Dies hat weitreichende Konsequenzen für die therapeutische Anwendung regulatorischer T-Zellen bei hämatologischen Erkrankungen in der Human- und Veterinärmedizin. / Regulatory CD4+CD25+ T cells (Tregs) represent a small cell population (1-5% of peripheral blood cells) mainly responsible for the regulation of the immune system. In the present work, these cells were cotransplanted with syngeneic and allogeneic stem cells in order to analyze the effect of Tregs on the reconstitution of hematopoiesis after total body irradiation. Humanized triple transgenic hosts (C57Bl/6-TTG) (human CD4+, murine CD4-, human HLA-DR+) were applied allowing differentiation of donor and host cells in syngeneic and allogeneic transplantation settings. Murine and human CD4+CD25+ T cells were magnetically separated out of splenocytes or buffy-coats and characterized in vitro by means of flow cytometry and ELISpot. Afterwards syngeneic and allogeneic transplantation experiments were performed for a period of 61 days. Survival and weight were assessed daily and once a week blood parameters and chimerism analyses (murine and human CD4, CD8, MHC (H2Db/ H2Kd)) were carried out. FoxP3 expression increased from 1,6% in the initial murine cell fraction to 68,5% in the separated CD4+CD25+ T cells. ELISpot assays showed the typical lack of interleukin 2 production of Tregs. After syngeneic transplantation (donor: wildtype C57Bl/6) of 2x106 bone marrow cells and 1x106 CD4+CD25+ T cells, 100% of mice survived what was to be expected. Cotransplanted animals showed earlier reconstitution of hematopoiesis after leukocytopenia and significant higher donor-cell-chimerism on day 19 after transplantation. The mechanisms for this positive effect of Tregs in syngeneic transplantation on the engraftment have to be investigated. This model clinically correspond an autologous transplantation where patients are treated with their own stem cells after a myeloablative treatment (chemotherapy or irradiation). The addition of regulatory T cells to the transplant could accelerate the engraftment and shorten the risky period of immunosuppression. Injection of the same numbers of allogeneic cells (donor: wildtype Balb/c) did not preserve hosts from mortality. Compared to experiments with wildtype recipients, results showed that triple transgenic mice need much higher cell numbers in the transplant for survival (data not shown). The failure of hematopoiesis after irradiation led to reduced general condition, disordered ingestion and exsikkosis leading to death respectively to euthanasia for reasons of protection of animals. By scaling up the cell number in the inoculum to 1x107 bone marrow cells + 5x106 splenocytes 25% of mice survived, with 3x107 bone marrow cells + 5x106 splenocytes survival was 50%. In contrast to syngeneic experiments, cotransplantation of 1,5x106 allogeneic CD4+CD25+ T cells and 3x107 bone marrow cells + 5x106 splenocytes did not prevent animals from mortality. In this allogeneic transplantation model Tregs restrain engraftment (graft failure). It has to be clarified if this effect is specific for the utilized mouse strains and which mechanisms are responsible for the graft failure. In the syngeneic triple transgenic mouse model cotransplantation of CD4+CD25+ T cells showed a positive effect on reconstitution of hematopoiesis after irradiation. In the allogeneic setting however cotransplantation of allogeneic regulatory T cells avoided the engraftment of transplanted cells. The described and published effect of donor-specific Tregs for treatment of graft versus host disease after allogeneic transplantation does not contradict the presented results because treated patients already possessed engrafted hematopoietic stem cells. The results have wide consequences for the therapeutic appliance of regulatory T cells in hematological diseases in human and veterinary medicine.

Regulatorische CD4+CD25+ T-Zellen (Tregs) stellen eine kleine Zellpopulation dar (1-5% der peripheren Blutzellen), die hauptsächlich für die Regulierung von Immunreaktionen verantwortlich ist. In der vorliegenden Arbeit wurden diese Zellen gemeinsam mit Stammzellen syngen und allogen kotransplantiert, um ihren Effekt auf das Anwachsen der Spenderzellen und die Rekonstitution der Hämatopoese nach Ganzkörperbestrahlung zu untersuchen. Es wurden humanisierte dreifach transgene Empfängermäuse (C57Bl/6-TTG) verwendet (human CD4+, murin CD4-, human HLA-DR+), wodurch sowohl bei syngener als auch bei allogener Transplantation eine Unterscheidung zwischen Spender- und Empfängerzellen möglich ist. Zunächst wurden CD4+CD25+ T-Zellen durch Separation aus Milzzellen bzw. Buffy Coats gewonnen und in vitro mittels Durchflusszytometrie und ELISpot charakterisiert. Anschließend fanden syngene und allogene Transplantationen mit einer Laufzeit von 61 Tagen statt. Überleben und Gewicht wurden täglich ermittelt und außerdem wurden wöchentlich Blutbilder erstellt und durchflusszytometrische Chimärismusanalysen (murines und humanes CD4, CD8, MHC (H2Db, H2Kd)) durchgeführt. Durch die magnetische Separation konnte die FoxP3-Expression der murinen Zellen (Transplantat) von 1,6% in der Ausgangspopulation auf 68,5% in der CD4+CD25+ Population gesteigert werden. In den ELISpot-Assays zeigten diese separierten Zellen, wie für Tregs typisch, keine Produktion von Interleukin-2. Nach syngener Transplantation (Spender: wildtyp C57Bl/6) von 2x106 Knochenmarkzellen und 1x106 CD4+CD25+ T-Zellen überlebten 100% der Tiere, wie zu erwarten war. Dabei setzte bei Tregs-kotransplantierten Tieren die Blutbildung nach bestrahlungsbedingter Leukozytopenie aufgrund bisher nicht bekannter Mechanismen früher wieder ein und der Donor-Zell-Chimärismus war an Tag 19 nach Transplantation signifikant höher als in der Kontrollgruppe. Dies zeigt, dass regulatorische T-Zellen im syngenen Transplantationsmodell einen positiven Effekt auf die Akzeptanz bzw. das Anwachsen des Transplantats haben. Dieses Modell entspricht klinisch einer autologen Transplantation. Nach einer knochenmarkzerstörenden Therapie werden dem Patienten eigene Stammzellen reinfundiert, um die Blutbildung und das Immunsystem wieder in Gang zu bringen. Der Zusatz von regulatorischen T-Zellen zum autologen Stammzelltransplantat könnte das Anwachsen der Zellen beschleunigen und die gefährliche Phase der Immunsuppression, in der es häufig zu Sekundärinfektionen kommt, verkürzen. Die Transplantation der gleichen Zahl von allogenen Spenderzellen (wildtyp Balb/c) führte überraschend zum Tod aller dreifach transgenen Empfängertiere. Der Vergleich zu Experimenten mit wildtyp C57Bl/6-Empfängertieren zeigte, dass dreifach transgene Mäuse sehr viel höhere Zellzahlen im Transplantat zum Überleben benötigen (Daten nicht gezeigt). Das Ausbleiben der Blutbildung nach der Bestrahlung führte zu vermindertem Allgemeinbefinden, gestörter Futter- und Wassseraufnahme und Exsikkose bis zum Tod bzw. aus Tierschutzgründen zur Euthanasie. Durch Erhöhung der Zellzahl im Transplantat auf 1x107 Knochenmark + 5x106 Milzzellen überlebten 25% der Mäuse, bei 3x107 Knochenmark + 5x106 Milzzellen waren es 50%. Anders als im syngenen Modell führte die Kotransplantation 1,5x106 allogener CD4+CD25+ T-Zellen zu 3x107 Knochenmark + 5x106 Milzzellen zum Versterben der Tiere. Dies verdeutlicht, dass regulatorische T-Zellen in diesem allogenen Transplantationsmodell das Anwachsen des Transplantats behindern (Transplantatversagen). Hier gilt es zu klären, ob dieser Effekt spezifisch für die gewählten Mausstämme ist und welche Mechanismen für das Transplantatversagen verantwortlich sind. In einem dreifach transgenen Mausmodell konnte ein positiver Effekt von regulatorischen T-Zellen auf die Rekonstitution der Hämatopoese bei syngener Kotransplantation nachgewiesen werden. Im allogenen Transplantationsmodell hingegen führte die Kotransplantation CD4+CD25+ T-Zellen zum Versterben der Empfänger. Der beschriebene und schon publizierte positive Effekt spenderspezifischer Tregs zur Behandlung von Graft versus Host Disease nach allogener Stammzelltransplantation widerspricht diesen Ergebnissen nicht, da es bei diesen Patienten schon zum Engraftment von hämatopoetischen Stammzellen gekommen ist. Dies hat weitreichende Konsequenzen für die therapeutische Anwendung regulatorischer T-Zellen bei hämatologischen Erkrankungen in der Human- und Veterinärmedizin. / Regulatory CD4+CD25+ T cells (Tregs) represent a small cell population (1-5% of peripheral blood cells) mainly responsible for the regulation of the immune system. In the present work, these cells were cotransplanted with syngeneic and allogeneic stem cells in order to analyze the effect of Tregs on the reconstitution of hematopoiesis after total body irradiation. Humanized triple transgenic hosts (C57Bl/6-TTG) (human CD4+, murine CD4-, human HLA-DR+) were applied allowing differentiation of donor and host cells in syngeneic and allogeneic transplantation settings. Murine and human CD4+CD25+ T cells were magnetically separated out of splenocytes or buffy-coats and characterized in vitro by means of flow cytometry and ELISpot. Afterwards syngeneic and allogeneic transplantation experiments were performed for a period of 61 days. Survival and weight were assessed daily and once a week blood parameters and chimerism analyses (murine and human CD4, CD8, MHC (H2Db/ H2Kd)) were carried out. FoxP3 expression increased from 1,6% in the initial murine cell fraction to 68,5% in the separated CD4+CD25+ T cells. ELISpot assays showed the typical lack of interleukin 2 production of Tregs. After syngeneic transplantation (donor: wildtype C57Bl/6) of 2x106 bone marrow cells and 1x106 CD4+CD25+ T cells, 100% of mice survived what was to be expected. Cotransplanted animals showed earlier reconstitution of hematopoiesis after leukocytopenia and significant higher donor-cell-chimerism on day 19 after transplantation. The mechanisms for this positive effect of Tregs in syngeneic transplantation on the engraftment have to be investigated. This model clinically correspond an autologous transplantation where patients are treated with their own stem cells after a myeloablative treatment (chemotherapy or irradiation). The addition of regulatory T cells to the transplant could accelerate the engraftment and shorten the risky period of immunosuppression. Injection of the same numbers of allogeneic cells (donor: wildtype Balb/c) did not preserve hosts from mortality. Compared to experiments with wildtype recipients, results showed that triple transgenic mice need much higher cell numbers in the transplant for survival (data not shown). The failure of hematopoiesis after irradiation led to reduced general condition, disordered ingestion and exsikkosis leading to death respectively to euthanasia for reasons of protection of animals. By scaling up the cell number in the inoculum to 1x107 bone marrow cells + 5x106 splenocytes 25% of mice survived, with 3x107 bone marrow cells + 5x106 splenocytes survival was 50%. In contrast to syngeneic experiments, cotransplantation of 1,5x106 allogeneic CD4+CD25+ T cells and 3x107 bone marrow cells + 5x106 splenocytes did not prevent animals from mortality. In this allogeneic transplantation model Tregs restrain engraftment (graft failure). It has to be clarified if this effect is specific for the utilized mouse strains and which mechanisms are responsible for the graft failure. In the syngeneic triple transgenic mouse model cotransplantation of CD4+CD25+ T cells showed a positive effect on reconstitution of hematopoiesis after irradiation. In the allogeneic setting however cotransplantation of allogeneic regulatory T cells avoided the engraftment of transplanted cells. The described and published effect of donor-specific Tregs for treatment of graft versus host disease after allogeneic transplantation does not contradict the presented results because treated patients already possessed engrafted hematopoietic stem cells. The results have wide consequences for the therapeutic appliance of regulatory T cells in hematological diseases in human and veterinary medicine.