No description available.

Phantom Limb pain (PLP) affects up to 85% of all patients following an amputation, causing debilitating effects on their quality of life. Mirror Therapy (MT) has been reported to have potential success for the alleviation of PLP. Current understanding of PLP and the efficacy of MT for its alleviation are still unclear, therefore guidelines for treatment protocols are lacking. This literature review assesses the current best evidence for using MT to alleviate PLP of patients with amputation. Method: The authors systematically searched the academic databases Medline, Amed, CINAHL and Google Scholar, using key search terms with inclusion and exclusion criteria to identify relevant articles on the use of MT in populations of patients suffering PLP after unilateral limb amputation. Findings: Seven primary papers were identified and appraised. All the articles reported significant PLP alleviation after using MT with a trend for achieving phantom limb movement (PLM) prior to pain relief. Conclusions: Mirror Therapy is a promising intervention for PLP. Regular MT sessions are required to maintain treatment effect. Causes of PLP and pathways to its alleviation may be multifactorial; therefore further well-conducted RCTs are required to identify best practice.

Bakgrund: Trauma, tumörsjukdom, infektioner och cirkulationsrubbningar kan leda till förlust av kroppsdel. Forskning i ämnet är ofta medicinskt inriktad på smärtproblematik eller praktiska följder, medan patienters upplevelser och psykosocial påverkan hamnar i skymundan. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att beskriva psykosociala aspekter i upplevelsen av att leva med en förlorad kroppsdel. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på elva kvalitativa artiklar. Resultat: Att förlora en kroppsdel kan leda till påverkad självbild och psykosocial påverkan. Detta presenteras i huvudtemat att hantera en ny livssituation med underliggande teman jag är, jag ser ut, jag kan och socialt stöd. Slutsats: Vid förlust av kroppsdel oavsett etiologi kan självbilden påverkas i någon riktning. Sexuallivet såväl som vardagliga sysslor kan påverkas vilket i sin tur påverkar livskvaliteten. Att anpassa sig till en protes kan underlätta både den fysiska och den psykosociala aspekten, vilket påverkar självbilden positivt. Detta ämne har under det senaste årtiondet beforskats, men detta behöver förankras i klinisk praxis. Klinisk Betydelse: Genom att belysa de psykosociala aspekterna av att förlora en kroppsdel bidrar föreliggande uppsats till att öka förståelsen amputerade och mastektomerade patienters situation Nyckelord: amputation, mastektomi, protes, rekonstruktiv kirurgi, självbild, sexualitet / Background: Trauma, tumors, infections and vascular disease could lead to loss of limb. Research in the subject is often aimed at medical issues or practical matters, while the experiences and psychosocial aspects are being overlooked. Purpose: The purpose of this dissertation is to describe psycosocial aspects of the lived experience of living with a lost bodypart. Method: A review of qualitative approach based on eleven qualitative articles. Results: Losing a body part may affect psychosocial elements and self-image. This is being presented in the main theme to adapt to a new aspect of life and three themes: I am, I look like, I'm apt and social support. Conclusion: Loss of a bodypart of variying aetiology can lead to concerns of self- image. Sexuality and daily life activities can be affected, with a loss of quality of life as a consequence. To adapt to a prosthesis can ease both the psycosocial and physiological aspects of this transition, with im proved self-image as a result. This topic has been researched during the last decade, but the knowledge has yet to reach clinical praxis. Clinical significance: This study highlights the psycosocial aspects of losing a body part in order to give a deeper understanding of the needs of these patients. Key words: amputation, mastectomy, prosthesis, reconstructive surgery, self- image, sexuality

No description available.

Thesis (B.S.)--Massachusetts Institute of Technology, Dept. of Mechanical Engineering; and (B.S.)--Massachusetts Institute of Technology, Dept. of Chemical Engineering, 1977. / MICROFICHE COPY AVAILABLE IN ARCHIVES AND ENGINEERING. / Bibliography: leaves 60-62. / B.S.

Fantomsmärta är ett komplext fenomen som drabbar många patienter efter amputation av extremitet. Syftet var att utforska hur fantomsmärtor efter amputation av extremitet kan upplevas och lindras. Litteraturstudiens resultat utgörs av 15 vetenskapliga artiklar som presenteras i tre huvudteman vilka är fantomsmärtans komplexitet, lindring genom transkutan elektrisk nervstimulering och lindring genom rörelseterapi. Det har visat sig att upplevelsen av fantomsmärta medför en negativ påverkan för patienter efter amputation av extremitet. Olika behandlingsmetoder till exempel transkutan elektrisk nervstimulering och rörelseterapi har beprövats med varierande resultat. Vidare forskning är nödvändig för att klarlägga den bakomliggande patofysiologin gällande fantomfenomenet för att generera bättre anpassade lindringsmetoder. Vidare forskning är även angelägen för att få en ökad förståelse för patienters upplevelser kring smärtproblematiken. Utformande av PM gällande vård av patienter som lider av fantomsmärtor efter amputation av extremitet vore betydelsefulla. / Phantom limb pain is a complex phenomenon that affects numerous patients following amputation of the extremities. The aim of this study was to explore how phantom limb pain following amputation of extremities can be experienced and alleviated. The study was conducted as a literature review where 15 scientific articles were the basis for the results. Three major themes are presented in the result: the complexity of phantom limb pain, alleviation through transcutaneous electrical nerve stimulation and alleviation through movement therapy. It has been shown that the experiences of phantom limb have a negative impact on patients following amputation of extremities. Different options regarding treatment, for example transcutaneous electrical nerve stimulation and movement theory, has been proven with variation in the results. Further research is required to elucidate the underlyingpathophysiology regarding the phantom phenomenon for better understanding and suitable alleviation options. Specific guidelines regarding nursing for patients who suffer from phantom limb pain would be of importance.

Bakgrund: Förlust av en kroppsdel kan leda till sorg och saknad av kroppsdelen likväl som funktionen den innehaft. Hur förlusten av kroppsdelen upplevs kan skilja sig mellan olika ingrepp eller sjukdomstillstånd.Syfte: Att beskriva upplevelsen efter förlust av kroppsdel ur ett livsvärldsperspektiv.Metod: En litteraturstudie baserad på 10 fenomenologiska artiklar om mastektomi, prostatektomi och amputation. Teorin om livsvärlden av Todres, Galvin och Dahlberg har använts genom hela arbetet, genom begreppen upplevd tid, upplevd rymd, social värld, levd kropp och levd erfarenhet.Resultat: Underkategorier till den teoretiska referensramens begrepp presenteras i resultatet. I upplevd tid identifierades underkategorierna framtid, nuet och tiden som process. I upplevd rymd identifierades begränsningar i vardagen, självständighet och förändringar. Underkategorier under social värld är socialt stöd, relatera till andra och identitet. Levd kropp består av symtom, förändrad kropp, ägare av kroppen och känslor av helhet. I levd erfarenhet identifierades acceptans, beslutsfattande och känslor. Slutsats: Upplevelsen av att förlora en kroppsdel är en unik process. Upplevelsen ur ett livsvärldsperspektiv är färgad av sorg och glädje, lidande och tillförsikt, men präglas av stöd och identitet i samspel med andra, likväl som att ständigt förhålla sig till den förändrade kroppen och vardagen. Personer som förlorar en del av kroppen är i behov av stöttning och hjälp för att öka sin egenmakt och självkänsla. Klinisk betydelse: Genom förståelse för livsvärlden hos personer som förlorat en kroppsdel kan sjuksköterskor få en helhetsbild och lindra lidande. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera om stödgrupper och hjälp i den förändrade vardagen. / Background: Loss of body part may cause grief and loss of the actual body part as well as the function. The experience of the loss of body part may vary between different surgeries or medical conditions.Aim: To describe the experience after loss of body part through a life-world perspective.Method: A literature-study based on 10 phenomenological articles about mastectomy, prostatectomy and amputation. The life-world theory of Todres, Galvin and Dahlberg has been used through the work, with the concepts experienced time, experienced space, social world, lived body and lived experience.Findings: Sub-categories of the theoretical framework are presented in the result. In the experienced time the sub-categories future, at present time and time as a process was identified. The experienced space was identified with the sub-categories limitations in daily life, independence and changes. Sub-categories identified in the social world are social support, relating to others and identity. Lived body consists of symptoms, changed body, owner of the body and feelings of embodiment. In the lived experience the sub-categories acceptance, decision-making and feelings was identified. Conclusion: The experience of loss of body part is a unique process. The experiences through a life-world perspective is colored by grief and happiness, suffering and belief in the future, but also support and identity in relation to social interaction, as well as relating to the changed body and life. A person who has lost a body part is in need of support and help to enhance empowerment and self-esteem.Relevance to clinical practice: By gaining knowledge about the life-world of a person who has lost a body part, the nurse can improve practice and ease suffering. The nurse can also contribute with information about support groups and help for the changed daily life.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1990.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1990.

L'imagerie motrice, ou représentation interne d'un mouvement, est une technique d'entraînement mental ayant la particularité d'impacter la plasticité cérébrale activité-dépendante. La pertinence de son intégration au sein des programmes de rééducation fonctionnelle a été validée par de nombreuses études expérimentales, tout particulièrement pour les personnes victimes d'un accident vasculaire cérébral ou d'une lésion de la moelle épinière. Les résultats obtenus par ce travail de thèse élargissent l'éventail des populations pouvant bénéficier de cette approche en validant la faisabilité et en précisant les conditions optimales de l'intégration de l'imagerie motrice dans le cadre de la rééducation de personnes amputées du membre inférieur. Nous rapportons également des résultats préliminaires prometteurs quant à ses effets sur le recouvrement de leurs capacités locomotrices. Les données montrent que le travail en imagerie motrice devrait être spécifique aux mouvements fonctionnels bilatéraux et que, sous réserve d'une prochaine validation auprès de cette population, l'imagerie motrice de tâches posturales ainsi que l'utilisation conjointe de la stimulation transcrânienne à courant continu, devraient permettre de maximiser son pouvoir d'action sur le recouvrement de la locomotion de personnes amputées du membre inférieur / Motor imagery, which refers to the internal representation of a movement, has the potential to impact activity-dependent plasticity. The relevance of motor imagery, as a technique allowing substantial motor performance gains and motor recovery in the field of rehabilitation, has been validated by numerous experimental studies in stroke patients and persons suffering from spinal cord injury. By highlighting the possibility of integrating motor imagery within the framework of lower-limb amputees’ rehabilitation programs, and revealing promising preliminary data regarding locomotion recovery, the results of this thesis broaden the range of people which might benefit from this technique. Data further suggest that motor imagery should specifically focus on functional and bilateral tasks, and that concomitant use of transcranial direct current stimulation should contribute to potentiate the impact of motor imagery on locomotion recovery of lower-limb amputees