Bakgrund: Definitionen för amputation av nedre extremitet är en förlust av någon del av extremiteten i transversalplan. En av de vanligaste orsakerna till amputation är diabetes mellitus. Orsaken till det är diabeteskomplikationer som nedsatt cirkulation i nedre extremitet, neuropati och en nedsatt sårläkning.Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers erfarenheter av livet efter amputation av nedre extremitet till följd av diabetes mellitus.Metod: En litteraturstudie genomfördes med deskriptiv design och systematiska sökningar. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Det resulterade i nio vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades genom en integrerad analys.Resultat: Erfarenheterna efter amputation påverkades av ett flertal faktorer. Aktiviteter i det dagliga livet påverkades negativt då smärta och förändrad livsstil förekom. Sociala relationer var viktigt för återhämtningen och acceptansen. Negativa känslomässiga erfarenheter uppstod då det sociala stödet var bristfälligt. Positiva känslomässiga erfarenheter ökade då den fysiska funktionen var högre och det underlättade acceptansen till amputationen.Slutsats: Litteraturstudiens slutsats är att hela livssituationen påverkas efter amputation. Erfarenheter finns av påverkan på aktiviteter i det dagliga livet, smärta och känslomässiga erfarenheter. Studiens fynd framhäver vikten av stöd, information och beaktande av de emotionella känslorna.

Yes / Phantom Limb pain (PLP) affects up to 85% of all patients following an amputation, causing debilitating effects on their quality of life. Mirror Therapy (MT) has been reported to have potential success for the alleviation of PLP. Current understanding of PLP and the efficacy of MT for its alleviation are still unclear, therefore guidelines for treatment protocols are lacking. This literature review assesses the current best evidence for using MT to alleviate PLP of patients with amputation. Method: The authors systematically searched the academic databases Medline, Amed, CINAHL and Google Scholar, using key search terms with inclusion and exclusion criteria to identify relevant articles on the use of MT in populations of patients suffering PLP after unilateral limb amputation. Findings: Seven primary papers were identified and appraised. All the articles reported significant PLP alleviation after using MT with a trend for achieving phantom limb movement (PLM) prior to pain relief. Conclusions: Mirror Therapy is a promising intervention for PLP. Regular MT sessions are required to maintain treatment effect. Causes of PLP and pathways to its alleviation may be multifactorial; therefore further well-conducted RCTs are required to identify best practice.

L’utilisation d’une nouvelle prothèse à la suite d’une amputation d’un membre inférieur (MI) demande une ré acquisition de la capacité de marcher, ce qui peut mener à différentes stratégies de mouvement. Malgré les connaissances actuelles des stratégies de mouvement employées chez la population des individus ayant une amputation du MI (IA), aucune étude n’a évalué leur évolution lors d’un exercice de marche prolongée et à la suite d’un retour en milieu écologique. Pourtant, une diminution des performances à la marche pourrait être observée suivant l’apparition de la fatigue et/ou suivant une diminution du temps alloué aux activités physiques quotidiennes. C’est pourquoi l’objectif de cette étude est de quantifier les paramètres de marche des IA 1) lors d’un test de marche de six minutes (TM6) à la fin de leur réadaptation et 2) lors d’un TM6 six semaines suivant la fin de leur réadaptation. Nous posons l’hypothèse que l’ajout de centrales inertielles lors de l’évaluation de la marche des IA en milieu clinique permettra de caractériser les stratégies adoptées. Nous nous attendons à une dégradation de ces paramètres sur une période de six minutes de marche en continu ainsi que sur une période de six semaines suivant la fin des traitements de réadaptation. Pour ce faire, des centrales inertielles ont été utilisées, puisqu’elles permettent de quantifier les paramètres spatio-temporels et cinématiques de la marche dans différents environnements et populations, permettant l’acquisition de données « sur le terrain ». Au total, 17 IA on fait le TM6 à T1 et T2 avec des centrales inertielles posées sur chacun de leur pied pour enregistrer leurs paramètres de marche (c.-à-d. dégagement minimal des orteils (minTC), phase de chargement (LDr), phase de pied plat (FFr), largeur de pas en phase oscillante, longueur de foulée, vitesse et cadence). Une analyse ANOVA non paramétrique a comparé 1) l’évolution des paramètres de marche sur une période de six minutes et 2) l’évolution des paramètres de marche entre T1 et T2. Un test de Wilcoxon des rangs signés a été exécuté lorsqu’une interaction était détectée dans l’ANOVA (P < 0.05). Contrairement à l’hypothèse posée en début de projet, une amélioration des performances au membre prothétique (AL) entre T1 et T2 a été observée (largeur de pas en phase d’oscillation, vitesse et cadence augmentées, et la phase d’appui diminuée). Cependant, le minTC n’a pas évolué proportionnellement à la vitesse de marche. Finalement, les capacités physiques et à la marche se sont améliorées entre T1 et T2 dans la population des IA malgré une incapacité d’adapter leur minTC (c.-à-d.., d’augmenter le minTC proportionnellement à la vitesse de marche) à l’augmentation de leur vitesse de marche. Ce phénomène pourrait être expliqué par un patron de marche déficient utilisant la stratégie de « hip hiking » caractérisé par un large minTC et petite largeur de pas à T1 qui s’est amélioré à T2. Toutefois, un petit minTC est aussi relié à un plus grand risque de chute. Ainsi, l’évaluation des paramètres de marche des IA en milieu clinique de même qu’un programme de réadaptation à distance ciblant l’amélioration des paramètres de marche en lien avec la réduction du risque de chute est primordial pour assurer un retour sécuritaire en communauté. / The use of a new prosthetic limb following a lower limb amputation demands a reacquisition of the ability to walk, leading to different gait strategies. Although those strategies have been identified in the lower limb amputee (LLA) population, no studies have assessed their evolution following a return in the ecological environment. Indeed, decreased gait performances could be observed following the onset of fatigue and/or a decline of the daily active time. Therefore, the aim of this study was to quantify the gait parameters of the LLA 1. Along a six-minute walk test (6MWT) following their rehabilitation and 2. Along a 6MWT six weeks following the end of the rehabilitation. It is hypothesized that the use of inertial sensors during the assessment of the IA’s gait parameters will allow the characterisation of their adopted gait strategies. We are expecting a deterioration of the gait parameters along a six-minute continuous walk and six weeks following the end of the rehabilitation treatments. To do so, inertial measurement units (IMU) have been used, as they are effective to quantify gait in different environments and populations, allowing data acquisition in “real-life”. Seventeen LLA performed a six-minute walk test (6MWT) at T1 and T2 with inertial sensors fixed on both feet to register their gait parameters (i.e. minimum toe clearance (minTC), loading ratio (LDr), flat foot ratio (FFr), swing width, step length, speed and cadence). A non-parametric ANOVA compared 1) the evolution of the gait parameters over a 6MWT and 2) the evolution of the gait parameters over T1 and T2. Post-hoc Wilcoxon signed-rank tests were performed if a main effect was detected (P < 0.05). A performance improvement on the amputated limb (AL) between T1 and T2 has been observed (swing width, speed and cadence increased, added to a decreased stance phase). However, the minTC did not evolve proportionally to the speed. Physical capacity and walking abilities have increased between T1 and T2 in LLA population despite the inability to adapt their minTC (i.e. to increase the minTC proportionally to the gait speed) to an increased speed. It could be explained by a poor walking pattern using a hip hiking strategy including a high minTC and a small step width at T1 that improved (lower minTC than at T1) at T2. However, a small minTC is related to higher risks of fall. Therefore, the evaluation of the LLA’s gait parameters in clinical settings added to a home rehabilitation programme focused on the reduction of the risks of fall is primordial to ensure a secure return in the community.

Bakgrund: Trauma, tumörsjukdom, infektioner och cirkulationsrubbningar kan leda till förlust av kroppsdel. Forskning i ämnet är ofta medicinskt inriktad på smärtproblematik eller praktiska följder, medan patienters upplevelser och psykosocial påverkan hamnar i skymundan. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att beskriva psykosociala aspekter i upplevelsen av att leva med en förlorad kroppsdel. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på elva kvalitativa artiklar. Resultat: Att förlora en kroppsdel kan leda till påverkad självbild och psykosocial påverkan. Detta presenteras i huvudtemat att hantera en ny livssituation med underliggande teman jag är, jag ser ut, jag kan och socialt stöd. Slutsats: Vid förlust av kroppsdel oavsett etiologi kan självbilden påverkas i någon riktning. Sexuallivet såväl som vardagliga sysslor kan påverkas vilket i sin tur påverkar livskvaliteten. Att anpassa sig till en protes kan underlätta både den fysiska och den psykosociala aspekten, vilket påverkar självbilden positivt. Detta ämne har under det senaste årtiondet beforskats, men detta behöver förankras i klinisk praxis. Klinisk Betydelse: Genom att belysa de psykosociala aspekterna av att förlora en kroppsdel bidrar föreliggande uppsats till att öka förståelsen amputerade och mastektomerade patienters situation Nyckelord: amputation, mastektomi, protes, rekonstruktiv kirurgi, självbild, sexualitet / Background: Trauma, tumors, infections and vascular disease could lead to loss of limb. Research in the subject is often aimed at medical issues or practical matters, while the experiences and psychosocial aspects are being overlooked. Purpose: The purpose of this dissertation is to describe psycosocial aspects of the lived experience of living with a lost bodypart. Method: A review of qualitative approach based on eleven qualitative articles. Results: Losing a body part may affect psychosocial elements and self-image. This is being presented in the main theme to adapt to a new aspect of life and three themes: I am, I look like, I'm apt and social support. Conclusion: Loss of a bodypart of variying aetiology can lead to concerns of self- image. Sexuality and daily life activities can be affected, with a loss of quality of life as a consequence. To adapt to a prosthesis can ease both the psycosocial and physiological aspects of this transition, with im proved self-image as a result. This topic has been researched during the last decade, but the knowledge has yet to reach clinical praxis. Clinical significance: This study highlights the psycosocial aspects of losing a body part in order to give a deeper understanding of the needs of these patients. Key words: amputation, mastectomy, prosthesis, reconstructive surgery, self- image, sexuality

No description available.

Thesis (B.S.)--Massachusetts Institute of Technology, Dept. of Mechanical Engineering; and (B.S.)--Massachusetts Institute of Technology, Dept. of Chemical Engineering, 1977. / MICROFICHE COPY AVAILABLE IN ARCHIVES AND ENGINEERING. / Bibliography: leaves 60-62. / B.S.

Fantomsmärta är ett komplext fenomen som drabbar många patienter efter amputation av extremitet. Syftet var att utforska hur fantomsmärtor efter amputation av extremitet kan upplevas och lindras. Litteraturstudiens resultat utgörs av 15 vetenskapliga artiklar som presenteras i tre huvudteman vilka är fantomsmärtans komplexitet, lindring genom transkutan elektrisk nervstimulering och lindring genom rörelseterapi. Det har visat sig att upplevelsen av fantomsmärta medför en negativ påverkan för patienter efter amputation av extremitet. Olika behandlingsmetoder till exempel transkutan elektrisk nervstimulering och rörelseterapi har beprövats med varierande resultat. Vidare forskning är nödvändig för att klarlägga den bakomliggande patofysiologin gällande fantomfenomenet för att generera bättre anpassade lindringsmetoder. Vidare forskning är även angelägen för att få en ökad förståelse för patienters upplevelser kring smärtproblematiken. Utformande av PM gällande vård av patienter som lider av fantomsmärtor efter amputation av extremitet vore betydelsefulla. / Phantom limb pain is a complex phenomenon that affects numerous patients following amputation of the extremities. The aim of this study was to explore how phantom limb pain following amputation of extremities can be experienced and alleviated. The study was conducted as a literature review where 15 scientific articles were the basis for the results. Three major themes are presented in the result: the complexity of phantom limb pain, alleviation through transcutaneous electrical nerve stimulation and alleviation through movement therapy. It has been shown that the experiences of phantom limb have a negative impact on patients following amputation of extremities. Different options regarding treatment, for example transcutaneous electrical nerve stimulation and movement theory, has been proven with variation in the results. Further research is required to elucidate the underlyingpathophysiology regarding the phantom phenomenon for better understanding and suitable alleviation options. Specific guidelines regarding nursing for patients who suffer from phantom limb pain would be of importance.

Bakgrund: Förlust av en kroppsdel kan leda till sorg och saknad av kroppsdelen likväl som funktionen den innehaft. Hur förlusten av kroppsdelen upplevs kan skilja sig mellan olika ingrepp eller sjukdomstillstånd.Syfte: Att beskriva upplevelsen efter förlust av kroppsdel ur ett livsvärldsperspektiv.Metod: En litteraturstudie baserad på 10 fenomenologiska artiklar om mastektomi, prostatektomi och amputation. Teorin om livsvärlden av Todres, Galvin och Dahlberg har använts genom hela arbetet, genom begreppen upplevd tid, upplevd rymd, social värld, levd kropp och levd erfarenhet.Resultat: Underkategorier till den teoretiska referensramens begrepp presenteras i resultatet. I upplevd tid identifierades underkategorierna framtid, nuet och tiden som process. I upplevd rymd identifierades begränsningar i vardagen, självständighet och förändringar. Underkategorier under social värld är socialt stöd, relatera till andra och identitet. Levd kropp består av symtom, förändrad kropp, ägare av kroppen och känslor av helhet. I levd erfarenhet identifierades acceptans, beslutsfattande och känslor. Slutsats: Upplevelsen av att förlora en kroppsdel är en unik process. Upplevelsen ur ett livsvärldsperspektiv är färgad av sorg och glädje, lidande och tillförsikt, men präglas av stöd och identitet i samspel med andra, likväl som att ständigt förhålla sig till den förändrade kroppen och vardagen. Personer som förlorar en del av kroppen är i behov av stöttning och hjälp för att öka sin egenmakt och självkänsla. Klinisk betydelse: Genom förståelse för livsvärlden hos personer som förlorat en kroppsdel kan sjuksköterskor få en helhetsbild och lindra lidande. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera om stödgrupper och hjälp i den förändrade vardagen. / Background: Loss of body part may cause grief and loss of the actual body part as well as the function. The experience of the loss of body part may vary between different surgeries or medical conditions.Aim: To describe the experience after loss of body part through a life-world perspective.Method: A literature-study based on 10 phenomenological articles about mastectomy, prostatectomy and amputation. The life-world theory of Todres, Galvin and Dahlberg has been used through the work, with the concepts experienced time, experienced space, social world, lived body and lived experience.Findings: Sub-categories of the theoretical framework are presented in the result. In the experienced time the sub-categories future, at present time and time as a process was identified. The experienced space was identified with the sub-categories limitations in daily life, independence and changes. Sub-categories identified in the social world are social support, relating to others and identity. Lived body consists of symptoms, changed body, owner of the body and feelings of embodiment. In the lived experience the sub-categories acceptance, decision-making and feelings was identified. Conclusion: The experience of loss of body part is a unique process. The experiences through a life-world perspective is colored by grief and happiness, suffering and belief in the future, but also support and identity in relation to social interaction, as well as relating to the changed body and life. A person who has lost a body part is in need of support and help to enhance empowerment and self-esteem.Relevance to clinical practice: By gaining knowledge about the life-world of a person who has lost a body part, the nurse can improve practice and ease suffering. The nurse can also contribute with information about support groups and help for the changed daily life.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1990.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1990.