Syftet med detta arbete är att erhålla kunskap om hur fritidspedagogers uppdrag i skolsamverkan uppfattas av rektor, lärare och fritidspedagog själv, samt hur dessa uppfattningar påverkar skolsamverkan i praktiken. Studien är en fallstudie där kvalitativa intervjuer har genomförts med en rektor, två lärare och en fritidspedagog. Intervjuerna har varvats med observationer av fritidspedagogens roll i klassrummet. Informanterna i studien har varit representativa individer för de olika yrkeskategorierna, på så vis är de analysenheter i studien. Informanternas uppfattningar och de data som framkommit i observationerna har bidragit till genoförandet av analysen i studien. Några av de resultat som redovisas i studien är att fritidspedagogens roll i skolsamverkan är, utifrån styrdokumenten, svårtolkade. Fritidspedagogen tilldelas, av rektor och lärare, kompetenser som handlar om socialt samspel och praktiskt-estetiskt arbete. Ytterligare ett resultat handlar om tidsbristen för att utöva gemensam planering. En slutsats som dragits i studien är att fritidspedagogens kompetenser inte tas tillvara i skolsamverkan. En andra slutsats handlar om avsaknaden av samverkan i arbetslaget. En tredje handlar om att fritidspedagogen roll i skolsamverkan påverkas av personaltillgång på skolan.

Studiens syfte är att undersöka vad som bedöms som förskollärarkompetens utifrån statens kvalitetssatsning, lärarlönelyftet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fem förskollärare som blivit beviljade lärarlönelyftet samt tre förskolechefer som tagit beslut om vilka som skulle premieras. Resultatet visar att förskollärarnas engagemang för yrkesutvecklingen är stor samt att förskollärarna har ansvarsområden och uppdrag utöver arbetet i barngruppen. Slutsatsen visar att förskollärarnas yrkespersonlighet är en bidragande faktor till att de i praktiken lyckas kvalitetssäkra verksamheten samt att förskollärarna premierats för att deras arbetsuppgifter bidrar till skolutveckling och på så vis till yrkets professionsutveckling.

No description available.

Sammanfattning: Audionomyrket har utvecklats från ett assisterande till ett självständigt yrke. Framsteg inom forskning berörande audiologi ställer höga krav på audionomens kompetensutveckling. Internationellt har det undersökts hur kompetensutveckling kan förbättras, genom bildandet av frivilliga eller obligatoriska kompetensutvecklingsprogram, för att ge en säker patientvård och en tillfredsställande yrkesutveckling. I Sverige ansvarar varje audionom enskilt för sin kompetensutveckling. Det finns i dagsläget inga studier som undersöker svenska audionomers inställning till att införa liknande kompetensutvecklingsprogram som finns internationellt, vilket är motivet bakom studien. Syftet är att undersöka svenska audionomers inställning kring frivilliga samt obligatoriska kompetensutvecklingsprogram med tillhörande gransknings-process för att vidareutveckla audionomprofessionen och hålla samtliga yrkesverksamma ajour med ny vetenskap. En kvantitativ metod i form av en webbenkät tillämpades för att nå ut till ett stort omfång yrkesverksamma audionomer över hela Sverige. Studiens resultat visar att ett stort antal yrkesverksamma audionomer är positivt inställda till det frivilliga samt obligatoriska kompetensutvecklingsprogrammet med tillhörande granskningsprocess. En förändrad form av kompetensutvecklingssystem än den nuvarande är därmed eftersträvad av majoriteten. Studiens resultat har tagit fasta på att kompetensutvecklingsprogram bör inriktas mot både de tvärvetenskapliga områden som professionen bygger på och audionomens specialiseringsområden. Audionomerna anser att tiden motsvarande en till åtta timmar per månad är tillräcklig för kompetensutvecklande aktiviteter. Audionomerna har en stor medvetenhet om vikten av att utveckla den professionella kompetensen. Hindrande faktorer som ekonomi, hög patientgenomströmning, tidsbrist, etc. minskar audionomernas möjlighet till deltagande av kompetensutvecklande aktiviteter. De yttre omständigheterna bidrar till att yrkesverksamma audionomer i hög grad önskar en förändrad form av kompetensutvecklings-system än den nuvarande. / <p>Kommentar: Arbetet erhöll betyget VG.</p>

Depuis ses premiers balbutiements, la télévision québécoise a permis à de nombreux métiers de se développer, voire de se professionnaliser. Certains sont bien connus, tandis que d'autres sont oubliés. Cette recherche a pour objectif de mettre sous les projecteurs un métier qui a pris naissance derrière les caméras de Radio-Canada et dont plusieurs autres sphères d'activité professionnelle telles la bibliothéconomie, la politique et le droit se sont emparés au fil des années. Ce mémoire dresse en fait un portrait général du métier de recherchiste. Un métier dans l'ombre du petit écran qui a été négligé et mis aux oubliettes par les auteurs. C'est pourquoi plusieurs aspirants et professionnels en cheminement de carrière éprouvent de la difficulté à dénicher des informations sur cette pratique professionnelle. Les prochaines pages s'adressent alors à tous ceux et celles qui s'interrogent sur la véritable nature de ce métier méconnu et surtout mal connu dans le milieu télévisuel québécois et qui veulent avoir accès à ses jardins secrets en vue de le pratiquer un jour ou simplement de permettre à d'autres d'occuper ce poste dans les équipes de production et d'en faire carrière. En offrant une première définition actualisée et un historique du métier, en présentant les particularités de son contexte professionnel et organisationnel, je suis en mesure de promouvoir, de décrire, mais surtout de démystifier ce métier imprécis pratiqué par un va-et-vient d'acteurs important. Habité par de nombreux préjugés et un certain manque de reconnaissance, il est analysé à travers les yeux de différents recherchistes pour parvenir à le distinguer des autres métiers, mais surtout pour déterminer si ce métier de l'audiovisuel est malade ou encore en pleine possession de ses moyens. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Recherchiste, émission de télévision, métier, Québec (province), socioprofessionnel, reconnaissance.

Denna uppsats handlar om grundskollärarprofessionens utveckling, verksamma lärare och lärarstudenter. Uppsatsen utgår ifrån följande frågeställningar: Hur har grundskolan och grundskollärarens historiska utveckling vilken lett fram till dagens skola och lärare sett ut? Hur framställs dagens verksamma grundskolelärare inom forskning i fråga om den egna yrkesrollen och verksamheten i skolan? Vilken bild av lärarstudenter går att synliggöra i fråga om uppfattning, syn och attityder gentemot sitt kommande yrkesliv, lärarens roll och skolan? Vad motiverade dessa lärarstudenter att söka sig till lärarutbildningen och fortsätta densamma för att bli lärare i grundskolan? Vilka likheter, skillnader och eventuella samband går att synliggöra mellan de tre ovanstående bilderna? Studien visar att lärarna befinner sig i en starkt utsatt yrkesposition med en ifrågasatt profession och ofta höga påfrestningar i arbetsvardagen. Men såväl verksamma lärare som lärarstudenter innehar en stark drivkraft som motiverar de i sitt nuvarande och kommande utövande av yrket och uppdraget som lärare.

Denna undersökning utfördes på Halmstads kommuns hemvårdsförvaltning och fokuserade på hur olika yrkesgrupper arbetade genom samverkan med varandra. Vi fann av intresse att ta reda på hur sjuksköterskorna upplever att samverkan fungerar tillsammans med hemtjänstpersonalen och vilken påverkan den egna professionen och tillit har i samverkan.Syftet med undersökningen var att genom sjuksköterskornas berättelser skildra deras upplevelser av samverkan med övrig personal inom hemtjänsten. Med hjälp av organisatoriska teorier och centrala begrepp som profession, makt och tillit har vi analyserat och tolkat deras upplevelser och därmed skapat en förståelse av samverkan mellan hemsjukvården och hemtjänsten. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod där data samlades in genom observationer och semistrukturerade personliga intervjuer med åtta kommunalt anställda sjuksköterskor. Resultatet visade att de kommunala sjuksköterskorna har en delad uppfattning kring samverkan och hur samverkan figurerar på olika nivåer. Det fanns även skilda uppfattningar om vad syftet med samverkan är. Objektet för samverkan är oklart, vilket leder till att organiseringen av samverkan skiljer sig åt mellan sjusköterskorna i deras arbete tillsammans med hemtjänstpersonalen. Den egna professionen får en olik innebörd i arbetet med samverkan, vilket innebär att det kan uppstå personifiering av makt, något som även påverkar graden av tillit mellan sjuksköterskorna och hemtjänstpersonalen.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilka faktorer som påverkar lärarstudenters val till lärarprogrammet samt att undersöka om det fortfarande finns någon sorts kall till yrket. En anledning till detta syfte är att läraryrkets status har sjunkit och att media oftast ensidigt rapporterar om de problem och missförhållanden som råder i skolor och på lärarutbildningar. Undersökningsmaterialet utgörs av en enkätundersökning som genomförts bland lärarstudenter som gått en termin på lärarprogrammet vid en högskola i Mellansverige. Sammanlagt har 111 personer besvarat enkäten. Resultatet visar att det fortfarande finns kall-tankar i lärarstudenternas motiv. De flesta angav motiv som var inriktade mot att arbeta med och fostra barn, dvs. klientfokuserade. Kvinnorna angav i högre grad än männen de motiv som hörde till kallet. Ett annat vanligt motiv var att utbildningen var personligt utvecklande. Tidigare lärare som studenterna hade haft påverkade deras val till stor del. Lärarstudenterna trodde att de som färdiga lärare ibland kommer att hoppa över egna raster och gå till arbetet trots att de känner sig sjuka om det gynnar eleverna. Männen var mer villiga till detta än kvinnorna. Även ur detta beteende kan kall-tankar utläsas.

Syftet med examensarbetet är att utifrån tre kommunalt styrda gymnasieskolor undersöka hur sex ämneslärare på gymnasienivå i dagsläget upplever att politiken, marknaden och brukarna intervenerar skolans organisation liksom lärarens professionella arbete och hur detta påverkar gymnasielärarnas tillit till skolans organisation.  Detta undersöker jag genom att genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex ämneslärare på gymnasienivå. För att säkerställa att frågorna knyts an till kvalitativa nyckelfaktorer kring pedagogens yrkesutövning och skolans ramverk så har jag hämtat inspiration från skolinspektionens huvudsakliga undersökningsområden gällande; kommunernas huvudmannaskap, skolans enskilda huvudman, rektorn och gymnasieskolan. Undersökningen utgår från två vetenskapsteoretiska perspektiv, fenomenologi och kunskapssociologi. Dessa perspektiv är valda då undersökningen kretsar kring respondentens upplevelse av sin sociala verklighet samt hur detta påverkar respondentens tillit till skolans organisation.  Som teoretisk utgångspunkt har jag valt Bo Rothsteins teori ”Korruption och social tillit: Varför fisken ruttnar från huvudet och ner”.1 I uppsatsen kommer jag att testa Rothsteins teori i förhållande till hur respondenterna innehar tillit till skolans organisation i förhållande till politikens, marknadens och brukarnas interventioner i skolan. Uppsatsens slutsatser ger teorin ett starkt stöd då resultatet visar att respondenterna inte innehar någon tillit i förhållande till skolans organisation. Undersökningen visar också att brukarna, marknaden och politiken menligt intervenerar lärarnas professionella arbete till den grad att läraryrket inte kan sägas utgöra en profession.

Revision är ett professionsyrke och med det menas yrken som baseras på vetenskaplig kunskap och vetenskaplig forskning. Advokater, präster och läkare är exempel på sådana professioner. Till exempel behöver en läkare studera kroppens anatomi för att kunna utöva sitt yrke och därmed säger man att läkaryrkets kunskapsbas är tydlig, det vill säga, man vet vad en läkare bör kunna. Vi började fundera på: hur ser denna kunskapsbas ut för revisorsyrket? Litteraturen visar att revisorns kunskapsbas är otydlig och detta bidrog till att vi ville försöka ta reda på vad man bör kunna som revisor. Vi valde att koncentrera oss på revisorsassistenter som endast har arbetat ett par år eftersom vi ansåg att de skulle kunna ge oss de mest relevanta svaren då de har arbetat ett tag samtidigt som det inte är så länge sedan de utbildade sig och därmed borde de kunna tala om för oss vilka kunskaper som de tyckte har varit till stor nytta när de kom ut i arbetslivet. Därför lyder vår uppsats frågeställning: "Vilka kunskaper, färdigheter och andra förmågor är relevanta för revisorsassistenter? För att erhålla vårt empiriska material har vi, efter att studerat fyra sekundära material, gjort sex stycken telefonintervjuer. Målpopulationen blev revisorsassistenter från de större revisions- och redovisningsbyråerna i Sverige. Att inte veta exakt vad det är för slags utbildning och kunskaper som bör läras ut inför revisorsyrket har vi kommit fram till är en bidragande faktor till varför dagens högskolor- och universitets ekonomprogram som riktar sig till blivande revisorer är ganska generella. Att revisionsprofessionen är otydlig leder till en ovisshet om vad som bör läras ut, vilket i sin tur bidrar till att ekonomstudenter istället lär sig lite om mycket. Vi har kommit fram till att detta inte måste ses som en nackdel eller något negativt utan tvärt om. Vi tror snarare att det är en fördel att man som studerande lär sig lite av varje inom ekonomiområdet och att man senare ges möjlighet att genomgå en internutbildning då man kommer ut i arbetslivet och att man på så vis kan specialisera sig till sin arbetsplats inom ett eller flera områden.