No description available.

Introduktion: Årligen genomförs drygt 12 000 överarm/axelkirurgier i Sverige. Axelkirurgi utförs vanligtvis i Beach chair-position (BCP) för att undvika skador på plexus brachialis. Kirurgi i BCP kan genomförs med olika sorters anestesimetoder vilka påverkar cirkulation i varierande grad. Hypotensiv anestesi har kopplats ihop med flera riskfaktorer såsom hjärnischemi och ryggmärgsskada. Den upprättsittande positionen av BCP i kombination med den cirkulatoriska påverkan kan leda till en minskad cerebral perfusion. Flera studier menar att det är av värde att använda cerebral övervakning vid kirurgi i BCP för att kunna identifiera desatureringar. Det finns väl rapporterade fall av neurologiska komplikationer. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter som genomgår axelkirurgi i beach chair position. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats valdes vid denna studie. Där en kvalitativ innehållsanalys med manifest analys har använts. Datainsamling skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Tre kategorier identifierades: positionering och luftvägshantering vid beach chair position, anestesins hemodynamiska påverkan vid Beach chair-position, samspelet mellan anestesisjuksköterskan och operationsteamet vid beach chair-position. Resultatet belyser aspekter gällande positionens betydelse och luftvägshantering vid BCP. Hur cirkulationen påverkas av anestesimetod i kombination med positioneringen, anestesisjuksköterskornas tankar om hur cirkulationen bör hållas vid denna typ av operationer och hur förberedelser inför kirurgi i denna positionen görs blir också belyst. Vikten av samarbete mellan anestesisjuksköterskan och operationsteamet men även eventuella intressekonflikter vid kirurgi i BCP är områden som blir belysta. Slutsats: Att genomföra kirurgi i beach chair position innefattar flera viktiga aspekter utifrån ett anestesiologiskt perspektiv. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i uppläggning av patienten i samspel med operationsteamet och utifrån patientsäkerhet. Vidare leder BCP i samband med generell anestesi till en cirkulatorisk påverkan som kräver särskild uppmärksamhet av anestesisjuksköterskan då allvarliga komplikationer kan uppstå.

Bakgrund: Planeringen och utförandet av en säker anestesi och kirurgi innefattar flera steg innan patienten anländer till operatuin. Preoperativa fötberedelser är baserat på evidensbaserad forskning med syfte att minska risken för postoperativa komplikationer.  Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av faktorer som påverkar hur de preoperativa förberedelserna genomförts på patienter som ska genomgå kirurgi. Matod: Studien har en induktiv ansats och genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Resultat: Patientsäkerheten blir lidande om de preoperativa förberedelserna inte genomförs på et adekvat sätt inför kirurgi. Vikten av samarbete, tydlig dialog och fungerande kommunikation inom alla yrkeskategorier för att varje enskild patient ska vara optimat förberedd inför sin opertion. Studien belyser även vikten av att tydliga rutiner etableras och hålls uppdaterade för att underlätta de peroperativa förberedelserna, inte minst hos oerfaren peronal. Slutsats: Samarabete och kommunikation tillsammans med erfarenhet och väl etablerande inom preoperativa förberedelser bidrar till ökad patientsäkerhet.

Bakgrund: Evidensbaserad vård är en indikator på god och säker vård. Att arbeta evidensbaserat är ett förhållningssätt som förutsätter kunskap och praktiskt handlande. Förhållningssättet innebär viljan att tillämpa bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap som underlag för vårdbeslut och det praktiska handlandet är processen i vilken sjuksköterskor tillämpar vetenskaplig kunskap. Anestesisjuksköterskor behöver vara rustade för att delta aktivt och ta ansvar för evidensprocessen i den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård som förhållningssätt och process. Metod: En kvalitativ forskningsansats med fenomenografisk inriktning. Insamlad data från 18 kvalitativa intervjuer, som genomfördes med anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Sverige, analyserades induktivt. Resultat: Tre beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård framträdde och presenteras i ett utfallsrum; Vårdkultur med fokus på vårdvetenskapens dolda funktion, Kunskap med ansvar och begränsningar och De goda handlingarna: att vilja bättre för patienten, Vårdkultur och vårdvetenskapens dolda funktion förefaller ha en övergripande position i förhållande till övriga beskrivningskategorier. Slutsats: För att förbättra den evidensbaserade vården och stärka anestesisjuksköterskornas profession kan insikten om de olika uppfattningarna mötas med utbildning och kunskapsöverföring. Särskilt viktigt är att stärka den egna professionen genom att värdera det vårdvetenskapliga evidensbegreppet. / Background: Evidence-based practice is an indicator of best practice. Evidence-based practice is an approach that requires knowledge and practical action. The approach is the willingness to apply the best available scientific knowledge as a basis for clinical decisions, and practice is the process in which nurses apply scientific knowledge. Nurse anesthetist’s need to be equipped to participate actively and take responsibility for the evidence process in the anesthetic care. Aim: To describe the nurse anesthetist’s’ perceptions of evidence-based practice as an approach and a process. Method: A qualitative research design with a phenomenography approach. Data from 18 qualitative interviews, conducted with nurse anesthetists from two hospitals in Sweden, were analyzed inductively. Findings: Three descriptive categories of nurse anesthetist’s perceptions of evidence-based practice appeared presented in an outcome space: Culture in healthcare settings: focusing on the hidden function of caring science, Knowledge with responsibility and limitations, and Good actions: To want better for the patient. The culture in healthcare settings and the hidden function of caring science seems to have an overall position in relation to the other descriptive categories. Conclusions: In order to improve evidence-based practice and strengthen the profession of nurse anesthetists, the insight of different perceptions can be met with education and knowledge. Particularly important is to strengthen the nurse anesthetist’s profession by appraising the concept of caring science.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning innefattar en mängd olika  arbetsuppgifter. Något som författarna låter summeras som anestesiologisk omvårdnad. Uppsatsen sammanfattar anestesisjuksköterskans främsta ansvar och hur dessa kan appliceras i den prehospitala miljön. Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelser av att möta patienter prehospitalt som har behov av anestesiologisk omvårdnad. Metod: För att fånga upp upplevelserna har en kvalitativ intervjustudie med åtta anestesisjuksköterskor med erfarenhet av prehospitalt arbete genomförts.  En kvalitativ analys med både latent och manifest ansats har utförts för att bearbeta resultatet. Resultat: Författarna analyserade fram tre huvudkategorier som påverkade anestesisjuksköterskors upplevelser; Trygghet kopplat till rutiner, erfarenhet och kommunikation. Utsatthet kopplat till det oförutsägbara i den prehospitala miljön,  ensamhet i sin kompetens och arbeta med oerfaren kollega. Tillfredsställelse kopplat till arbetsglädje och upplevelsen av att göra skillnad för patienten. Dahlberg och Segestens livsvärldsteori har använd som ram för studien. Något som har författarna tycker är applicerbart för att förklara informanternas upplevelse av att möta patienter prehospitalt med behov av anestesiologisk omvårdnad. Författarna fann ett övergripande tema, där anestesisjuksköterskans egna kropp och livsvärld skapar förutsättningar i den prehospitala vården “skillnaden som gör skillnad”. Slutsats: Således krävs både mjuka som hårda parametrar för att skapa en god prehospital arbetsmiljö för anestesisjuksköterskan och för att upprätta en säker och god vård. / Background: Anesthesia nurse's competence description includes a variety of tasks. Something that the authors say is summed up as anesthetic nursing. The paper summarizes the anesthesia nurse's primary responsibility and how these can be applied in the prehospital environment. Purpose: The purpose of the thesis was to investigate the anesthesia nurse experiences of meeting patients prehospitally in need of anesthetic care.  Method: To capture the experiences, a qualitative interview study with eight anesthetic nurses with experience of prehospital work has been conducted through a qualitative analysis with both latent and manifest approach.  Results: The authors came to Three main categories that affected the experiences of anesthesia nurses; Security linked to routines, experience and communication. Exposure linked to the unpredictable in the pre-hospital environment, loneliness in their skills and working with inexperienced colleagues. Satisfaction related to work satisfaction and the experience of making a difference for the patient. Dahlberg and Segesten's lifeworld theory has used as a framework for the study's analysis. Something that the authors think is applicable to explain the informants' experience of meeting patients prehospitally in need of anesthetic care. The authors found an overall theme, in which the anesthetist nurse's own body and life world create the conditions in the prehospital care "the difference that makes a difference". Conclusions: Thus, both soft and hard parameters are required to create a good prehospital work environment for the anesthetic nurse and to establish a safe and good care.

Abstract Syftet med denna studie var att påvisa effekter av ofrivillig hypotermi samt beskriva anestesisjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att belysa vilka förebyggande faktorer som bibehåller normotermi i den perioperativa vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklarna har sökts via Cinahl och Medline. Studiens resultat baserades på sjutton vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats, dessa grupperades under olika teman. Resultatet redovisas i följande huvudteman fysiologiska effekter, komplikationer, perioperativa teamet, aktiv uppvärmning, administrering av intravenösa vätskor, miljön i operationssalen samt riktlinjer för bibehållande av normotermi. Ofrivillig hypotermi i samband med ett kirurgiskt ingrepp ökade risken för komplikationer i form av ökad infektionsbenägenhet, påverkan på koagulationen med ökad blödningsrisk och hjärtpåverkan med risk för myocardischemi. Hypotermi påverkade också läkemedelsmetabolismen. Dessa effekter av ofrivillig hypotermi under den perioperativa vården orsakade patienten onödigt lidande, förlängd sjukhus vistelse och ökade kostnader för samhället.Slutsats: Anestesisjuksköterskans mest framgångsrika omvårdnadsåtgärder i den perioperativa fasen för att bibehålla normotermi var att använda aktiv uppvärmning, (värmetäcke) vätskevärmare och förhöjd rumstemperatur i operationssalen. Därigenom minskade värmeförlusten via strålning från patientens hud till omgivande miljö. Dessa omvårdnadsåtgärder förutsätter gott samarbete och ska vara självklara i det perioperativa teamet.

No description available.

Bakgrund: Anestesisjuksköterska möter fler och fler äldre patienter som är i behov av anestesiologisk omvårdnad vid generell anestesi under operation. Vid generell anestesi försätts patienten i en medvetslöshet där den inte kan förmedla sig. Anestesisjuksköterskans ansvar är att ge säker vård under den generella anestesin. Hög ålder ökar riskerna för komplikationer men också åldersrelaterade sjukdomar och fysiologiska förändringar ställa högre krav på anestesisjuksköterskan och det är viktigt att hen har kunskap och förståelse för vad det innebär att åldras och anpassa den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Studiens syfte är att undersöka anestesisjuksköterskans strategier för säker vård i den anestesiologiska omvårdnaden vid generell anestesi på äldre patienter. Metod: Åtta stycken anestesisjuksköterskor med minst ett års arbetslivserfarenhet intervjuades och insamlad data analyserades och bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys där meningsbärande enheterna kondenseras för att därefter analyseras framtill koder, underkategorier och kategorier för att landa i ett tema – den latenta meningen. Resultat: Studiens resultat visar att anestesisjuksköterskor har strategier för säker vård då man anpassar mötet och samtalet efter den äldre patientens behov men också tar en roll som advokat för patienter med svårigheter att uttrycka sig, att man arbetar standardiserat för att öka säkerheten i omvårdnaden men också anpassar den anestetiska omvårdnaden baserat på kunskaper om åldrande, sjukdom och risker och med de kunskaperna möjliggör en bra anestesi och säkra luftvägen. Slutsats: Genom att använda de strategier som växer fram i studiens resultat i den anestesiologiska omvårdnaden av äldre patienter vid generell anestesi kan omvårdnaden bli säkrare och minska uppkomsten av komplikationer som kan leda till vårdlidande.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans arbete sker ofta i tätt samarbete i interprofessionella team, där anestesisjuksköterskan tillsammans med exempelvis anestesiläkare vårdar kritiskt sjuka patienter. Ett välfungerande teamarbete bygger på en icke-hierarkisk dynamik, respekt och tydlig kommunikation där medlemmarnas kunskap och spetskompetens tas tillvara. Det finns strukturella faktorer som påverkar teamarbetet som är beroende av den yttre dimensionen av Fundamentals of Care, vårdkontexten. Vårdkontexten innefattar exempelvis resurser, sjukhusorganisation och teamets sammansättning. Inom den anestesiologiska omvårdnaden kan teamen vara ombytliga där medlemmar byts från dag till dag eller i samarbete med personal från andra avdelningar. Samarbetet i ombytliga team har av vissa kallats för teaming. Teaming kan eventuellt vara ett begrepp som beskriver samarbetet vid anestesiologisk omvårdnad. Syfte: Studiens syfte var att göra en begreppsanalys av begreppet teaming inom anestesiologisk omvårdnad. Metod: Begreppet teaming undersöktes genom en begreppsanalys efter Walker & Avants modell. Resultat: Enligt analysens resultat kan teaming beskrivas som det aktiva agerandet vid arbete tillsammans i ett team. Vidare visar resultatet att teaming kan beskrivas med hjälp av olika attribut. Dessa är bland annat att teamet ska vara beständigt, att det finns en ledarroll och att det finns ett informationsutbyte. Slutsats: Teaming kan förekomma inom anestesiologisk omvårdnad där det ofta finns ett aktivt samarbete med andra professioner. Teaming medför flera positiva effekter i arbetet kring patienten, i form av ett effektivt samarbete och en god kommunikation. / Background: The work of the nurse anesthetist often takes place in close collaboration in interprofessional teams. Well-functioning teamwork is based on a non-hierarchical dynamic, respect and clear communication where members' knowledge and excellence are utilized. There are structural factors that influence teamwork that is dependent on the external dimension of the Fundamentals of Care, the healthcare context. The healthcare context includes, resources, hospital organization and the team composition. In the field of anesthesiology care, the teams can be interchangeable where members are changed daily or in collaboration with staff from other departments. The cooperation in interchangeable teams has by some been called teaming. Teaming could possibly be a concept that describes the collaboration in anesthesiologic nursing. Aim: The aim of the study was to do a conceptual analysis of the concept of teaming in anesthesiologic nursing. Method: The concept of teaming was investigated through a concept analysis based on Walker & Avant's model. Results: According to the results of the analysis, teaming can be described as the active action when working together in a team. Furthermore, the results show that teaming can be described using different attributes. These include that the team must be persistent, that there is a leadership and that there is an exchange of information. Conclusion: Teaming can occur in anesthesiologic nursing where there often is an active collaboration with other professions. Teaming entails several positive effects in the work around the patient, in the form of effective collaboration and good communication.

Introduktion: Populationen som lider av obesitas ökar och därmed förekommer allt oftare i antalet anestesier i Sverige. Obesitas är en riskfaktor för svår luftväg och det är därmed av vikt att förstå dess inverkan på klinisk luftvägshantering. Uppemot 30% av morbiditet och mortalitet vid anestesi är relaterad till luftvägshantering och är därmed den största orsaken till komplikationer inom anestesisjukvården. Patienter med obesitas har bland annat minskad funktionell residual kapacitet samt ökad metabolism som leder till minskad apnétolerans.  Nyckelfaktorer för säker luftvägshantering är att identifiera svår luftväg, planera inför luftvägsproblem, behålla lugn och fokus, ha tekniska färdigheter, och använda sig av hjälpmedel. Syfte: Syftet med denna studie var att observera anestesipersonalens tillvägagångssätt vid intubation med generell anestesi av patienter med obesitas. Metod: I denna studie användes icke-experimentell mixed method med deduktiv ansats. Datainsamling genomfördes med strukturerade intervjuer och observationer. Data analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys, kvantitativ innehållsanalys samt deskriptiva statistiska analyser. Resultat: Deltagares luftvägsbedömning särskiljer sig inte för patienter med obesitas jämfört med patienter med BMI <30 utifrån vad som kunde observeras dock menar deltagarna på att de bedömer lokalisation av fettvävnad. Det var extra viktigt med planeringen och förberedelserna när det kommer till patienter med obesitas och hur obesa patienter är påverkar förberedelserna. att deltagarna är extra fokuserade när det kommer till att intubera patienter med obesitas. Majoriteten av deltagarna framförde att positioneringen av patienter med obesitas var viktig till exempel genom att merparten av deltagarna rekommenderade en så kallad obesitaskudde som hjälpmedel vid intubation dock observerades användning av denna av endast en tredjedel av deltagarna. Slutsats: Anestesipersonal tillvägagångssätt vid intubation av obesa patienter som denna studie utgått ifrån används av majoriteten av deltagarna. Dock finns det fortfarande diskrepanser mellan litteratur och den kliniska verkligheten i luftvägshantering av obesa patienter och denna studie antyder att tillvägagångssättet vid intubation kan optimeras ytterligare.