Studien bygger på en enkätundersökning av 37 stycken högstadielärare inom Linköpings kommun. Syftet med studien är att undersöka vilka individuella faktorer som påverkar lärarens benägenhet till att ta kontakt med socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa. De individuella faktorerna har sedan delats in i tre kategorier som rör individens hemförhållande, utbildning och yrkeserfarenhet. Faktorerna har sin grund i tidigare forskning och studien har sin teoretiska utgångspunkt i Bourdieus teori med fokus på begreppen kapital och habitus. Materialet har analyserats genom bivariata korstabellsanalyser med procentjämförelse samt genom beskrivande univariat analys för att ge en överblick av resultaten. Vi har sedan använt tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt för att jämföra och förklara vårt resultat. Resultatet visar på en kraftig underrapportering i de fall där läraren misstänker missförhållanden hos barn. Faktorer som utbildning och kunskap avseende barn som far illa samt lärarens examensår har visat sig ha en påverkan på lärarens benägenhet till att ta kontakt med socialtjänsten. Även faktorn antal år som lärare har visat sig ha en påverkan på benägenheten. Resultaten visar att faktorer som lärarens ålder, civilstånd, om läraren har barn, inkomst samt antal år på den nuvarande arbetsplatsen inte har någon påverkan för lärarens benägenhet att ta kontakt med socialtjänsten.

Studien syftade till att undersöka och få en förståelse för hur kvinnor, som blivit utsatta för sexuella trakasserier, resonerade kring att anmäla eller inte anmäla brottet till polismyndigheten. Vidare syftade studien till att undersöka kvinnors upplevelser av polismyndighetens bemötande vid en anmälan av sexuella trakasserier. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade djupintervjuer med nio kvinnor i åldrarna 19–30 år. Studiens resultat visade att kvinnorna förde olika resonemang bakom deras val att anmäla eller inte anmäla till polismyndigheten. Att vara ensam i anmälningsprocessen påverkade huruvida kvinnorna ville gå vidare med en anmälan eller inte, där andra offer som också blivit utsatta gav en känsla av validering och trygghet för kvinnorna. Trots att samtliga kvinnor som anmälde upplevde någonting positivt i polismyndighetens bemötande lyftes ändå flertal negativa erfarenheter av polisens bemötande upp. Att polismyndigheten bemötte kvinnorna genom att avråda kvinnorna från att genomföra en anmälan var något anmärkningsvärt i studiens resultat. Slutsatserna är att kvinnors resonemang kring anmälningsbenägenheten går i likhet med varandra och vad tidigare studier inom ämnet visat. Vidare visar studiens resultat även att det finns ett utbildningsbehov inom polismyndigheten gällande bemötandet av kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier för att förhindra att den låga anmälningsbenägenheten fortgår. / The aim of this study was to examine and achieve a deeper understanding for how women, who have been subjected to sexual harassment reasoned behind reporting or not reporting their victimization to the police. Furthermore, this study aimed to investigate how women experienced the response they got from the police in a relation to reporting their victimization. The empirical data was collected through semi-structured in-depth interviews with nine women between the ages of 19-30. The results showed that women reasoned in different ways when deciding to report, or not, to the police. To be alone in the reporting process affected whether women wanted to proceed or not. Even though all women who reported their victimization to the police experienced something positive in their response, the negative experiences outweighed the positive. A remarkable finding for the study was that the police themselves discouraged women from reporting their victimization. The conclusions are that women’s reasoning’s behind reporting or not are similar to what previous research has presented. In conclusions, the findings suggest that training for police should emphasize how to initial response to women who has been subject to sexual harassment in order to prevent low levels of reporting.

Denna studie undersökte om det finns könsskillnader angående vad man anger som anledning till att inte anmäla brott.  Studien gjordes med webbenkäter och totalt deltog 265 individer, n=108 (40,8%) män och n= 157 (59,2%) kvinnor. Åldersfördelningen var 18 till 78 år (m= 30,5, SD= 11,4). Signifikant fler kvinnor än män anmälde inte misshandel för att de skämdes, på grund av negativa reaktioner och för att de inte vill se sig själva som brottsoffer.  Signifikant fler kvinnor än män anmälde inte hot för att de skämdes. Slutsatsen är att det finns anledningar som skiljer sig åt för män och kvinnor varför de inte väljer att anmäla olika brott. / This study examined if there are any gender difference between men and women regarding why they choose not to report a crime. A total of 265 individuals participated in an online survey, of which n= 108 (40.8%) were men, and n=157 (59.2%) were women. The age distribution was 18 to 78 years (m=30.5, SD=11.4). Significantly more women than men did not report abuse because they felt ashamed, worried of negative reactions, and they did not want to see themselves as victims. Significantly more women than men did not report threats because they felt ashamed. The conclusion is that there are different reasons as to why men and women choose not to report a crime.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur yrkesverksamma inom våldtäktsstöd och brottsutredning jobbar med våldtäktsoffer för att reducera risken för stigmatisering. Inom ramen för syftet inkluderas även att undersöka om de yrkesverksamma identifierar faktorer som kan ses som centrala för att våldtäktsoffer avstår från att söka hjälp och/eller anmäla våldtäkten. Uppsatsen är avgränsad till enbart kvinnliga våldtäktsoffer. Med målsättningen att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har uppsatsförfattarna tillämpat kvalitativ metodologi och genomfört sex semistrukturerade intervjuer. Intervjudeltagarna utgör en civil utredare inom brott i nära relation och våldtäkter, en polis i yttre befäl, två läkare och en forensisk sköterska på gynekologiska akutmottagningar och en samordnare på en tjejjour. De teoretiska begreppen som uppsatsförfattarna applicerat på den empiriska datan är stigmatisering och normalisering/normaliseringsprocess. Resultatet tyder på att de yrkesverksamma var medvetna om att kvinnliga våldtäktsoffer riskerar att uppleva stigmatisering av deras bemötanden. Däremot identifierar uppsatsförfattarna att de yrkesverksamma har byråkratiska strukturer de måste förhålla sig till i sina arbeten. Detta bidrar till en komplex dynamik där eventuell stigmatisering av våldtäktsoffer kan uppfattas oundviklig. Det framgår att tjejjouren som ideell organisation har som målsättning att verka icke-stigmatiserande mot kvinnliga våldtäktsoffer. Resultatet indikerar att det, enligt yrkesverksammas upplevelser, förekommer normalisering av våldtäkter på individ- och till viss del på strukturell nivå. Detta uppmärksammas genom normaliseringsprocessen, normalisering i partnerrelationer och en svårighet att förstå gränsdragningen mellan sex och våldtäkt. Det observeras även en normaliseringsutveckling som snedvrider ansvarsfördelningen inom kontexten för våldtäkter. Ovanstående problematik kan tolkas minska kvinnliga våldtäktsoffers hjälp- och anmälningsbenägenhet vilket påverkar yrkesverksammas förmåga att erbjuda stödåtgärder till våldtäktsoffer.

Work-related violence is a growing problem. The aim of this study was to investigate the extent to which social workers are exposed to threats and physical violence in Sweden, and comparing exposure units. The study also investigated attitudes that exists about threats and / or physical violence within the social services, whether it is a normalized phenomenon in the social services and how this affects the reporting inclination of social workers. The survey is based on a survey of 139 social workers working within the social services. The results showed that more than half of the respondents have been exposed to threats and / or physical violence and that threats were more common than physical violence. The results indicated that there is a relationship between which unit the social worker worked on and the extent they were subjected to threats and physical violence. There was a greater tolerance to threats than to physical violence, even though the study indicated there were negative consequences of threats. The lower frequency of reporting threats by social workers could be because of they have normalized the problem. The study highlights that normalization of threats needs to be addressed in order to prevent the problem. / Arbetsrelaterat våld är ett växande problem. Syftet med denna studie var att undersöka i vilken omfattning socialarbetare utsätts för hot och fysiskt våld från klienter inom socialtjänsten i Sverige och jämföra utsattheten enheter emellan. Syftet är även att undersöka attityder som finns om hot och/eller fysiskt våld inom socialtjänsten, om det är ett normaliserat fenomen inom socialtjänsten samt hur detta påverkar anmälningsbenägenheten hos socialarbetare. Undersökningen bygger på en enkätundersökning bland 139 socialarbetare som arbetade inom socialtjänsten. Resultatet visade att över hälften av respondenterna har varit utsatta för hot och/eller fysiskt våld och där hot var mer vanligt förekommande än fysiskt våld. Resultatet visade att det finns ett samband mellan vilken enhet socialarbetaren arbetade på och vilken utsträckning de utsattes för hot och fysiskt våld. Det fanns en större tolerans gentemot hot än för fysiskt våld trots att det förekommer negativa konsekvenser av hot. Anmälningsbenägenheten av hot var låg bland socialarbetarna och normalisering av problemet kan vara en bakomliggande faktor. Studien vill belysa att normalisering av hot är ett problem som måste uppmärksammas för att kunna förebygga problemet.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur intervjudeltagare verksamma inom för studien relevanta organisationer och myndigheter resonerade angående barriärer för polisanmälan som kvinnor kan uppleva vid våld i nära relation. Vidare var syftet att diskutera hur intervjudeltagarna såg på sin roll att öka anmälningsbenägenheten genom att underlätta för kvinnorna att överkomma dessa barriärer. Teorin utgick från normalisering, victim blaming och sekundär viktimisering samt det ideala offret. Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Uppsatsens resultat visade att deltagarna var medvetna om dessa barriärer och att de hade utvecklat förhållningssätt och strategier för att bemöta dessa, exempelvis genom att avnormalisera våldet. Vidare konstaterades att även om ingen av intervjudeltagarna ansåg att bidra till ökad anmälningsbenägenhet var deras huvuduppgift kan deras bemötande av barriärerna indirekt öka denna. / The aim of the study was to examine how the interviewees from different organizations and authorities relevant to our study reasoned on the barriers women might experience when it comes to reporting intimate partner abuse to the police. The aim was also to examine how the interviewees viewed their role in increasing the propensity to report by encouraging the women to overcome these barriers. Our theory was based on the theories of the normalization process, victim blaming and secondary victimization and the ideal victim. The method used was qualitative, semi-structured interviews. The results showed that the interviewees were aware of these barriers and that they had developed different approaches and strategies to meet these barriers, for example by de-normalizing the violence. Another finding was that although none of the interviewees regarded increasing the women’s propensity to report as their first priority, their work in helping the women to overcome the barriers indirectly can contribute to increase the propensity to report to the police.

There are a lot of hidden statistics regarding the extent of hate crimes in Sweden. Statisticsshow that approximately only 2-4 percent of hate crimes committed because of the victim’ssexual orientation are reported to the police when comparing numbers of actual police reports and the statistics from the national safety survey (Nationella trygghetsundersökningen). In England/Wales the rate of police reports regarding hate crimes motivated by the victims sexual orientation is higher, approximately 31,5 percent of all hate crimes in this category are reported to the police. The governments in both Sweden and England/Wales have in the last years committed to strategies aimed at battling the problems regarding hate crimes, including measures for increased reporting. Through policy analysis and process-tracing, this study has been performed with the purpose of investigating which measures have been taken in the both strategies to see which measures are to be preferred when battling hate crime and increasing the victims’ propensity of reporting hate crimes. The results show that in Sweden the approach have been centrally controlled with goals set by the decision makers high up in the hierarchy, while in England/Wales the methods and measures to a significantly greater extent has been created and customized in discussions with the vulnerable groups. There is also a greater focus on making different ways of reporting hate crimes available to the public in England/Wales in comparison with Sweden whereas the only option available is to report a hate crime directly to the police.

Denna studie undersöker vilka faktorer som påverkar yrkesprofessioners anmälningsbenägenhet vid misstanke om att ett barn far illa. Studien undersöker även hur statistiken ser ut gällande barnmisshandel samt i vilken utsträckning orosanmälningar leder till åtal och påföljder för förövaren. Studiens empiri sträcker sig från år 1990 till 2021 och utgår endast utifrån Brottsförebyggande rådets publicerade rapporter. En kvalitativ textanalys har använts vid bearbetningen av studiens empiriska material. Vid analysen av det empiriska materialet har Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati och alienation används som ett teoretiskt ramverk för att skapa en djupare förståelse och förklaring av de sociala fenomen som Brottsförebyggande rådets publikationer presenterade. Syftet med studien var att belysa vilka faktorer som påverkar yrkesprofessioner i valet att anmäla barnmisshandel eller inte. Med hjälp av Lipskys teori framgick det hur yrkesprofessioners anmälningsbenägenhet i vårt land påverkas av de faktorer som enligt Lipsky kännetecknar gräsrotsbyråkratens arbetssituation. Utifrån Lipskys teori går det att urskilja att valet att anmäla barnmisshandel eller inte görs utifrån flera faktorer såsom tidsbrist, kunskapsbrist och bristande vägledning från chef och verksamhet. Med hjälp av Lipskys begrepp alienation blev konsekvenserna av yrkesprofessioners alienerade arbete synliga, där bland annat åsikter och fördomar om andra myndigheter resulterade i informationshinder och en minskad anmälningsbenägenhet. / This study examines the factors that affect professionals propensity to report suspected child abuse. The study also examines what the statistics look like regarding child abuse and the extent to which reports of regarding child abuse lead to prosecution and sanctions for the perpetrator. This empirical study extends from year 1990 to 2021 and is based solely on the Swedish crime prevention council's published reports. A qualitative text analysis has been used in the processing of the study's empirical material. In the analysis of the empirical material, Michael Lipsky's theory of street-level bureaucracy and alienation has been used as a theoretical framework to create a deeper understanding and explanation of the social phenomena presented by the Swedish crime prevention council's publications. The purpose of the study was to shed light on the factors that affect professions in the choice to report child abuse or not. With the help of Lipsky's theory, it became clear how the propensity of professionals in our country to report is affected by the factors that, according to Lipsky, characterize the street-level bureaucrat's work situation. Based on Lipsky's theory, it is possible to distinguish that the choice to report child abuse or not is made on the basis of several factors such as lack of time, lack of knowledge and lack of guidance from the manager and operations. With the help of Lipsky's concept of alienation, the consequences of the professionals alienated work became visible, where, among other things, opinions and prejudices about other authorities resulted in information barriers and a reduced propensity to report.Keywords: alienation, barriers to information, child abuse, propensity to report, reports of unrest, street-level bureaucra

Purpose: The purpose of this study is to examine how social workers experience and understand threats and violence aimed towards them in their profession as well as what factors increase and decrease their motivation to report threats and violence from clients in order to conspire to a better work environment for social workers.   Method: The empirical material of this study was collected through semi-structured interviews  with six social workers within child protective service in Sweden.   Theory: The theories used to analyze the empirical material has been Berger and Luckmanns theory about social construction and Lundgrens theory about the normalization process.   Results: The results showed that all six social workers had experienced threats or violence from clients at some point. Our results also indicate that social workers normalize threats and violence from their clients. The normalization may be a result of the mentality that threats and violence is a part of the job which is present among social workers. Another finding was that the social workers propensity to report threats or violence depended on the relationship to the client. If they had a long and good relationship the propensity to report decreased.