Föreliggande undersökning är en kvalitativ vinjettstudie med syfte att studera skolkuratorers bedömningar kring barn som kan antas fara illa samt se hur skolkuratorer samverkar i sådana fall. Sex skolkuratorer från låg- och mellanstadiet har intervjuats och resultatet visar att skolkuratorerna gör skillnader i sina bedömningar och att tillvägagångssätten varierar. Skolkuratorernas tillvägagångssätt var skiftande när de upplevde att det fanns en osäkerhet i huruvida barnet egentligen har det, medan när barnet uppenbart far illa och säger det själv, är bedömningarna snarlika. Däremot visar studien att skolkuratorerna är angelägna att göra bedömningen utifrån vad de anser vara barnets bästa. Samverkan visade sig vara viktigt för samtliga skolkuratorer. Vi kunde se att det fanns tre olika typer av samverkan - samverkan med barnets familj, andra professioner på skolan och samverkan med aktörer utanför skolan. Vi kunde även se att deras tidigare erfarenheter kan ha betydelse för deras bedömning men framförallt valet av åtgärder. Slutsatsen av studien är att skolkuratorerna är i behov av generella riktlinjer, både vad det gäller bedömningar och samverkan, för att skapa samma förutsättningar för barn som far illa.

<p>Syftet med vår studie har varit att belysa förekomst och former för samverkan mellan socialtjänsten och BVC i Stockholms stad. Vi har även avsett att belysa hur socialtjänsten ser på anmälningsskyldigheten i förhållande till BVC. Studien baserades på telefonintervjuer med informanter vid socialtjänstens enheter för barn och ungdom i Stockholms 18 stadsdelar. Vi valde att utgå från socialtjänstens perspektiv eftersom de sedan juli 2003 har en skyldighet att aktivt verka för att samverkan med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn kommer till stånd. Vi har funnit att samverkan mellan socialtjänsten och BVC är mycket vanligt förekommande. Formerna för samverkan har visat sig variera till form och innehåll. Trots utbredd samverkan uppger socialtjänsten överlag att samverkan med BVC inte fungerar tillfredsställande. Dessutom finns det en utbredd föreställning om att BVC-sjuksköterskor inkommer med få anmälningar om barn som far illa på grund av hinder av känslomässig natur.</p>

<p>Utifrån en kvalitativ och rättsdogmatisk metod ställde vi oss frågande till hur och utifrån vilka faktorer kuratorer på ungdomsmottagningar bygger sina bedömningar på. I sexualbrottslagstiftningen framgår det på flera ställen att ett barn under 15 år som utsätts eller deltar i sexuella handlingar är brottsutsatt. Vilket ledde till funderingar hur kuratorerna tillämpade lag och/eller förhöll sig till lag i praktiken. I denna uppsats har vi undersökt hur kuratorer på olika ungdomsmottagningar i Stockholms län, förhåller sig till förändringen i sexualbrottslagstiftningen (BrB 6:4-6:5) som trädde i kraft 1 april 2005, samt om den fått någon praktisk betydelse för kuratorerna i deras arbete. Vidare har vi undersökt kuratorernas beslutsprocess samt hur kuratorerna kommer fram till för motiv till beslut att anmäla enligt SoL 14:1. Resultatet visar att kuratorerna följer ett tydligt mönster vid beslutsfattandet. Resultatet av studien visar att kuratorerna får svårt att förhålla sig till sin egen policy samtidigt som de förhåller sig till sexualbrottslagstiftningen, BrB 6:4-6:5. Kuratorerna gör ofta själva en egen utredning innan de tillämpar anmälningsskyldigheten, SoL 14:1. Resonemanget runt barns skyddsbehov ser olika ut beroende på barnets kön, ålder och kroppsmognad samt termer som frivillighet och ömsesidighet. Hur domstolarna dömer utifrån lagarna visade sig ha betydelse för hur kuratorerna resonerar runt sina egna skyldigheter kring barns skyddsbehov. Resultatet är ur ett rättsociologiskt perspektiv, en differens mellan lag och verklighet. Eftersom lagstiftaren lämnat ett tolkningsutrymme blir det den enskilde kuratorn som förväntas tolka och förstå verkligheten, vilket i slutändan leder till att det blir magkänslan, eller den dolda professionen som avgör. Vi har använt oss av genusteori och kognitiv teori för att belysa till våra resultat i analysen i ytterligare en dimension. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><strong>Rubrik                                                     </strong></p><p>Handlar revisorns arbete verkligen om att fria eller fälla?</p><p> </p><p><strong>Problemformulering                             </strong></p><p>Vilka faktorer är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten?<em></em></p><p> </p><p><strong>Syfte                                                      </strong></p><p>Huvudsyftet med vår studie var att diskutera anmälningspliktens användning bland svenska revisorer. Inom ramen för detta ville vi granska vilka typer av felaktigheter som kunde ligga till grund för anmälningar. Avslutningsvis ville vi analysera bakgrunden till revisorns agerande gällande anmälningsskyldigheten.</p><p> </p><p><strong>Studiens utgångspunkter                    </strong></p><p>I studien valde vi att utgå ifrån vetenskapliga teorier, lagstiftning och praxis för att kunna besvara de syften samt problemformulering studien hade som utgångspunkt.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod                                                      </strong></p><p>Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ metod i studien där vi valde att intervjua personer med god erfarenhet av revisorsyrket och därmed är väl insatta i anmälningsplikten som råder, enligt svensk lag. Intervjuerna gjordes via personliga möten med respondenterna.<strong>  </strong>Vi valde att fokusera på revisorer som individer och inte på vilken byrå de arbetar på.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Slutsatser                                                </strong></p><p>Vår studie fastställde att det inte är enskilda faktorer som är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten. Istället handlar det om att varje anmälningssituation som revisorn står inför, skall behandlas som unik och bedömas utifrån en mängd olika preferenser. Studien fastställde även att graden av misstanke för att ett ekonomiskt brott skall föreligga är avgörande för om en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten.</p>

Syftet med vår studie har varit att belysa förekomst och former för samverkan mellan socialtjänsten och BVC i Stockholms stad. Vi har även avsett att belysa hur socialtjänsten ser på anmälningsskyldigheten i förhållande till BVC. Studien baserades på telefonintervjuer med informanter vid socialtjänstens enheter för barn och ungdom i Stockholms 18 stadsdelar. Vi valde att utgå från socialtjänstens perspektiv eftersom de sedan juli 2003 har en skyldighet att aktivt verka för att samverkan med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn kommer till stånd. Vi har funnit att samverkan mellan socialtjänsten och BVC är mycket vanligt förekommande. Formerna för samverkan har visat sig variera till form och innehåll. Trots utbredd samverkan uppger socialtjänsten överlag att samverkan med BVC inte fungerar tillfredsställande. Dessutom finns det en utbredd föreställning om att BVC-sjuksköterskor inkommer med få anmälningar om barn som far illa på grund av hinder av känslomässig natur.

Bakgrund: Det som definierar att ett barn far illa är enligt SoL barn som inte får sina behov tillgodosedda inom familjen samt att det kan vara barn eller ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt genom ett eget skadligt beteende. Anmälningsskyldigheten och utredningsplikten ska verka för att skola, polis och socialtjänst ska kunna fånga upp de barn som far illa i ett tidigt skede. Syfte: Med en utgångspunkt av ovanstående problematik, på att barn faller mellan olika myndigheters ansvar, är syftet med denna uppsats att ta reda på hur samverkan mellan socialtjänst, polis och skola fungerar jämfört med vad lagen säger, med fokus på barn som far illa. Metod: Studien är baserad på att kvalitativ metod där vi använt oss utav kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer består av en kurator, två handläggare på socialförvaltningen, en rektor, tre skolsköterskor och tillsist en polis. Resultat: Studien har visat att skolor tolkar sin anmälningsplikt olika vilket leder till att socialförvaltningen inte har möjlighet att utreda i den utsträckning de hade önskat och därmed begränsas de tidiga insatserna.

Utifrån en kvalitativ och rättsdogmatisk metod ställde vi oss frågande till hur och utifrån vilka faktorer kuratorer på ungdomsmottagningar bygger sina bedömningar på. I sexualbrottslagstiftningen framgår det på flera ställen att ett barn under 15 år som utsätts eller deltar i sexuella handlingar är brottsutsatt. Vilket ledde till funderingar hur kuratorerna tillämpade lag och/eller förhöll sig till lag i praktiken. I denna uppsats har vi undersökt hur kuratorer på olika ungdomsmottagningar i Stockholms län, förhåller sig till förändringen i sexualbrottslagstiftningen (BrB 6:4-6:5) som trädde i kraft 1 april 2005, samt om den fått någon praktisk betydelse för kuratorerna i deras arbete. Vidare har vi undersökt kuratorernas beslutsprocess samt hur kuratorerna kommer fram till för motiv till beslut att anmäla enligt SoL 14:1. Resultatet visar att kuratorerna följer ett tydligt mönster vid beslutsfattandet. Resultatet av studien visar att kuratorerna får svårt att förhålla sig till sin egen policy samtidigt som de förhåller sig till sexualbrottslagstiftningen, BrB 6:4-6:5. Kuratorerna gör ofta själva en egen utredning innan de tillämpar anmälningsskyldigheten, SoL 14:1. Resonemanget runt barns skyddsbehov ser olika ut beroende på barnets kön, ålder och kroppsmognad samt termer som frivillighet och ömsesidighet. Hur domstolarna dömer utifrån lagarna visade sig ha betydelse för hur kuratorerna resonerar runt sina egna skyldigheter kring barns skyddsbehov. Resultatet är ur ett rättsociologiskt perspektiv, en differens mellan lag och verklighet. Eftersom lagstiftaren lämnat ett tolkningsutrymme blir det den enskilde kuratorn som förväntas tolka och förstå verkligheten, vilket i slutändan leder till att det blir magkänslan, eller den dolda professionen som avgör. Vi har använt oss av genusteori och kognitiv teori för att belysa till våra resultat i analysen i ytterligare en dimension. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning.

Sammanfattning Rubrik                                                      Handlar revisorns arbete verkligen om att fria eller fälla?   Problemformulering                              Vilka faktorer är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten?   Syfte                                                       Huvudsyftet med vår studie var att diskutera anmälningspliktens användning bland svenska revisorer. Inom ramen för detta ville vi granska vilka typer av felaktigheter som kunde ligga till grund för anmälningar. Avslutningsvis ville vi analysera bakgrunden till revisorns agerande gällande anmälningsskyldigheten.   Studiens utgångspunkter                     I studien valde vi att utgå ifrån vetenskapliga teorier, lagstiftning och praxis för att kunna besvara de syften samt problemformulering studien hade som utgångspunkt.   Metod                                                      Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ metod i studien där vi valde att intervjua personer med god erfarenhet av revisorsyrket och därmed är väl insatta i anmälningsplikten som råder, enligt svensk lag. Intervjuerna gjordes via personliga möten med respondenterna.  Vi valde att fokusera på revisorer som individer och inte på vilken byrå de arbetar på.   Slutsatser                                                 Vår studie fastställde att det inte är enskilda faktorer som är avgörande när en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten. Istället handlar det om att varje anmälningssituation som revisorn står inför, skall behandlas som unik och bedömas utifrån en mängd olika preferenser. Studien fastställde även att graden av misstanke för att ett ekonomiskt brott skall föreligga är avgörande för om en revisor väljer att tillämpa anmälningsplikten.

Syftet med min studie är att bidra med kunskap kring hur man kan samverka mellan förskola och socialtjänst gällande barn som far illa. Min studie är utförd med kvalitativa intervjuer med verksam personal inom förskoleverksamheten och socialtjänsten. Jag intervjuade en förskollärare, en förskolechef och en specialpedagog inom förskoleverksamheten samt två socialsekreterare på barn - och familjeenheten på socialtjänsten. Mina intervjufrågor handlade om vilka erfarenheter de har av att samverka tillsammans samt tillvägagångssätten från att upptäcka oro för ett barn till att det görs en anmälan. Resultatet visar på att det håller på att det utarbetas en större grad av samverkan mellan de olika professionerna. Samt att de olika yrkesprofessionerna uttrycker att de vill ha en mer kontinuerlig kontakt och samverkan med varandra för att de anser att detta gynnar barnets och familjen bästa.  Mitt resultat visar även på att förskolepersonalen anser att det är en jobbig del av arbetet att göra en anmälan. De känner sig ofta osäkra på om de tecken som de ser är befogade nog till att göra en anmälan eller inte. Socialsekreterarna lyfter vikten av att göra en anmälan, de menar på att minsta misstanke på att ett barn far illa ska anmälas. De menar även att det inte är förskolans ansvar att avgöra om det är befogat eller inte, utan alla misstankar är befogade. De lyfter även att det inte är förskolans uppdrag att utreda, utan att det är socialtjänstens ansvar. / The purpose of my study is to provide knowledge on how to collaborate between preschool and social services regarding child abuse. My study is designed with qualitative interviews with staff working in early childhood education and social service. My interview questions were about their experiences of collaborating together regarding concern for a child. The results in my study shows that a bigger development between preschool and social service is being developed and the staff within the various professions want a more continuous contact and interaction with each other. They believe that this will benefit the child. My results also show that the preschool staff believes that it is a difficult part of the work to make a report to the social service. They often feel uncertain about the things they see are legitimate enough to make a report or not. Social workers highlight the importance of making a report, they argue that the slightest suspicion that a child is mistreated should be notified. They also believe that it is not the preschool staff responsibility to determine whether it is justified or not. They think that all suspicions are justified. They also highlight that there are the social workers responsibilities to investigate not the preschool workers.

Det svenska näringslivet är viktigt för Sverige och många av de aktiebolag som drivs i Sverige har flera olika intressenter. För att dessa intressenter ska våga satsa i olika bolag krävs det att det finns en oberoende part som kan granska bolagets finansiella information. Denna oberoende part är bolagets revisor som genom att granska bolagets ekonomi ska skapa trovärdighet åt bolagets finansiella information. Att detta fungerar är av stor vikt för att näringslivet ska fungera på ett tillfredsställande sätt. För att revisorn ska kunna utföra sitt arbete behöver denne samarbeta med styrelsen och vd:n vilket ofta leder till ett förtroende mellan parterna. Det resulterar även i att revisorn har tillgång till information om bolaget som ingen annan utomstående part har. Ett växande problem i Sverige är den ekonomiska brottsligheten och i ett försök att minska den valde den svenska riksdagen år 1999 att föra in en bestämmelse om revisorers anmälningsskyldighet i ABL. Tanken med bestämmelsen var att revisorerna då i praktiken skulle ge den svenska staten den inblick i aktiebolag som myndigheterna ej hade tillgång till. I och med detta uppstod ett stort problem för revisorerna. Hur ska de kunna följa deras anmälningsskyldighet och samtidigt ej bryta mot deras tystnadsplikt? En revisor har förutom anmälningsskyldigheten även tystnadsplikt gentemot sina klienter, vilket innebär att revisorer inte får föra vidare information om bolagets angelägenheter som de fått reda på genom utförandet av deras granskning om det kan vara till skada för bolaget. Frågan som då uppkommer är hur revisorer kombinerar dessa principer. Under arbetets gång med denna uppsats har jag upptäckt att det största problemet för revisorerna är hur de ska tolka lagregleringen av dessa två motsägande principerna. I och med att anmälningsskyldigheten infördes har revisorerna fått många nya avvägningar att ta ställning till. För att kunna göra en korrekt tolkning måste revisorn i fråga besitta den kunskap som krävs vilket för många revisorer inte verkar vara fallet. Denna brist på kunskap gör att revisorerna kommer att ha svårt att kunna fatta ett korrekt beslut gällande avvägningen mellan dessa två principer. Det kan därför finnas anledning att undersöka om det finns ett annat bättre lämpat organ som stället kan ansvara för anmälningsskyldigheten.