Begreppet arbetslinjen spelar en central roll i dagens arbetspolitiska debatt. Begreppet sägs generellt sett innebära att arbete är önskvärt och bör skapas och arbetsmarknadspolitiskt att aktiva åtgärder bör prioriteras framför passiva. Varför arbetslinjen eftersträvas är dock inte lika tydligt. Genom att analysera dagens riksdagsdebatt om arbete ur ett diskursanalytiskt perspektiv ämnar denna uppsats kartlägga diskurser om arbete och arbetslinjen och därmed öka förståelsen för vad man pratar om när man pratar om arbetslinjen. Diskursanalysen kompletteras med teorier om arbete och politik för att sätta resultaten i ett sammanhang som kan ge svar på varför arbetslinjen intar en så pass central roll. Studien visar att de olika åsikterna om arbete i debatten spelar mycket liten roll i inställningen till arbetslinjens vara; denna inställning är odelat positiv. Partier erbjuder olika förklaringar till varför arbete är önskvärt, där den mest dominerande diskursen definierar arbetet som individens möjlighet. Men precis som denna handlar diskurserna främst om individens förhållande till och behov av arbete. Varför arbetet är önskvärt ur ett samhällsperspektiv debatteras inte och således ges ingen motivering till denna organisering av samhället. Detta pekar på en bakomliggande icke ifrågasatt diskurs om ett samhälle organiserat kring lönearbetet som den enda möjligheten. Studien bekräftar teorin om att det i dagens samhälle finns en dominerande arbetsideologi. Det faktum att alternativ till det rådande systemet verkar vara svåra att formulera kan finna en förklaring bland annat i teorin om det endimensionella tänkandet och i hur den liberala demokratin uppmuntrar konsensus.

This essay seeks to understand Hannah Arendt’s notion of the political as an “in-between.” The in-between appears to be the intersubjectivity and relations of interaction in a public sphere, which Arendt suggests as a way of understanding the political as an end in itself. Judith Butler has distinguished Arendt’s notion of the political as essentially relational, but which dismisses the material interdependence as a precondition to political participation. This essay argues that Arendt's notion of the political must be seen in context of her critique of modernity in which the public sphere is dominated by economic terms, “the social”. This essay provides a background for this critique, and how Arendt's distinction between the political and "the social" can be understood. The result is a politics separated from economics, but in which we can stress the question of intersubjectivity at its core. The conclusion is that Arendt certainly recognizes material interdependence as a precondition for politics, but the political in Arendtentian terms insist on a political commonality beyond any common ground, for which the in-between and the relation can emerge as the (non)essence.

Att barn spenderar sina dagar på förskolan medan föräldrarna lönearbetar tillhör vanligheten. Barns vistelsetid på förskolan står generellt i proportion till förälderns arbetstid. Förskolan är en plats för fostran och socialisation, och lönearbetet en möjlighet till självrealisation. Arbetets position, syfte, den tid det tar i anspråk och de normer som omger det skapar en komplex och många gånger motstridig tillvaro där lojalitetskonflikter och etiska dilemman lätt kan uppstå. Vår uppsats utgår från en semistrukturerad kvalitativ intervju med en fenomenologisk ansats. Vi undersöker hur åtta föräldrar med barn på förskola upplever sin situation utifrån de krav som ställs från sysselsättning, förskola och viljan att göra det bästa för sitt barn. De tre perspektiven förskola, barn och arbetsnorm lyser som en röd tråd genom uppsatsen och analyseras med en tematisk analysmetod. Syftet är att bättre förstå arbete, och dess position utifrån föräldrarnas upplevelser; hur arbetet och förskola påverkar föräldrarna. Roland Paulsens begrepp arbetssamhället används som kritisk utgångspunkt för att belysa och synliggöra arbetets problemfyllda och ologiska uppenbarelse som arbetet kan medföra. Arbetssamhället som begrepp syftar lite förenklat på det samhälle där lönearbete blir ett självändamål, det samhälle där det är viktigare att du arbetar än vad du arbetar med, eller ens om arbetet fyller någon som helst funktion. Arbetssamhället kompletteras med Herbert Marcuses endimensionella paradigm som synliggörs en idémässig begränsning hos människor, en svårighet att kritiskt ifrågasätta tillvaron på strukturell nivå. Resultatanalysen visar att upplevelsen av tidsbrist och ömsesidig flexibilitet mellan förskolan, familjen och arbetet skapar problem i vardagen. Vilket ofta ger upphov till en känsla av stress, oro och olust. Många av föräldrarna gav också uttryck för överliggande känsla av otillräcklighet trots att de försökte följa normerna och omgivningens krav. Även om föräldrarna gjorde allt rätt infann sig många gånger en känsla av fel / It is common for children to spend their days in preschool while their parents are at work. Children's time spent in preschool is generally in proportion to the parent's working hours. Preschool is a place for education and socialization, and labour an opportunity for self-realization. The labour´s position, purpose, the time it takes and the norms that surrounds it create a complex and often contradictory existence where conflicts of loyalty and ethical dilemmas easily can arise. The thesis is based on a semi-structured qualitative interview with a phenomenological approach and examines how parents with children in preschool experience their situation based on the demands placed on them from their occupation, the preschool, and the desire to do what is best for their child. The three perspectives; preschool, children, and norm of labour runs through the essay and are evaluated at the end, under the results analysis and discussion. The purpose is to better understand labour, and its position based on the parents' experiences; how labour and preschool affects the parents. Roland Paulsen's concept of the “labour-society” is used as a critical starting point to illuminate and make the problems related to labour visible and the illogical revelation that the labour can entail. The labour-society simplified a bit, refers to the society where labour becomes an end in itself. A society where it is more important that you work than what you work with, or even if the work itself fulfils any function or purpose. Labour-society is supplemented with Herbert Marcuse´s one-dimensional paradigm, which reveals an ideational limitation in humans, a difficulty to critically questioning one’s existence at the structural level. The results analysis shows that a feeling of lack of time and mutual flexibility between preschool, family and work creates problem in everyday life. Which often gives rise to a feeling of stress, anxiety and discomfort. Many of the parents also expressed an overriding feeling of inadequacy despite trying to follow the norms and requirements of the surroundings. Even if the parents did everything right, there was often a sense of guilt.