This essay is reading the Swedish author Stig Larssons debut Autisterna [The Autists] (1979) in the light of Gérard Genettes narratology and the time philosophy of Gilles Deleuze. The focus of the essay is time and how it is seemingly dissolved. The essay maps out a chronology of the non-chronological novel and from there discusses the breaking up of the empirical time. The essay uses Deleuze to explore the time-image of the novel to see how it is built up in the text for example by literary anyspace-whatevers. Hence the title, Anytime-whatever. We see in the novel an anachronistic relationship between story and narrative which cuts through the episodes of the novel like a modernist film creating disconnected space and temporal sequences.

No description available.

Tanken med uppsatsen är alltså att belysa kön och ålders betydelse för hur man skildrar och betraktar sexuella relationer. Jag har därför valt att analysera fyra skönlitterära verk, där kvinnan respektive mannen är den äldre parten i relationen, och den skildras ur kvinnan respektive mannens perspektiv. På grund av fokuseringen på könsskillnader är det alltså främst heterosexuella relationer som behandlas, men även överträdelser från detta inom verken är av stor vikt. Jag kommer även analysera hur verken mottagits, vilka diskussioner som kommits att föras om dem inom kritiken. För att rättvisare kunna jämföra verken och mottagandet har jag valt att fokusera på enbart svenska verk och mottagandet i Sverige. Verken är tidsmässigt utspridda över 35 år, då jag även velat undersöka om man kan se någon förändring i attityden till dessa frågor över tid. En av romanerna som kommer att behandlas är Larssons ovan nämnda Autisterna, där det alltså rör sig om en äldre man och en flicka, ur mannens perspektiv. Detta kommer att sättas i relation till en roman som enligt Witt-Brattströms premisser ”ger flickan en röst”: Darling River (2010) av Sara Stridsberg (f.1972). Här får man bland annat följa den 13- till 30-åriga Lo, som frivilligt har sex med ett flertal betydligt äldre män. Vad gäller relationer där kvinnan är äldre kommer jag använda mig av Liknelseboken (2013) av Per-Olov Enquist (f.1934), där den 15 åriga Per-Olov har frivilligt sex med den 51-åriga Ellen, och Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig (2000) av Kerstin Thorvall (1925–2010), där den 40- till 50-åriga Kerstin har samlag med ett flertal villiga män i 20-års åldern. Uppsatsen kommer alltså att behandla sexuella relationer med betydande åldersskillnader i bred bemärkelse, inte enbart vad som vanligtvis skulle diskuteras i samband med pedofili. Detta för att kunna problematisera vad kring vad kön och ålder har för betydelse för uppfattningarna om sexuella relationer: vem som ses som ett barn, vem som uppfattas som ett subjekt, och vad som anses vara sjukligt eller ett övergrepp. I alla verk är det dock minst 20 år mellan parterna, och den yngre parten beskrivs upprepade gånger som ett barn.