Sociala medier har på senare år blivit allt mer populära och användandet av olika sociala medier har följaktligen ökat. Även företags intresse av att marknadsföra sig på sociala medier har ökat och såväl viral marknadsföring som influencer marketing är numera väl använda marknadsföringsmetoder av olika företag. Influencer marketing är en marknadsföringsmetod som innebär att bolag marknadsför sina produkter via så kallade influencers sociala kanaler. I samband med att fler och fler företag använder sig av influencer marketing har det blivit allt vanligare med produktutskick från företagen till influencers. När ett bolag skickar ut produkter till en influencer utan att något uttryckligt avtal mellan bolaget och influencern föreligger, har influencern dock ingen skyldighet att marknadsföra produkten å bolagets vägnar. Fråga uppstår i de fallen hur bolaget skall klassificera kostnaderna som uppstår i samband med sådana produktutskick. En annan fråga som måste besvaras är om bolaget, till följd av ett utskick av produkter, riskerar att bli uttagsbeskattat. I uppsatsen kommer således bolagets skatterättsliga konsekvenser till följd av sådana utskick av produkter, när avtal mellan parterna saknas, att utredas. Inledningsvis har begreppen sociala medier, influencers och influencer marketing definierats och klargjorts. Därefter har gåvorekvisitet samt olika skatterättsliga aspekter och lagregler behandlats i uppsatsen. Vidare har reklamgåva, personalkostnader samt reklam- och PRkostnader berörts innan reglerna om uttagsbeskattning slutligen har beskrivits. Den information som har redogjorts för har sedan legat till grund för uppsatsens analys. I uppsatsen konstateras att klassificeringen av bolagets kostnader är beroende av dels vilket inkomstslag som influencern skall beskattas i, dels vilken motprestation som utskicket motsvaras av. Full avdragsrätt föreligger emellertid oavsett för bolaget, förutsatt att bolagets syfte med utskicket är att influencern skall marknadsföra produkterna från utskicket och förutsatt att influencern inte skickar tillbaka produkten eller produkterna. Vad gäller frågan om uttagsbeskattning kan bolaget endast bli uttagsbeskattat för produktutskicket i de fall som det kan ses som att det är bolagets aktieägare som har skickat produkterna till influencern, och inte bolaget självt.

Avdragsrätt för bolag regleras främst i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen. I denna paragraf stadgas det att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Det finns dock regler som inskränker denna avdragsrätt även fast utgifterna uppfyller kravet på att vara kommersiellt motiverade. Dessa specialregler återfinns i 9 kap. 2 § inkomstskattelagen och stadgar bland annat förbudet mot avdrag för gåvor. Förhållandet mellan dessa två paragrafer har blivit aktuellt vid avgöranden rörande sponsorersättningar gjorda mellan företag och organisationer. År 2014 nekades bolaget Saltå Kvarn AB avdragsrätt för kostnader hänförliga till klimatkompenserande åtgärder. Klimatkompensera innebär att finansiera en åtgärd utanför den egna organisationen vilken leder till någon form av utsläppsreduktion. Högsta förvaltningsdomstolen likställde detta förfarande med sponsring och fann till följd av det att inte medge avdrag för kostnaderna i verksamheten. Detta är det enda mål Högsta förvaltningsdomstolen har avgjort beträffande klimatkompensationer.   Under 2016 behandlades två fall rörande klimatkompensationer av Förvaltningsrätten i Stockholm och i Luleå. Både Arla Foods AB och Max Hamburgerrestauranger AB nekades avdragsrätt precis som Saltå Kvarn AB. Omständigheterna för de bägge förstnämnda bolagen varierade dock mot de omständigheter som återfinns angående Saltå Kvarn AB. Detta togs det till synes ingen hänsyn till av förvaltningsrätterna och prejudikatet rörande Saltå Kvarn AB verkar ha fått ett allt för stort rättskällevärde. Syftet med denna uppsats är därför att analysera vilket rättskällevärde Saltå Kvarn-domen har och om det således innebär att klimatkompensationer som bolag gör aldrig föranleder avdragsrätt.   Slutsatsen är att det beror på ett bolags förutsättningar och vilka sakomständigheter som är aktuella i varje enskild fall. Det är således inte motiverat att påstå att klimatkompensationsåtgärder aldrig föranleder avdragsrätt.

No description available.