The purpose of this case study is to understand how children participation cancontribute to the organizations development through the Västermodel. TheVästermodel is a tool which four municipalities use to involve children in purpose toachieve a development. The method of use in this study has been semi structuredqualitative interviews and document analysis. The data has been collected from oneorganization that used the Västermodel during two years. The result shows that theVästermodel is orientated towards evaluation and that the children have a low degreeof participation. Despite this, the result show that the Västermodel has contributed toimprovements of the service and a higher degree of customer orientation. Theorganizations ability to work with continuous improvements also seems to havematured between the two years. The conclusion in this study is that the studiedapplication of the Västermodel can contribute to an organizational and a servicedevelopment, primarily through evaluation of existing services and how theorganization delivers that service. It could therefore be a first step towards a higherdegree of children involvement. The organizations need to take actions to analyze theimprovements that have been made to be able to show the value of childreninvolvement. / Denna fallstudie har syftat till att förstå hur barns delaktighet kan bidra tillsocialtjänstens verksamhetsutveckling genom Västermodellen. Västermodellen är ettarbetssätt som fyra kommuner använt för att involvera barn i syfte att åstadkomma enverksamhetsutveckling. Datainhämtningen har skett i form av kvalitativa intervjuer samtinhämtande av skriftliga dokument vilka har kvantifierats, datainhämtningen har ägtrum inom en organisation som använt sig utav Västermodellen under två års tid.Resultatet visar på att Västermodellen är utvärderingsorienterad där barnen utifrånbeskriven teori har en låg grad av involvering. Trots detta visar resultatet på attorganisationen med stöd av Västermodellen bidragit med förbättringsåtgärder och enökad kundorientering. Även organisationens förmåga att arbeta med ständigaförbättringar verkar ha mognat mellan de två åren. Slutsatserna i denna studie är blandannat att Västermodellen i den studerade tillämpningen visar på en förmåga att bidratill en verksamhetsutveckling, främst gällande befintliga tjänster och hur den tjänstenges. Västermodellen kan därmed utgöra ett första steg mot ökad barninvolvering,organisationen behöver dock vidta åtgärder för att analysera de förbättringsåtgärdersom genomförs för att visa på värdet av att involvera barnen.

On January 1, 2020, the Convention on the Rights of the Child became law in Sweden. Through both document analysis and interviews, this paper examines how the central principles of the Convention regarding the best interests of the child and the child's right to participation are reflected in the assessment process off LSS (the Act Concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments) services in several municipalities in Sweden. Guidelines from six municipalities and interviews with nine support administrators have been analyzed using thematic analysis. The results indicate that the guidelines contain references to the Convention, but they are too broadly written to offer support to administrators in their work. The guidelines more often urge compliance with the Convention rather than providing information on how to achieve it. Instead, colleagues are seen as the primary support for administrators. Additionally, administrators rely heavily on the parents of the children, who play a significant role in the investigative work. Administrators perceive that they have been working in line with the principles of the Convention for a long time and that its incorporation did not bring about changes in their work, as the best interests of the child and the child's participation were already inherent in LSS. However, there are still significant difficulties in assessing the best interests of the child, using the best interests as an approach, and involving children. Communication difficulties among children are the major limitation, along with the fact that the most common interventions for children also aim to meet the needs of the child's parents and siblings. / Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Genom både en dokumentstudie och en intervjustudie har denna uppsats undersökt hur barnkonventionens centrala principer om barnets bästa och barnets rätt till delaktighet framträder i några kommuners handläggning av LSS-insatser. Riktlinjer från sex kommuner och intervjuer med nio LSS-handläggare har analyseras med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar på att riktlinjerna innehåller skrivningar om barnkonventionen, men är för generellt skrivna för att erbjuda handläggarna stöd i deras arbete. Riktlinjerna framför i större utsträckning uppmaningar till att följa barnkonventionen än information om hur detta ska göras. Istället är det kollegor som är det största stödet för handläggarna. Därtill tar de mycket stöd av föräldrarna till barnen som spelar en stor roll för utredningsarbetet. Handläggarna upplever sig ha arbetat utifrån barnkonventionens principer en längre tid och att inkorporeringen inte medförde betydande förändringar i deras arbete. Detta utifrån att barnets bästa och barns delaktighet redan fanns inskrivet i LSS. Samtidigt finns det fortsatt stora svårigheter i att bedöma barnets bästa, använda barnets bästa som ett tillvägagångsätt samt att få barnen delaktiga. Här är kommunikationssvårigheter hos barnen den största begräsningen, tillsammans med det faktum att de vanligaste insatserna till barn även syftar till att tillgodose behov hos föräldrar och syskon till barnet.

Under flera decennier har barn fått stå tillbaka när städer har utvecklats utefter andra intressen. Barnkonventionen blev lag i Sverige år 2020 och efterföljdes av allmänna val år 2022. Därmed har det funnits anledning för många kommuner att revidera sina översiktsplaner och vid den revideringen arbeta med barns perspektiv och delaktighet. Frågan om barns perspektiv kan däremot urskiljas vara en utmaning för planerare på kommunerna. Denna studie har därför haft som syfte att undersöka hur kommuner kan arbeta med barns perspektiv i översiktlig planering för att skapa legitimitet för processen. Detta har gjorts genom att undersöka hur tre olika stora kommuner har gått till väga efter sina förutsättningar.  I studien har kommunernas dialograpporter och översiktsplaner studerats samt kompletteras med intervjuer av tjänstepersoner med inblick i processerna. Kommunernas arbete har därefter analyserats utifrån delaktighetsmodeller, olika synsätt på barn, planeringsteorier och en legitimitetsmodell.  Studien har visat att det råder stor skillnad i förutsättningarna för att hantera frågan i de tre undersökta kommunerna. Möjligheterna har varit störst i Göteborg, som märkbart också har haft en längre erfarenhet av att arbeta med frågan. I Lund har förutsättningarna varit något sämre och i Lysekil, som är den minsta av de tre kommunerna, har det funnits andra utmaningar som inte återfunnits i Göteborg och Lund. I Lysekil genomfördes ett arbete med barnkartor i GIS medan i Lund och Göteborg arbetades det främst med workshopar och dialoger för att få tillgång till barnens synpunkter. Slutsatser som kan dras från studien är att de planerande förvaltningarna på de studerade kommunerna har saknat rätt kompetenser för att arbeta med barn vilket har gjort stöttning utifrån vital. Rätt kompetens har antingen kunnat hittas inom andra förvaltningar eller inom andra pedagogiska institutioner inom kommunen. Samtidigt har det visat sig att det varit av stor vikt för att barns synpunkter skulle få genomslag i översiktsplanen, att personer på planavdelningarna varit direkt delaktiga i dialogerna med barn. När arbetet varit transparent, effektivt med återkoppling och översiktsplanen färgats av barns synpunkter har det inneburit en ökad nivå av delaktighet och legitimitet för de delaktiga barnen. Studien visar även att det finns ett syfte att åtminstone försöka driva processer med barns perspektiv då det kan bidra till högre ambitioner och mer kunskap oavsett utfall. / For several decades, children have had to stand back when cities have developed according to the interests of other stakeholders. The Convention on the Rights of the Child became law in Sweden in 2020 and was followed by a general election in 2022, which means that municipalities have had reason to revise their comprehensive plans and include children's perspectives when doing so. Children's participation has however been shown to be something that urban planners find challenging. The objective of this study is to examine the manner in which municipalities can engage with children's perspectives in the context of comprehensive planning and create a legitimate process. To this end, the study will analyse how three municipalities of varying sizes have worked with children's perspectives within their comprehensive plan according to their different conditions. In the study a series of documents, concerning the work of municipalities with children’s perspectives within their comprehensive plan were examined and interviews with officials having insight into the processes were conducted. The work of municipalities has then been analysed based on models of participation, different approaches to children, planning theories and a model of legitimacy. The study indicates a discrepancy in the conditions and knowledge of working with children's perspectives within the comprehensive plan across the three municipalities. The opportunities have been greatest in Gothenburg, which has notably had more experience of working with the issue. In Lund, the conditions have been somewhat poorer. In Lysekil, which is the smallest of the three municipalities, there have been other challenges that were not found in Gothenburg and Lund. Lund and Gothenburg worked with children's perspective through dialogues and workshops, while Lysekil carried out the work by utilising the method children´s maps in GIS.  The findings of the study indicate that municipal planning departments often lack the requisite competence to work with children's perspectives. It can therefore be beneficial to seek support from other municipal departments with the necessary competence to pursue the work. However, the study also demonstrates involving planners in work with children's perspective, as essential to ensure that the children's opinions are taken into account in the plan. It is also shown to be of significance to reconnect with the participating children at a later stage, to elucidate which of their opinions were incorporated and which were not, as well as to provide an explanation for the rationale behind the decision-making process. The study also reveals that children's comprehension of the process and the rationale behind their inclusion is crucial. Furthermore, the study highlights the significance of establishing appropriate boundaries while maintaining a flexible approach. All these aspects are shown to be of utter importance in the work with children’s perspectives, in order to ensure legitimacy in the process and enhance the level of participation. The study also shows that there is a purpose to at least try to run processes with a children's perspective as it can contribute to higher ambitions and more knowledge regardless of the outcome.

In 2020, approximately 6900 children in Sweden were relevant for investigation of custody disputes. During the same year, 1802 court decisions were enforced regarding supervision by a contact person. Previous research has shown that children often have a lack of participation and opportunity to influence in these cases. It has also shown that parental rights and the child´s need for protection often outweigh the child´s expressed will. The aim of this study was to investigate children´s participation in the district court´s judgments regarding supervision by a contact person. What an impact the child´s will have and how factors such as age, risks and their best interest affect children´s ability to be involved. Through a qualitative content analysis, nine judgments from various district courts in Sweden during 2018-2021 have been selected. The material was then analyzed with the help of social constructivist theory and Roger Hart´s ladder of participation. The study shows that in six out of nine judgments, children are involved based on different levels and that 44% of the judgments are in accordance with the child´s expressed will. However, it has been difficult to read out how the child´s will has actually had a bearing on the verdict. The result also shows that factors such as age, risks and the best interests of the child affects the child´s ability to participate. In cases where the district court has not reported the child´s will or participation, no explanation or clarification is given as to why it is so.

No description available.