Bakgrund: Information till barn inför procedurer är viktigt då det ökar barns kunskap och minskar oro och rädsla. Därtill behöver informationen individanpassas utifrån barnets ålder och mognad. Samtidigt visar tidigare forskning att stress och ogynnsam arbetsmiljö kan påverka möjligheten för barnsjuksköterskor att ge anpassad information. Syfte: Studiens syfte är att belysa barnsjuksköterskors erfarenheter av att i barnsjukvården informera barn inför procedurer. Metod: Kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med 16 barnsjuksköterskor yrkesverksamma inom barnsjukvård. Intervjuerna utfördes både fysiskt och digitalt. All insamlad data analyserades därefter enligt metoden för innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen utmynnade i följande fyra kategorier: Att behöva tid, Att behöva rutiner, Att behöva anpassa sig och Att behöva reflektera. Slutsats: Konklusion av resultatet kan tas att barnsjukvården behöver investera i att utveckla mer barnanpassade informationsverktyg inför olika procedurer vilka är uppdaterade och framtagna utifrån barnets perspektiv. Verksamheter behöver åta sig en mer barnvänlig struktur som optimerar vården för barn och främjar barnsjuksköterskans förutsättningar att ge information direkt till barnet vilket i sin tur främjar barnets mottagande av information, delaktighet och förmåga att hantera proceduren. / Background: Information to children prior to procedures is important as it increases the child's knowledge and reduces anxiety and fear. In addition the information needs to be individually adapted based on the child's age and maturity. At the same time, previous research shows that stress and an unfavorable work environment can affect the ability for pediatric nurses to provide adapted information. Aim: The aim of the study was to illustrate pediatric nurses' experiences of providing information to children prior to procedures. Method: Qualitative interview study where semi-structured interviews were conducted with 16 pediatric nurses working in pediatric healthcare. The interviews were conducted both physically and digitally. All collected data was then analyzed according to the content analysis method. Results: The data analysis resulted in the following four categories: Needing time, Needing routines, Having to adapt and Having to reflect. Conclusion: The conclusion of the result can be taken that pediatric healthcare needs to invest in developing more childfriendly information tools for various procedures that are updated and developed from the child's perspective. Hospital departments need to commit to a more child-friendly structure that optimizes care for children and promotes the pediatric nurse's ability to provide information directly to the child, which in turn promotes the child's receiving of information, participation and ability to handle the procedure.

Bakgrund: Barnsjuksköterskor har en högre pediatrisk kompetensnivå än allmänsjuksköterskor. Teoretisk kunskap i kombination med erfarenhet skapar kompetens och utöver kompetensutveckling bidrar specialistutbildning till förbättring av vården, personlig tillfredställelse, löneutveckling och möjligheter till befordran. Trots detta ökar integreringen av allmänsjuksköterskor inom hälso- och sjukvården för barn och ungdomar till följd av den rådande bristen på barnsjuksköterskor. Syfte: Syftet med studien är att belysa barnsjuksköterskans professionella erfarenheter av att arbeta med barn och ungdomar i hälso- och sjukvården efter genomförd specialistsjuksköterskeutbildning. Metod: Studien var av kvalitativ design där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med åtta barnsjuksköterskor som tagit specialistsjuksköterskeexamen mellan år 2020-2024. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Specialistkompetens ger ökad trygghet, Specialistkompetens ger ökad respekt, Specialistkompetens medger nya arbetsmarknadsmöjligheter och Specialistkompetens fördjupas med erfarenhet. Konklusion: Specialistutbildning innebär en kompetensutveckling för barnsjuksköterskor och en förbättrad kvalitet av arbetet med barn och ungdomar. För att motivera fler allmänsjuksköterskor att specialisera sig krävs en tydlig skillnad i arbetet före och efter specialisering. Det är även avgörande att utbildningen betalas av arbetsgivaren för att specialisering ska vara gynnsam för allmänsjuksköterskor. / Background: Pediatric nurses have a higher level of pediatric competence than general nurses. Theoretical knowledge combined with experience creates competence, and in addition to competence development, specialist training contributes to the improvement of care, personal satisfaction, salary progression, and promotion opportunities. Nevertheless, the integration of general nurses in pediatrics is increasing due to the current shortage of pediatric nurses. Purpose: The purpose of the study is to shed light on the pediatric nurse's professional experiences of working with children and adolescents in health and medical care after completed specialist nurse training. Method: The study was of a qualitative design where data was collected through semi-structured interviews with eight pediatric nurses who graduated specialist nursing degrees between the years of 2020-2024. Data were analysed using qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in four categories: Specialist competence gives increased security, Specialist competence gives increased respect, Specialist competence allows new labor market opportunities and Specialist competence deepens with experience. Conclusion: Specialist training means competence development for pediatric nurses and an improved quality of work with children and adolescents. In order to motivate more general nurses to specialize, a clear difference in the work before and after specialization is required. It is also crucial that the training is paid for by the employer in order for specialization to be beneficial for general nurses.

Bakgrund: Sjuksköterskor på neonatalavdelningar arbetar ofta i nära relation med föräldrar till för tidigt födda barn. Föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt barn kan påverka förälderns psykiska hälsa, anknytning till barnet samt påverka barnets välmående och möjlighet till utveckling. Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors upplevelser av att optimera föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt för tidigt födda barn. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Genom ett bekvämlighetsurval rekryterades åtta kvinnliga barnsjuksköterskor vid två jämförbara neonatalavdelningar i södra Sverige att delta vid semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat presenteras utifrån två kategorier med nio underkategorier: 1) Svårigheter, innefattande fem underkategorier: Föräldrars olika medverkan i omvårndaden, Föräldrars reaktioner, Kommunikationssvårigheter, Relationen föräldrar-barnsjuksköterska samt Organisatoriska hinder 2) Framgångsfaktorer innefattande fyra underkategorier: Gynnad anknytning, Samspel mellan föräldrar och barn, Professionellt bemötande samt Utbildning till föräldrar och personal. Diskussion/Slutsats: Föräldrars insatser i omvårdnaden av sitt barn, barnsjuksköterskornas sätt att involvera dem och samspelet mellan båda parter leder till att föräldrars delaktighet kan optimeras eller missgynnas. Föräldrars rädslor är ett hinder för optimerad delaktighet som behöver uppmärksammas och ges utökade resurser för att hantera. Fortbildning till vårdpersonal på neonatalavdelningar skulle kunna förbättra barnsjuksköterskornas professionalitet i bemötande och omhändertagande av rädda och oförberedda föräldrar. / Background: Nurses working on neonatal wards often work closely to parents of premature born babies. Parents’ participation in the care of their baby can affect their mental health, their connection to the baby and influence the well-being and opportunities for development for the child. Aim: To describe pediatric nurses’ experiences of optimizing the participation of parents in the care of their premature born babies. Method: A qualitative study was conducted. Eight female pediatric nurses from two comparable neonatal wards in Southern Sweden were interviewed with semi-structured questions. A qualitative content analysis was conducted. Findings: The result of the study was represented by two categories and nine subcategories: 1) Challenges, containing five subcategories: Variation in parent participation, Parental reactions, Communication issues, Relationship between the parents and the pediatric nurse and Organizational obstacles 2) Factors for progress, containing four subcategories: Favored attachment, Interaction between parents and the child, Professional treatment, and Education of parents and staff. Conclusion: Parental contributions in the care of their newborn, the pediatric nurses’ ways of involving the parents and the interaction between the two can determine if the parental involvement becomes optimized or is disadvantaged. Parents fear represent one of many obstacles for optimized participation and could be given further attention and increased resources. Educating the pediatric staff could also improve the quality of care when working with parents reactions and fear in the unthought-of situation.