No description available.

<p>Föreliggande studie syftade till att söka</p><p>kunskap om barns reaktioner vid bevittnade av våld samt deras</p><p>upplevelser och hantering av situationen. Den empiriska studien</p><p>genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra socialarbetare som i</p><p>sitt arbete kommer, eller har kommit, i nära kontakt med barn som</p><p>bevittnar våld. Via en omfattande datainsamlingsprocess där artiklar,</p><p>avhandlingar, forskningsrapporter och litteratur studerades, kunde en</p><p>kartläggning av det aktuella kunskaps- och forskningsläget</p><p>genomföras, vilken sedan användes vid analys av det insamlade</p><p>intervjumaterialet. Resultatet av analysen visade konsekvent att barn</p><p>reagerar med emotionell stress och destruktiva beteenden av olika slag.</p><p>Det visade sig även att barns reaktioner är mycket individuella, bland</p><p>annat beroende på i vilket utvecklingsstadie barnet befinner sig, den</p><p>sociala omgivningen samt den mening barnet ger föräldrarnas</p><p>konflikter. Studien visade även att barn som bevittnar våld bär på starka</p><p>känslor i form av oro, ilska, rädsla, skuld etc., samt att de aktivt</p><p>försöker förhindra, ingripa, lugna eller stoppa våldet.</p>

<p>Mörkertalet kring antalet barn som i Sverige utsätts för att bevittna familjevåld är stort och det finns inga exakta uppgifter över hur många som berörs. Enligt kommittén mot barnmisshandel handlar det om mellan 100 000 och 200 000 barn varje år. Det var först i mitten av nittiotalet som de utsatta barnen började uppmärksammas i större utsträckning och på senare tid har det börjat fokuseras mer kring olika former av behandlingsinsatser eftersom barnen anses vara i stort behov av bearbetning av sina upplevelser. I dag finns det ett tiotal relativt nystartade verksamheter runtom i landet som arbetar med behandling av barn som bevittnat familjevåld. Det övergripande syftet var att undersöka hur behandlingspersonalen vid de utvalda verksamheterna uppfattade sitt arbete och hur de tillämpade barnperspektivet. Syftet var även att jämföra informanternas utsagor med varandra samt med vad forskningen ansåg vara av vikt vid behandling av utsatta barn inom olika teman. Studien baserades på halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem behandlare som arbetade vid fyra olika verksamheter. Resultatet redovisades utifrån citat av intervjupersonerna som sedan analyserades med hjälp av aktuell litteratur och forskning kring behandlingsarbete inom åtta teman samt barnperspektiv, dvs. utifrån några författare och forskare inspirerade av olika teoretiska utgångspunkter som tex. Inger Ekbom, Barbro Metell samt Atle Dyregrov m.fl.. Resultatet av undersökningen visade bl.a. att alla verksamheterna med undantag för vissa skillnader i struktur och innehåll i princip använde sig av samma arbetsmodeller, främst Trappanmodellen och Children are people too och alla koncentrerade sig på behandling av enbart barnet. Behandlarna var relativt samstämmiga när de beskrev hur de uppfattade sitt arbete, vad de ansåg vara viktigt att fokusera på och vilka hinder de urskiljde. Behandlarna delade även uppfattningen någorlunda om vad de ansåg vara barnets bästa utifrån ett barnperspektiv och hur man borde tillämpa barnperspektivet i praktiken. En huvudsaklig slutsats var att behandlingspersonalen vid de olika verksamheterna var förhållandevis eniga med varandra samt med vad forskningen visade men att det förekom vissa utmärkande skillnader särskilt gällande en av verksamheterna som även skiljde sig mer organisatoriskt jämfört med de övriga tre verksamheterna. Resultatet kunde dock inte generaliseras då det enbart grundades på utvalda intervjupersoners subjektiva erfarenheter av just deras behandlingsarbete.</p>

Mörkertalet kring antalet barn som i Sverige utsätts för att bevittna familjevåld är stort och det finns inga exakta uppgifter över hur många som berörs. Enligt kommittén mot barnmisshandel handlar det om mellan 100 000 och 200 000 barn varje år. Det var först i mitten av nittiotalet som de utsatta barnen började uppmärksammas i större utsträckning och på senare tid har det börjat fokuseras mer kring olika former av behandlingsinsatser eftersom barnen anses vara i stort behov av bearbetning av sina upplevelser. I dag finns det ett tiotal relativt nystartade verksamheter runtom i landet som arbetar med behandling av barn som bevittnat familjevåld. Det övergripande syftet var att undersöka hur behandlingspersonalen vid de utvalda verksamheterna uppfattade sitt arbete och hur de tillämpade barnperspektivet. Syftet var även att jämföra informanternas utsagor med varandra samt med vad forskningen ansåg vara av vikt vid behandling av utsatta barn inom olika teman. Studien baserades på halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem behandlare som arbetade vid fyra olika verksamheter. Resultatet redovisades utifrån citat av intervjupersonerna som sedan analyserades med hjälp av aktuell litteratur och forskning kring behandlingsarbete inom åtta teman samt barnperspektiv, dvs. utifrån några författare och forskare inspirerade av olika teoretiska utgångspunkter som tex. Inger Ekbom, Barbro Metell samt Atle Dyregrov m.fl.. Resultatet av undersökningen visade bl.a. att alla verksamheterna med undantag för vissa skillnader i struktur och innehåll i princip använde sig av samma arbetsmodeller, främst Trappanmodellen och Children are people too och alla koncentrerade sig på behandling av enbart barnet. Behandlarna var relativt samstämmiga när de beskrev hur de uppfattade sitt arbete, vad de ansåg vara viktigt att fokusera på och vilka hinder de urskiljde. Behandlarna delade även uppfattningen någorlunda om vad de ansåg vara barnets bästa utifrån ett barnperspektiv och hur man borde tillämpa barnperspektivet i praktiken. En huvudsaklig slutsats var att behandlingspersonalen vid de olika verksamheterna var förhållandevis eniga med varandra samt med vad forskningen visade men att det förekom vissa utmärkande skillnader särskilt gällande en av verksamheterna som även skiljde sig mer organisatoriskt jämfört med de övriga tre verksamheterna. Resultatet kunde dock inte generaliseras då det enbart grundades på utvalda intervjupersoners subjektiva erfarenheter av just deras behandlingsarbete.

Föreliggande studie syftade till att söka kunskap om barns reaktioner vid bevittnade av våld samt deras upplevelser och hantering av situationen. Den empiriska studien genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra socialarbetare som i sitt arbete kommer, eller har kommit, i nära kontakt med barn som bevittnar våld. Via en omfattande datainsamlingsprocess där artiklar, avhandlingar, forskningsrapporter och litteratur studerades, kunde en kartläggning av det aktuella kunskaps- och forskningsläget genomföras, vilken sedan användes vid analys av det insamlade intervjumaterialet. Resultatet av analysen visade konsekvent att barn reagerar med emotionell stress och destruktiva beteenden av olika slag. Det visade sig även att barns reaktioner är mycket individuella, bland annat beroende på i vilket utvecklingsstadie barnet befinner sig, den sociala omgivningen samt den mening barnet ger föräldrarnas konflikter. Studien visade även att barn som bevittnar våld bär på starka känslor i form av oro, ilska, rädsla, skuld etc., samt att de aktivt försöker förhindra, ingripa, lugna eller stoppa våldet.

Syftet med studien är att belysa behandlares uppfattningar om betydelsefulla faktorer i förändringsprocesser med barn som upplevt våld och deras föräldrar. Metoden för studien var en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, där forskaren intervjuade behandlare som arbetar med barn som upplevt våld. Resultatet visade att symptom på barn som ”endast” bevittnar våld av en nära anhörig är ofta desamma som barn som själva blir slagna, precis som behandlingen är densamma. Barn som upplever våld behöver hjälp med bearbetningen av traumat för att kunna få ett begripligande på vad som hänt. Genom att få hjälp med att sätta ord och känslor på sina upplevelser får de lättare en förståelse och kan lättare hantera sina känslor. Resultatet visade också på att det är viktigt som behandlare att man har utbildning och erfarenhet när det gäller behandlingsarbete med barn.

Den här uppsatsen har en kvalitativ ansats och bygger på intervjuer med vuxna individer som vuxit upp i hem där det förekommit våld. Uppsatsen behandlar respondenternas upplevelser av om och hur det talades om våldet samt den respons de upplevt från utomstående kopplat till våldet. Syftet med detta arbete var att utifrån ett barnperspektiv belysa hur respondenterna upplevt att de signalerat eller talat om våldet samt hur de uppfattat den respons de fått. Metoden som har tillämpats har haft en fenomenologisk utgångspunkt med semistrukturerade intervjuer med elva personer; nio kvinnor och två män. Med hjälp av vårt val av teoretiska utgångspunkter, stigma och responsperspektivet, har det varit möjligt att besvara studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar att våldet inte skedde i ett socialt vakuum; det har funnits någon/några utanför familjen som har känt till våldet. Endast två av elva respondenter uppger att ingen utanför den allra närmaste familjen visste om det. Vi har även funnit att barnen i denna studie har kommunicerat att de inte mår bra samt att det i de flesta fall funnits personer som vetat om våldet men inte agerat tillräckligt kraftfullt. Vi vill med denna studie ta vara på de vittnesmål som respondenterna delar och förhoppningsvis bidra med ökad kunskap inom ämnet. Uppsatsens titel är en del av ett citat från en av våra respondenter och syftar till att våldet har varit känt även utanför familjen men att det inte talats om det.

No description available.

No description available.

Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som resulterar i stora hälsokonsekvenser.Flera studier har visat att barnmisshandel kan leda till psykisk ohälsa hos de som utsatts,såsom depression och ångest. Det är dock få studier som har undersökt sambandet mellanbarnmisshandel och psykosomatiska symtom hos skolelever. Syftet med studien var attundersöka förekomsten av utsatthet (fysisk barnmisshandel och/eller barn som bevittnat våld)och psykosomatiska symtom bland elever i årskurs nio. Syftet var också att undersökasambandet mellan utsatthet och psykosomatiska symtom. Studien var en tvärsnittsstudie och gjordes utifrån redan insamlad data från den nationellakartläggningen om barnmisshandel 2011. Studiepopulationen bestod av 3207 elever i niondeklass och svarsfrekvensen var 84 procent. Specifikt utvalda frågor ur datamaterialetbearbetades utifrån deskriptiva frekvenstabeller, chi²- test och oddskvoter (OR) med 95procent konfidensintervall. Resultatet beskriver förekomsten av barnmisshandel och/eller bevittnat våld, psykosomatiskasymtom en gång i veckan eller oftare och sambandet dem emellan samt bakgrundsfaktorersom har samband med psykosomatiska symtom. Det var 18 procent av skoleleverna somangav att de någon gång blivit fysisk bestraffade och 7 procent angav att de bevittnat våldmellan föräldrarna. Det var 34 procent av eleverna som rapporterade 1-2 symtom en gång iveckan eller oftare och 26 procent rapporterade 3 eller fler symtom en gång i veckan elleroftare. Det statistsikt signifikanta sambandet mellan fysisk misshandel och psykosomatiskasymtom framkom vara starkare om eleven hade multipla symtom (OR=4,254). Det fannsinget statistiskt signifikant samband mellan att bevittnat våld och 1-2 psykosomatiskasymtom. Däremot fanns ett signifikant samband mellan att ha bevittnat våld hemma och 3eller fler symtom (OR=3,903). / Child abuse is a global public health problem with major health consequences. Several studieshave shown that child abuse can result in mental health problem, such as depression andanxiety. However, there have been few studies about the association between child abuse andpsychosomatic symptoms in schoolchildren. The aim of the study has been to investigate theprevalence of physical child abuse and/or children who have witnessed partner violence andpsychosomatic symptoms. The aim was also to examine physical child abuse associated withpsychosomatic symptoms.The study was a cross- sectional study and was based on already collected data from aNational Survey about Child Abuse 2011. The study constituted of 3207 students in 9th gradeand the response rate was 84 percent. In this study were questions selected from the NationalSurvey about Child Abuse 2011 and data were processed by descriptive tables, chi²- tests andodds ratio (OR) with 95 percent confidence intervals. The results describe the incidence of child abuse and/or children who have witnessed partnerviolence, psychosomatic symptoms once a week or more and the association between themand background factors associated with psychosomatic symptoms. It was 18 percent of thestudents who reported they had been physical punished and 7 percent reported they havewitnessed violence between parents. It was 34 percent of the students who indicated that theyhad 1-2 symptoms once a week or more and 26 percent of the students who indicated that theyhad 3 or more symptoms once a week or more. There were a statistic significant associationbetween physical abuse and psychosomatic symptoms and it was even stronger if the studenthad multiple symptoms (OR=4,254). There were no statistic significant association betweenwitnessing violence and 1-2 psychosomatic symptoms. However, there were a statisticsignificant association between witnessing violence and 3 or more symptoms (OR=3,903).