Denna studies syfte är att undersöka hur elever och deras bildlärare idag uppfattar bildämnet i en svensk skola samt lust som motivation. Ett socialt konstruktivistiskt samt progressivistiskt perspektiv på lärande och Peter Gärdenfors forskning om lust som motivation är denna studies teoretiska utgångspunkter. Den empiriska studien har pågått under fyra veckor på ett svenskt högstadium. Kvantitativa enkäter och kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex elever och två lärare. Resultatet från den empiriska undersökningen har analyserats och tolkats kvantitativt och kvalitativt. Analys och tolkning av detta resultat har visat att eleverna på skolan som deltagit i undersökningen endast ser kunskap som kan leda till ett yrke som nödvändig. Lust som motivation, trots att undervisningsmetoden resulterar i en positiv respons från eleverna, hamnar i skuggan då elevernas medvetenhet om bildämnets yrkesmöjligheter är ytterst begränsad.

Inför detta examensarbete hade båda författarna enligt dem själva mött relativt lite bildteori i skolan. Eftersom teorin har varit så pass central på högskolan väcktes ett intresse för frågan: Hur arbetar bildlärare på fältet med teoretiska begrepp och bildanalys.Begreppet vi har valt att arbeta är semiotik och hur bildlärare arbetar med detta. Vi har varit ute på fem högstadieskolor och intervjuat fem bildämneslärare. Vi har valt att göra detta med semistrukturerade intervjuer. För att få insikt och kunna behandla våra frågeställningar har vi använt oss av litteratur som berör ämnet semiotik och semiotik i bildundervisning. Resultatet vi fick var blandat men gick i stora drag ut på att semiotiken inte prioriteras då det inte finns tid för det. Tre av våra informanter använde semiotiken vagt i deras undervisning, de två andra prioriterade inte nyttjandet av begreppen.

Syftet med undersökningen var att få kunskap om vilken syn eleverna i Nederländerna, ett land som aktivt jobbar för att ungdomar ska intressera sig i kultur, och eleverna i Sverige har på bildämnet. Forskningsfrågorna bestod av att ta reda på hur eleverna uppfattar undervisningen, vad de uppskattar mest i det och vilket syfte de tror att det uppfyller. Empiri samlades in genom fokusgruppsintervjuer där ett mindre antal informanter tillsammans diskuterar ett givet ämne. För att studera de potentiella faktorer som påverkar elevernas syn på undervisningen användes ramfaktorteorin. Sammanlagt intervjuades sju svenska elever i årskurs 9 från två olika skolor och åtta nederländska elever i motsvarande åldrar. Resultaten visade att de svenska och nederländska eleverna trots olika utbildningssystem hade liknande tankar kring ämnet. Bild ansågs vara kul, men inte särskilt viktigt i jämförelse med andra ämnen. Dock förklarade eleverna att det de uppskattade mest var att det till skillnad från andra ämnen undervisas på ett ”fritt” vis. Eleverna hade flera tankar kring varför man har ämnet i skolan; från att agera paus från resten av den ”seriösa” skolan och för att förbereda inför specifika yrken, exempelvis arkitektur. Slutsatsen blev att elevernas liknande syn på bildämnet till stor del berodde på att de undervisas under liknande omständigheter.

Projektet #visavärlden fokuserar lika mycket på att lära ut tolkning om konst som det själva skapandet av egen konst. Genom moment där eleverna exponeras för, tolkar och diskuterar konst skaffar de kunskaper och inspiration för att sedan producera sina egna verk. Moment som 'duschen', där de blir översköljda av olika verk och konstnärer, 'bildpromenaden', där de analyserar och tolkar verk utifrån vad de ser och tänker, och 'frågorna', ett hjälpmedel för eleverna att själva komma fram till vad de tycker är viktigt och vill dela med sig. Efter att ha skaffat kunskap och insikt har eleverna i projektet jobbat flitigt för att kunna ställa ut sina verk. Detta är deras berättelser, röster och perspektiv på världen. Nyckelordet i detta arbete är “att berätta”, vilket involverar ett narrativ, en röst och identitet. I skolans läroplan finns skrivet att dessa begrepp skall bearbetas i bildämnet. Genom att själv berätta och ta del av andras berättelser ökar förmågan att kunna se och lära känna sig själv vilket är en förutsättning för att kunna reflektera över sin egen värld och identitet och bli öppen för andra människors liv och livsberättelser. Men både som lärare och elev har jag saknat en pedagogisk metod som öppnar möjligheten för barn och ungdomar att arbeta med sina berättelser och sin identitet. Detta arbete är ett svar på denna avsaknad.

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur undervisningen i bild, svenska och SO kan förbättras genom att de tre ämnena sammanlänkas i en allt större utsträckning. Bakgrunden är att många skolor arbetar ämnesövergripande och att arbetsformen kan behöva nya riktlinjer och mål. I min åsikt är de tre ämnena lämpliga att förenas på grund av deras kommunikativa innehåll och varierande uttrycksformer. Dessutom anser jag att bildämnets kreativa och konstnärliga tänkande berikar övriga skolämnen. Som blivande bildlärare ser jag förstås gärna att bildämnet får ett större fokus och hamnar i viktiga skolsammanhang. Skolverkets rapporteringar om försämrade kunskaper i svenska och SO är ytterligare skäl som motiverar till att fokusera på de tre ämnena.</p><p>Resultatet av undersökningen visade att de flesta lärare har en positiv syn på samverkan mellan bild, svenska och SO. Skälet som angavs var bland annat ämnenas lika karaktärer där de olika uttrycksformerna fungerar bra vid samarbete, samt att de enkelt kan bedömas för sin specifika särart. Problematiken kring ämnessamarbete mellan bild, svenska och SO uppgavs handla om organisatoriska brister i form av lärarlagssamarbete, tid för planering och intresse hos läraren. Det framgick att de flesta skolor strävar efter att arbeta ämnesövergripande. Samarbete mellan olika ämnen i temaformer bedrivs cirka två gånger per termin under perioder av tre till fyra veckor. Temaarbeten och projektarbeten beskrevs som en vanlig arbetsform, men likaså mindre moment med exempelvis illustrationer i den ordinarie undervisningen. Elevutställningar, elevföreställningar och skoltidningar var några av de arbetstillfällen som nämndes.</p><p>Resultatet visade att samarbete och intresse bland lärare är den viktigaste förutsättningen för en lyckad ämnessamverkan. De ämnesövergripande inslagen under ”vanliga” lektioner handlar däremot främst om eget intresse och kunskap hos läraren. Eftersom viljan finns att förbättra samarbetet ute i skolorna som undersökts, finns skäl att tro att de tre ämnena lättare kommer kopplas samman i framtiden. För att bildämnet inte ska få en undanskymd roll krävs att skolan och lärarna inte nedvärderar bildämnets uttrycksmöjligheter och ger det ökat utrymme.</p>

<p>I detta arbete har jag valt att studera vilka skillnader som finns i styrdokumenten gällande bild i Nya Zeeland och Sverige. Jag har också undersökt vad bildlärare anser sig ha för användning av styrdokumenten i sin undervisning, samt hur uppgifter som ges i bildundervisning i de båda länderna förhåller sig till de mål som finns i styrdokumenten. De metoder jag har använt är observationer av bildlektioner, intervjuer av bildlärare samt enkäter riktade till bildlärare både i den nya zeeländska och i den svenska skolan. Arbetet har avgränsats till att gälla bildundervisning för elever mellan 11-16 år. Resultaten visar att det finns skillnader i styrdokumenten mellan de båda länderna på flera olika sätt, bland annat i uppbyggnad, innehåll och anvisningar för mål som eleverna skall uppnå. Inga större skillnader har kunnat utrönas angående hur lärare i de båda länderna anser sig ha användning av styrdokumenten i sin undervisning. Övergripande för båda länderna visar svaren generellt att bildlärare är nöjda med respektive styrdokument och att de helt eller delvis använder sig av informationen i styrdokumenten. Resultatet av observationerna indikerar att uppgifterna som ges i bildundervisningen i dom båda länderna väl kan kopplas till föreskrifterna i styrdokumenten för bild, och är beroende av tiden som ges för varje uppgift.</p><p>Sökord: styrdokument, bildämnet, undervisningsmål</p>

I detta arbete har jag valt att studera vilka skillnader som finns i styrdokumenten gällande bild i Nya Zeeland och Sverige. Jag har också undersökt vad bildlärare anser sig ha för användning av styrdokumenten i sin undervisning, samt hur uppgifter som ges i bildundervisning i de båda länderna förhåller sig till de mål som finns i styrdokumenten. De metoder jag har använt är observationer av bildlektioner, intervjuer av bildlärare samt enkäter riktade till bildlärare både i den nya zeeländska och i den svenska skolan. Arbetet har avgränsats till att gälla bildundervisning för elever mellan 11-16 år. Resultaten visar att det finns skillnader i styrdokumenten mellan de båda länderna på flera olika sätt, bland annat i uppbyggnad, innehåll och anvisningar för mål som eleverna skall uppnå. Inga större skillnader har kunnat utrönas angående hur lärare i de båda länderna anser sig ha användning av styrdokumenten i sin undervisning. Övergripande för båda länderna visar svaren generellt att bildlärare är nöjda med respektive styrdokument och att de helt eller delvis använder sig av informationen i styrdokumenten. Resultatet av observationerna indikerar att uppgifterna som ges i bildundervisningen i dom båda länderna väl kan kopplas till föreskrifterna i styrdokumenten för bild, och är beroende av tiden som ges för varje uppgift. Sökord: styrdokument, bildämnet, undervisningsmål

De lokala kursplanerna i bild står i centrum för denna studie. Syftet är att utifrån tio lokala kursplaner beskriva, analysera och tolka bildämnets innehåll. Syftet är även att belysa och problematisera bildämnets innehåll i spänningsfältet mellan tradition och förnyelse utifrån de lokala kursplanerna. Arbetet syftar vidare till att bidra till en fördjupad diskussion om vad bildämnet kan innehålla för att målen skall nås i undervisningen så som de formuleras i nationella styrdokument. Studien består i sin helhet av tre delar; kategorisering, analys och tolkning. I den första delen studerar och kategoriserar jag texternas olika delar i förhållande till tradition och förnyelse. I materialet försöker jag hitta mönster och teman. Jag försöker förstå och skapa en helhetsbild av mönster, teman och kategorier i förhållande till tradition och förnyelse. Tanken är att ge plats för mindre, enskilda delar i ett större sammanhang, ett gemensamt tankekollektiv. Jag tittar även på ”det osagda” – alltså det som inte konkretiseras i lokala kursplaner i förhållande till målen i de nationella styrdokumenten samt det som möjligen formuleras ”mellan raderna” i de lokala kursplanerna. Delarna bildar sedan större helheter som analyseras. Analysen visar bland annat att förnyelse dominerar i de lokala kursplanernas framställningar av mål och syfte, medan tradition dominerar i framställningar om innehåll. Slutligen tolkas och sammanfattas materialet. I en avslutande diskussion berörs frågor kring framtida behov för en önskvärd utveckling av bildämnet.

Denna uppsats handlar om fenomenet att införa ett medieanalytiskt förhållningssätt inom gymnasieskolans bildundervisning. Studien har bestått av tre sammanhängande delmoment:1. Kvalitativa intervjuer har utförts med fem bildlärare, 2. Medieanalytiska lektionsprototyper har utprövats i tre klasser på Estetiska programmet vid tre separata gymnasieskolor, 3. Utvärderingar av de tre lektionsprototyperna har utförts med studiens lärare.Resultatet av studien påvisar variationer i bildlärares syn och tillvägagångssätt på arbete kring medieanalys i bildundervisningen. Vidare innehåller studien även konkreta lektionsförslag på hur undervisning av detta slag kan bedrivas. Begrepp och innehåll problematiseras utifrån dagsaktuell diskussion kring digital kompetens, formuleringar i skolans styrdokument samt forskning kring mediealfabetisering. I slutsatsen betonas framförallt att mediereflekterande undervisning inom ämnet bild har en given plats – och kan utföras på olika sätt.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur undervisningen i bild, svenska och SO kan förbättras genom att de tre ämnena sammanlänkas i en allt större utsträckning. Bakgrunden är att många skolor arbetar ämnesövergripande och att arbetsformen kan behöva nya riktlinjer och mål. I min åsikt är de tre ämnena lämpliga att förenas på grund av deras kommunikativa innehåll och varierande uttrycksformer. Dessutom anser jag att bildämnets kreativa och konstnärliga tänkande berikar övriga skolämnen. Som blivande bildlärare ser jag förstås gärna att bildämnet får ett större fokus och hamnar i viktiga skolsammanhang. Skolverkets rapporteringar om försämrade kunskaper i svenska och SO är ytterligare skäl som motiverar till att fokusera på de tre ämnena. Resultatet av undersökningen visade att de flesta lärare har en positiv syn på samverkan mellan bild, svenska och SO. Skälet som angavs var bland annat ämnenas lika karaktärer där de olika uttrycksformerna fungerar bra vid samarbete, samt att de enkelt kan bedömas för sin specifika särart. Problematiken kring ämnessamarbete mellan bild, svenska och SO uppgavs handla om organisatoriska brister i form av lärarlagssamarbete, tid för planering och intresse hos läraren. Det framgick att de flesta skolor strävar efter att arbeta ämnesövergripande. Samarbete mellan olika ämnen i temaformer bedrivs cirka två gånger per termin under perioder av tre till fyra veckor. Temaarbeten och projektarbeten beskrevs som en vanlig arbetsform, men likaså mindre moment med exempelvis illustrationer i den ordinarie undervisningen. Elevutställningar, elevföreställningar och skoltidningar var några av de arbetstillfällen som nämndes. Resultatet visade att samarbete och intresse bland lärare är den viktigaste förutsättningen för en lyckad ämnessamverkan. De ämnesövergripande inslagen under ”vanliga” lektioner handlar däremot främst om eget intresse och kunskap hos läraren. Eftersom viljan finns att förbättra samarbetet ute i skolorna som undersökts, finns skäl att tro att de tre ämnena lättare kommer kopplas samman i framtiden. För att bildämnet inte ska få en undanskymd roll krävs att skolan och lärarna inte nedvärderar bildämnets uttrycksmöjligheter och ger det ökat utrymme.