No description available.

Forskning visar att barn ofta har lite att säga till om vid insatsen umgängesstöd. Barns inställning till umgänget efterfrågas sällan, vilket motiveras med att de är för unga, att de på grund av omognad inte förmår uttala sig på ett tillförlitligt sätt och att de ska slippa välja mellan sina föräldrar. Barnkonventionens ambivalenta syn på barn som både subjekt med rättigheter och skyddsbehövande objekt, avspeglas i den svenska lagstiftningen och kan förklara den passiva roll som barn ofta tilldelas i sammanhanget. Samtidigt visar forskning att barn efterlyser mer delaktighet i frågan om umgängesstöd. Den här studien undersöker hur bilder av barn konstrueras och hur barn delaktiggörs i domar om umgängesstöd, samt hur bilder av barn kan relateras till hur barn delaktiggörs. Studien har en konstruktionistisk, barndomssociologisk utgångspunkt, som fokuserar barns rätt att delaktiggöras och lyfter fram barns förmåga till aktörskap.  Resultatet av studien visar att den dominerande bilden är uppfattningen om barn som en universell grupp med liknande behov och egenskaper. I vissa fall konstrueras barn dock på ett mer individuellt sätt, och beskrivs utifrån sina personliga behov och egenskaper. Resultatet visar också att huruvida barn delaktiggörs kan relateras till ålder, om barn bedöms som pålitliga och vilken inställning barn har till umgänget.

I detta examensarbete undersöker vi vilka bilder av barn som konstrueras i julkalendern Storm på Lugna gatan (2018). Vi studerar dessa bilder genom att analysera hur olika relationer mellan kategorin barn och kategorin vuxna uttrycks och förhåller sig till varandra. För att studera hur bilder av barn konstrueras inom kategorin barn i sig analyserar vi två barnkaraktärer för att undersöka hur dessa kan förstås utifrån sina egna uttryck och även i relation till hur dessa uttryck mottas av deras omgivning. Diskursteori utgör studiens teoretiska ramverk. Detta innebär att vi kan se programmet som en text och undersöka de utsagor som finns kring barn där. Visuell metodologi och begreppen konnotation och denotation används för att skapa ett analysunderlag utifrån programmet. Detta analyseras sedan utifrån diskursanalytisk metod. Vi använder i analysen begrepp som diskurs, bild, kategori, kommentar samt diskursanalytiska frågor för att undersöka vad som sägs och inte sägs, vad som visas och vad som inte visas om barn i programmet. Detta ger oss ett resultat i form av bilder av barn som framställs i materialet vilka bildar ett spänningsfält för vad barn enligt diskursers ramar bör vara. I relation till kategorin vuxna framställs bilder av kategorin barn som självständiga och kompetenta, barn som motståndare mot vuxenauktoritet, barn som i behov av skydd och begränsningar samt barn som jämbördiga vuxna. I dessa relationer samt inom kategorin barn finner vi en komplexitet i hur barn konstrueras. De konstrueras i relation till varandra där en bild av barn framträder som ett ideal. Bilden av det självständiga, kompetenta och trotsiga barnet framstår som mer önskvärd i kontrast till det rädda, bräckliga och lydiga barnet. Detta tolkar vi som att några bilder av barn tycks tillhöra en annan diskurs än den dominerande eftersom de uttrycks som mindre önskvärda.

The aim with this study is to study how young children’s influence expresses itself in some educators’ stories about their work with children. The study also looks at the relations between pedagogues’ approaches to children and aims at identifying the educator’s perspectives of children. To get to know more about this I have interviewed five pedagogues who work with children in the ages of 3-6 years in different fields at a preschool area in India.The result shows that childrens’ influence and participation for the educators involves children selecting activities. A consequence of this is that the teacher is the one who decides when and what kind of influence the child can practice. Furthermore the teachers express different views on the child which sometimes are contradictory but still coexist. A conclusion of the study is that the images of children that the pedagogues are expressing have to be looked upon in relation to the context of the activity. The context of the activity becomes therefore also central for how the children’s influence expresses itself. / Syftet med den här studien är att undersöka hur barns inflytande kommer till uttryck i några pedagogers berättelser om sitt arbete med barn. Studien syftar även till att undersöka pedagogernas förhållningssätt i relation till olika bilder av barn. För att närma mig studiens intentioner har jag intervjuat fem pedagoger som arbetar med barn i åldrarna 3-6 år och inom olika professioner på ett skolområde i Indien. Resultatet visar att barns inflytande enligt pedagogerna involverar barns möjligheter att välja aktiviteter. Resultatet visar även att lärarna är de som avgör när och vilket slags inflytande barnen har möjlighet att utöva. Vidare visar resultatet att lärarna ger uttryck för varierade bilder av barn som ibland kan verka motstridiga men samtidigt samexisterar. Studiens slutsatser visar att de bilder av barn som pedagogerna bär med sig måste ses i relation till den kontext verksamheten utformas i. Verksamhetens kontext blir på så sätt även avgörande för hur barnens inflytande kommer till uttryck.