<p>The purpose of this study is to examine what motivates people to help others at risk to themselves. The focus is on international aid workers, which in their work put themselves in situations of risk. Earlier research shows that international aid work involves risks such as infectious diseases, violence, death threats, assaults, constant insecurity and risk to be traumatized etc. There is not much research done on what motivates to help others in spite of risks, hence we find this an interesting area. We have interviewed six respondents about the content and character of their motivation and factors that are important for the maintenance and development of this motivation. The purpose was also to examine the attitude towards risk. Our study shows that there are two types of motives; central- and orientation motives. The central motives involve; the willingness to help other people, the search for more meaning in life and the willingness to experience something new. The orientation motives are more linked to personal interests. These motives are important in the decision of which kind of aid work to choose. Factors that are essential for the creation of the motivation are the feeling that something is missing in one's daily life, the knowledge that people are in need of help, and an interest for the "unknown". Important factors for the maintenance is; the vision of the needs of help, the ability to help, to be appreciated, the sense of security and community. Solidarity with some elements of self-interest are characteristic for the content of the motivation; they want to give but also get something in return. The willingness to take risks would not be as high without their self-interested motives. The risks do not appear like obstacles if the personal benefits outweigh the possible losses.</p>

The purpose of this study is to examine what motivates people to help others at risk to themselves. The focus is on international aid workers, which in their work put themselves in situations of risk. Earlier research shows that international aid work involves risks such as infectious diseases, violence, death threats, assaults, constant insecurity and risk to be traumatized etc. There is not much research done on what motivates to help others in spite of risks, hence we find this an interesting area. We have interviewed six respondents about the content and character of their motivation and factors that are important for the maintenance and development of this motivation. The purpose was also to examine the attitude towards risk. Our study shows that there are two types of motives; central- and orientation motives. The central motives involve; the willingness to help other people, the search for more meaning in life and the willingness to experience something new. The orientation motives are more linked to personal interests. These motives are important in the decision of which kind of aid work to choose. Factors that are essential for the creation of the motivation are the feeling that something is missing in one's daily life, the knowledge that people are in need of help, and an interest for the "unknown". Important factors for the maintenance is; the vision of the needs of help, the ability to help, to be appreciated, the sense of security and community. Solidarity with some elements of self-interest are characteristic for the content of the motivation; they want to give but also get something in return. The willingness to take risks would not be as high without their self-interested motives. The risks do not appear like obstacles if the personal benefits outweigh the possible losses.

Biståndsarbete har blivit mer och mer vanligt i Sverige både statligt, privat och nu även iföretagsvärlden. Detaljhandeln i modebranschen, med sin uppmärksammat smutsiga produktion, harbörjat använda sig av biståndsarbete för att återfå förtroendet hos sina kunder. Med utgångspunkt ifrågorna hur biståndsarbete fungerar i marknadsföringssyfte samt hur kunden påverkas av detta harföretagens olika sätt att arbeta med biståndsarbete granskats i rapporten.Man arbetar i branschen med biståndsarbete av flera olika typer; donationer tillbiståndsorganisationer, engagemang i olika projekt med välgörande ändamål och den modernainsamlingsbössan – ”Runda Upp”. I den här rapporten presenteras olika exempel frånföretagsvärlden.Mediebruset blir allt högre och företag söker nya sätt att göra sig hörda. Genom att engagera sig ibiståndsarbete försöker företagen differentiera sin marknadsföring med målet att stärka sittvarumärke och i slutndan öka sin försäljning.I den konsumentundersökning som gjorts framgår att biståndsarbete är något som uppskattas av deflesta kunder men att de inte anser att deras val av butik påverkas av detta. En del är skeptiska tillbiståndsarbetet och tycker att fokus borde ligga på en mer etisk och miljövänlig produktion. Andraanser att företagen borde bli bättre på att redovisa vad det är de faktiskt gör. Runda Upp är en formav biståndsarbete som de flesta känner till och tycker är bra.Trots att Runda Upp har blivit väldigt uppmärksammat, är det engagemang i olika projekt somförknippas starkast med specifika företag. Dessa företag har strategiskt valt ut ändamål som passarderas profil och på så sätt berör just deras målgrupp. Detta är det mest effektiva sättet att stärka sittvarumärke genom biståndsarbete. / Program: Butikschefsutbildningen

<p>Praktik som en del av min utbildning var inte enbart ett försök att tillämpa min kunskap på arbetsmarknaden utan även en försvarsstrategi. För mig har praktiken verkat underlättande då utvecklingen ifrån skolbänken till arbetslivet naturliggjordes. Arbetssökandeprocessen grinar inte längre elakt emot mig ifrån en närbelägen framtida plats, utan jag kan nu se relationen emellan självpresentation och utbildning klarare. Därmed kommer jag att kunna använda mina studier som ett individuellt kapital.</p><p>Mitt val av praktikplats var biståndsorganisationen Hoppets Stjärna, Fundacion Evangelica El Buen Pastor (förkortat FEEBP, vilket är namnet på Hoppets Stjärnas argentinska avdelning på svenska översatt ”Den goda herden”). Organisationsavdelningen är geografiskt</p><p>belägen i staden Presidencia Roque Saenz Peña, provinsen Chaco, norra Argentina. Här bedrivs socialt biståndsarbete med minoritetsbefolkningen i området. Organisationen representerar och lyder under Star of Hope International (SOHI, Internationella Hoppets </p><p>Stjärna) samt Tentmission (Tältmissionen) vilka i sin tur utför sina projekt i samarbete med SMR samt Sida.</p><p>Mitt syfte och min målsättning med praktiken kan sammanfattas i två huvudområden. Då mitt val av språkinriktning inom Europaprogrammet är spanska var min ambition och förväntning att genom daglig praktik av språket driva min språkkunskap till en obehindrad förståelse.</p><p>Genom en sådan förståelsenivå kan jag i framtiden arbeta och söka arbete som bygger på att dessa språkkunskaper innehas. Den andra delen av målsättningen rör utbildningens ämnesinriktning på etnologin eller kulturella studier. Genom att biståndsarbeta med en minoritetsbefolkning på en internationell arena kom jag både i kontakt med den argentinska majoritetskulturen såsom den argentinska minoritetskulturen men även med min egna svenska kultur. Därmed tillgavs jag möjligheten att praktisera och förstå hur min utbildning kan användas ute i det verkliga livet eller ute i arbetslivet. Jag kan nu i efterhand utan att överdriva konstatera att jag lyckat med bägge mina målsättningar.</p><p>Rent utvecklingsmässigt innebar min praktiktjänstgöring även en enorm personlig resa. Att bo och leva i ett land som Sverige där så gott som samtliga åtminstone har det ganska bra för att sedan förflytta sig till ett land där vardagsnormen hamnar på lättare lidande innebar en enorm press. Jag fann det att vissa av dem som jobbat längre med biståndsarbetet stundvis verkade något känslomässigt avstängda men det kan lika väl ha varit jag som reagerade oerhört starkt på att kunna bidra med så lite. Enbart situationen att bege mig ifrån ett land i väst för att biståndsarbeta i tredje världen var att brottas med min moraliska ståndpunkt och medvetenhet kring postkolonialistiskt strukturerande. Jag minns när jag översatte mitt första fadderbrev där en extra slant skickats med tillsammans med orden ”köp dig själv och din familj någonting fint” att jag tänkte för mig själv: "är biståndspolitiken skapad för att få dem att må bättre eller är det bara vi som lättar vårat dåliga samvete för när slutade vi egentligen att kolonisera Latinamerika". Detta är någonting som jag tänker mig behandla, utveckla och analyser i en framtida uppsats. Ironiskt nog visade sig att jag själv tacklade min bearbetning av mina känslor på ett liknande sätt. Under första månaden då jag köpte något för att äta delade jag alltid med mig till första bästa hungriga individ som jag kunde hitta. Jag visste dock att detta snarare var ett sätt för mig att må lite bättre än att det skapade någon större samhällsförändring. Första månaden bjöd som sagt på många sömnlösa nätter men med tiden kom jag att finna att något så enkelt som ett leende blev den avgörande faktorn. För att istället för att fokusera mig på matutdelningar, tacksamhetsskuld och dåligt samvete mindes jag att ett leende kostar ju faktiskt ingenting vare sig i Sverige eller i Argentina. Att le, lyssna och förstå var det som jag kände att jag kunde bidra som mest med vilket i sin tur kan föda hopp och kamp. Precis som organisationens ledmotiv lyder "hope makes a difference".</p>

Praktik som en del av min utbildning var inte enbart ett försök att tillämpa min kunskap på arbetsmarknaden utan även en försvarsstrategi. För mig har praktiken verkat underlättande då utvecklingen ifrån skolbänken till arbetslivet naturliggjordes. Arbetssökandeprocessen grinar inte längre elakt emot mig ifrån en närbelägen framtida plats, utan jag kan nu se relationen emellan självpresentation och utbildning klarare. Därmed kommer jag att kunna använda mina studier som ett individuellt kapital. Mitt val av praktikplats var biståndsorganisationen Hoppets Stjärna, Fundacion Evangelica El Buen Pastor (förkortat FEEBP, vilket är namnet på Hoppets Stjärnas argentinska avdelning på svenska översatt ”Den goda herden”). Organisationsavdelningen är geografiskt belägen i staden Presidencia Roque Saenz Peña, provinsen Chaco, norra Argentina. Här bedrivs socialt biståndsarbete med minoritetsbefolkningen i området. Organisationen representerar och lyder under Star of Hope International (SOHI, Internationella Hoppets Stjärna) samt Tentmission (Tältmissionen) vilka i sin tur utför sina projekt i samarbete med SMR samt Sida. Mitt syfte och min målsättning med praktiken kan sammanfattas i två huvudområden. Då mitt val av språkinriktning inom Europaprogrammet är spanska var min ambition och förväntning att genom daglig praktik av språket driva min språkkunskap till en obehindrad förståelse. Genom en sådan förståelsenivå kan jag i framtiden arbeta och söka arbete som bygger på att dessa språkkunskaper innehas. Den andra delen av målsättningen rör utbildningens ämnesinriktning på etnologin eller kulturella studier. Genom att biståndsarbeta med en minoritetsbefolkning på en internationell arena kom jag både i kontakt med den argentinska majoritetskulturen såsom den argentinska minoritetskulturen men även med min egna svenska kultur. Därmed tillgavs jag möjligheten att praktisera och förstå hur min utbildning kan användas ute i det verkliga livet eller ute i arbetslivet. Jag kan nu i efterhand utan att överdriva konstatera att jag lyckat med bägge mina målsättningar. Rent utvecklingsmässigt innebar min praktiktjänstgöring även en enorm personlig resa. Att bo och leva i ett land som Sverige där så gott som samtliga åtminstone har det ganska bra för att sedan förflytta sig till ett land där vardagsnormen hamnar på lättare lidande innebar en enorm press. Jag fann det att vissa av dem som jobbat längre med biståndsarbetet stundvis verkade något känslomässigt avstängda men det kan lika väl ha varit jag som reagerade oerhört starkt på att kunna bidra med så lite. Enbart situationen att bege mig ifrån ett land i väst för att biståndsarbeta i tredje världen var att brottas med min moraliska ståndpunkt och medvetenhet kring postkolonialistiskt strukturerande. Jag minns när jag översatte mitt första fadderbrev där en extra slant skickats med tillsammans med orden ”köp dig själv och din familj någonting fint” att jag tänkte för mig själv: "är biståndspolitiken skapad för att få dem att må bättre eller är det bara vi som lättar vårat dåliga samvete för när slutade vi egentligen att kolonisera Latinamerika". Detta är någonting som jag tänker mig behandla, utveckla och analyser i en framtida uppsats. Ironiskt nog visade sig att jag själv tacklade min bearbetning av mina känslor på ett liknande sätt. Under första månaden då jag köpte något för att äta delade jag alltid med mig till första bästa hungriga individ som jag kunde hitta. Jag visste dock att detta snarare var ett sätt för mig att må lite bättre än att det skapade någon större samhällsförändring. Första månaden bjöd som sagt på många sömnlösa nätter men med tiden kom jag att finna att något så enkelt som ett leende blev den avgörande faktorn. För att istället för att fokusera mig på matutdelningar, tacksamhetsskuld och dåligt samvete mindes jag att ett leende kostar ju faktiskt ingenting vare sig i Sverige eller i Argentina. Att le, lyssna och förstå var det som jag kände att jag kunde bidra som mest med vilket i sin tur kan föda hopp och kamp. Precis som organisationens ledmotiv lyder "hope makes a difference".

This study is motivated by the needs to critically reflect upon development aid. Foreign aid work has since the 1950s expanded to become a large and complex enterprise, where every country is either an aid donor or aid recipient, or being both. Foreign aid has always been viewed as a moral issue and the benefits have been contested and challenged. There are few voices that are questioning the provision of emergency aid, however, development aid have had its critics since the modern idea was raised of providing aid continuously. The question is whether it could ever produce the desired effect. It has also been criticized because of the way that decisions about who to give it to are influenced by political, strategic and commercial interests of donors. The purpose of this essay was to review the ideas that international aid workers have of development aid. This essay is based on qualitative data, where I have interviewed seven respondents about their experiences of working with international development aid. The empirical data has been interpreted using development theories specifically theories of social capital and human resources, rationality and the ideas of empowerment. The conclusions of this essay shows that it is very complex to talk about any obvious results of development aid, though it all depends on the significance of development. What where noticeable in this essay where that hardly anyone of respondents was committed to national aid work of any kind before they took the assignment. Since they got home, most of the respondents were devoted to national aid work. In order to generate help to self-help, the result shows that essential for development aid is cooperation.

Det finns ett stort och konstant behov av sjuksköterskor inom internationellt biståndsarbete. Vad en sjuksköterska gör vid uppdrag skiljer sig från det svenska omvårdnadsarbetet. Arbetet innebär mycket glädje av att göra gott men samtidigt många tragiska upplevelser. Den här studien var empiriskt förankrad med syfte att beskriva sjuksköterskors emotionella upplevelser vid internationellt biståndsarbete för Läkare Utan Gränser. Det empiriska materialet bestod av bloggar, reseberättelser och intervjuer som analyserades och presenterades under kategorierna före, under och efter uppdrag. Under den första kategorin visade det sig att sjuksköterskorna förberedde sig på ett hårt och krävande uppdrag, samtidigt var det svårt att föreställa sig vad som skulle mötas. Under uppdraget upplevdes positiva och negativa känslor relaterade till yrkesrollen. Arbetet var en utmaning och gav en härlig känsla att vara med och påverka. Sjuksköterskorna uttryckte efter uppdraget att det inte gick att förbereda sig på vilka känslor som skulle upplevas. Uppdragen gav energi och känslan av att ha vuxit som människa. Det framkom i studien att det var svårt att vara förberedd inför ett uppdrag, det uttrycktes frustration men ingen stress vilket andra studier visade. Sjuksköterskorna fick lära sig se med nya ögon och interaktionen med patienterna påverkades. / There is a great and constant need for nurses in international aid work. What a nurse does as an aid worker is different compared to the ordinary Swedish nurse. The work involves a lot of pleasure from doing good, but also many tragic experiences. This study is empirically based with a view to highlight nurses emotional perceptions in international aid work for MSF. The empirical data consisted of blogs, travel stories and interviews that were analyzed and presented in categories before, during and after missions. The first category showed that nurses were preparing for a tough and demanding mission, but it was difficult for them to imagine what they were going to meet. During the mission, both positive and negative feelings were related to the professional role. The work was a challenge and it was a great feeling to be able to make a difference. The assignments gave energy and the feeling of having grown as a person. The study revealed that it was difficult to be prepared for a mission, the nurses expressed frustration but no stress, which other studies showed. The nurses had to learn to see with new eyes and the interaction with the patients was affected.

Idag pågår ett stort arbete för ökad jämställdhet i världen. I januari 2016 tog de Globala målen vid som en fortsättning på de tidigare Millenniemålen. Jämställhet har fått ett eget mål här och ska även genomsyra alla de andra målen. Dock har jämställdhetsarbete mottagit kritik från olika håll för att inte lyckas och inte synliggöra problematik som finns. Alla länder ska arbeta mot att nå de Globala målen men länderna får själva ta fram verktyg för hur det arbetet ska se ut. Därmed blir syftet i denna uppsats att undersöka vilken konstruktion av kvinnor som finns i den svenska biståndspolitiken, där arbetet mot de Globala målen är central. För att göra detta har en undersökning av regeringens Policyramverk för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd tillsammans med Utrikesförvaltningens handlingsplan för feministiska utrikespolitik 2015-2018 med fokus på 2017. Det teoretiska ramverket består av den postkoloniala feministiska teorin och en kritisk diskursanalys. Den kritiska diskursanalysen används även som metod där analysen görs efter Faircloughs tredimensionella modell. Slutsatserna presenterar en beskrivning av kvinnor som är mottagare av bistånd som utsatta samt viktiga. Studien visar på en homogenisering av gruppen kvinnor i materialet som studerats.

<p>Vårt syfte med uppsatsen är att göra en jämförelse av synen på mission mellan tre samfund som är etablerade och tre nya religiösa rörelser. Samfunden vi valt att studera är Evangeliska frikyrkan, Pingstkyrkan, Svenska missionskyrkan, Mormonerna, Livets Ord och Jehovas vittnen.</p><p>Det etablerade samfunden</p><p>• Det man ser är att inom de etablerade samfunden så för alla ut evangeliet. Alla delar samma vision genom att följa det som står i Bibeln.</p><p>• Inom de etablerade ser man att de har en gemensam helhetssyn på världen, människan och på Kristi uppdrag.</p><p>• De etablerade samfunden följer samma grundprinciper och missionen bedrivs med kärlekens styrka. Genom missionen bär man vittnesbörd om Kristus.</p><p>• Hur man missionerar är väldigt lika mellan det etablerade samfunden. Man använder sig av den nya tekniken för att nå ut med sitt budskap. Som radio, internet, satellit och teve.</p><p>De nya religiösa samfunden</p><p>• Inom de nyreligiösa samfunden eftersträvar man också att nå ut med evangeliet och kunskap men metoderna kan skilja sig åt.</p><p>• De nyreligiösa samfundens grundprinciper för att bedriva mission är snarlika de etablerade samfundens. Förutom Mormonerna som betonar Joseph Smiths uppenbarelser.</p><p>• Hur man missionerar inom de nya religiösa samfunden varierar. Tar man Jehovas Vittnen så är det deras kall att vara ute och knacka dörr, de använder sig inte av den nya tekniken på det sätt som Mormonerna och Livets Ord gör. De vill använda samma metod som Jesus själv använde.</p><p>Gemensamt för alla samfunden</p><p>• Missionen anses som en förutsättning för samfundens fortlevnad. Missioner är det absolut det viktigaste för samfunden. Det beror på att alla följer Guds vilja som det står så tydligt i missionsbefallningen.</p><p>• Kvinnorna har alltid haft en central roll i samfundens missionsverksamhet</p><p>• Samfunden har en drivkraft att göra gott för människor.</p><p>Det är intressant att notera hur viktig kvinnorna varit för samfundens utvecklig. Att det fanns så många eldsjälar som kämpade på tack vare sin starka kallelse att följa Gud. Trots att förhållanden ibland var mindre gynnsamma för deras hälsa.</p><p>Det vi upplever är att Jehovas Vittnen är ett mer slutet samfund som hela tiden är beroende av sitt huvudorgan. I alla de övriga samfunden finns en möjlighet att påverka ledningens beslut. Om församlingen anser att missionen är viktig inom ett visst område och inte ledningen kan församlingen få ledningen att ändra sitt beslut. Det är vanligt att olika församlingar inom samma samfund hjälps åt i missionsarbetet. Tar man Pingstkyrkan i Gävle som ett exempel så hjälper andra Pingstkyrkor till med att sponsra deras missionär. Sedan sponsrar Pingstkyrkan i Gävle en av de andra församlingarnas missionärer.</p>

Vårt syfte med uppsatsen är att göra en jämförelse av synen på mission mellan tre samfund som är etablerade och tre nya religiösa rörelser. Samfunden vi valt att studera är Evangeliska frikyrkan, Pingstkyrkan, Svenska missionskyrkan, Mormonerna, Livets Ord och Jehovas vittnen. Det etablerade samfunden • Det man ser är att inom de etablerade samfunden så för alla ut evangeliet. Alla delar samma vision genom att följa det som står i Bibeln. • Inom de etablerade ser man att de har en gemensam helhetssyn på världen, människan och på Kristi uppdrag. • De etablerade samfunden följer samma grundprinciper och missionen bedrivs med kärlekens styrka. Genom missionen bär man vittnesbörd om Kristus. • Hur man missionerar är väldigt lika mellan det etablerade samfunden. Man använder sig av den nya tekniken för att nå ut med sitt budskap. Som radio, internet, satellit och teve. De nya religiösa samfunden • Inom de nyreligiösa samfunden eftersträvar man också att nå ut med evangeliet och kunskap men metoderna kan skilja sig åt. • De nyreligiösa samfundens grundprinciper för att bedriva mission är snarlika de etablerade samfundens. Förutom Mormonerna som betonar Joseph Smiths uppenbarelser. • Hur man missionerar inom de nya religiösa samfunden varierar. Tar man Jehovas Vittnen så är det deras kall att vara ute och knacka dörr, de använder sig inte av den nya tekniken på det sätt som Mormonerna och Livets Ord gör. De vill använda samma metod som Jesus själv använde. Gemensamt för alla samfunden • Missionen anses som en förutsättning för samfundens fortlevnad. Missioner är det absolut det viktigaste för samfunden. Det beror på att alla följer Guds vilja som det står så tydligt i missionsbefallningen. • Kvinnorna har alltid haft en central roll i samfundens missionsverksamhet • Samfunden har en drivkraft att göra gott för människor. Det är intressant att notera hur viktig kvinnorna varit för samfundens utvecklig. Att det fanns så många eldsjälar som kämpade på tack vare sin starka kallelse att följa Gud. Trots att förhållanden ibland var mindre gynnsamma för deras hälsa. Det vi upplever är att Jehovas Vittnen är ett mer slutet samfund som hela tiden är beroende av sitt huvudorgan. I alla de övriga samfunden finns en möjlighet att påverka ledningens beslut. Om församlingen anser att missionen är viktig inom ett visst område och inte ledningen kan församlingen få ledningen att ändra sitt beslut. Det är vanligt att olika församlingar inom samma samfund hjälps åt i missionsarbetet. Tar man Pingstkyrkan i Gävle som ett exempel så hjälper andra Pingstkyrkor till med att sponsra deras missionär. Sedan sponsrar Pingstkyrkan i Gävle en av de andra församlingarnas missionärer.