Ett förvärv av en bostadsrätt är för många såväl den första som den största investeringen i livet. Bostadrättshavarens bristande kunskap avseende det faktum att en bostadsrättsförening kan försättas i konkurs och i synnerhet rättsverkningarna av detsamma, leder till att förvärvet kan bli ett stort ekonomiskt risktagande för den enskilde individen. Under den senaste femårs-perioden har totalt 121 stycken bostadsrättsföreningar försatts i konkurs. I massmedia har i synnerhet paret R.R:s fall uppmärksammats som berör problematiken som kan anses förenad med hur en bostadsrättsförening kan försättas i konkurs. I de fall bostadsrätts-föreningen själv ansöker om konkurs kan problematik uppstå vid fastställandet av vem i föreningen som är behörig att ansöka om konkurs. Rådande reglering ger nämligen inte uttryck för vem som är behörig att ansöka om att en bostadsrättsförening ska försättas i konkurs. Varken bostadsrättslagen (1991:614) eller lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar anger heller några särskilda förutsättningar för att ett beslut om att ansöka om att försätta föreningen i konkurs ska vara giltigt. Vidare finns det inga krav på att beslutet ska fattas av samtliga styrelseledamöter eller på en föreningsstämma. Det uppställs inte heller några krav på att beslutet om att ansöka om att försätta bostadsrättsföreningen i konkurs måste föregås av information till medlemmarna i föreningen. Avsaknaden av tydlig reglering på området kan skapa svårigheter för såväl bostadsrättsföreningen själv som för tingsrätten vid dess bedömning av obeståndsfrågan. Denna avsaknad skapar även en betydande osäkerhet för den enskilde bostadsrättshavaren som i dagsläget inte ens har rätt till information om att föreningen ämnar ansöka om konkurs. Paret R.R:s fall tjänar för läsarens skull genomgående som ett gott exempel på den problematik som dagens reglering ger upphov till. Efter den utredning som företagits i denna uppsats kan konstateras att det idag råder en uppfattning om att det enbart bör vara föreningens beslutande organ, dvs. styrelsen och föreningsstämman, som har befogenhet att besluta om att bostadsrättsföreningen ska ansöka om konkurs. Problematiken bottnar emellertid i att den bristande regleringen avseende behörighet och befogenhet tillåter att även särskilda firmatecknare på eget bevåg ansöker om föreningens konkurs, detta trots att de då anses överskrida sin befogenhet. Denna brist i regleringen kan leda till att bostadsrättsföreningar försätts i konkurs på falska eller felaktiga grunder eller genom en annan typ av kuppartad ansökan som i sin tur kan tänkas föranledd av en pågående tvist inom föreningen. Vidare förs i uppsatsen diskussion om att det enligt rådande reglering verkar som att de enda som har rätt att föra talan mot ett konkursbeslut avseende en bostadstadsrättsförening är gäldenären eller dess ställföreträdare, dvs. endast de som har rätt att ansöka om konkursen. I uppsatsens analyserande kapitel förs även en diskussion avseende presumtionsregeln i 2 kap. 7 § konkurslagen (1987:672) och dess innebörd. Enligt den utredning som gjorts konstateras att det enligt nuvarande reglering är komplicerat för rätten att känna till när en utökad undersökning i obeståndfrågan bör ske. Vidare är det i stort sätt omöjligt för rätten att få kännedom om att det verkligen är stämmans eller styrelsens uppfattning att rättssubjektet verkligen är på obestånd och därmed ska försättas i konkurs. Med anledning härav kan presumtionsregeln, enligt författarens mening, idag ses som tämligen verkningslös. Den undersökning som företas i uppsatsen ligger till grund för det avslutande kapitlet och den slutsats i vilken författaren framhåller att flera lagförändringar på området är påkallade. Av största vikt är främst att förtydliga i lagstiftningen vad som bör anses utgöra en giltig konkursansökan. Enligt författarens mening bör det förslagsvis ställas som krav att det till konkursansökan bifogas beslutsunderlag i form av ett styrelsebeslut, eller än hellre ett stämmobeslut, som ger uttryck för styrelsens eller stämmans uppfattning i obeståndsfrågan. Med hänsyn tagen till de ödesdigra konsekvenser som kan drabba den enskilde bostadsrättshavaren i de fall vederbörandes bostadsrättsförening försätts i konkurs är det enligt författarens mening av yttersta vikt att framförallt denna lagändring sker – och detta skyndsamt.

No description available.

Bakgrund och problem: Tankesättet i en bostadsrättsförening, vars syfte inte är att gå med vinst, skiljer sig starkt från vinstdrivande verksamhet. I tidskriften Balans diskuteras att bostadsrättsföreningars årsredovisningar bör utformas så att lekmän ska kunna förstå status och ställning i verksamheten. Att köpa en lägenhet kan vara en av de största investeringarna man gör i livet och föreningens ekonomi kan ha påverkan på det framtida värdet av investeringen. Nyckeltal kan vara en bra granskningsmetod. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka nyckeltal, poster och information från årsredovisningen som kan vara relevanta vid utvärdering av en bostadsrättsförenings ekonomi. Vidare vill vi undersöka vilka av dessa nyckeltal och poster som har högst relevans enligt professionen fastighetsvärderare. Vi vill undersöka om det går att rangordna ekonomin i olika bostadsrättsföreningar med hjälp av nyckeltalen vi får fram. Metod: Vi har använt oss av en metodkombination där vi använder oss av både kvalitativ och kvantitativ data. Fem intervjuer med två olika yrkesgrupper har genomförts, en enkätundersökning har besvarats av fastighetsvärderare samt att vi genomfört en test på de mest relevanta nyckeltal som framkommit. Resultat och analys: De mest relevanta poster, nyckeltal samt information från årsredovisningen som framkom i enkätundersökningen med fastighetsvärderarna var långfristiga skulder, fastighetens framtida större renoveringsbehov, årsavgift/kvm, belåning/kvm, drift- och underhålls kostnad/kvm, driftskostnader. Slutsats: Vi anser att vi fått fram en del relevanta nyckeltal och poster från litteratur och intervjuer vilka vi sedan kunde använda i vår enkätundersökning. Tyvärr var svarsfrekvensen relativt låg på enkätundersökningen vilket leder till svårigheter att dra några större generella slutsatser. Utifrån vårt arbete drar vi slutsatsen att det inte är helt enkelt att rangordna ekonomin i olika bostadsrättsföreningar baserat på vårt test, framförallt med tanke på att ingen förening har exakt samma förutsättningar och är identisk med en annan.

Den praktiska effekten av BFN:s införande av K-regelverk är att många bostadsrättföreningar förväntas ett redovisningsmässigt underskott, förutsättningsvis att inte medlemsavgifterna höjs för att kompensera de ökade avskrivningarna. Diskussionerna kring att bostadsrättsföreningarna inte får gå med förlust har fått omfattande utrymme i media, dock menar forskare att det istället är av större vikt att redogöra för bostadsrättsföreningarnas förmåga att möta löpande utgifter och dess behov av att avsätta medel för framtida underhåll. Syftet med den genomförda studien är att undersöka och förklara bostadsrättsföreningarnas hantering av underhåll samt vilka konsekvenser detta kan tänkas medföra. Studiens syfte är även att undersöka och förklara vilka faktorer som påverkar bostadsrättsföreningarnas hantering av underhåll. För att kunna besvara syftet har studien utgått från tre forskningsfrågor. Hur har bostadsrättsföreningarna valt att hantera utgifter för löpande/planerat underhåll och avsättning till framtida underhåll under räkenskapsår 2014? Hur har bostadsrättsföreningarna hanterat gränsdragningen mellan aktivering och kostnadsföring? Vilka konsekvenser kan hanteringen av utgifter för löpande/planerat underhåll och framtida underhåll tänkas medföra för bostadsrättsföreningen, nuvarande bostadsrättsägare och framtida bostadsrättsägare? Vilka faktorer kan tänkas påverka eventuella skillnader eller likheter i bostadsrättsföreningarnas hantering av löpande/planerat underhåll och avsättning till framtida underhåll? För att besvara syftet har en kvantitativ metod tillämpats tillsammans med en deduktiv forskningsansats. Empirisk data har samlats in genom en dokumentstudie av årsredovisningar och presenterats i form av diagram och tabeller. Det empiriska resultatet har därefter analyserats mot vedertagna teorier och tidigare forskning. Resultatet från den empiriska undersökningen påvisar hur majoriteten av bostadsrättsföreningarna hanterat underhåll på ett likvärdigt sätt. De bostadsrättsföreningar som tillhör minoriteten visar dock på att en spridning förkommer. Studien visar att 65% av de undersökta föreningarna aktiverat utöver byggnad och mark, trots detta kostnadsför föreningarna utgifter för underhåll i allt större utsträckning. Bostadsrättsföreningarnas årsavgifter och avskrivningar har ökat under 2014. Faktorer såsom storlek, skuldsättningsgrad och ålder påvisar ett samband med bostadsrättsföreningarnas hantering av underhåll, medan marknadssituation och geografiskt läge inte påvisar något samband. Ett förslag till framtida forskning är att undersöka om det finns behov för både avskrivningar och avsättning till underhållsfond eller om någon av dessa kan exkluderas från redovisningen. Ett ytterligare förslag är att undersöka de två faktorer som inte påvisat något samband i följande studie samt andra faktorer som kan tänkas påverka bostadsrättsföreningarnas hantering av underhåll.

Syftet med uppsatsen var att undersöka gällande rätt mellan bostadsrättsinnehavare och andrahandshyresgäst i samband med uthyrning i andra hand inom bostadsrättsföreningar. Metoden för uppsatsen var rättsdogmatisk metod vilket innebär att de fyra rättskällorna doktrin, förarbeten, lagstiftning och praxis beaktas. De lagbestämmelser som gäller vid andrahandsuthyrning i bostadsrättsföreningar regleras i bostadsrättslag (1991:614), vidare benämnd BRL och de centrala lagbestämmelserna 7 kap 10–11§§. Vid en andrahandsuthyrnings avgörande diskuteras befogad anledning att vägra samtycke vid avslag och skäl vid beviljande. Om föreningen inte beviljat ansökan kan bostadsrättsinnehavaren överklaga hos hyresnämnden. Där är gällande praxissamling en vägledande rättskälla utöver lagbestämmelser och förarbeten. Andrahandsuthyrning är en viktig del av dagens bostadsmarknad. Framförallt när bostadsbyggandet inte motsvarar den efterfrågan som finns på marknaden.

No description available.

Denna uppsats undersöker rollerna av förtroende och redovisningsinformation vid bankers kreditbedömning av små och medelstora organisationer. Fem intervjuer med kreditbedömare har genomförts med avsikt att få en djupare förståelse för hur förtroende och redovisningsinformation interagerar och påverkar vid en kreditbedömning. Intervjuerna företogs med dels respondenter som bedömer bostadsrättsföreningar dels med respondenter som bedömer övriga typer av organisationer. Detta gjordes för att ta hänsyn till den effekt säkerheter kan ha på kreditbedömningen. Studien finner att kreditbedömningen till små och medelstora organisationer är beroende av både utförlig och noggrann redovisningsinformation, och av förtroende för redovisningens kvalitet och organisationens ledning.

Kritik som uppstått mot årsredovisningar i bostadsrättsföreningar härstammar från att regelverken är likadana för bostadsrättsföreningar som för vinstdrivande organisationer vilket ger en svårtydig, och ibland, missvisande bild av ekonomin. Syftet med denna uppsats är att beskriva hur årsredovisningen i bostadsrättsföreningar är utformad idag och på ett deskriptivt sätt förklara varför. Vidare undersöker vi hur intressenterna anser att årsredovisningen bör vara utformad. Vår data har analyserats med hjälp av legitimitetsteori. Med hjälp av ansvarsmodellen förklarar vi även vilket ansvarstagande de olika intressenterna har. Därefter analyserar vi hur de olika intressenterna anser att årsredovisningen bör vara utformad. Vår slutsats är att intressenterna inte är nöjda med hur årsredovisningen ser ut idag. Utformningen kan till stor del förklaras av påtvingad normgivning samt imiterande processer för att uppnå legitimitet. Intressenterna anser att ett eget regelverk bör utformas med hänsyn till bostadsrättsföreningars säregna art.

No description available.

Den svenska bostadsrättsmodellen har på senare år genomgått omfattande utveckling, inte minst genom avregleringar vilka har resulterat i ett system som i allt högre grad påminner om internationellt förekommande boendeformer med stark ägande- och förfoganderätt. Idag är bostadsrättsformen en central del av Sveriges aktiva bostadsmarknader, som bland annat associeras med hög transaktionsaktivitet och prismässiga toppnivåer framför allt i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. Förvärv av en bostadsrätt kan numera innebära tung privatekonomisk exponering mot en enskild bostadsrättsförening på individnivå. Ur historisk hänsyn framstår vikten av effektiv styrning och förvaltning av bostadsrättsföreningar därför som ett ämne av hög aktualitet för att skydda och främja den enskilde medlemmens betydande ekonomiska intressen i berörd förening. Styrelsearbete inom bostadsrättsföreningar ska i någon mening verka värdeskapande för föreningens medlemmar, vilket är en aspekt av relativt hög komplexitet som ofta involverar riskavvägningar av finansiell karaktär, exempelvis vid beslut om upplåning, refinansiering, likviditetshantering, med mera. Inom teoretiska områden med avseende på styrningsfrågor och riskhantering, och normativa källor för svensk föreningsverksamhet, behandlas en rad metoder och verktyg som kan stödja styrelser i arbetet med att bereda dess uppdragsgivare ekonomiska fördelar. Ett förekommande exempel på vägledande verktyg i bolagsstyrningskontext är olika typer av finansiell policy som fastställs på styrelsenivå. I den aktuella studien hanteras föreningsstyrning som ett icke-etablerat begrepp utifrån parallellisering mot bland annat bolagsstyrning som enligt Turnbull (1997, s. 181) kan inkludera ett brett spektrum av företag oavsett om de är juridiskt bolagiserade eller ej. Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av finansiell policy som antagits på styrelsenivå i bostadsrättsföreningar inom vårt urval. Vi avsåg vidare att ta reda på de tillfrågades attityder till sådana finansieringsrelaterade riktlinjer för att ställa empiri mot teoretiska resonemang inom styrningsområdet, riskhantering och informationsgivning. Data samlades in med utgångspunkt i en kvantitativ forskningsstrategi via ett webbaserat enkätformulär som skickades till föreningar inom fem län med utmärkande hög köp- och säljaktivitet samt priser på bostadsrätter: Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Uppsala län och Östergötlands län. Studien utgår från ett positivistiskt synsätt med en deduktiv ansats där teori och normkällor legat som grund för enkätkonstruktionen. Data analyserades genom korstabulering och statistiska chi-två-test för att urskilja indikationer på samband. Av undersökningens 324 respondenter uppgav i genomsnitt 31 % (justerat) att någon typ av policy antagits i vägledande syfte för finansiellt relaterade styrelsebeslut. Den aktuella studiens empiri redovisar även att en majoritet av samtliga respondenter, oavsett om de riktlinjer som avses hade fastställts eller ej, överlag var positivt inställda till olika teoretiska aspekter som kan följa av en sådan tillämpning.