Under 2000-talets första hälft bytte flertalet svenska dagstidningar format – från fullformat till det mindre tabloidformatet. Tidigare studier visar att bilderna tar upp en större del av tidningens satsyta i det nyare formatet. Bilderna blev alltså inte mindre till storleken trots att tidningens sidor blev det. Syftet med vår studie är att ta reda på hur bildanvändningen och bilderna har förändrats sedan formatbytet. Studien är koncentrerad till tre årtal: 1992, 2002 och 2012 samt till två dagstidningar: Dagens Nyheter (DN) och Upsala Nya Tidning (UNT). I undersökningen ingår en kvantitativ analys av 1796 bilder och 2792 artiklar samt en samtalsintervjustudie med bildcheferna på de två tidningarna. Resultatet av vår studie visar att drygt hälften av DN:s och UNT:s alla artiklar var bildsatta år 2012. Det är en stor ökning från år 1992 och år 2002. I dag är de flesta bilderna tagna av tidningarnas egna fotografer men det har också blivit mycket vanligare att publicera bilder från bildbyråer. För 20 år sedan användes tecknade illustrationer i mycket större utsträckning än vad det görs i dag. Det vanligaste motivet alla undersökta årtal var exempelpersoner, vilket i vår studie är ett begrepp för vanliga människor, vardagsmänniskor. Enligt bildcheferna är anledningen till detta att tidningarna vill att läsarna ska identifiera sig med personerna på bilderna. Studien visar att det största antalet bilder i dag finns i tidningarnas sportdel. På 20 år har det skett en ökning med i snitt 4,3 bilder per sportsida.

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida nyhetsreportaget som berättarform har förändrats i storstadstidningarna Dagens Nyheter och Göteborgs-Postens huvuddelar med avseende på utrymme och språkliga uttrycksformer mellan åren 2000 och 2011, under en vecka i mars och en vecka i oktober båda åren. Den undersökta tidsperioden är vald utifrån det formatbyte som många dagstidningar gick igenom på 2000-talet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten bytte slutgiltigt format från det större broadsheet till tabloid år 2004. Undersökningen består huvudsakligen av en kvalitativ metod, en massmedieretorisk analysmetod, men även en kvantitativ del där antalet reportage under tidsperioden räknades och bidrog till en helhetsbild av materialet. Undersökningen visar att antalet nyhetsreportage i de valda tidningarna minskat med cirka 30 procent 2011 jämfört med år 2000 enligt min definition. Reportagen delades in i två för ändamålet självdefinierade kategorier, hel- och halvreportage, beroende på hur mycket reportagekaraktär texterna hade. Undersökningen visade en minskning av nyhetsreportagen med en högre reportagekaraktär år 2011 jämfört med år 2000. Bildmaterialet i nyhetsreportagen föreföll även ha blivit betydligt större. De språkliga uttrycksformerna hade inte förändrats i stor utsträckning, men en tydlig tendens var att båda tidningars skribenter betydligt oftare använde tidningens namn, DN eller GP, istället för ett utsatt personligt pronomen i nyhetsreportagen år 2011.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka om Jönköpings-Postens övergång till tabloid haft någon inverkan på tidningens innehåll. Frågeställningen som arbetet bygger på är om Jönköpings-Posten uppvisar tendenser på tabloidisering i sitt innehåll i samband med formatförändringen den 7 november 2013. Material och metod: Materialet utgörs av sex tidningar, totalt 12 delar, i tryckt format från Jönköpings-Posten kring tiden för formatbytet. En kvantitativ innehållsanalys har använts som metod där begreppet tabloidisering operationaliserats. Resultat: Sammantaget går det inte att utläsa en entydig ökning av tabloidiseringstendenserna. Det är först vid en närmare granskning av resultatet som det går att upptäcka tendenser på tabloidisering i tidningens innehåll. Resultaten är många gånger tvetydiga och skulle utifrån tidigare forskning och teorier tala både för och emot en tabloidisering på samma gång. En slutsats som dras gällande Jönköpings-Posten är att tidningen endast i viss mån uppvisar tecken på tabloidisering i sitt innehåll i samband med övergången till tabloid. Studien stödjer endast delvis den tidigare forskningens uppfattning om att ett förändrat format också innebär ett förändrat innehåll. / Aim: The aim of this study is to examine if there´s been any affects in the content of the newspaper regarding the transition of Jönköpings-Posten going tabloid. The primary question that this study is based upon is if Jönköpings-Posten shows tendencies regarding tabloidization in the content due to the shift of the format 7th of November 2013. Material and method: The material contains of six newspapers from Jönköpings-Posten, totally 12 parts, in printed format around the time of the shift. A quantitative content analysis has been used as a method where the notion tabloidization has been operationalized. Conclusion: As a whole it is not possible to gather a straightforward increase of the tabloidization tendencies. It is not until a closer review of the result been made which tendencies of tabloidization in the content of the newspaper can be identified. The results are many times ambiguous and should regard to earlier research and theories speak for and against a tabloidization at the same time. One conclusion that is drawn concerning Jönköpings-Posten is that the newspaper only in a certain degree show signs of tabloidization in its content, in relation to the shift to tabloid. The study only partially supports the earlier opinion of previous research where a changed format also contributes to a changed content.

This thesis examines a mass-produced broadsheet printed during the Great Plague of London (1664-1666), which unites the textual modes of poetry and medical prescription with imagery and statistical tabulation, titled Londons Lord Have Mercy Upon Us. The central woodcut on the broadsheet presents a view of London as a bounded expansion, and relegates the images of death, particularly registered in the personification of Death, to the outskirts of the city. This visual separation of the city from the plague sick (and the plague dead) is most profoundly registered on the border of the broadsheet, which is adorned with momento mori imagery. The ordered presentation of the plague city is likewise established in the mortality tabulations on the sheet. These tabulations, which were culled from the contemporaneous London Bills of Mortality, make visible the extent of the disease in the city, while simultaneously linking the plague to the poor London suburbs. Of particular interest are the representation of faces on the broadsheet – the face of the dead, the face of Death and the face of the city – and how these images relate to the plague orders imposed on the city population by the Corporation of London. These orders sought medically and legally to contain, and spatially to control, the larger social body of London through enacting a kind of erasure upon the identities of the sick and dead. These erasures registered themselves in material form as a kind of facelessness, a motif found on the figure of Death and in the skull-faces of the dead. This motif visually registers the various anxieties expressed towards the faces of the plague-sick by many contemporaries living in plague-London, an anxiety about those who visibly displayed the signs of their contagion and, more threatening still, about those who were asymptomatic. An increasing understanding of the plague as both visible and controllable in the early modern city of London was continuously being challenged by the conflicting belief that plague was a disease of invisible extension and manifestation. This variance is deeply registered in the ambiguous depiction of the plague-dead in the frame of the sheet.

This thesis analyses the scholarship of Sandra Coney from the 1970s through to the present day. I argue that Coney’s scholarship has made an important contribution to understanding New Zealand society from a feminist perspective. Coney’s scholarship provides an important representation of feminism. Through her scholarship Coney has constantly questioned dominant ideals within New Zealand society. The recovery of New Zealand women’s history has also been a focus of Coney’s scholarship. This thesis examines New Zealand’s feminist magazine Broadsheet, to which Coney contributed numerous articles from the beginning of the second wave feminist movement. It also draws upon archival sources and Coney’s extensive published books. What influenced Coney’s work and the context of time periods is discussed and analysed. Key themes suggested by Coney’s scholarship are the importance of: women’s voices and experiences, women having authority over their own representation, a second wave feminist perspective of New Zealand society, and the importance of recovering the past and recording it for the future.

This thesis examines a mass-produced broadsheet printed during the Great Plague of London (1664-1666), which unites the textual modes of poetry and medical prescription with imagery and statistical tabulation, titled Londons Lord Have Mercy Upon Us. The central woodcut on the broadsheet presents a view of London as a bounded expansion, and relegates the images of death, particularly registered in the personification of Death, to the outskirts of the city. This visual separation of the city from the plague sick (and the plague dead) is most profoundly registered on the border of the broadsheet, which is adorned with momento mori imagery. The ordered presentation of the plague city is likewise established in the mortality tabulations on the sheet. These tabulations, which were culled from the contemporaneous London Bills of Mortality, make visible the extent of the disease in the city, while simultaneously linking the plague to the poor London suburbs. Of particular interest are the representation of faces on the broadsheet – the face of the dead, the face of Death and the face of the city – and how these images relate to the plague orders imposed on the city population by the Corporation of London. These orders sought medically and legally to contain, and spatially to control, the larger social body of London through enacting a kind of erasure upon the identities of the sick and dead. These erasures registered themselves in material form as a kind of facelessness, a motif found on the figure of Death and in the skull-faces of the dead. This motif visually registers the various anxieties expressed towards the faces of the plague-sick by many contemporaries living in plague-London, an anxiety about those who visibly displayed the signs of their contagion and, more threatening still, about those who were asymptomatic. An increasing understanding of the plague as both visible and controllable in the early modern city of London was continuously being challenged by the conflicting belief that plague was a disease of invisible extension and manifestation. This variance is deeply registered in the ambiguous depiction of the plague-dead in the frame of the sheet.

This thesis examines a mass-produced broadsheet printed during the Great Plague of London (1664-1666), which unites the textual modes of poetry and medical prescription with imagery and statistical tabulation, titled Londons Lord Have Mercy Upon Us. The central woodcut on the broadsheet presents a view of London as a bounded expansion, and relegates the images of death, particularly registered in the personification of Death, to the outskirts of the city. This visual separation of the city from the plague sick (and the plague dead) is most profoundly registered on the border of the broadsheet, which is adorned with momento mori imagery. The ordered presentation of the plague city is likewise established in the mortality tabulations on the sheet. These tabulations, which were culled from the contemporaneous London Bills of Mortality, make visible the extent of the disease in the city, while simultaneously linking the plague to the poor London suburbs. Of particular interest are the representation of faces on the broadsheet – the face of the dead, the face of Death and the face of the city – and how these images relate to the plague orders imposed on the city population by the Corporation of London. These orders sought medically and legally to contain, and spatially to control, the larger social body of London through enacting a kind of erasure upon the identities of the sick and dead. These erasures registered themselves in material form as a kind of facelessness, a motif found on the figure of Death and in the skull-faces of the dead. This motif visually registers the various anxieties expressed towards the faces of the plague-sick by many contemporaries living in plague-London, an anxiety about those who visibly displayed the signs of their contagion and, more threatening still, about those who were asymptomatic. An increasing understanding of the plague as both visible and controllable in the early modern city of London was continuously being challenged by the conflicting belief that plague was a disease of invisible extension and manifestation. This variance is deeply registered in the ambiguous depiction of the plague-dead in the frame of the sheet. / Arts, Faculty of / Art History, Visual Art and Theory, Department of / Graduate

<p>Under de senaste två decennierna har flertalet tidningar bytt format. Det stora broadsheetformatet byts ut mot det mindre tabloidformatet. Ett steg många valt att ta då upplagesiffrorna under flera år dalat. Formatförändringen är tänkt att ge rum för ett nytänkande, ändra förutsättningarna för tidningsmakarna och förhoppningsvis locka nya läsare.</p><p>I denna uppsats har Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters inrikessidor studerats för att finna eventuella likheter eller skillnader av tabloidiseringens effekter för dessa två tidningar.</p><p>Det som studerats är andelen redaktionellt material av totala satsytan i respektive tidning fyra dagar före och efter formatbytet. Även antalet nyheter på inrikessidorna under perioden har räknats. Upplagesiffror presenteras också under en fyraårsperiod med start året innan respektive tidning bytt format för att se hur upplageutvecklingen varit under tiden för formatbytet.</p><p>Med resultatet i hand framgår att båda tidningarna ökat sin nyhetsbevakning, sett till hur många nyheter de har med på inrikessidorna. Förändringen i redaktionellt material är mer svårtolkat. Om broadsheetformatets inrikessidor räknas per sida uppvisar DN en nedgång i andelen redaktionellt material medan SvD har en uppgång. Om samma sidor räknas per uppslag har båda tidningarna en uppgång i det redaktionella materialet.</p><p>Att dra paralleller mellan upplageutvecklingen och övergången till tabloidformatet är problematiskt då formatbytet endast är en del i det arbete som krävs för att driva och marknadsföra en tidning.</p>

Under de senaste två decennierna har flertalet tidningar bytt format. Det stora broadsheetformatet byts ut mot det mindre tabloidformatet. Ett steg många valt att ta då upplagesiffrorna under flera år dalat. Formatförändringen är tänkt att ge rum för ett nytänkande, ändra förutsättningarna för tidningsmakarna och förhoppningsvis locka nya läsare. I denna uppsats har Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters inrikessidor studerats för att finna eventuella likheter eller skillnader av tabloidiseringens effekter för dessa två tidningar. Det som studerats är andelen redaktionellt material av totala satsytan i respektive tidning fyra dagar före och efter formatbytet. Även antalet nyheter på inrikessidorna under perioden har räknats. Upplagesiffror presenteras också under en fyraårsperiod med start året innan respektive tidning bytt format för att se hur upplageutvecklingen varit under tiden för formatbytet. Med resultatet i hand framgår att båda tidningarna ökat sin nyhetsbevakning, sett till hur många nyheter de har med på inrikessidorna. Förändringen i redaktionellt material är mer svårtolkat. Om broadsheetformatets inrikessidor räknas per sida uppvisar DN en nedgång i andelen redaktionellt material medan SvD har en uppgång. Om samma sidor räknas per uppslag har båda tidningarna en uppgång i det redaktionella materialet. Att dra paralleller mellan upplageutvecklingen och övergången till tabloidformatet är problematiskt då formatbytet endast är en del i det arbete som krävs för att driva och marknadsföra en tidning.

On the 15th of May 2011 the former leader of the International Monetary Fund, Dominique Strauss-Kahn, was accused of sexually assaulting a maid in a hotel room in New York. Strauss-Kahn was cleared of all charges on the 23rd of August 2011 since it could not be proven that he had forced the maid to have sexual relations with him. The purpose of this study is to examine how the case was framed in two Swedish newspapers, Svenska Dagbladet and Aftonbladet. Svenska Dagbladet is a broadsheet newspaper and Aftonbladet is a tabloid newspaper. The purpose of this study is also to find differences and similarities in the framing of the case in broadsheet newspapers and tabloid newspapers. The study is primarily based on two different theories; the framing theory and the tabloidization theory. The method used is critical discourse analysis based on van Dijks theories and methods. A total of ten articles were examined, five from Svenska Dagbladet and five from Aftonbladet. Our result revealed that both Svenska Dagbladet and Aftonbladet used dramaturgical methods like exaggeration and speculation in their reporting. The two newspapers also constructed the storyline about the persons involved in a similar way. These results indicate that the gap between how broadsheet newspapers and tabloid newspapers write their stories is decreasing.