I denna kvalitativa studie var syftet dels att undersöka om förskollärare upplever att barn med språkligsårbarhet blir uteslutna ur leken och dels att undersöka vilka tillträdesstrategier barn med språkligsårbarhet använder sig av för att få tillträde till leken. Jag genomförde intervjuer med två förskollärarepå en förskola.Resultatet visar att de inte upplever att språksårbara barn med svenska som modersmål blir uteslutna urden fria leken. De upplever däremot att barn med annat förstaspråk än svenska blir uteslutna i störreutsträckning. De upplever även att dessa barn inte heller söker sig till fri lek i samma utsträckning sombarnen med svenska som modersmål. Resultatet visar även att barn oavsett språklig förmåga användersig av liknande icke-verbala strategier när de söker tillträde till leken. Variationen beror på barnens olikapersonligheter och beroende på sin personlighet väljer man olika sätt att söka tillträde i leken. Barnenanvänder sig av kroppsspråket i form av blickar, kroppskontakt och även TAKK förekommer i vissasituationer när de söker tillträde till lek. Språkstarka barn använder sig av kroppsspråket när de sökertillträde samtidigt som de förlitar sig på sitt verbala språk. / This qualitative study examines preschool teachers’ experience concerning if children with languageimpairment suffer from exclusion from play with other children. The study also examines theirexperience about what kind of access rituals children with language impairment use to gain access inother children’s free play. Interviews were conducted with two preschool teachers.The result shows that according to preschool teachers’ experience, exclusion can depend on the child’snative language. They notice more exclusion among the children with other native language thanSwedish. They also experience that these children don’t search access to play in the same extent aschildren with Swedish as mother tongue. The result shows that children, no matter speech competence,use the same kind of non-verbal access rituals when they search access to play. The variation of ritualsdepends on the child’s personality, not on language competence. Children use their body language inthe shape of eye contact, body contact and also sign language is used in some situations. Children withdeveloped language use the body language when they want access but they also rely on their speechwhen they search for access.

This video ethnographies study examines the everyday interaction of two groups of children (aged between 10 and 13) as they use digital media in their spare time. One group of boys has been studied in their recreation centre and one group of girls has been studied at home and at the stable. The participants have different social and cultural affiliations. The purpose of the study is to examine how the children in the different groups organize their peer cultures as they participate with other children in different kinds of digital literacy events. Furthermore, the study aims at examining what kind of competencies the children display when they participate in these digital literacy events. Theoretically, and in the analysis of the material, the study is based on New literacy studies, in which literacy is approached as a social, cultural and situated practice. The empirical material consists of ethnographical fieldwork combined with video recordings of everyday digital literacy events of the children, as well as informal conversations and screen-shots of the online interaction of the children. The children’s participation in digital literacy events are analysed with a CA-inspired interaction analysis. The analysis focus on how the children organise their participation in the midst of face-to-face interaction and how they use writing, symbol and image based communication on the internet. In the analysis the children’s use of non-verbal resources and the body have also been taken into consideration. The study shows that the children in the two groups develop different forms of technical and social literacy competencies that draws on their experiences, hobbies and participation in local practices. Through their participation the children strengthen relationships and organize their peer cultures. Their digital literacy events also involve navigating on the internet, communication with friends via internet as well as critically evaluating information on the internet in interaction with their peers.

Syftet med studien är att öka kunskaperna om förskollärares synsätt på barns inträde i lek. Det är en kvalitativ studie med semi-strukturerad intervju som metod där 5 förskollärare intervjuats. Insamlade data transkriberades och analyserade med hjälp utav barndomssociologisk teori och sociokulturellt perspektiv. Detta genererade 3 teman som handlade om hur förskollärare bedömer lek, hur förskollärare fredar lek samt hur förskollärare inkluderar barn i lek. Resultatet visar att förskollärare bedömer leken där flera faktorer är viktiga för besluta om de ska freda leken eller inte. Faktorer som ålder på barnet, vad barnen i den befintliga leken leker, hur länge den pågått var saker som förskollärare undersökte eller letade efter. Studien fann även hur förskollärares förhållningssätt till att freda lek ser ut. Samt hur förskollärare inkluderar barn i befintlig lek. Där de beskrev flera förhållningssätt för att hjälpa barnet där de bland annat gick in själva i leken eller gick in interaktion med barnen för att samtala. Flera av förhållningssätten som förskollärarna beskrev att de använder är sådana som även barn själva använder när de vill tillträda lek. / The aim of this study is to increase knowledge about preschool teachers views on children’s entry in play. This is a qualitive study with a semi-structured interview as method where five preschool teachers were interviewed. Collected data were transcribed and analysed with help of the sociology of childhood theory and sociocultural theory. Three themes where generated about how preschool teachers assesses play, how preschool teachers protect play and how preschool teachers includes children in play. The results show that preschool teachers assess play where multiple factors are important when taking the decision if they should protect play or not. Factors such as the age of the children, what the children in the existing play are playing, how long the play has been going on were things that preschool teachers examined or looked for. The study also found out how preschool teachers approach to protect play. Also how preschool teachers includes children in an ongoing play. Where the preschool teachers described several approaches for how to help children where they sometimes also joined the play or went in to interact with the children to talk. Several of these approaches that the preschool teachers described that they were using are also approaches that children use when they want to access play.

The overarching aim of the studies in this dissertation is to contribute knowledge about children’s shared social knowledge in their preschool peer cultures, regarding both content and how it is established and maintained. An ethnographic approach has been used to study the shared activities of children, aged 3-5, in the preschool. During 1 ½ years, one preschool setting was visited on a regular basis. One hundred hours of observation have been made and documented through video camera recordings and field notes. The theory of children’s peer cultures (Corsaro, 2005), positioning theory (Harré & Langenhove, 1999a) and social representation theory (Moscovici, 2001) have been used as theoretical tools in the analyses. The empirical results are presented in four articles (articles I-IV) and are all illustrations of the children’s shared social knowledge. The findings are that children’s shared social knowledge involves two main aspects of knowledge about relations; how to establish and maintain relations vis-à-vis various tokens or social resources (articles III and IV), and how to create distance to relations (articles I and II). Another find is that there seems to be a tension between the children’s social knowledge and the social norms explicitly formulated in the studied preschool context. / I den här avhandlingen undersöker Lovisa Skånfors barns sociala vardagsliv i förskolan. Det specifika syftet är att bidra med kunskap om barns gemensamma sociala kunskaper i förskolans kamratkulturer, både vad gäller dess innehåll och hur de etableras och upprätthålls. Författaren har genom ett etnografiskt arbetssätt följt barns gemensamma aktiviteter på en 3-5-årsavdelning i en svensk förskola, under 1,5 år. Resultatet visar att barns gemensamma sociala kunskaper handlar om hur man kan skapa och upprätthålla relationer och hur man kan distansera sig från relationer. Barns sociala relationer skapas och upprätthålls i relation till olika sociala resurser (rätt ålder, specifika kompetenser och tidigare etablerade relationer). Barn skapar dessutom distans till andra barn och vuxna genom att på olika sätt dra sig undan i förskolekontexten. Resultatet visar också att det tycks finnas en spänning mellan barnens gemensamma sociala kunskaper och de normer om kollektivitet som explicit formuleras i den studerade förskolekontexten. Avhandlingen vänder sig till forskare och praktiker med intresse för frågor kring förskola och förskolebarns sociala samspel.