No description available.

<p>Syftet med denna uppsats var att få ökad förståelse för hur anhöriga till personer med stroke upplever och hanterar sin nya livssituation. Uppsatsen studerar med hjälp av copingteori vilka copingstrategier de anhöriga använder sig av och om val av copingstrategier skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Detta undersöktes genom fem kvalitativa djupinterjuver varigenom jag fick tillgång till de anhörigas upplevelser. Analysen är uppdelad i tre teman: 1) Parrelation/familj 2) Socialt nätverk 3) Samhällsstöd. Citat ur interjuverna förstärker vad teori och tidigare forskning belyser. Resultat visar att respondenterna använder sig växelvis av problem- och känslofokuserade copingstrategier samt att val av copingstrategi inte beror på kön utan mer utifrån personlighet</p>

<p>Hoppet är människans starkaste drivkraft och framtidsorienterat på ett positivt sätt. Upplevelsen av hopp varierar över tid, beroende av person, omständigheter och miljö. En människa som har en sjukdom av kronisk karaktär, kan känna lidande i</p><p>olika former både fysiskt och psykiskt. Det är av största vikt att dessa patienter upplever hopp för att orka kämpa och våga sig in i en osäker framtid. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hoppets betydelse samt identifiera faktorer som inverkade på patientens upplevelse av hopp och val av copingstrategier vid kronisk sjukdom, vilket underlättade sjuksköterskans möte med patienten. Litteraturstudien grundades på 16 vetenskapliga artiklar ur ett patientperspektiv. Resultatet visade att socialt stöd från omgivningen, accepterande av sjukdomen, realistiska mål men även andlighet och inre harmoni ökade upplevelsen av hopp. Stigmatisering och avsaknad av diagnos var ett stort hot mot patientens upplevelse av hopp. Som sjuksköterska är det</p><p>viktigt att hjälpa patienten att genomlida lidandet och lägga energin på leva i nuet. Sjuksköterskan bör hjälpa patienten att se</p><p>möjligheterna och inte begränsningarna i framtiden. Blir patienten medveten och aktiv i sin sjukdomssituation leder det till ett oberoende av andra och ökar upplevelsen av hopp. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om fenomenet hopp för att kunna hjälpa patienten uppleva hopp och känna</p><p>livskvalitet.</p>

Hoppet är människans starkaste drivkraft och framtidsorienterat på ett positivt sätt. Upplevelsen av hopp varierar över tid, beroende av person, omständigheter och miljö. En människa som har en sjukdom av kronisk karaktär, kan känna lidande i olika former både fysiskt och psykiskt. Det är av största vikt att dessa patienter upplever hopp för att orka kämpa och våga sig in i en osäker framtid. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hoppets betydelse samt identifiera faktorer som inverkade på patientens upplevelse av hopp och val av copingstrategier vid kronisk sjukdom, vilket underlättade sjuksköterskans möte med patienten. Litteraturstudien grundades på 16 vetenskapliga artiklar ur ett patientperspektiv. Resultatet visade att socialt stöd från omgivningen, accepterande av sjukdomen, realistiska mål men även andlighet och inre harmoni ökade upplevelsen av hopp. Stigmatisering och avsaknad av diagnos var ett stort hot mot patientens upplevelse av hopp. Som sjuksköterska är det viktigt att hjälpa patienten att genomlida lidandet och lägga energin på leva i nuet. Sjuksköterskan bör hjälpa patienten att se möjligheterna och inte begränsningarna i framtiden. Blir patienten medveten och aktiv i sin sjukdomssituation leder det till ett oberoende av andra och ökar upplevelsen av hopp. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om fenomenet hopp för att kunna hjälpa patienten uppleva hopp och känna livskvalitet.

Syftet med denna uppsats var att få ökad förståelse för hur anhöriga till personer med stroke upplever och hanterar sin nya livssituation. Uppsatsen studerar med hjälp av copingteori vilka copingstrategier de anhöriga använder sig av och om val av copingstrategier skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Detta undersöktes genom fem kvalitativa djupinterjuver varigenom jag fick tillgång till de anhörigas upplevelser. Analysen är uppdelad i tre teman: 1) Parrelation/familj 2) Socialt nätverk 3) Samhällsstöd. Citat ur interjuverna förstärker vad teori och tidigare forskning belyser. Resultat visar att respondenterna använder sig växelvis av problem- och känslofokuserade copingstrategier samt att val av copingstrategi inte beror på kön utan mer utifrån personlighet

Cancer är en sjukdom som väcker många tankar och känslor. Tidigare värderingar och prioriteringar i livet ifrågasätts och omvärderas oftast av den som drabbats av cancer. En allvarlig sjukdom som cancer kan bidra till stress och påverka kroppen på flera sätt, försämrat immunförsvar är ett av dem. Coping är ett begrepp som innebär individens sätt att hantera en svår situation. Coping delas in i två huvudgrupper, emotionell- och problemfokuserad coping. Genom att öka sjuksköterskors förmåga att identifiera patienters copingstrategier, kan bemötandet och förmågan att förstå individen förhoppningsvis förbättras. Syftet med studien var att belysa copingstrategier hos patienter med cancersjukdom. En litteraturstudie som bygger på tjugo vetenskapliga artiklar, tolv kvalitativa och åtta kvantitativa studier. Resultatet visar att patienter med cancer hanterar sjukdomen på olika sätt. Genom att påverka det som är möjlig, försöka se utifrån ett positivt perspektiv men även strategier som innebar att se utifrån ett negativt perspektiv. Andra sätt att hanterasjukdomen var att ta fokus från sjukdomen och finna stöd i olika former. Copingstrategier har olika effekt beroende på individuella faktorer och under vilken tidsperiod de används. Strategier med negativ effekt kan ha allvarliga konsekvenser och bör därför vara viktiga för sjuksköterskor att identifiera. Genom att försöka hjälpa till bättre coping kan fysisk och psykisk skada minska, trots sjukdom.

The focus of this essay is to further investigate and describe psychological strains experienced by child welfare workers. The method used was qualitative interviews, two group interviews. The research aimed to understand how child welfare workers were affected and handled the psychological strains generated by work through theory of coping and symbolic interactionism where humans are viewed as pragmatic actors. The research showed, as previous studies shown, that the child welfare workers experience a great deal of psychological strains generated by high turnover in staff and pressuring work demands. The child welfare workers felt inadequate and alone in their work tasks and experienced stress and anxiety. Coping was mainly used to regulate the emotional response of stressful situations instead of changing them, which is an effect of the limited possibilities to affect the working conditions. The support from colleagues was of limited resource but also an important coping strategy. The emotional strain of the high turnover in staff made the child welfare workers distanced from new staff, which leaves the workers lacking more support. The authors of this essay believes that lack of support and increased workload, affected by the high turnover in staff, results in staff leaving child welfare.

Syftet var att genom en deskriptiv litteraturstudie identifiera troliga stressorer bland sjuksköterskor i deras yrkesverksamhet på sjukhus i Europeiska länder samt vilka copingstrategier de använder sig av för att hantera stressen. Vidare var syftet att undersöka vilken relevans undersökningsgruppen har i förhållande till valda artiklars syfte och frågeställningar. Ur de 14 granskade artiklarna utläste författarna tio olika grupper för stressorer vilka i storleksordning med den mest förekommande/vanligaste var ”Relationer”, därefter följer i fallande ordning; ”Kontroll”, ”Osäkerhet”, ”Arbetskrav/överbelastning”, ”Personliga förväntningar/tvetydighet”, ”Arbetsmiljö”, ”Emotionella påfrestningar”, ”Arbetsledning”, ”Tidspress” samt ”Missnöje”. Ur sex av de granskade artiklarna kunde författarna utläsa vilka copingstrategier som användes, vilka var olika typer av känslofokuserad- och problemfokuserad coping. Slutsatsen är att ”Relationer” visade sig vara den mest förekommande stressorn. Undvikande och distanserande coping visade sig inte fungera så bra, däremot visades socialt stöd och aktiv coping fungera väl. Vidare är detta ämnesområde väl känt och bevisat att det har en negativ påverkan inom sjuksköterskeyrket inte bara vad gäller sjuksköterskans hälsa och välmående utan påverkar även patienternas säkerhet och omvårdnadskvalitén i stort. / The aim was through a descriptive literature study identify possible stressors among working nurses in hospitals in European countries and which coping strategies they use to handle the stress. Further on the aim was to view the relevance of the participants in relation to the chosen articles aim and research questions. The authors identified ten groups of stressors from the 14 reviewed articles which were “Relations”, “Control”, “Insecurity”, “Working demands/overload”, “Personal expectations/ role ambiguity”, “Working environment”, “Emotional strain”, “Management”, “Time pressure” and “Dissatisfaction”. Six of the reviewed articles brought up different types of emotion- and problemfocused coping strategies. The authors concluded that “Relations” was the most common stressor. Avoiding and distancing strategies gave negative response contrary to social support and active coping which gave a positive effect. Stress is a well-known fact and proved not only to negatively affect nurses health, but also the patients safety and quality of the nursing care broadly.

The aim of this paper is to examine the experience of two Swedish women who survived the tsunami catastrophe in Thailand 2004. Through their biographies, Sävstam and Ernsth-Ohlsson have revealed their experiences, before, during and after the tsunami catastrophe. Coping theory is used to explain how they cope with the consequences of the tsunami catastrophe, and how culture affects the coping process. Pargament´s (1997) theories in coping are used to examine this paper. Pargament argues that the coping process is influenced by the culture context of the individual. I used a qualitative approach with a theory ruled analysis of the biographies. The analysis shows that several coping strategies are used. The results showed that the culture context has both positive and negative influences in the coping process for Sävstam and Ernsth-Ohlsson. The social support, that is included in the orientation systems, emerges as an important contribution to Sävstam and Ernsth-Ohlsson coping processes. Analysis of the result indicates that coping strategies and the influence of the cultural context are individually based. / Syftet med den här uppsatsen har varit att ur religionspsykologiskt copingperspektiv studera den kulturella kontexten i copingprocessen hos överlevare av tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Den teoretiska utgångspunkten har varit Pargaments (1997) religionspsykologiska copingteori. Pargament menar att religion kan användas som resurs i krissituationer. När människor möter kriser visar det sig, enligt Pargament, att de har en reservoar av religiösa tillgångar som de inte alltid är medvetna om. Pargament menar vidare att copingprocessen äger rum i och påverkas av den kulturella kontexten. Den kulturella kontexten menar Pargament är institutioner, lagar, kunskap, tradition, sed, moral, och livsstil. Uppsatsens material är hämtad från två svenska kvinnors upplevelser av tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Sävstam och Ernsth-Ohlsson berättelse handlar om katastrofen och tiden efter den. Materialet har undersökts med en teoretiskt styrd analys. I undersökning har berättelserna presenterats var för sig. Resultatet har analyserats med hjälp av begrepp utifrån copingteorin; stressorer, signifikansen, orienteringssystem och den kulturella kontexten. Frågeställningarna som besvarades i uppsatsen handlade om vilka copingstrategier som identifierades hos överlevare av tsunamikatastrofen i Thailand 2004 och hur den kulturella kontexten påverkar copingprocessen. Analysen visar att flera olika copingstrategier har använts. Den kulturella kontexten har påverkat copingprocessen både på ett positiv och negativt sätt. Analysen visar på det sätt som, copingstrategier och den kulturella kontexten påverkar copingprocessen är individuellt. Det sociala stödet som ingår i orienteringssystemet, framkommer som ett viktigt bidrag till en effektiv coping. Kyrkan som traditionsbärande och därmed bidragande till den kulturella kontexten används oberoende av trosuppfattningar.

Självmedkänsla ett relativt nytt begrepp och anses vara en viktig faktor för psykisk hälsa och för ett hälsosamt beteende och kan tänkas utgöra ett skydd mot empatitrötthet och utbrändhet. Människor i vård- och omsorgsyrken anses utsatta och man talar mycket om vikten att vårda sig själv. Självmedkänsla är en förmåga man kan ”öva upp” vilket gör det ytterligare intressant. Syftet med denna studie var att undersöka självmedkänsla hos vårdpersonal inom psykiatrisk öppenvård och att få mer kunskap om hur behandlare hanterar misslyckanden och svårigheter. Studien har haft både en kvantitativ och en kvalitativ ansats. En enkät (42 svarande) baserad på en översättning av Self-compassion Scale, som mäter självmedkänsla och tre intervjuer har bearbetats. I resultatet framkommer att det med avseende på självmedkänsla var fördelaktigt att vara man, äldre, att ha antigen kort eller lång erfarenhet i yrket eller att ha steg ett-utbildning. Det framkom i den kvalitativa analysen en rad copingstrategier som individer använder sig av för att hantera misslyckande. Dessa sorterades in under följande teman: att hämta kraft från andra, att hämta kraft inifrån, att ta hand om sig samt att luta sig mot sina livserfarenheter. Självmedkänsla är inte ett självgående lokomotiv utan behöver bränsle, från andra, inifrån individen själv och från livserfarenheterna.