Syftet med litteraturöversikten var att belysa kommunikationen inom den palliativa vården samt vilka copingstrategier sjuksköterskan använder sig av. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där resultatet baseras på 15 artiklar genomförda i totalt åtta olika länder. Artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, Vård i Norden och PsykINFO. Teman som framkom i resultatet var kommunikation och copingstrategier följt av fyra respektive fem subteman. Resultatet visar att kommunikationen är central i den palliativa vården. Utbildning var grunden till att sjuksköterskan utvecklade ett bra förhållningssätt inom kommunikation och copingstrategier. Tidigare erfarenheter påverkade copingstrategier och kommunikationsfärdigheter i den palliativa vården. Tid för reflektion var något som sjuksköterskor tyckte var viktigt i bearbetningen av svåra situationer. Sjuksköterskan bör vara medveten om copingstrategier och dess påverkan för en god empatisk omvårdnad samt för sin egen hälsa. Tid för reflektion tillsammans med kollegor bör appliceras på varje arbetsplats inom hälso och sjukvården.

Syftet med vår studie var att undersöka vilken av variablerna self-efficacy,copingstrategier eller deltagarnas kön som bäst förklarar studentersakademiska stress. Vi har även undersökt om det fanns några könsskillnader iself-efficacy och val av copingstrategier. Deltagarna bestod av studenter påÖrebro universitet (n=147) varav 85 var kvinnor och 62 män. Studiensmätinstrument var en enkät som bestod av frågor om akademisk stress, generellself-efficacy samt copingstrategier. Resultatet visade att användandet avemotionsfokuserad coping bäst förklarade studenternas akademiska stress. Detfanns även signifikanta könsskillnader i resultatet som visade att kvinnoranvänder emotions- och undvikande coping i högre utsträckning än män, samtatt kvinnor är mer akademiskt stressade. Däremot fanns inga signifikantakönsskillnader gällande problemfokuserad coping och self-efficacy. Slutligendiskuteras studiens resultat samt förslag på vidare forskning. / The aim with our study was to investigate which of the variables perceivedself-efficacy, coping strategies or the participants gender that bestexplains students’ academic stress. We have also investigated whetherthere were any gender differences in academic stress, perceived selfefficacyor in coping strategies. The participants consist of students atÖrebro University (n=147) of which 85 were women and 62 men. Themeasurement of the study was a questionnaire that consisted of questionsabout academic stress, general self-efficacy and coping strategies. Thefindings showed that emotions-focused coping best explained the students’academic stress. There were also significant gender differences indicatingthat women use emotion-focused coping and avoidant coping to a greaterextent than men, and that women were more academic stressed than men.However, there was no significant gender differences among problemfocusedcoping or perceived self-efficacy. Finally, the results of the studyand suggestion for further research were discussed.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där hantering av sjukdomen är en betydelsefull del för att uppnå god hälsa. Individer använder ofta copingstrategier för att hantera stressrelaterade problem. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa copingstrategier hos patienter med diabetes mellitus typ 2 utifrån Lazarus och Folkman (1984) samt Folkmans (1997) teori. Metod: Till litteraturstudien användes Polit och Becks (2017) nio steg. Sökning av artiklar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. En deduktiv ansats valdes till databearbetningen samt att resultatet grundas på 11 artiklar. Resultat: Huvudgrupperna problemfokuserad, känslofokuserad och meningsbaserad coping samt deras undergrupper planerande, konfronterande, sökande efter information, känslomässigt stöd, undvikande, skuldbeläggande och förminskande, omvärdering av tankar och religiös tro, samt acceptans och nyttjande av tidigare erfarenheter framkom av Lazarus och Folkman (1984) och Folkmans (1997) teori om copingstrategier. Slutsats: Studien visar att patienter med diabetes typ 2 använder sig av problemfokuserad, känslofokuserad samt meningsbaserad coping för att hantera stressiga situationer relaterat till sjukdomen. Studien visar även att vissa copingstrategier leder till positiv effekt på patienters hälsa samt andra strategier leder till negativ effekt.

Denna studie använder ett “coping” perspektiv för att undersöka studenters upplevelser av en underkänd salstentamen och hur de hanterat denna händelse. Studien är kvalitativ och baseras på sex semistrukturerade intervjuer med programstudenter vid Umeå universitet som någon gång under sin studietid fått underkänt på en salstentamen. Hanteringen av den underkända salstentamen presenteras som en process som sker över tid. Resultatet visade att studenternas copingprocess var både emotionsfokuserad och problemfokuserad. Den emotionsfokuserade copingen innebar strategier i form av sociala jämförelser, sökande av stöd, normalisering och externa attributioner. Den problemfokuserade copingen kom senare i processen och handlade om interna attributioner, inställningar och lärdomar av den underkända examinationen.

Inledning: Varje år är det ca 30 000 människor som insjuknar i stroke. Många får restsymptom som försämrad rörelseförmåga och koordination, svårigheter att äta, talsvårigheter, vilket kan vara svårt att hantera. Syftet med studien var att belysa copingstrategier som patienter med stroke använder för att hantera deras förändrade livssituation. Metod: metoden som användes var en litteraturstudie som utgick ifrån Polit och Becks (2008) nio steg. Denna studie är gjord på tio stycken artiklar. Dessa artiklar har elektronisk funnits via databassökning i databaserna CINAHL, PubMed och SweMed. Resultat: resultatet består av två huvudkategorier: problemorienterade copingstrategier och emotionellt orienterade copingstrategier. Resultatet visar på att patienter med stroke har använt sig av copingstrategier så som att tänka positivt, att acceptera sin situation och att aktivera sig med både rehabiliteringssövningar, friluftsaktiviteter och olika sorters terapi. Även att be till gud och att söka sig till familj och vänner för socialt stöd och motivering var sätt som patienter med stroke använde sig av för att hantera sin sjukdomssituation. Slutsats: Patienter med stroke använder sig av olika copingstrategier för att hantera de situationerna som uppstår när de får en förändrad livssituation. De använder sig av både emotionellt orienterade och problemorienterade strategier. Dessa copingstrategier avgör grunden för återhämtning och spelar stor roll i hur en individ hanterar sin förändrade livssituation.

En tvärsnittsstudie genomfördes med syftet att undersöka korrelationer och regressioner mellan impulsivitet och problemfokuserad, emotions fokuserad och dysfunktionell coping. Stickprovet bestod av 138 studenter vid Karlstad universitet som tillfrågades att besvara en anonym pappersenkät som konstruerats i Survey & Report. Studenter är en population som dagligen arbetar med påfrestande och utmanande situationer och grad av impulsivitet kan tänkas ha en betydelse för studentens dagliga arbete i ett allt mer växande informationssamhälle. Vikten av reflexion och medvetenhet kanske aldrig har varit så viktig, som nu. Respondenternas grad av impulsivitet och copingstrategier skattades genom instrumenten Barratt impulsive scale (BIS) och Brief COPE. Impulsivitet var oberoende variabel och coping var studiens beroende variabel. Tre frågeställningar konstruerades: Hur stor del av variansen i problemfokuserad coping förklaras för impulsiviteten? Hur stor del av variansen i emotionsfokuserad coping förklaras för impulsivitet? Hur stor del av variansen i dysfunktionell coping förklaras för impulsivitet? För att besvara studiens frågeställningar genomfördes tre korrelationer med Personsproduktkorrelationskoefficient. Resultatet visade ett positivt signifikant samband mellan impulsivitet och dysfunktionell coping. Resultatet visade även ett negativt signifikant samband mellan impulsivitet och problemfokuserad coping. För att vidare kunna basvara studiens frågeställning genomfördes två regressionsanalyser på de två signifikante korrelationerna. Första regressionsanalysen visade på att impulsivitet var en signifikant prediktor för dysfunktionell coping och att 11,9 % av variansen kunde förklaras. Andra regressionsanalysen visade att impulsivitet var en signifikant prediktor för problemfokuserad coping där 6,6 % av variansen kunde förklaras.        Slutsatsen var att studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda sig i lägre grad av problemfokuserad coping och studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda i högre grad dysfunktionell coping. Slutsatsen var även att andra variabler än impulsivitet kan antas vara prediktorer för användandet av coping.  En tvärsnittsstudie genomfördes med syftet att undersöka korrelationer och regressioner mellan impulsivitet och problemfokuserad, emotions fokuserad och dysfunktionell coping. Stickprovet bestod av 138 studenter vid Karlstad universitet som tillfrågades att besvara en anonym pappersenkät som konstruerats i Survey & Report. Studenter är en population som dagligen arbetar med påfrestande och utmanande situationer och grad av impulsivitet kan tänkas ha en betydelse för studentens dagliga arbete i ett allt mer växande informationssamhälle. Vikten av reflexion och medvetenhet kanske aldrig har varit så viktig, som nu. Respondenternas grad av impulsivitet och copingstrategier skattades genom instrumenten Barratt impulsive scale (BIS) och Brief COPE. Impulsivitet var oberoende variabel och coping var studiens beroende variabel. Tre frågeställningar konstruerades: Hur stor del av variansen i problemfokuserad coping förklaras för impulsiviteten? Hur stor del av variansen i emotionsfokuserad coping förklaras för impulsivitet? Hur stor del av variansen i dysfunktionell coping förklaras för impulsivitet? För att besvara studiens frågeställningar genomfördes tre korrelationer med Personsproduktkorrelationskoefficient. Resultatet visade ett positivt signifikant samband mellan impulsivitet och dysfunktionell coping. Resultatet visade även ett negativt signifikant samband mellan impulsivitet och problemfokuserad coping. För att vidare kunna basvara studiens frågeställning genomfördes två regressionsanalyser på de två signifikante korrelationerna. Första regressionsanalysen visade på att impulsivitet var en signifikant prediktor för dysfunktionell coping och att 11,9 % av variansen kunde förklaras. Andra regressionsanalysen visade att impulsivitet var en signifikant prediktor för problemfokuserad coping där 6,6 % av variansen kunde förklaras.        Slutsatsen var att studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda sig i lägre grad av problemfokuserad coping och studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda i högre grad dysfunktionell coping. Slutsatsen var även att andra variabler än impulsivitet kan antas vara prediktorer för användandet av coping.

The aim of this study was to investigate differences in the experience of work related stress, consequences of said stress and how the stress is coped with amongst social workers with the basis on age and education. This study has been accomplished through an online survey with a range of 50 questions sent to social workers with administrative work tasks throughout all of Sweden. These questions were split into three categories which were “work structure”, “health” and “leisure time”. The data was analyzed via so called Independent-Samples T-test through a computer to conduct the numbers. The data was later interpreted through a combination of Siegrist’s Effort-Reward-Imbalance model which was formed to understand work related stress in an organisation and different styles of coping coined by Hedrenius & Johansson. The study’s most significant results was an identified difference between younger and older social workers regarding estimated satisfaction with their general health. The older social workers estimated a lower satisfaction with their own general health than the younger social workers. We could also identify a significant difference in estimated work satisfaction between social workers with an education in social work and social workers with a different education background, perhaps more similar with treatment education. The social workers with a different education than social work estimated a higher level of work satisfaction than the social workers with a background of education in social work.

Eklund, S & Mielczarek, A. Strategier och hantering vid empatitrötthet bland sjuksköterskor.En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet:Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2019.Bakgrund: Empatitrötthet är ett fenomen som uppstår i samband med utbrändhet bland yrkeskategorier med patientkontakt som exempelvis sjuksköterskor. Tillståndet kännetecknas av en avsaknad känsla och energilöshet inför situationer som medför medlidande för patienten. Tillståndet påverkar omvårdnaden och förmågan att känna in patienter för sjuksköterskor. Syfte: Syftet med studien är att beskriva strategier och hantering av empatitrötthet.Metod: En litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativansats. Databassökningarna gjordes i tre olika databaser, Pubmed, CINAHL och PsycINFO. Samtliga valda artiklar har kvalitetsgranskats enligt SBUs kvalitetsmall för kvalitativ inriktning. Resultat: Efter analysen av de utvalda artiklarna fann författarna sju stycken huvudteman för strategier som sjuksköterskor kan använda för att förebygga samt behandla empatitrötthet. De teman som beskrivs är framtagna nyckelstrategier, förändring av arbetsvanor, gränssättning, självhjälp, reflektion samt mindfulness/ avslappningsmetoder. Slutligen beskrivs strategier som arbetsledaren rekommenderas att använda sig av för att hantera empatitrötthet. Konklusion: Utan strategier ökar risken för att utveckla empatitrötthet likaså om fenomenet inte blir uppdagat ute i verksamheterna. En medvetenhet och kunskap kring empatitrötthet är en första strategi för att förebygga och behandla empatitrötthet bland sjuksköterskor och rekommenderade strategier finns för både sjuksköterskor i sin professionella roll samt som privatperson. Även arbetsledare bör utveckla strategier för att upptäcka både risker men även pågående empatitrötthet bland personal. En sjuksköterska behöver kunna uppmärksamma reaktioner hos sig själv vid stress för att lättare kunna bryta negativa mönster under påfrestning på kropp och sinne under arbete. Genom kontinuerlig reflektion kan uppmärksamhet riktas mot sjuksköterskans mående och eventuell förändring i den empatiska förmågan uppdagas och bearbetning påbörjas. Nyckelord: Copingstrategier, empati, empatitrötthet, omvårdnad, sjuksköterska. / Eklund, S & Mielczarek, A. Strategies and coping skills for compassion fatigue among nurses. A literature study. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Institution of Care Science, 2019.Background: Compassion fatigue is a phenomenon that arises in conjunction with burnout among professions with patient contact, for instance nurses. This state is characterized with a lack of sensitivity and loss of energy when situations arises that requests empathy for the patient, which effects the care and ability for the nurse to feel with the patient.Purpose: The purpose of this study is to describe strategies and coping skills for compassion fatigue.Method: A literature study based on eleven scientific articles with a qualitative approach. The database research used three different sites, Pubmed, CINAHL and PsycINFO. All the chosen articles have been quality examined according to the SBU’s template for qualitative alignment.Result: After the analysis of the chosen articles there was found seven themes that nurses could use to prevent compassion fatigue. The themes that are describes are produced key strategies, changed work habits, setting limits, selfcare, reflection and mindfulness/relaxation methods. Lastly, there is described strategies recommended for the supervisor to use to manage with compassion fatigue.Conclusion: Without strategies there is a high tend risk to develop compassion fatigue, as well as if the phenomenon is not recognized out in the working field. An awareness and knowledge around compassion fatigue is the first strategy to prevent and treat compassion fatigue among nurses. There are recommended strategies for the working nurse as they are in their professional role and for them as private persons. A nurse should be able to observe reactions within themselves during stress, to be able in an easier way break negative patterns that strain the mind and body during work. Through continuous reflection there can be more attentiveness towards the wellbeing of the nurse and a probable change of the empathetic ability can be discovered and the process of change can begin. Keywords: Compassion fatigue, empathy, nursing, nurse, coping strategies.

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård är avsedd för människor som drabbats av en dödlig obotlig sjukdom. Årligen i Sverige beräknas 70 000 till 75 000 patienter att ha behov av palliativ vård. Den palliativa vården bygger på en vårdfilosofi med fokus på fyra grundläggande hörnstenar som symtomkontroll, kommunikation och relation, närståendestöd samt teamarbete. Att konstant möta döende patienter och deras anhöriga utsätts den grundutbildade sjuksköterskan för svåra påfrestningar i sitt arbete och detta ger upphov till behovet av copingstrategier för att bidra till en god omvård.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och behov av copingstrategier i omvårdnaden av palliativa patienter.Metod: Kvalitativ litteraturöversikt av tolv studier med kvalitativ ansats. Studierna hämtades från två olika databaser med inriktning på omvårdnad, därefter analyserades studierna med metoden innehållsanalys.Resultat: Dataanalysen visade flera återkommande känslor och tankar hos sjuksköterskor inom palliativ vård. Känslor såsom ångest, stress och frustration samt tankar och frågor om sin egen mortalitet och existens framkom frekvent. I resultatet framkom det tydligt behovet av copingstrategier för att hantera omvårdnaden av döende patienter.Konklusion: I sitt omvårdnadsarbete möter sjuksköterskan fortlöpande döende patienter ochderas anhöriga. För att kunna bidra till en god omvårdnad inom palliativ vård var det av stor betydelse för att sjuksköterskan ha någon form av copingstrategier för att hantera döden och döendet.