<p>Det fanns 142 200 människor med diagnosen demenssjukdom i Sverige år 2005, där ångest är en betydande orsak till lidande för de demenssjuka och deras anhöriga. Patienter med svår demenssjukdom har svårt att anpassa sig till omgivningen, därför måste omgivningen anpassas till dem. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka. Studien bygger på Polit och Beck´s (2006) metod för litteraturstudier. Sökning efter relevant litteratur har gjorts i databaserna CINAHL, Medline och Psykinfo. Även manuell sökning har tillämpats. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar, nio kvantitativa och en som är både en som är både kvantitativ och kvalitativ. Artiklarna är publicerade mellan 1997-2007 och har kvalitetsgranskats enligt en granskningsmall. Resultatet redovisas i tre teman. Det första är miljö som visar att lugnare omgivning kan reducera ångest. Det andra är kommunikation/undervisning. Kommunikation som i bemärkelsen beröring och emotionell bekräftelse kan minska ångest. Undervisning visar att genom att kommunicera med informella vårdgivare hitta strategier att hantera olika problem sjönk ångesten hos den demenssjuke. Det tredje är aktivitet som visar att individualiserad musik kan hjälpa mot ångest. Slutsatsen blir att genom att anpassa omvårdnadsåtgärder till individens behov kan ångest hos demenssjuka dämpas.</p>

Det fanns 142 200 människor med diagnosen demenssjukdom i Sverige år 2005, där ångest är en betydande orsak till lidande för de demenssjuka och deras anhöriga. Patienter med svår demenssjukdom har svårt att anpassa sig till omgivningen, därför måste omgivningen anpassas till dem. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med ångest hos demenssjuka. Studien bygger på Polit och Beck´s (2006) metod för litteraturstudier. Sökning efter relevant litteratur har gjorts i databaserna CINAHL, Medline och Psykinfo. Även manuell sökning har tillämpats. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar, nio kvantitativa och en som är både en som är både kvantitativ och kvalitativ. Artiklarna är publicerade mellan 1997-2007 och har kvalitetsgranskats enligt en granskningsmall. Resultatet redovisas i tre teman. Det första är miljö som visar att lugnare omgivning kan reducera ångest. Det andra är kommunikation/undervisning. Kommunikation som i bemärkelsen beröring och emotionell bekräftelse kan minska ångest. Undervisning visar att genom att kommunicera med informella vårdgivare hitta strategier att hantera olika problem sjönk ångesten hos den demenssjuke. Det tredje är aktivitet som visar att individualiserad musik kan hjälpa mot ångest. Slutsatsen blir att genom att anpassa omvårdnadsåtgärder till individens behov kan ångest hos demenssjuka dämpas.

Bakgrund: Att vårda en person med demenssjukdom innebar en förändring av livet på flera sätt. Sjuka partner förlorade successivt kognitiva förmågor vilket ledde till att nära relationer kunde övergå till vårdande relationer. Då vården tog alltmer tid av friska partners vardag kunde deras fysiska och mentala hälsa påverkas negativt. Syfte: Syftet var att beskriva partners upplevelser av att vårda sina demensdrabbade partner i hemmet.  Metod: Den valda metoden var en systematisk litteraturstudie där kvalitativa studier analyserades. Urvalet av granskade studier bestod av sju artiklar och två doktorsavhandlingar och analyserades enligt Evans (2002) metod.  Resultat: Resultatet bestod efter genomgången analys av fyra huvudteman och elva subteman. Dessa belyste hur friska partner upplevde att sammanhållningen i förhållandet förändrades och att olika strategier för vården fick tillämpas.  Friska partner kunde uppleva ensamhet och sorg då kommunikationen brast. De kunde även uppleva olika motivationer inför att vårda. Slutsatser: En slutsats var att det var viktigt för friska partner att uppleva vården av sina demenssjuka partner som god. För att detta skulle bli möjligt behövde friska partner ha förståelse, en god inställning till vården, ett kärleksfullt förhållningssätt samt kunskap om sjukdomen och partnern.

No description available.

The purpose of this qualitative study was to examine how family members perceive family support, and to gain a deeper understanding of how the relatives' part is affected by the dementia ill person. The result has been produced by semi-structured interviews with five respondents interviewed individually. The respondents who participated in the study, care for the dementia sufferer husband / wife at home, or the husband / wife has moved to a special housing. The result includes the perception of being a relative of a person with dementia, how they experience support from various parties, if there are any differences between men and women as well as the importance of communication and attitude. Overall it was shown that relatives often felt a sense of security and that they were satisfied with the support they received from the various parties. Communications and treatment were considered an important part in meeting with the professional people, if this would not have worked problems would probably emerge in the different situations.

Filosofie Magisterprogram i Vårdvetenskap   När en nära anhörig drabbas av demenssjukdom – fokusgruppintervjuer med anhöriga   Ann-Christin Palmqvist     SAMMANFATTNING Bakgrund: i Sverige finns idag ca 140 000 personer med demenssjukdom och många av dem lever tillsammans med en anhörig. Forskning visar att det är viktigt att sätta diagnos i ett tidigt skede av demenssjukdomen.  För att kunna ge ett demensbesked på ett bra sätt behöver kunskapen om hur anhöriga upplever diagnosbeskedet öka. Syfte: Belysa anhörigas upplevelser i samband med beskedet att en familjemedlem drabbats av en demenssjukdom. Metod: Kvalitativ ansats med fokusgruppintervjuer som insamlingsmetod har använts. Urvalet bestod av fem anhöriggrupper med sammanlagt 20 deltagare, som alla hade erfarenhet av att leva med en person med demenssjukdom. Data från de transkriberade intervjuerna analyserades med innehållsanalys och fyra kategorier och två teman framträdde. Resultat: Resultaten visade att många anhöriga inte kunde ange en speciell tidpunkt när de fått besked om diagnos och de la inte så stor vikt vid själva beskedet. De upplevde beskedet som en bekräftelse eller som en överraskning beroende på hur förberedda de varit på ett besked om demensdiagnos. Att uppfatta och förstå informationen om att en familjemedlem drabbats av demenssjukdom tar tid och det kräver fortlöpande stöd. Det var framträdande i samtliga fokusgrupper att demensdiagnosen innebar förändringar i vardagen. Roller och ansvar förändrades och anhöriga möts av ständigt nya utmaningar. Slutsats: Besked om att en anhörig drabbats av demenssjukdom och anpassning till den nya situationen visade sig vara en pågående process innefattande fortlöpande stöd under hela sjukdomsprocessen. Nyckelord: demenssjukdom, anhörig, diagnos, förändring, innehållsanalys

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor bemöter och kommunicerar med patienter med demenssjukdom. Författarna använde sig utav sökmotorn Elin och databasen Cinahl. Använda sökord var: Dementia, Treatment, Care, Nurse*, Nursing, Communication i olika kombinationer. Till resultatet användes 17 vetenskapliga artiklar som var publicerade mellan år 2000 och 2010 och var engelskspråkiga. Litteraturstudien bestod av elva kvalitativa och sex kvantitativa artiklar. Artiklarnas kvalitet värderades med hjälp av granskningsmallar. Resultatet visade att dåligt bemötande och kommunikation förekom från sjuksköterskor till patienter med demenssjukdom. Sjuksköterskor tilltalade patienter med demenssjukdom på ett infantilt språk och andra ignorerade dem. Metoder och råd kring hur sjuksköterskor kan bemöta och kommunicera med patienter med demenssjukdom fanns. Bland annat framkom att när sjuksköterskor använde sig utav personcentrerad vård ökade både positiv verbal och icke-verbal kommunikation hos patienterna med demenssjukdom. Kommunikationen ökade även när sjuksköterskorna använde sig utav metoden Snozelen, lika så genom att använda sig utav en 12- sidig minnesbok som stöd vid samtal. Stöd och hjälp från sjuksköterskan, främjar kommunikationen för patienter med demenssjukdom.

Bakgrund: Munvård av god kvalitet är av stor betydelse för en frisk munhåla och därmed ökat välbefinnande. Kognitiva nedsättningar hos personer med demenssjukdom försvårar deras förståelse för munvård och därmed deras förmåga att samarbeta med omvårdnadspersonalen. Utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom kan därför leda till situationer som omvårdnadspersonalen upplever som hinder för själva utförandet av munvård. Syfte: Att tydliggöra faktorer som omvårdnadspersonalen upplever som hinder, samt på vilket sätt omvårdnadspersonalen bemästrar dessa hinder vid utförandet av munvård för personer med demenssjukdom. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats, där åtta omvårdnadspersonal intervjuades i två fokusgrupper. Informanterna bestod av både undersköterskor och vårdbiträden i respektive grupp. Analysen genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman och tio undergrupper. Brist på kunskap och stöd, samt omvårdnadspersonalens upplevelser av olika känslor i samband med utförandet av munvård framstod som hinder i utförandet av munvård. För att bemästra dessa hinder använde sig omvårdnadspersonalen av både personliga och gemensamma strategier. Konklusion: Omvårdnadspersonal som utför munvård hos personer med demenssjukdom ansvarar för en svår arbetsuppgift. Brist på kunskap och stöd, kan utgöra ett hinder vid utförandet av munvård. Omvårdnadspersonalen är i behov av utökat stöd och utbildning i utförandet, detta för att kunna övervinna hindren och känna trygghet och säkerhet vid utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom.

No description available.

Bakgrund Prevalensen av demenssjukdomar förväntas öka globalt. Det finns många former av demenssjukdomar men gemensamma drag är att hjärnans nervceller bryts ned och dör i snabbare omfattning än normalt. Fortskridandet av sjukdomen leder till att de som insjuknar förlorar många av sina tidiga kognitiva, fysiska och sociala förmågor. Läkemedel är av begränsad nytta och därför är olika former av icke-farmakologiska interventioner en integrerad del av vården av personer med demenssjukdom. Reminiscensterapi är en sådan metod som med hjälp av så kallade minnesväckare framkallar tidiga minnen. Dessa minnen är ofta välbevarade långt in i sjukdomsförloppet och att samtala kring sådana minnen kan därför kännas tryggt för personer med demenssjukdom. Detta antas få olika positiva effekter Syfte Syftet med denna studie var att belysa effekterna av reminiscensterapi i grupp för personer med demenssjukdom. Metod En litteraturöversikt med systematisk ansats gjordes. Den inkluderar 14 artiklar som utvärderade effekter av reminiscensterapi i grupp. Hälften av de inkluderade artiklarna är randomiserade kontrollerade studier. Resultat Det framkom att reminiscensterapi i grupp har tydlig effekt på kommunikation och socialt engagemang. Viss effekt sågs på livskvalitet, sinnesstämning och kognition. Marginell eller ingen effekt kunde avläsas på fysisk funktion och aktivitet i dagligt liv, beteende, gruppidentifikation samt arbetsbörda och stress hos vårdgivare Slutsats Reminiscensterapi i grupp för personer med demenssjukdom är en populär social intervention med flera positiva effekter. Dock inte entydigt forskningsläge. Fler studier av både kvantitativ och kvalitativ sort behövs för att kartlägga området.