Egenvård har en central roll i behandlingen av diabetes typ 2. Egenvård innebär främst livsstilsförändringar i form av ökad fysisk aktivitet och kostförändringar och kan i vissa fall ersätta behandling med läkemedel. Att ändra sin livsstil är ofta svårt och innebär för många individer en livsomvälvande process. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och motivera patienten i denna process så att patienten kan uppnå en god hälsa och känna välbefinnande trots sin sjukdom. Syftet med denna litteraturöversikt är att ur ett patientperspektiv undersöka vad som främjar och hindrar egenvård hos patienter över 45 år med diabetes typ 2. Data analyserades med hjälp av Fribergs modell (Friberg 2017, ss. 148-150) för litteraturstudier. I studiens resultat presenteras aspekter som främjar och hindrar egenvård som två huvudkategorier och vid dataanalysen identifierades tre underkategorier till respektive huvudkategori. Dessa behandlade hur familj, vårdpersonal och andra sociala relationer både främjade och hindrade individens egenvård. Betydelsen av kunskap framgick också liksom värdet av motivation och egna strategier. I diskussionen belyses kunskapens betydelse för en fungerande egenvård samt hur anhöriga och sociala relationer kan påverka individens upplevelse av sjukdomen och förmåga till egenvård. Med stöd från anhöriga och ökad kunskap om sjukdomen och egenvårdens betydelse skapas förutsättningar för att patienten trots sjukdom kan uppleva hälsa och välbefinnande.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som främst drabbar barn. Det är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar och innebär att ungefär 700 barn i åldrarna 0–15 år, drabbas årligen. Orsaken till diabetes typ 1, är ännu idag okänd.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka familjens påverkan av att ha ett barn (0–18 år) med typ 1 diabetes samt att beskriva undersökningsgrupperna i artiklarna.Metod: En litteraturstudie med en deskriptiv design. Sökningarna av artiklarna som användes genomfördes i Cinahl där författarna hittade 11 artiklar; nio med en kvalitativ ansats och två med kvantitativ ansats. Båda författarna granskade artiklarna objektivt.Huvudresultat: I resultatet framkom det att föräldrarna påverkades negativt av barnets sjukdom, diabetes typ 1. Föräldrarna drabbades av stor oro och rädsla över barnets mående. Det var främst mammorna som drabbades av en stor oro medan fadern inte kände av samma oro. Mammorna led av fysiskt, psykiskt, emotionellt, socialt och kognitivt negativa känslor. Syskonen till barnet kände sig utanför och bortglömda av föräldrarna.Slutsats: Alla familjemedlemmar påverkades av att en familjemedlem insjuknade i diabetes typ 1. Både positiva och negativa känslor kunde uppkomma inom familjen. De vanligaste känslorna som föräldrarna upplevde när barnet fått diabetes typ 1 var stress och oro. Medans syskonen till barnen kände sig bortglömda och ensamma. / Background: Type 1 diabetes is an autoimmune disease that primarily affects children. It is one of Sweden's most commonly occurring diseases. Which means that approximately 700 children between the ages of 0–15 years are affected annually. The cause of type 1 diabetes is still unknown to this date.Purpose: The purpose of this study was to investigate the family's impact of having a child (0–18 years) with type 1 diabetes as well as describing the groups in the articles.Method: A literature study with a descriptive design. The search for articles that were used were conducted in Cinahl where the authors found 11 articles; nine with a qualitative approach and two with a quantitative approach. Both authors reviewed the articles objectively.Main result: The results showed that the parents were adversely affected by the child's disease. The parents had a great concern of the child's misery. It was mainly the mothers who suffered, while the father was not aware at the same level. The mothers suffered from physical, mental, emotional, social and cognitive negative feelings. The siblings of the affected child felt outside and forgotten by the parents.Conclusion: All family members are affected by a family member having diabetes type 1. Both positive and negative feelings can occur within the family. The most common feelings that the parents experienced when the child is given type 1 diabetes is stress and anxiety. While the siblings of the children felt forgotten and lonely.

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som drabbar främst barn och ungdomar. Enligt World health organisation (WHO) hade 422 miljoner diabetes i världen år 2016 varav 10–15% består av diabetes typ 1. Att leva med kronisk sjukdom har ofta en påverkan och förändrar människors liv. Syftet var att beskriva personers upplevelser av hur diabetes typ 1 påverkar det vardagliga livet. Totalt analyserades tio artiklar med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats för att beskriva personers upplevelser enligt Bengtssons (2016) metod. Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fem slutkategorier som var: Att känna sig begränsad i sina dagliga aktiviteter; Att behöva speciella rutiner och inte kunna vara spontan; Att känna sig annorlunda och beroende av andra; Att känna frustration över att möta okunskap hos omgivningen; Att känna sig orolig över vad som kan hända. En slutsats var att personer med diabetes upplevde svårigheter att leva ett normalt vardagsliv. De mötte okunskap kring sjukdomen vilket medförde att de kände sig annorlunda och därmed en skam över att leva med diabetes. Studien visade att det finns en bristande kunskap i samhället om diabetes typ 1.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som förekommer mest hos vuxna personer. Dock kan sjukdomen förekomma hos yngre personer. Antal personer som drabbas av diabetes typ 2 har ökat i hela världen. Den kraftiga ökningen av diabetes typ 2 orsakas mest av övervikt och fetma. Livsstilsvanor som kostvanor och fysisk inaktivitet har stor betydelse för utvecklingen av sjukdomen. Att drabbas av diabetes typ 2 kräver anpassning till de nya förändringar och restriktioner som sjukdomen medför. Syftet med examensarbete var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Vilket resulterade i två huvudteman och fyra subtema: Brist av struktur i vardagen med följande subteman: livsstilsförändringar och behov av kunskap, stöd och undervisning. Den andra huvudtema var: Upplevelse av konstant inre kamp med följande subtema: kost som en daglig kamp och bristande kontroll i vardagen som subteman. Metoden som användes till arbetet var litteraturbaserad och bygger på åtta kvalitativa artiklar som analyserades enligt Friberg (2012, ss.81–94). I samtliga valda artiklar till examensarbetets resultat framkom att patienterna hade en konstant kamp för att hantera sin vardag med sjukdomen. Det fanns ett behov av undervisning och stöd. Utifrån sitt professionella förhållningssätt kan sjuksköterskan ge individuell anpassad stöd till patienten.

Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som innebär hyperglykemi orsakad av insulinresistens i kroppens vävnader. Långvarig hyperglykemi kan orsaka komplikationen angiopati vilket medför ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och metabolt syndrom. Sjukdomen utvecklas långsamt och påverkas av livsstil och arv. Behandlingen består till stor del av livsstilsförändringar hos patienten avseende kost och motion. Aktuell litteraturstudie syftar till att belysa patientens upplevelse av en förändrad tillvaro efter diagnostisering av diabetes mellitus typ 2. Studien är en litteraturstudie och är baserad på nio kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Materialet har analyserats och tematiserats och presenteras i tre huvudteman med respektive subteman. Resultatet visar att patienten upplever en förändrad tillvaro efter att ha fått diagnosen. Vardagen upplevs begränsad av sjukdomen och för att hantera den nya tillvaron sjukdomen medför skapas ett behov av ny och ökad kunskap hos patienter. Behandlingen innefattar livsstilsförändringar vilket ofta har en negativ påverkan på tillvaron för patienten. I resultatet uppfattas en genomgående brist på patientcentrerad vård av hälso- och sjukvården vilket leder till lidande för patienten. Sjuksköterskan behöver anpassa stödet och informationen till varje patient och få patienten att känna sig delaktig i sin vård för att nå fram till patienten i sitt arbete. Preventiva hälsofrämjande åtgärder skulle gynna hållbar utveckling och folkhälsa.

Bakgrund: Diabetes är en folksjukdom som drabbar allt fler i världen.Från år 1980 har antalet personer med diabetes ökat från ca 108 miljoner till 422miljoner år 2014. Diabetes typ 1 och diabetes typ 2 är de vanligast förekommandetyperna av diabetes. Diabetes typ 2 är i hög grad ärftlig men det finns fleralivsstilsförändringar människan kan göra för att förebygga eller minska risken förkomplikationer, bland annat ökad fysisk aktivitet. Vid diabetes typ 2rekommenderar Socialstyrelsen 30 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per dageller 150 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per vecka.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka det vetenskapliga stödet förolika egenvårdsinsatser som sjuksköterskan kan rekommendera för att öka fysiskaktivitet hos patienter med diabetes typ 2.Metod: En litteraturstudie baserad på studier med kvantitativ ansats hargenomförts. Deltagarna i studierna var vuxna patienter med diabetes typ 2.Interventionernas syfte var att öka den fysiska aktiviteten hos deltagarna.Resultatet i litteraturstudien bygger på data från tio olika vetenskapliga artiklarfrån databaserna Cinahl och PubMed.Resultat: Olika former av insatser från sjuksköterskan exempelvis rådgivande,individuell- eller grupputbildning samt med hjälp av olika tekniska hjälpmedelsom komplement visade resultat i form av ökad fysisk aktivitet hos deltagarna.Konklusion: Det finns ett flertal insatser som kan hjälpa patienter med diabetestyp 2 att öka sin fysiska aktivitet och minska risken för diabetesrelateradekomplikationer. I genomförandet av dessa insatser har sjuksköterskan en viktigpedagogisk, motiverande och stödjande roll gentemot patienterna.

Bakgrund: Långvarig sjukdom innebär en förändrad vardag på många sätt. Det behövs resurser för att hantera och acceptera sjukdomen för att uppnå en överkomlig vardag. Diabetes typ 1 är en av de snabbast växande kroniska sjukdomarna i världen och det finns cirka 1,1 miljoner barn med sjukdomen. Föräldrarna har viktig roll i deras omvårdnad. Familjefokuserad omvårdnad innebär att lägga fokuset på omvårdnad på hela familjen och inte enbart patienten. En stor roll hos sjuksköterskan är att ha ett bra samspel mellan alla involverade i familjen. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie har framställts med hjälp av 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar, funna i databaserna PubMed och CINAHL. Huvudresultat: Tre huvudteman identifierades: Anpassning till den nya vardagen, Emotionella aspekter och Behov av stöd. Anpassning till den nya vardagen berörde erfarenheter hos föräldrar när barnet diagnostiserats med diabetes typ 1, rädslan för hypoglykemi och ge över ansvaret till andra. Emotionella aspekter handlade om vilka känslor som föräldrarna hade erfarenheter av under sjukdomens gång samt det stora orosmomentet, framtiden. Behov av stöd innefattade både hälso- och sjukvård och nära relationer, vilket påvisades hos föräldrarna som stort. Slutsats: Föräldrars erfarenheter var övergripande negativa, då de kände stor oro för sitt barn på grund av vad barnet fick utstå relaterat till sjukdomen. För föräldrarnas egen del kände de ett behov av större stöd från både hälso- och sjukvård och nära relationer. Detta är någonting som bör utvecklas inom en snar framtid, både för föräldrarnas och barnens upplevda hälsa. / Background: Long-term illness means a change of the daily life in many aspects. Resources are needed to manage and accept the disease in order to achieve an equitable everyday life. Type 1 diabetes is one of the fastest growing long-term illness in the entire world and there are approximately 1,1 million children with this illness. Parents are an important part in the care of the children. Family-based care means that the focus should be on caring for the entire family, not only for the patient. The nurse plays a great part in having to deal with the interplay between everyone involved in the family. Aim: The aim was to describe parents’ experiences of living with their child with type 1 diabetes. Method: A literature review has developed by using 13 qualitative studies, found in PubMed and CINAHL. Findings: Three main themes were identified: Adapting to the new daily life, Emotional aspects and Need of support. Adapting to the new daily life refered to parents’ experiences when their child were newly diagnosed, fear of hypoglycemia and transfer responsibility to others. Emotional aspects was about which emotions parents’ are dealing with throughout the illness, together with the big worry about the future. Need of support involves both healthcare and close relations, which were exposed as momentous to the parents. Conclusion: Parents’ experiences were overall negative, since they were worrying about their children and what they endured during their illness. The parents felt that a greater support system was necessary, both from the healthcare and from close relations. This is something that needs to be developed within a near future, both regarding parents’ and childrens’ perceived health.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kännetecknas av höga nivåer av socker i blodet. Det är en livslång sjukdom som undanhåller din kropp från att använda insulin som den borde. Sjukdomen är vanligare bland medelålders eller äldre människor. Diabetes typ 2 beror främst på livsstilsfaktorer och genetik. Fysisk inaktivitet, stillasittande livsstil, fetma samt rökning är ett antal livsstilsfaktorer som är kända för att vara viktiga kring utvecklingen av typ 2 diabetes. Om diabetes typ 2 inte behandlas kan den leda till allvarliga hälsoproblem såsom ögonproblem, fot- och hudproblem, sämre blodtryck och kolesterol vilket kan leda till hjärtinfarkt, stroke och andra problem. Nerver i kroppen kan skadas och orsaka smärta, stickningar och domningar. De flesta patienter med diabetes typ 2 ställs inför en utmaning att ändra sin livsstil men livsstilsförändringar kan ofta upplevas som ansträngande och komplicerade. Examensarbetets syfte var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2. Metoden som användes var en litteraturöversikt som bygger på analys av åtta kvalitativa samt två kvantitativa artiklar. Data har analyserades med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt. Studien resulterade i två huvudteman; Den förändrade levda kroppen och livsstilen och Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2. Fem subteman skapades; Erfarenheter av livsstilsförändringar, Erfarenheter runt motivation, Svängningar mellan inre balans och kamp, Positiva aspekter och Negativa aspekter. För att patienten skall kunna anpassa sin livssituation på ett optimalt sätt krävs stöd från sjuksköterskan som genom god kommunikation och information kan underlätta patientens livsstilsförändringar.

Bakgrund: Hela familjen påverkas när en av familjemedlemmarna drabbas av en sjukdom, vilket leder till en påfrestning för alla inblandade. Vardagen förändras för de anhöriga när deras delaktighet i sjukdomen blir central och behovet av stöd och hjälp ökar för den som har diabetes typ 1. Vid diabetes typ 1 finns det många komplikationer och sjukdomen ställer höga krav på att vardagen ska anpassas efter sjukdomen. Detta innebär att även anhöriga behöver anpassa sig efter sjukdomen, vilket kan vara påfrestande.  Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en vuxen person med diabetes typ 1.  Metod: En allmän litteraturöversiktmed en kvalitativ ansats, baserat på åtta vetenskapliga artiklar. Analysen gjordes med hjälp av en femstegsmodell beskriven av Friberg. Resultat: Litteraturstudien resulterade i fem teman: Psykiskt påfrestande situation för anhöriga, En förändrad vardag, Förändrade relationer, En underliggande rädslaoch Ett behov av stöd och information.  Slutsats: Litteraturstudiens resultat beskriver hur anhöriga upplever begränsningar i vardagen samt oro för den vuxne anhörige med diabetes typ 1. Även relationerna påverkas av sjukdomen. De upplevde också att anhörigstödet från vården var bristfälligt. Vikten av att inkludera de anhöriga i vårdprocessen framkom. Familjefokuserad omvårdnad kan användas för att underlätta för vården att uppmärksamma och stödja alla i familjen.

Kronisk sjukdom medför begränsningar och inskränkningar på individens livssituation. Diabetes typ 2 är en kronisk systemsjukdom med varierande komplikationer, sjukdomen är ett växande problem globalt. Kunskaper om hur patienten upplever diabetes typ 2 är viktig för patienten, vårdpersonal och anhöriga. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vuxna personers upplevelse av att leva med diabetes typ 2. En systematisk litteratursökning av vetenskaplig studier genomfördes, vilket resulterade i femton studier som svarade på syftet. Dessa studier analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i sex kategorier: Omställning att få diagnosen, Kategorien handlade om att diagnosen innebar en stor omställning i livet, vilken kunde ses som negativ och positiv. Kategorin att få information och stöd handlade om hur stöd och information upplevdes. Kategorin att uppleva vardagen som uttröttande handlade om hur diabetes påverkade personen vardag med trötthet och diabeteskomplikationer. Kategorin har inverkan på sociala relationer handlade om hur diabetikern sociala liv inskränktes på grund av sjukdomen, och hur samspelet med anhöriga såg ut. Kategorin begränsningar i egenvården handlar om hur ekonomi och kostomställningen försvårade egenvården för diabetikerna.  Kategorin Att dra lärdomar och acceptera sin situation handlade om hur studiernas deltagare lärde sig leva med sjukdomen och acceptera sjukdomen. Resultatet har diskuterats utifrån begreppen personcentrerad vård, self-efficacy och empowerment. Om vårdpersonal arbetar efter dessa begrepp kan personernas egenvård stärkas genom att hänsyn tas till individuella styrkor, svagheter och förutsättningar och gemensamma beslut. En slutsats var att personer med diabetes typ 2 behöver få adekvat information, acceptera sin situation och ta ett personligt ansvar för egenvården