2010 avskaffades den allmänna värnplikten och Försvarsmakten stod inför nya rekryteringsutmaningar. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Försvarsmakten använder sina rekryteringskampanjer mellan 2011 och 2013 för att förmedla en bild av organisationen som en attraktiv arbetsgivare. Analysmetoden utgår från den systemisk funktionella grammatikens språksyn och från analyskategorierna dialogicitet, språkhandlingar, visuella aspekter och multimodalitet. Materialet för uppsatsen består av prints och videos från Försvarsmaktens rekryteringskampanjer från år 2011, 2012 och 2013. Materialet består av samtliga fem kampanjer under dessa år: Välkommen till vår verklighet 2011, Vem bryr sig 2012, Det där löser sig nog 2012, Vad håller du på med 2013 och Det är mycket nu 2013. Resultatet visar att Försvarsmakten riktar innehållet i kampanjerna mot specifika delar av tjänster samt breddar vad och vem som avbildas vilket medför att de kan nå ut till en bredare målgrupp. Myndigheten gör detta genom modalitet, språkhandlingar och visuella aspekter som skapar kontrast mellan mottagarens vardag och Försvarsmaktens verklighet.

No description available.

Den här uppsatsen handlar om de berättelser och bilder som förekommer i kampanjen Bo i Nyköping på hemsidan boinykoping.nu under kampanjperioderna 2011 – 2012. Syftet är att undersöka hur kommunen och Nyköpingsborna framställs i kampanjtexterna och de tillhörande bilderna. De metoder som tillämpas är en ideationell och interpersonell analys, en attitydanalys genom appraisal samt en visuell analys av bildernas ideationella och interpersonella grammatik. Resultatet visar att Nyköpingsborna framställs som handlingskraftiga och kommunen som informativ och vetandes. Relationen mellan dem framställs som dialogisk. Syftet är dessutom att undersöka de identiteter som kampanjen erbjuder läsaren. Detta utifrån resultatet av den språkliga analysen och genom begreppet modelläsare. Berättelser och bilder erbjuder en trygg uppväxtmiljö och ekonomisk trygghet till läsaren. Den dialogiska relationen presupponerar att det finns en god relation mellan kommunen och invånarna. / This bachelor's essay is about the stories and images that appear in the campaign Bo i Nyköping on the website boinykoping.nu during the campaign period 2011-2012. The aim is to examine how the municipality and citizens that appear in the campaign are described in the campaign texts and associated images. The methods applied in the linguistic analysis are an ideational and an interpersonal analysis, an attitude analysis within the method appraisal and a visual analysis of the ideational and interpersonal grammar of images. The results show that the citizens are described as active and the municipality as informative and knowing. The relationship between them is presented as dialogical. The aim is also to investigate the identities that the campaign offers the reader. This is based on the results of the linguistic analysis and the concept of the model reader. The campaign stories and the images provide a safe environment to grow up in and an economic security to the reader. The dialogic relationship that appears in the campaign between the municipality and the citizens show a presumptive good relationship between them.

I denna uppsats undersöks användningen av den etablerade och utbredda konstruktionen ja men/nej men, vars mångskiftande interaktionella betydelse i det svenska samtalsspråket inte tidigare har klarlagts i regelrätta studier. Utifrån en CA-baserad metodik och en modifierad modell av appraisalteorins dialogicitetssystem har ja men/nej men-konstruktionernas position, funktion, attityd och form i fyra dyadiska poddsamtal kategoriserats och analyserats. Kategoriseringen av konstruktionerna utgår ifrån – och kompletterar – tidigare internationella studier, och en övergripande beskrivning av de olika svenska ja men/nej men-konstruktionerna presenteras. I analysen av 137 fullföljda ja men/nej men-inledda yttranden, utkristalliserar sig nio funktioner för ja men/nej men, varav sju är sekvensreglerande och positionsoberoende. Av de sekvensreglerande funktionerna bidrar tre till att utvidga sekvensen (bekräftande, kompletterande, förhandlande), medan fyra inskränker och avslutar sekvensen (korrigerande, ifrågasättande, sammanfattande, skiftande). Utöver en sekvensreglerande funktion fyller de turinbäddade, men inte de turinledande, konstruktionerna även en av två praktiska funktioner (reparerande, anföringsmarkerande). Samtalsdeltagarna använder företrädesvis ja men/nej men-konstruktionerna turinledande i sekvensutvidgande yttranden. Ja men används något oftare än nej men, medan konstruktionen jo men ytterst sällan används. Ja men och nej men används såväl turinledande som turinbäddat, och i samtliga nio funktioner. Det kvantitativa resultatet indikerar att deltagarna i poddsamtalen tenderar att använda ja men med framhävande attityd i utvidgande funktioner, och nej men med nedtonande attityd i inskränkande funktioner. I den anföringsmarkerande funktionen ses ett samband mellan lexikal konstruktion och den handling som realiseras i det citerade yttrandet. En diakron studie av detta användande för att utröna om fenomenet är en rest från ett ursprungligt, prototypiskt bruk av konstruktionen föreslås som fortsatt forskning om ja men/nej men. / This thesis presents an examination of the well-establish and frequently used construction ja men/nej men (yes but/no but), which interactional significance in the Swedish language has not yet been investigated. By employing a CA-based method, and a modified model of the appraisal system of engagement, the position, interactional function, attitude, and form of the ja men/nej men-constructions in four dyadic podcasts has been categorized and analyzed. The categorization is based on – and contributes to – international studies, and a comprehensive description of the Swedish construction is presented. In the 137 analyzed ja men/nej men-initiated utterances, nine functions emerge of which seven regulate sequences, regardless of a turn-initiated or turn-embedded position. Three of these regulating functions expand the sequence (confirming, completing, negotiating), while four close it (correcting, challenging, concluding, shifting). The turn-embedded constructions also assume two additional practical functions (repairing, quotative marking). The participants primarily use the construction in sequence-expanding utterances and are more frequently using ja men than nej men, very rarely jo men. The result indicates that the participants tend to use an authoritative ja men to expand the sequence, and a hedging nej men to close the sequence. A correlation, although not significant, between lexical construction and function is seen in the quotative marking function, where the performed action in the quoted utterance seems to determine the lexical choice. A diachronic study of this usage, to investigate if this is a prototypical use, is one of the suggestions for future research of the usage of the Swedish ja men/nej men-construction.

Den här uppsatsen undersöker hur Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) konstruerar identiteter och gemenskaper med de inledande anförandena under de myndighetsgemensamma pressträffarna om covid-19. Materialet utgörs av 40 transkriberade anföranden från perioden mars 2020 till januari 2021 som analyseras i tre steg. I det första identifieras samtliga personliga pronomen i subjektsposition, och VI- och MAN-omtalens klusivitet kategoriseras. I det andra bestäms vilka processtyper som talarna realiserar med omtalen utifrån systemisk-funktionell grammatik. Därefter grupperas omtalen i tre gemenskaper: Myndigheten, Situationen och Allmänheten. I det sista steget analyseras graden av dialogicitet i gemenskaperna utifrån appraisalteorin. Därtill identifieras ett urval samhörighetsmarkörer. Resultatet visar att de tre myndigheterna använder sex typer av VI och fyra typer av MAN. De föredrar att tala om Myndigheten och framställa den som handlingskraftig och kunnig, en karakterisering de också förutsätter att lyssnaren delar. Situationen som gemenskap präglas av beskrivningar och tolkningar, medan Allmänheten formas med uppmaningar och instruktioner. På vilket sätt myndigheterna omtalar gemenskaperna, och i vilken utsträckning de öppnar för andra perspektiv, varierar. Skillnaderna i de språkliga valen kan till viss del förklaras av myndigheternas skilda uppdrag och målgrupper. Men det utbredda användandet av mottagarinkluderande VI bör studeras vidare för att fastställa om inkluderandet är ett uttryck för en tillfällig närhetsskapande kriskommunikationsstrategi eller en indikation på en ytterligare informalisering av myndighetsspråket. / This thesis investigates how three Swedish public authorities – the Public Health Agency of Sweden, the National Board of Health and Welfare, and the Swedish Civil Contingencies Agency – establish identities and alliances in their initial statements during the joint press conferences on covid-19. The material consists of 40 statements made between March 2020 and January 2021. The transcribed statements are analysed in three steps. First, each personal pronoun in the subject position is identified, and the clusivity of first-person plural VI (we) and generic MAN (one) are categorized. Second, the process associated with these pronouns is determined using the systemic functional grammar framework. The categories are then grouped into three speaker-included alliances: The Authority, The Situation, and The General public. In the third step, based on the Appraisal framework these alliances are analysed by the level of engagement stated by the speaker. A selection of lexical indicators of belongingness is also identified. The result shows that the three authorities use six types of first-person plural VI and four types of generic pronoun MAN. They prefer to talk about The Authority and portray it as vigorous and knowledgeable, a characterization they expect the listener to share. The Situation is characterized by descriptions and interpretations, while The General public is established with exhortations and instructions. How the authorities define the alliances and to what extent they are open to other perspectives varies. The differences in linguistic choices can, to a certain degree, be explained by the authorities’ different responsibilities and target audiences. However, the wide dispersive use of a first-person plural VI which includes the public should be further studied to determine if it expresses a crisis communications strategy to temporarily achieve proximity to the citizens or indicates a continuing informalization of the official language.